Att festa med Kalle

21 april

Var på Uppåt framåt med brorsan och Johanna igår, efter sjysst rep med andra bandet. Imorgon blir det braskväll och på lördag blir det Cat power. Så det händer ju lite grejer nu.

Det blir bara jag och Kalle som går på lördag, och jag blir less på mig själv när jag tänker "hoppas han inte tycker det är tråkigt/jobbigt att gå bara med mig". VEM annan kompis skulle jag tänka nåt sånt om? Ingen. Jag har till och med varit på Pustervik med Håkan utan att tänka så... Och sen att Kalle är bjuden på en fest som han ska på efteråt, och jag känner att jag borde ha nåt annat att hitta på än att haka på honom dit... Det är också rätt galet. Helt galet.

Det ordnar sig säkert, vi kommer att förfesta och ha det kul och sjysst, och sen känns det nog naturligt att hänga med dit. Fortfarande finns det dock ett på riktigt existerande problem med att festa med Kalle och det är ragg-grejen. Dels förutsätter folk gärna att kille-tjej som hänger är ihop, dels BLIR det faktiskt, om nu nån får ett ragg ändå, nåt knepigt och lite besvärligt över det, framför allt efter snacket tror jag. På samma gång som jag tycker det känns skönt nu att festa med honom utan minsta hopp att nåt ska hända.