Att jag bara leker och inte kan producera

1 oktober

Jorå, nu är det lugnare med jobbångesten. Idag gick bra. Tog promenaden hem, med fikapaus vid ån, och sen har jag haft en Tiger milk-hype, tagit ut 6 eller 7 av låtarna på skivan, det blev rätt kickartat att lira dom, men jag är less nu på att jag bara leker och inte kan producera. Börjar JAG få musikprestationsångest? Skit! Trodde inte det kunde drabba mig.

Ikväll har hela gänget varit hemma mest, även Mia var här, men hon fick nåt läskigt anfall och trodde hon skulle svimma. Troligt nåt stressrelaterat, men hon åkte till akuten en sväng i alla fall. Vi åt paj. Hade inte på tv:n på hela kvällen, och spelade inget spel, satt bara och snackade och det var trevligt nog. Och jag är så attraherad så jag vet inte vad... men känns på nåt sätt bekvämt. Visst, obekvämt när han drar hem ragg, men det bekväma är lugnet i vetskapen att det aldrig är hopp om att bli nåt, och att jag aldrig behöver konfronteras med svaret på frågan om det är en ömsesidig attraktion eller inte. Jag kan tänka att det kanske är det, utan risk att bli besviken, för jag kommer aldrig att få motbevis. Hur många tjejer han än raggar på kan det fortfarande vara så. Jag skulle ju lugnt ragga på andra om jag haft några potentiella, trots att jag är dolt dödsattraherad av honom. Situationen är ju sån. Skönt.