Vi är två dödligt sällskapssjuka människor

5 september

Jag gick upp ovanligt tidigt, typ tio, kändes som mitt i natten. Kalle sällskapade mig medan jag åt frukost så jag blev alldeles seg. Men sen kom jag iväg till brorsans utomlandscoola lägenhet i Majorna. Vi bestämde oss för att döda Don´t need-versionen och göra ny. Och den blir bra mycket lågmäldare och coolare. Större delen av dagen gick åt till att vara där. Sen gjorde jag våfflor åt alla, det blev lyckat.

Hallucinationerna är inte så konsekventa, större delen av kvällen höll de sig borta. Men dessa skov gör väl bara förloppet segare, antar jag. Men det här med att tolka beteende, är det ens möjligt att försöka? Vi är två dödligt sällskapssjuka människor, det betyder inget att vi hänger och snackar och trivs i varandras sällskap, det har ju alltid varit så. Äsch, det är bara segt, jag förstår mig inte på det här, och vad det ska leda till, annat än en massa distraktioner och små svartsjukeknäppar. Han har en tjej på gång, och raggar ju rätt bra hela tiden, för övrigt. Så det finns hög jobbighetspotential, så länge jag håller kvar skiten. Men det behövs kanske just en med ordentlig jobbighet för att få bort den. Tills dess går jag här och grubblar över om det är som förut eller inte. Det är så svårt att minnas sånt man inte höll fokus på.