Go for it, tramshjärna

3 september

Har gått till Kortedala torg utefter Lärjeån. Och så såg jag "så som i himmelen" med Desirée på bio. Den var väl inte dålig, men inte värd att bli den "stjärnfilm alla älskar" som jag tror den kommer bli. Vanligt hängsnack med fisande Rut sen.

Gled iväg lite i tankarna ibland under filmen, fick småpanik när jag kom att tänka på våran fest om två veckor. Det måste hinna gå över tills dess. Ser ett skräckscenario där jag fokuserar på honom, blir skitless av att han raggar på nån  med resultat, och så panikraggar jag på Håkan när jag är tillräckligt full för det... Men två veckor. Jag kommer inte ha kvar hallucinationerna då, inte på det här sättet. Då krävs en matning, av tecken och signaler på att nåt finns. Så det är säkrast att det uteblir.

Förnufthjärnan tänker aldrig tanken fullt ut - vad skulle hända om det visade sig vara nåt? Tramshjärnan tänker på det, fast den inte får. Men det tar stopp. Efter klargörande händer inget. Helt omöjligt. Och det vet jag så väl. Men go for it, tramshjärna, fram till stoppet är det spännande och sjysst.