Vi skulle ju bara pröva lite chokladpudding med sprit i

10 september

Imorse när jag vaknade var jag typ full. Det förvånade mig lite. Hur kunde det bli så att vi söp skallen av oss en helt vanlig torsdagskväll? Vi skulle ju bara pröva att göra lite chokladpudding med sprit i, men så började vi dricka upp all rom i stället, satt ute på balkongen och fick i oss en hel flaska äppellikör också. Det var jag, Kalle och Rut. Vi måste ha blivit fullständigt hjärndöda. Rut brakade sönder en stol, fastnade, fick panik men kom loss. Då slängde vi ut stolen från balkongen och jag slände en lök. Sen pajade fjärrkontrollen av utspilld lampolja.

När jag gick upp i morse satt jag och fnissade skitlänge åt kollektivdagboken vi fått för oss att skriva i innan vi lade oss. Ibland en massa rent obegripligt står t.ex. "Vi är fina människor! Kalle har dumsugmitut. Utit har dammat. Jane har dammat. Heikki har mitt chockland. Heikki. Bloooooorwitch!"
Så sinnessjukt!

Så nervösade jag mig över minnesluckan. Tänk om jag fått för mig nåt? Men det var nog lugnt. Känns allmänt väldigt lugnt, och nu känns det ju enbart skitbra att det är så. Skönt att umgås, känna att vi är bra kompisar, och inga störda känslohallucinationer. Så här ska det vara. Blev nog lite smickrad också igår när han anförtrodde sig åt just mig om sitt stockholmsstrul. Men det är nedlagt nu i alla fall.

Idag har varit en grym grym dag. Jag vet ju att jag inte tål sprit. Jag och Rut har legat i varsin soffa och gnytt hela dagen, mått så fruktansvärt ill. Framåt sju kändes det okej. Fixat käk och så. Men ingen alkohol på ett tag nu, och vår fest ska bli så lugn på den fronten.