Jag skulle ju så lugnt kunna skita i kollektivetikett

7 september

Mötet gick fint. Sen skulle vi greja med inspelningar hos brorsan och jag var så less, somnade, kände mig hängig, och totalt utan minsta lust att göra nåt. Varför måste jag sjunga? Skitless på brorsan också.
Sen var jag hos Mia, superkäk. Trevligt, mådde bättre då. Vi for hem.

Håkan är tillbaks nu. Så jag satt där i soffan med de två killarna, och försökte komma på vem av dem jag var mest tänd på, men det kändes ju bara så stört, så jag var nog inte så tänd på nån just för stunden. Men det känns nog bra att kunna fokusera över på Håkan om jag behöver. Känns väl mer tillåtet.

Vilken sjuklig situation. Det gör mig less dock, detta att inte alla är lika sexuellt frustrerade som jag (fast det vet jag väl inte allt om egentligen). Jag skulle ju så lugnt kunna skita i förnuft och kollektivetikett och lämpligt beteende och långsiktig dumhet... Men det är säkert bara jag.