29 april
Blev Sticky till sist, efter Kellys. Och visst, mycket panikragg. Och en del sjysst dansande. Hade nån riktig tönt på G sen när vi gick hemåt. Fast fastnade för nån intressantare på vagnen. Lite ung dock, ingen superconnection. Just nu är jag bra mycket fullare än mitt eget bästa men det händer ju inget imorgon heller.
måndag 27 april 2020
Såväl folkfobi som fotbollsfobi
28 april
Möte. Sen hängde jag med på fotboll i Slotsskogen... Fick känna på såväl folkfobi som fotbollsfobi, och det blev väl aldrig sådär råkul att spela, men inte så farligt som jag trodde i alla fall. Alltid bra att utmana sig.
Ikväll har jag bränt skivor i tusen år.
Imorgon när jag kommer hem kommer jag att vara desillusionerad och less. För jag ska ut med Julie imorgon, och jag har väntat i tusen år på att gå ut och hitta ragg, och tänker att nu så... Och då lär det ju bli en rätt krystad utgång.
Möte. Sen hängde jag med på fotboll i Slotsskogen... Fick känna på såväl folkfobi som fotbollsfobi, och det blev väl aldrig sådär råkul att spela, men inte så farligt som jag trodde i alla fall. Alltid bra att utmana sig.
Ikväll har jag bränt skivor i tusen år.
Imorgon när jag kommer hem kommer jag att vara desillusionerad och less. För jag ska ut med Julie imorgon, och jag har väntat i tusen år på att gå ut och hitta ragg, och tänker att nu så... Och då lär det ju bli en rätt krystad utgång.
Bytte instrument och höll på
27 april
Idag for jag på anställningsintervju hos en trevlig tjej. Hoppas hårt på det, men kändes som att det gick sådär, att jag aldrig fick chansen riktigt. Handlade krafs på ÖoB, bakade bröd. Repade, det var sjysst! Vi hade skitkul, bytte instrument och höll på. Ikväll åt jag och Rut semlor, och sen har jag och Kalle för omväxlings skull haft en seriös politikdiskussion i typ en timme. Jag har fått nåt litet bakslag tror jag, men det är ju sånt som går över.
Idag for jag på anställningsintervju hos en trevlig tjej. Hoppas hårt på det, men kändes som att det gick sådär, att jag aldrig fick chansen riktigt. Handlade krafs på ÖoB, bakade bröd. Repade, det var sjysst! Vi hade skitkul, bytte instrument och höll på. Ikväll åt jag och Rut semlor, och sen har jag och Kalle för omväxlings skull haft en seriös politikdiskussion i typ en timme. Jag har fått nåt litet bakslag tror jag, men det är ju sånt som går över.
Tanken på att han skulle sitta och mysa med nån
26 april
Nu blev visst dagen rätt bra ändå. På Rymdtorget med kalle och Jane, till Svingeln, klev av vagnen i Hjällbo och gick hem i vitsippsskogen, städ, och soppa och tv... Och jag skulle sluta skriva om Kalle nu, fast jag fick ett litet panikryck helt plötsligt som jag väl måste skriva nåt lugnande om.
Kom på när vi satt där i soffan hur outhärdlig tanken var på att han skulle sitta och mysa med nån. Att han skulle vara kär i nån, längta ihjäl sig, att jag skulle behöva vara oberörd i samma rum som ett nyförälskat skitgulligt par där han är en av dem... Och alla skulle säga "Visst är det kul? Visst passar de bra ihop?" och jag skulle försöka le och instämma och vilja dö.
Jag ÄR nöjd, helt nöjd med läget nu, och jag vet att han inte försvinner, men är det ändå så här illa, känner jag så här mycket? Kanske bör jag tänka på, att OM jag skulle behöva genomlida det där, så är det just genom jag ska, och tänk vilken lättnad sen, då behöver jag inte vara rädd för nåt längre. På samma sätt som jag är lättad nu över att ha bortsopat rädslan över att han inte skulle känna som mig... (trots att den infriades).
Då när han dejtade Charlotta var det inte kul, men jag kunde bita ihop och ta det. Det är inte som att jag känner mycket mer för honom nu än jag gjorde då. Borde väl vara tvärtom. Men det är det nog inte. Hur som helst, jag KAN ta det om det kommer och förmodligen blir jag lugnare och lugnare med tanken på det.
Nu blev visst dagen rätt bra ändå. På Rymdtorget med kalle och Jane, till Svingeln, klev av vagnen i Hjällbo och gick hem i vitsippsskogen, städ, och soppa och tv... Och jag skulle sluta skriva om Kalle nu, fast jag fick ett litet panikryck helt plötsligt som jag väl måste skriva nåt lugnande om.
Kom på när vi satt där i soffan hur outhärdlig tanken var på att han skulle sitta och mysa med nån. Att han skulle vara kär i nån, längta ihjäl sig, att jag skulle behöva vara oberörd i samma rum som ett nyförälskat skitgulligt par där han är en av dem... Och alla skulle säga "Visst är det kul? Visst passar de bra ihop?" och jag skulle försöka le och instämma och vilja dö.
Jag ÄR nöjd, helt nöjd med läget nu, och jag vet att han inte försvinner, men är det ändå så här illa, känner jag så här mycket? Kanske bör jag tänka på, att OM jag skulle behöva genomlida det där, så är det just genom jag ska, och tänk vilken lättnad sen, då behöver jag inte vara rädd för nåt längre. På samma sätt som jag är lättad nu över att ha bortsopat rädslan över att han inte skulle känna som mig... (trots att den infriades).
Då när han dejtade Charlotta var det inte kul, men jag kunde bita ihop och ta det. Det är inte som att jag känner mycket mer för honom nu än jag gjorde då. Borde väl vara tvärtom. Men det är det nog inte. Hur som helst, jag KAN ta det om det kommer och förmodligen blir jag lugnare och lugnare med tanken på det.
Folk omprioriterar
25 april
Idag åkte hunden. Vi hade en bra promenad med avskedsparty vid en hästhage, fast Rocky tyckte inte om öl. Har fått nåt brev skrivet, annars inte mycket vettigt... Nu ikväll lade sig alla tidigt. Jag har grejat in musik på datorn, har väl 10 GB där nu.
Är lite less över att det inte blir nån bandkaraokekväll imorgon. Och när det blir sådär kan jag plötsligt känna mig ensam. Det är jag ju inte precis. Men jag är less på att inte kunna hitta på grejer, att alltid nån inte kan, och så skiter det sig. Folk omprioriterar. (Hade kollektivmöte idag och vi kunde inte hitta en enda kväll att göra nåt kul). Och så blev jag nog lite less på att jag slängde ut kollektivpriset på skivan, 30 spänn, som de kunde lägga på teleräkningsinbetalningen om de ville. Ändå ville varken Rut eller Håkan köpa den. Speciellt Håkan är jag rätt less på nu. Han är så trist och okollektivistisk, och jag fattar inte hur jag kunde vara tänd på honom i tusen år och till och med en stund tro att jag var kär i honom. Fast kanske känner han sig lite utanför här också. Jane-Rut-teamet och mitt och Kalles team är nog bra mycket starkare än Rut-Axel, eller Kalle-Axel. Jag kommer att bli väldigt bra kompis med Malin också känns det som.
Åh jag har så grymt mycket med bra musik på hårddisken nu. Måste lyssna tills jag halvsomnar nu, trots att det innebär att masa upp och stänga av sen...
Idag åkte hunden. Vi hade en bra promenad med avskedsparty vid en hästhage, fast Rocky tyckte inte om öl. Har fått nåt brev skrivet, annars inte mycket vettigt... Nu ikväll lade sig alla tidigt. Jag har grejat in musik på datorn, har väl 10 GB där nu.
Är lite less över att det inte blir nån bandkaraokekväll imorgon. Och när det blir sådär kan jag plötsligt känna mig ensam. Det är jag ju inte precis. Men jag är less på att inte kunna hitta på grejer, att alltid nån inte kan, och så skiter det sig. Folk omprioriterar. (Hade kollektivmöte idag och vi kunde inte hitta en enda kväll att göra nåt kul). Och så blev jag nog lite less på att jag slängde ut kollektivpriset på skivan, 30 spänn, som de kunde lägga på teleräkningsinbetalningen om de ville. Ändå ville varken Rut eller Håkan köpa den. Speciellt Håkan är jag rätt less på nu. Han är så trist och okollektivistisk, och jag fattar inte hur jag kunde vara tänd på honom i tusen år och till och med en stund tro att jag var kär i honom. Fast kanske känner han sig lite utanför här också. Jane-Rut-teamet och mitt och Kalles team är nog bra mycket starkare än Rut-Axel, eller Kalle-Axel. Jag kommer att bli väldigt bra kompis med Malin också känns det som.
Åh jag har så grymt mycket med bra musik på hårddisken nu. Måste lyssna tills jag halvsomnar nu, trots att det innebär att masa upp och stänga av sen...
fredag 24 april 2020
Hur jobbigt det var att ha den där hang-upen
24 april
Var på träff med den där nya gruppen Elsa startat. Kul att gömma skatt på biblioteket, men blir less på deras "bjuda in främlingar på picknick"-tjosan. Hur skulle det gå till? Tur jag har annat för mig sista april.
Sen var jag på distro, grymt Tokyo eye. Och så har vi badat Rockystackaren, han blev en galen valp efteråt. Och god middag av Rut. Sen skrev jag brev och pratade lite med en konstig icq-människa, jag måste bli bättre på att dissa direkt, usch.
Det är nog lite så att jag inte fattat förrän nu i efterhand hur jobbigt det var att ha den där hang-upen på Kalle. Så skönt att slippa den jobbiga känslan av frustration och ovetskap, skräck att visa för mycket eller bli jobbig. Det känns SÅ bra nu, i glädjen över att ha fått en trygg kompis. Och lättnaden över att det var så det blev, i stället för som farhågorna, att jag skulle förlora honom.
Var på träff med den där nya gruppen Elsa startat. Kul att gömma skatt på biblioteket, men blir less på deras "bjuda in främlingar på picknick"-tjosan. Hur skulle det gå till? Tur jag har annat för mig sista april.
Sen var jag på distro, grymt Tokyo eye. Och så har vi badat Rockystackaren, han blev en galen valp efteråt. Och god middag av Rut. Sen skrev jag brev och pratade lite med en konstig icq-människa, jag måste bli bättre på att dissa direkt, usch.
Det är nog lite så att jag inte fattat förrän nu i efterhand hur jobbigt det var att ha den där hang-upen på Kalle. Så skönt att slippa den jobbiga känslan av frustration och ovetskap, skräck att visa för mycket eller bli jobbig. Det känns SÅ bra nu, i glädjen över att ha fått en trygg kompis. Och lättnaden över att det var så det blev, i stället för som farhågorna, att jag skulle förlora honom.
Frida hyvönen var grym, Cat power rätt så trist
23 april
Idag var det vanlig småbakismorgon. Sen rätt mycket häng, snackade med Malin en massa. Vi verkar ha väldigt mycket gemensamt faktiskt. Hon är skitgo. Jag och Rocky gick nån konstig Kortedalapromenad, sen åt jag godis och spelade lite spel med brorsan och johanna, Cat power-peppade med Kalle, och drog in till stan.
Frida Hyvönen var grym, Cat power var rätt så trist faktiskt. Sen stod vi och ringde folk för att höra om nåt på gång, men utan resultat så vi drog hem med ickenattvagn i stället.
Det ÄR ju precis som förut, fast känns bättre. Jag hade inte roligare med honom förut än jag har nu, och jag känner ungefär likadant, är lika glad att hänga med honom.
Idag var det vanlig småbakismorgon. Sen rätt mycket häng, snackade med Malin en massa. Vi verkar ha väldigt mycket gemensamt faktiskt. Hon är skitgo. Jag och Rocky gick nån konstig Kortedalapromenad, sen åt jag godis och spelade lite spel med brorsan och johanna, Cat power-peppade med Kalle, och drog in till stan.
Frida Hyvönen var grym, Cat power var rätt så trist faktiskt. Sen stod vi och ringde folk för att höra om nåt på gång, men utan resultat så vi drog hem med ickenattvagn i stället.
Det ÄR ju precis som förut, fast känns bättre. Jag hade inte roligare med honom förut än jag har nu, och jag känner ungefär likadant, är lika glad att hänga med honom.
Fick iväg ett rejält gäng till sjön
22 april
Äsch. Jag fick redan ikväll känna på att festa med Kalle. En massa karaoke som vanligt, sen efter tusen omständigheter fick vi iväg ett rejält gäng till sjön, och det var trevligt. Och sen är det som det alltid varit. Det är jag och Kalle som hänger kvar när gänget börjar tryta, det är vi som går lika fort, och det är vi som gosar med hunden på golvet i en halvtimme innan vi dricker vatten...
Och jag känner att det är ju bara bra med allt. Förutom frågan, hey, vad känner jag? Vad klassificeras mina känslor som?
Äsch. Jag fick redan ikväll känna på att festa med Kalle. En massa karaoke som vanligt, sen efter tusen omständigheter fick vi iväg ett rejält gäng till sjön, och det var trevligt. Och sen är det som det alltid varit. Det är jag och Kalle som hänger kvar när gänget börjar tryta, det är vi som går lika fort, och det är vi som gosar med hunden på golvet i en halvtimme innan vi dricker vatten...
Och jag känner att det är ju bara bra med allt. Förutom frågan, hey, vad känner jag? Vad klassificeras mina känslor som?
Att festa med Kalle
21 april
Var på Uppåt framåt med brorsan och Johanna igår, efter sjysst rep med andra bandet. Imorgon blir det braskväll och på lördag blir det Cat power. Så det händer ju lite grejer nu.
Det blir bara jag och Kalle som går på lördag, och jag blir less på mig själv när jag tänker "hoppas han inte tycker det är tråkigt/jobbigt att gå bara med mig". VEM annan kompis skulle jag tänka nåt sånt om? Ingen. Jag har till och med varit på Pustervik med Håkan utan att tänka så... Och sen att Kalle är bjuden på en fest som han ska på efteråt, och jag känner att jag borde ha nåt annat att hitta på än att haka på honom dit... Det är också rätt galet. Helt galet.
Det ordnar sig säkert, vi kommer att förfesta och ha det kul och sjysst, och sen känns det nog naturligt att hänga med dit. Fortfarande finns det dock ett på riktigt existerande problem med att festa med Kalle och det är ragg-grejen. Dels förutsätter folk gärna att kille-tjej som hänger är ihop, dels BLIR det faktiskt, om nu nån får ett ragg ändå, nåt knepigt och lite besvärligt över det, framför allt efter snacket tror jag. På samma gång som jag tycker det känns skönt nu att festa med honom utan minsta hopp att nåt ska hända.
Var på Uppåt framåt med brorsan och Johanna igår, efter sjysst rep med andra bandet. Imorgon blir det braskväll och på lördag blir det Cat power. Så det händer ju lite grejer nu.
Det blir bara jag och Kalle som går på lördag, och jag blir less på mig själv när jag tänker "hoppas han inte tycker det är tråkigt/jobbigt att gå bara med mig". VEM annan kompis skulle jag tänka nåt sånt om? Ingen. Jag har till och med varit på Pustervik med Håkan utan att tänka så... Och sen att Kalle är bjuden på en fest som han ska på efteråt, och jag känner att jag borde ha nåt annat att hitta på än att haka på honom dit... Det är också rätt galet. Helt galet.
Det ordnar sig säkert, vi kommer att förfesta och ha det kul och sjysst, och sen känns det nog naturligt att hänga med dit. Fortfarande finns det dock ett på riktigt existerande problem med att festa med Kalle och det är ragg-grejen. Dels förutsätter folk gärna att kille-tjej som hänger är ihop, dels BLIR det faktiskt, om nu nån får ett ragg ändå, nåt knepigt och lite besvärligt över det, framför allt efter snacket tror jag. På samma gång som jag tycker det känns skönt nu att festa med honom utan minsta hopp att nåt ska hända.
Fixat en spraydatepresentation
19 april
Frukost med en stor del av gänget. Nu är vi så många så det inte märks när nån fattas. Är inte less på dem nu.
Sen har vi pillat med två låtar, och tog en vegburgarpaus i en park.
Ikväll har jag gått ut med Rocky, sett på tv, och fixat en Spraydatepresentation. Mest av nyfikenhet. Se om man får några vettiga mess.
Imorgon ska jag nog vara hemma och städa och det ska Kalle med, och mitt enda problem gällande Kalle nu är frågan hur glad jag får vara över att han finns. Nu när jag bestämt mig för att jag inte är kär och aldrig varit det, borde jag väl tagga ner lite även på tycka-om-andet.
Frukost med en stor del av gänget. Nu är vi så många så det inte märks när nån fattas. Är inte less på dem nu.
Sen har vi pillat med två låtar, och tog en vegburgarpaus i en park.
Ikväll har jag gått ut med Rocky, sett på tv, och fixat en Spraydatepresentation. Mest av nyfikenhet. Se om man får några vettiga mess.
Imorgon ska jag nog vara hemma och städa och det ska Kalle med, och mitt enda problem gällande Kalle nu är frågan hur glad jag får vara över att han finns. Nu när jag bestämt mig för att jag inte är kär och aldrig varit det, borde jag väl tagga ner lite även på tycka-om-andet.
De hängde och fnissade på Ruts rum
18 april
Körde den rejälaste ångestrensningen någonsin idag. Sen kändes det rätt mycket bättre faktiskt. Gick ut med Rocky ett par timmar, och hade rätt trevligt, sen lagade jag käk, gick på möte, laddade karaokelåtar, sjöng lite med Nils medans Jane, Rut och Mia hängde och fnissade på Ruts rum. Det känns naturligt och inte så jobbigt för mig att inte vara med i deras gäng, men är det inte egentligen rätt konstigt att det känns så självklart? Vi gick alla fyra i samma klass i ett år. Men jag vill ju inte, skulle inte vilja ens att de frågade om jag ville komma och dricka te. De kanske känner det. Förmodligen. Men det är konstigt att jag var så med på det förut, hur jag älskade att hänga med dem... Sån tur att jag har Kalle. Men så märkligt hur kompisrelationsmönster ändras.
Körde den rejälaste ångestrensningen någonsin idag. Sen kändes det rätt mycket bättre faktiskt. Gick ut med Rocky ett par timmar, och hade rätt trevligt, sen lagade jag käk, gick på möte, laddade karaokelåtar, sjöng lite med Nils medans Jane, Rut och Mia hängde och fnissade på Ruts rum. Det känns naturligt och inte så jobbigt för mig att inte vara med i deras gäng, men är det inte egentligen rätt konstigt att det känns så självklart? Vi gick alla fyra i samma klass i ett år. Men jag vill ju inte, skulle inte vilja ens att de frågade om jag ville komma och dricka te. De kanske känner det. Förmodligen. Men det är konstigt att jag var så med på det förut, hur jag älskade att hänga med dem... Sån tur att jag har Kalle. Men så märkligt hur kompisrelationsmönster ändras.
Djupdykning
17 april
Mm, nu är det full ångestattack, både igår och idag. Men det är väl bara att köra en djupdykning antar jag. Har mest hängt hos brorsan.
Mm, nu är det full ångestattack, både igår och idag. Men det är väl bara att köra en djupdykning antar jag. Har mest hängt hos brorsan.
Tråkiga, jobbiga, på annan våglängd eller för upptagna
15 april
Vad är det med mig nu då? Jag känner mig helt less på allt och vill ha nya kompisar. Jag har knappt en enda ordentlig kompis just nu, känns det som. Alla är antingen tråkiga, jobbiga, på annan våglängd eller för upptagna. Jag har ingen att festa med.
Jane har precis kommit hem, och jag är inte less på henne, men på kombinationen Jane+Rut. Som jag älskade den en gång... Hm, hoppas det här är en svacka. Förmodligen borde jag dra iväg nån helg nu snart. Eller så borde jag verkligen skaffa mig lite nya kompisar, fast hur då?
Vad är det med mig nu då? Jag känner mig helt less på allt och vill ha nya kompisar. Jag har knappt en enda ordentlig kompis just nu, känns det som. Alla är antingen tråkiga, jobbiga, på annan våglängd eller för upptagna. Jag har ingen att festa med.
Jane har precis kommit hem, och jag är inte less på henne, men på kombinationen Jane+Rut. Som jag älskade den en gång... Hm, hoppas det här är en svacka. Förmodligen borde jag dra iväg nån helg nu snart. Eller så borde jag verkligen skaffa mig lite nya kompisar, fast hur då?
lördag 11 april 2020
Egentligen ville jag kanske bara vara hans kompis
13 april
Idag började vi städa direkt jag kom hem från jobbet, och av nån anledning hade jag superenergi hela dagen. Städade mest kök. Sen ville Kalle ha med mig på hundpromenad och det var skönt. Även om det varit väldigt avspänt har jag varit lite orolig för att vi inte skulle kunna göra våra typiska tumanhandsgrejer. Men det är inga som helst problem. Det är så bra. Jag är så glad för hur läget är nu, och jag tänker att jag har nog aldrig varit så kär i alla fall. Nåt lurades. Egentligen ville jag kanske bara vara hans kompis hela tiden, men ovan som jag är vid att killar tycker jag är en grym kompis var det lättare att tolka hans uppskattande av mig som att "det var nåt". Och nu när jag vet att han verkligen VILL vara kompis med mig känns det ju jätteskönt.
Ikväll ville jag göra nåt. I stället för att bara ångestsucka tog jag tag i det denna gång... Kollade med Julie, Lotta, Anine, Thomas och Lena, men ingen var på. Fast då hade jag ju försökt. Fixat karaoken i stället och näthängt rätt mycket.
Hemlighet: Jag har skaffat Spraydate-sida. Bara för kul. Tänker bara skriva en ärlig presentation och invänta eventuella svar, och dissa alla som inte är spännande. Om ens några svarar ifall jag nu är ärlig...
Idag började vi städa direkt jag kom hem från jobbet, och av nån anledning hade jag superenergi hela dagen. Städade mest kök. Sen ville Kalle ha med mig på hundpromenad och det var skönt. Även om det varit väldigt avspänt har jag varit lite orolig för att vi inte skulle kunna göra våra typiska tumanhandsgrejer. Men det är inga som helst problem. Det är så bra. Jag är så glad för hur läget är nu, och jag tänker att jag har nog aldrig varit så kär i alla fall. Nåt lurades. Egentligen ville jag kanske bara vara hans kompis hela tiden, men ovan som jag är vid att killar tycker jag är en grym kompis var det lättare att tolka hans uppskattande av mig som att "det var nåt". Och nu när jag vet att han verkligen VILL vara kompis med mig känns det ju jätteskönt.
Ikväll ville jag göra nåt. I stället för att bara ångestsucka tog jag tag i det denna gång... Kollade med Julie, Lotta, Anine, Thomas och Lena, men ingen var på. Fast då hade jag ju försökt. Fixat karaoken i stället och näthängt rätt mycket.
Hemlighet: Jag har skaffat Spraydate-sida. Bara för kul. Tänker bara skriva en ärlig presentation och invänta eventuella svar, och dissa alla som inte är spännande. Om ens några svarar ifall jag nu är ärlig...
Skönare och avspändare till sinnes
11 april
Och hjälp vad jag jobbar. Strulade idag, så jag fick vara kvar till halvtolv. Sådär 26 och en halv hundralappar rikare nu då, på ett pass... Här hemma har jag tagit det lugnt såklart. Jane har kommit hem! Gick till sjön med Rocky, cyklade och köpte falafelbullar på Galaxen, kollade lite efter spelställen. Jag ÄR verkligen mycket skönare och avspändare till sinnes. Sen är jag ju lite utarbetad, men det är en annan historia.
När jag träffar Kalle tänker jag fortfarande på snacket, men han är så bra på att vara som vanligt att jag också blir det. På nåt sätt kanske han också tycker det är skönt. Eftersom han reagerade sådär starkt när jag började snacka måste han ju nånstans ha tänkt att det kunde komma, han visste vad det var om. Det är så bra att det här verkar funka fint, att det inte är nåt katastrofläge trots att jag varit idiotisk nog att låta mina känslor gå övestyr på det där sättet, och i tusen år dessutom. Jag borde väl haft mer att äta upp egentligen med tanke på att jag ändå hade rätt kul medan jag höll på med tramset.
Och hjälp vad jag jobbar. Strulade idag, så jag fick vara kvar till halvtolv. Sådär 26 och en halv hundralappar rikare nu då, på ett pass... Här hemma har jag tagit det lugnt såklart. Jane har kommit hem! Gick till sjön med Rocky, cyklade och köpte falafelbullar på Galaxen, kollade lite efter spelställen. Jag ÄR verkligen mycket skönare och avspändare till sinnes. Sen är jag ju lite utarbetad, men det är en annan historia.
När jag träffar Kalle tänker jag fortfarande på snacket, men han är så bra på att vara som vanligt att jag också blir det. På nåt sätt kanske han också tycker det är skönt. Eftersom han reagerade sådär starkt när jag började snacka måste han ju nånstans ha tänkt att det kunde komma, han visste vad det var om. Det är så bra att det här verkar funka fint, att det inte är nåt katastrofläge trots att jag varit idiotisk nog att låta mina känslor gå övestyr på det där sättet, och i tusen år dessutom. Jag borde väl haft mer att äta upp egentligen med tanke på att jag ändå hade rätt kul medan jag höll på med tramset.
Relationen finns kvar, och jag trivs i den
9 april
Lagt sång på vår mespoplåt. Sen var det kollektivmiddag som kalle fixat, och lite prathäng i soffan. Det är fortfarande så att jag tänker en del. Men jag har blivit avspändare, kan gå omkring och sjunga på ett sätt jag nog inte gjort så mycket senaste veckorna.
Jag är ju inte hundra på hur det är, men det känns inte precis som att jag måste "komma över" Kalle. Komma över vad? Relationen finns kvar, och jag trivs i den. Att min stolthet fått sig en törn får jag leva med. Det var ju det där jag ville ha trots allt, kommer jag mer och mer att inse. En bra kompis, som jag har skitkul och är avspänd med, och har mycket att prata om med, och kan musiknjuta ihop med. Nu VET jag att det inte är hotat, det "går inte över".
Lagt sång på vår mespoplåt. Sen var det kollektivmiddag som kalle fixat, och lite prathäng i soffan. Det är fortfarande så att jag tänker en del. Men jag har blivit avspändare, kan gå omkring och sjunga på ett sätt jag nog inte gjort så mycket senaste veckorna.
Jag är ju inte hundra på hur det är, men det känns inte precis som att jag måste "komma över" Kalle. Komma över vad? Relationen finns kvar, och jag trivs i den. Att min stolthet fått sig en törn får jag leva med. Det var ju det där jag ville ha trots allt, kommer jag mer och mer att inse. En bra kompis, som jag har skitkul och är avspänd med, och har mycket att prata om med, och kan musiknjuta ihop med. Nu VET jag att det inte är hotat, det "går inte över".
Att det inte märks ett skit annat än i min skalle att jag tog det där snacket
8 april
Tog det lugnt en stund efter jobbet. Satt och kollade nya morgonrutingrejen med Kalle, "Top 10 at 10". Låtar från-97. Två rätt fick vi. Sen lade vi gitarrer i replokalen idag. Ganska segt och jobbigt. Jag for hem, var väldigt gå-ut-sugen men slutade ändå med filmkväll (alla här var hemma).
Det är så knäppt att det inte märks ett skit annat än i min skalle att jag tog det där snacket (jag kanske bara drömde det). Men nu omdefinierar jag ju allt... Hans leenden, hans sätt att tramsprata med mig, glädjen över samförstånd, som jag tidigare levt på och KÄNT som nåt, det fortsätter han ju med. Men nu vet jag ju att det inte är nåt, fast jag är så van att tänka sådär. Blir konstigt. Men annars är det ju skönt. Det är bara när jag är själv, med tid att tänka, som det känns jobbigt. Fast jag går ju åt rätt håll nu, förut var jag och traskade neråt i nåt som jag var rätt säker på var ett dumt hål. Det är tryggare nu.
Men vilken skum situation att bli dissad utan att bli dissad. Få ha kvar alltihop, utom sina tankar. Märker att jag direkt fått en annan ragg-inställning, sugen på fester, plus att jag börjar tänka andra korkade tankar, typ borde jag inte ta en öl med Max? Det är nog rätt skönt ändå, det här. Lite tomt. Men det är ju bara i huvet det är tomt, och det brukar ju inte vara det så länge ändå.
Tog det lugnt en stund efter jobbet. Satt och kollade nya morgonrutingrejen med Kalle, "Top 10 at 10". Låtar från-97. Två rätt fick vi. Sen lade vi gitarrer i replokalen idag. Ganska segt och jobbigt. Jag for hem, var väldigt gå-ut-sugen men slutade ändå med filmkväll (alla här var hemma).
Det är så knäppt att det inte märks ett skit annat än i min skalle att jag tog det där snacket (jag kanske bara drömde det). Men nu omdefinierar jag ju allt... Hans leenden, hans sätt att tramsprata med mig, glädjen över samförstånd, som jag tidigare levt på och KÄNT som nåt, det fortsätter han ju med. Men nu vet jag ju att det inte är nåt, fast jag är så van att tänka sådär. Blir konstigt. Men annars är det ju skönt. Det är bara när jag är själv, med tid att tänka, som det känns jobbigt. Fast jag går ju åt rätt håll nu, förut var jag och traskade neråt i nåt som jag var rätt säker på var ett dumt hål. Det är tryggare nu.
Men vilken skum situation att bli dissad utan att bli dissad. Få ha kvar alltihop, utom sina tankar. Märker att jag direkt fått en annan ragg-inställning, sugen på fester, plus att jag börjar tänka andra korkade tankar, typ borde jag inte ta en öl med Max? Det är nog rätt skönt ändå, det här. Lite tomt. Men det är ju bara i huvet det är tomt, och det brukar ju inte vara det så länge ändå.
Han stirrar allvarligt ner i golvet
6 april
Hm, nu börjar visst lite ångest och depp komma krypande igen, efter en kväll av närmast rusig avspändhet. Jag gjorde det. Det fanns inte minsta skäl till det inte skulle vara läge. Förmiddag, bara jag och han hemma, och han stod och gjorde scones. Jag måste. Laddade, satsade, och det var värre än jag kunnat tänka mig.
"Du...?" (han hörde inte, jag fick ladda om)
"Men du, vet du..."
"Jag? Vaddå, vad vet jag?"
"Eh, jag vet inte, jag vill prata om en sak, fast jag kanske är dum i huvet som drar upp det, men eh, äsch, jag borde kanske skita i det"
Han stirrar allvarligt ner i golvet och säger ett kort "jaja".
"Eller också inte..." säger jag.
Inget svar, gravallvarlig stämning. Han kollar på sina scones, pratar om dem, pratar om Ztv, pratar om Rocky och allt han kommer på, och det går tusen långa år, och allt känns FRUKTANSVÄRT jobbigt, men det hjälps inte... Jag måste fortsätta. Sätter mig vid tv:n som han stirrar på, jag säger
"Blev jag skitjobbig nu?" Han rycker på axlarna.
"Alltså jag vill inte komma nånstans, bara reda ut läget..." säger jag. Fortfarande isande tystnad från hans sida... och Ztv-gubben som babblar fånigt och som han tittar koncentrerat på som om han inte hör mig. Men jag säger det förlösande:
"Okej, men vill du säga nåt eller ska jag säga hur jag uppfattar läget så får du sägar om jag har rätt eller fel?". Först då vänder han sig lite mot mig med nåt halvt leende och säger
"Okej, säg du".
Och jag säger typ att det känns som att det varit nåt grejs mellan oss som vi båda fått lite bekräftelse av, men att det varit för knäppt att göra nåt av det, därför har man ignorerat, men det har funnits nåt kvar, och det vill jag ha bort, därför jag tänkte det är bra att snacka och avdramatisera.
Han slappnar av, inte livrädd längre. Säger att han känt nåt, men ganska snabbt tänkt att det inte var nåt ändå, och inte velat se det så. Så okej, jag var alltså inte helt ute och cyklade, men verkar ha övertolkat en hel massa skit, det har aldrig varit så mycket som jag nästan varit säker på. Det mår jag förstås dåligt åt. Hur kan jag tänka så fel?
Jag frågar om han tycker att jag raggat nåt på honom, det tycker han inte direkt, nån fyllesak kanske (hm, huvet mot hans axel på spårvagnen kanske? ). Men jag pratar om att jag varit osäker över mina signaler och så... Han säger nåt om att man borde ju snacka om sånt här med en gång för att undvika missförstånd, men det gör man ju aldrig. Och han berättar om hur dåligt samvete han fått en gång när han hade en skitbra tjejkompis som han snackade strul och relationer med, och sen fick ett långt mail från henne där hon skrev att hon varit jättekär i honom hela tiden.
"Men det ska inte bli nåt konstigt för att vi snackar om det här nu" tyckte jag, och han höll helt med. Så snacket slutade extremt mycket avspändare än det började.
Sen var det en extremt konstig känsla av väntan på mina reaktioner, som att ha käkat nåt som inte hunnit verka och inte veta hur giftigt det var. Men det blev jobbigt. Tog en lång vända med hunden, och mådde helkonstigt. Svårast att smälta omdefinitionen av situationen - trodde jag så galet? Alla de gångerna jag varit så säker på att känna nåt, sagt till mig själv "Du är dum i huvet om du inte fattar att han är kär i dig".
Sen kändes det kanske lite bättre, och vände till superbra när han kom hem och var som vanligt, störde mig vid datorn med deklarationsfunderingar, och var vanliga hängkalle i köket. Kändes så skönt. Inget undvikande, inga knäppheter. Han vill ju bara fortsätta som vanligt, han gillar ju mig, han tycker inte det där är jobbigt. Jag förlorar honom inte. Såklart. Så jag var skitglad när jag drog in till stan, så skönt fri och avslappnad. Drog hela grejen på bandfikat. De tyckte jag haft det jobbigt och varit modig. Julie öppnade också upp nu, om Edmund. Väldigt trevligt och roligt fika.
Men sen börjar det alltså bli kväll, och obehag igen. Lite orolig - kommer jag fortfarande kräva bekräftelse från honom hela tiden för att det ska kännas bra? Hur besviken är jag egentligen? Tänk om det ändå blir konstigt? Hur snabbt kommer jag att sluta vara kär? Men jag vet ju att det är bra det här. Och jag vet ju att han gillar mig väldigt mycket. Måste han ju göra när han nu vill hänga så mycket med mig utan att vara kär i mig. Så han kanske gillar mig mer än jag gillar honom då? Jag har ju alltid tänkt att jag skulle vara less på honom om jag inte varit kär i homom. Han rengillar mig utan förälskelseblindhet. Jag måste vara skitbra alltså.
Hm, nu börjar visst lite ångest och depp komma krypande igen, efter en kväll av närmast rusig avspändhet. Jag gjorde det. Det fanns inte minsta skäl till det inte skulle vara läge. Förmiddag, bara jag och han hemma, och han stod och gjorde scones. Jag måste. Laddade, satsade, och det var värre än jag kunnat tänka mig.
"Du...?" (han hörde inte, jag fick ladda om)
"Men du, vet du..."
"Jag? Vaddå, vad vet jag?"
"Eh, jag vet inte, jag vill prata om en sak, fast jag kanske är dum i huvet som drar upp det, men eh, äsch, jag borde kanske skita i det"
Han stirrar allvarligt ner i golvet och säger ett kort "jaja".
"Eller också inte..." säger jag.
Inget svar, gravallvarlig stämning. Han kollar på sina scones, pratar om dem, pratar om Ztv, pratar om Rocky och allt han kommer på, och det går tusen långa år, och allt känns FRUKTANSVÄRT jobbigt, men det hjälps inte... Jag måste fortsätta. Sätter mig vid tv:n som han stirrar på, jag säger
"Blev jag skitjobbig nu?" Han rycker på axlarna.
"Alltså jag vill inte komma nånstans, bara reda ut läget..." säger jag. Fortfarande isande tystnad från hans sida... och Ztv-gubben som babblar fånigt och som han tittar koncentrerat på som om han inte hör mig. Men jag säger det förlösande:
"Okej, men vill du säga nåt eller ska jag säga hur jag uppfattar läget så får du sägar om jag har rätt eller fel?". Först då vänder han sig lite mot mig med nåt halvt leende och säger
"Okej, säg du".
Och jag säger typ att det känns som att det varit nåt grejs mellan oss som vi båda fått lite bekräftelse av, men att det varit för knäppt att göra nåt av det, därför har man ignorerat, men det har funnits nåt kvar, och det vill jag ha bort, därför jag tänkte det är bra att snacka och avdramatisera.
Han slappnar av, inte livrädd längre. Säger att han känt nåt, men ganska snabbt tänkt att det inte var nåt ändå, och inte velat se det så. Så okej, jag var alltså inte helt ute och cyklade, men verkar ha övertolkat en hel massa skit, det har aldrig varit så mycket som jag nästan varit säker på. Det mår jag förstås dåligt åt. Hur kan jag tänka så fel?
Jag frågar om han tycker att jag raggat nåt på honom, det tycker han inte direkt, nån fyllesak kanske (hm, huvet mot hans axel på spårvagnen kanske? ). Men jag pratar om att jag varit osäker över mina signaler och så... Han säger nåt om att man borde ju snacka om sånt här med en gång för att undvika missförstånd, men det gör man ju aldrig. Och han berättar om hur dåligt samvete han fått en gång när han hade en skitbra tjejkompis som han snackade strul och relationer med, och sen fick ett långt mail från henne där hon skrev att hon varit jättekär i honom hela tiden.
"Men det ska inte bli nåt konstigt för att vi snackar om det här nu" tyckte jag, och han höll helt med. Så snacket slutade extremt mycket avspändare än det började.
Sen var det en extremt konstig känsla av väntan på mina reaktioner, som att ha käkat nåt som inte hunnit verka och inte veta hur giftigt det var. Men det blev jobbigt. Tog en lång vända med hunden, och mådde helkonstigt. Svårast att smälta omdefinitionen av situationen - trodde jag så galet? Alla de gångerna jag varit så säker på att känna nåt, sagt till mig själv "Du är dum i huvet om du inte fattar att han är kär i dig".
Sen kändes det kanske lite bättre, och vände till superbra när han kom hem och var som vanligt, störde mig vid datorn med deklarationsfunderingar, och var vanliga hängkalle i köket. Kändes så skönt. Inget undvikande, inga knäppheter. Han vill ju bara fortsätta som vanligt, han gillar ju mig, han tycker inte det där är jobbigt. Jag förlorar honom inte. Såklart. Så jag var skitglad när jag drog in till stan, så skönt fri och avslappnad. Drog hela grejen på bandfikat. De tyckte jag haft det jobbigt och varit modig. Julie öppnade också upp nu, om Edmund. Väldigt trevligt och roligt fika.
Men sen börjar det alltså bli kväll, och obehag igen. Lite orolig - kommer jag fortfarande kräva bekräftelse från honom hela tiden för att det ska kännas bra? Hur besviken är jag egentligen? Tänk om det ändå blir konstigt? Hur snabbt kommer jag att sluta vara kär? Men jag vet ju att det är bra det här. Och jag vet ju att han gillar mig väldigt mycket. Måste han ju göra när han nu vill hänga så mycket med mig utan att vara kär i mig. Så han kanske gillar mig mer än jag gillar honom då? Jag har ju alltid tänkt att jag skulle vara less på honom om jag inte varit kär i homom. Han rengillar mig utan förälskelseblindhet. Jag måste vara skitbra alltså.
söndag 5 april 2020
Less över missade chanser
4 april
Den här intetsägande och slappa dagen skulle ha kunnat bli en helt komisk film ifall att all undertext fanns med i nån spökröst. Typ så här:
Jag vaknar och kliver upp. Äter mackor framför livepresskonferens om feministpartiet. Folk drar iväg, jag skriver timrapporter, Kalle städar rummet och småbabblar. Jag tänker - vad bra, nu drar alla. Kalle och jag går ut med Rocky. Möter Håkan i dörren, säger "Nä du får gå tillbaks och plugga lite till", tänker "skit, varför kommer han hem tidigt just idag?". Jag tänker "fast ifall vi tar en lång promenad kanske?". Men Kalle vill inte gå så långt. Fast vi hänger en stund och pratar om hur rastlös Rocky blir när vi sitter still. Jag hade kunnat ta snacket. Men vi går hem. Jag skriver brev, Kalle gör ett vykort och stör mig i brevskrivandet, han lagar lunch, jag får hans överblivna sallad. Han visar hur sur Rocky blir när man blåser honom på nosen. Jag säger "Blås mig på näsan då, får jag se". Han vill inte. Håkan sitter på sitt rum, vi hänger, pratar om ingenting, gör ingenting, skulle kunna fyllt tiden med nåt mycket viktigare, men... Håkan går. Jag och Kalle går en liten sväng med Rocky igen. Jag laddar, tänker att när vi kommer tillbaks så... och så går jag på toa och Kalle sätter sig vid ett dataspel, och läget känns förbi igen. Jag pratar ur mig frustrationen på icq med mitt ex. Fast kanske ändå? Låtsas ladda, han frågar om jag vill ha bananchips, och pratar om att han blir jagad av en helikopter på spelet. Rocky skäller, Malin har kommit hem.
Jag är less på mig själv. Gör en pizza. Har möte. Kommer upp, gosar med Rocky, Kalle sätter sig och gosar han med, och vi har en liten diskussion om vilka kroppsdelar som är ätbara på en människa. Sen ska han lägga sig. Jag går ut med hunden en sista.
Det var idag. Här ligger jag och skriver dagbok och tänker på nåt Thomas sa: "När du väl tagit det snacket kommer du skratta åt hur du höll på innan". Då kom jag på att det kanske är så. Kanske blir det mycket softare och mindre farligt än jag tänkt, kanske är det ingenting. Nu är jag så less över missade chanser att jag nog faktiskt kommer att se till att inte missa alla. Det kan omöjligt bli så dumt att det blir galet mellan oss, så tighta som vi är just nu.
Den här intetsägande och slappa dagen skulle ha kunnat bli en helt komisk film ifall att all undertext fanns med i nån spökröst. Typ så här:
Jag vaknar och kliver upp. Äter mackor framför livepresskonferens om feministpartiet. Folk drar iväg, jag skriver timrapporter, Kalle städar rummet och småbabblar. Jag tänker - vad bra, nu drar alla. Kalle och jag går ut med Rocky. Möter Håkan i dörren, säger "Nä du får gå tillbaks och plugga lite till", tänker "skit, varför kommer han hem tidigt just idag?". Jag tänker "fast ifall vi tar en lång promenad kanske?". Men Kalle vill inte gå så långt. Fast vi hänger en stund och pratar om hur rastlös Rocky blir när vi sitter still. Jag hade kunnat ta snacket. Men vi går hem. Jag skriver brev, Kalle gör ett vykort och stör mig i brevskrivandet, han lagar lunch, jag får hans överblivna sallad. Han visar hur sur Rocky blir när man blåser honom på nosen. Jag säger "Blås mig på näsan då, får jag se". Han vill inte. Håkan sitter på sitt rum, vi hänger, pratar om ingenting, gör ingenting, skulle kunna fyllt tiden med nåt mycket viktigare, men... Håkan går. Jag och Kalle går en liten sväng med Rocky igen. Jag laddar, tänker att när vi kommer tillbaks så... och så går jag på toa och Kalle sätter sig vid ett dataspel, och läget känns förbi igen. Jag pratar ur mig frustrationen på icq med mitt ex. Fast kanske ändå? Låtsas ladda, han frågar om jag vill ha bananchips, och pratar om att han blir jagad av en helikopter på spelet. Rocky skäller, Malin har kommit hem.
Jag är less på mig själv. Gör en pizza. Har möte. Kommer upp, gosar med Rocky, Kalle sätter sig och gosar han med, och vi har en liten diskussion om vilka kroppsdelar som är ätbara på en människa. Sen ska han lägga sig. Jag går ut med hunden en sista.
Det var idag. Här ligger jag och skriver dagbok och tänker på nåt Thomas sa: "När du väl tagit det snacket kommer du skratta åt hur du höll på innan". Då kom jag på att det kanske är så. Kanske blir det mycket softare och mindre farligt än jag tänkt, kanske är det ingenting. Nu är jag så less över missade chanser att jag nog faktiskt kommer att se till att inte missa alla. Det kan omöjligt bli så dumt att det blir galet mellan oss, så tighta som vi är just nu.
Min ovana vid att ha en killkompis
3 april
Var totalt död idag när vi grejade med inspelningar... men så är det ju också rätt trist så jag var mest nöjd med att vara hängig. Var piggare hemma sen när jag lagade tacosmiddag till alla. Det blev trevligt. Malin verkar verkligen jättesjysst och bra på alla sätt. Ändå är det ju lite sådär "spännande" med en ny i gänget, inte helt avspänt hela tiden. Fast det blir nog skitbra.
Gällande Kalle är det så konstigt det här pendlandet mellan självklart och självklart inte. Ibland känns det ju så tydligt, små detaljer som hur vi snackar, hur vi hänger runt varann med ett spelat avmätt intresse för varandras krafs... Känns ibland som att han är mitt ex. Så underförstått att det varit/är nåt, så farligt att komma för nära. Och ändå så avspänt...
Sådär känner jag ibland alltså. Men tänk om det bara är min ovana vid att ha en killkompis som får mig att fatta saker så där?
Var totalt död idag när vi grejade med inspelningar... men så är det ju också rätt trist så jag var mest nöjd med att vara hängig. Var piggare hemma sen när jag lagade tacosmiddag till alla. Det blev trevligt. Malin verkar verkligen jättesjysst och bra på alla sätt. Ändå är det ju lite sådär "spännande" med en ny i gänget, inte helt avspänt hela tiden. Fast det blir nog skitbra.
Gällande Kalle är det så konstigt det här pendlandet mellan självklart och självklart inte. Ibland känns det ju så tydligt, små detaljer som hur vi snackar, hur vi hänger runt varann med ett spelat avmätt intresse för varandras krafs... Känns ibland som att han är mitt ex. Så underförstått att det varit/är nåt, så farligt att komma för nära. Och ändå så avspänt...
Sådär känner jag ibland alltså. Men tänk om det bara är min ovana vid att ha en killkompis som får mig att fatta saker så där?
Ett klassrum och miljömuppar
2 april
Tillät mig ta det riktigt lugnt i morse. Sen kom Malin och började flytta in och greja. Jag gick bortåt Angered med Rocky. Sen så blev jag skitslö och oengagerad.
Återigen hann jag tänka ett hm... och så kom Håkan och räddade mig från allvarligare tankar. Kanske är det inte meningen ändå. Eller så kommer läget snart. Usch, jag gör en sån himla grej av det!
Spelningen gick okej, trots min hals och konstigt spelställe. Ett klassrum och miljömuppar. Men många kom fram och tyckte vi var bra. Idag känns det lugnare att Kalle är ute sent och inte jag. Men vi har hängt rätt lite nu, relativt sett. Fast det beror ju inte på nåt, det är sjysst mellan oss.
Tillät mig ta det riktigt lugnt i morse. Sen kom Malin och började flytta in och greja. Jag gick bortåt Angered med Rocky. Sen så blev jag skitslö och oengagerad.
Återigen hann jag tänka ett hm... och så kom Håkan och räddade mig från allvarligare tankar. Kanske är det inte meningen ändå. Eller så kommer läget snart. Usch, jag gör en sån himla grej av det!
Spelningen gick okej, trots min hals och konstigt spelställe. Ett klassrum och miljömuppar. Men många kom fram och tyckte vi var bra. Idag känns det lugnare att Kalle är ute sent och inte jag. Men vi har hängt rätt lite nu, relativt sett. Fast det beror ju inte på nåt, det är sjysst mellan oss.
onsdag 1 april 2020
Inte så smickrande när en hund är kåt på en
1 april
Jobbade, och vi åkte till Östra sjukhuset för nån kontroll som Tina skulle på. Sen handlade vi i tusen år, och Gerd pratade med Niclas (Tinas pappa) i telefon i tusen år, fast han var full och jobbig...
Kom hem och snackade lite med Rut och Håkan. Rocky äcklade sig, slickade mig i örat, flåsade, juckade. Det är inte så smickrande när en hund är kåt på en. Kalle är på Nef, och jag har störiga avgrundskänningar, sådär som jag får. Nu vill jag må bra snart. Men vad krävs?
Imorgon flyttar Malin in. Undrar hur det kommer att påverka dynamiken här.
Jobbade, och vi åkte till Östra sjukhuset för nån kontroll som Tina skulle på. Sen handlade vi i tusen år, och Gerd pratade med Niclas (Tinas pappa) i telefon i tusen år, fast han var full och jobbig...
Kom hem och snackade lite med Rut och Håkan. Rocky äcklade sig, slickade mig i örat, flåsade, juckade. Det är inte så smickrande när en hund är kåt på en. Kalle är på Nef, och jag har störiga avgrundskänningar, sådär som jag får. Nu vill jag må bra snart. Men vad krävs?
Imorgon flyttar Malin in. Undrar hur det kommer att påverka dynamiken här.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)