Att det inte märks ett skit annat än i min skalle att jag tog det där snacket

8 april

Tog det lugnt en stund efter jobbet. Satt och kollade nya morgonrutingrejen med Kalle, "Top 10 at 10". Låtar från-97. Två rätt fick vi. Sen lade vi gitarrer i replokalen idag. Ganska segt och jobbigt. Jag for hem, var väldigt gå-ut-sugen men slutade ändå med filmkväll (alla här var hemma).

Det är så knäppt att det inte märks ett skit annat än i min skalle att jag tog det där snacket (jag kanske bara drömde det). Men nu omdefinierar jag ju allt... Hans leenden, hans sätt att tramsprata med mig, glädjen över samförstånd, som jag tidigare levt på och KÄNT som nåt, det fortsätter han ju med. Men nu vet jag ju att det inte är nåt, fast jag är så van att tänka sådär. Blir konstigt. Men annars är det ju skönt. Det är bara när jag är själv, med tid att tänka, som det känns jobbigt. Fast jag går ju åt rätt håll nu, förut var jag och traskade neråt i nåt som jag var rätt säker på var ett dumt hål. Det är tryggare nu.

Men vilken skum situation att bli dissad utan att bli dissad. Få ha kvar alltihop, utom sina tankar. Märker att jag direkt fått en annan ragg-inställning, sugen på fester, plus att jag börjar tänka andra korkade tankar, typ borde jag inte ta en öl med Max? Det är nog rätt skönt ändå, det här. Lite tomt. Men det är ju bara i huvet det är tomt, och det brukar ju inte vara det så länge ändå.