Min nördiga praktikplats

16 december

Det drar ihop sig.
Och jag vill härifrån.
Visst är allt rätt tryggt nu, men stundtals smärtandet tråkigt också.
Varje dag ser jag dessa byamänniskor, såna som bara blivit kvar, gubbar i 18års åldern, tanter som köper bingolotter, gamla darrhänta snusare vars största nöje är när kvällstidningen kommer.
Jag ska inte bli som dom.
Jag är av ett annat slag, och även om jag märker hur jag låter när jag pratar med dom, hur dialekten kommer fram lite så hör jag inte hit. Och när jag ser nån jag känner skäms jag ihjäl över min nördiga praktikplats. Bara för att det bara är jag själv som vet att jag snart snart är ute på äventyr, och alla andra tror att jag är hemma igen, att det här är vad som blivit av mig.

Sömnlöst tänkande

14 december

Funderar för att jag är sån.
Jag är en sömnlöst tänkande typ av människa.
Tänker alltid alldeles för mycket.
Funderar en massa skit, drömmer...
Fattar inte att allt blir lättare om jag bara ser vad som händer  i stället.
Allt ordnar sig väl, förr eller senare.
Men jag är värd att få riktigt kul snart.
Det är jag faktiskt.

att göra i Wien

12 december

När jag är i Wien har jag att göra.
Måste göra allt jag kan för att hitta folk att spela med.
Måste försöka få lite kompisar.
Måste tjäna lite mer pengar.
Bör gå nån språkkurs.
Måste få chansen att se alperna.

Och om allt det funkar borde jag ju vara toppnöjd. Livet är då lätt, lugnt och trevligt. Men totaltopp? Nej.

Jag måste få bli kär snart. På riktigt. Okej, kanske inte helt lämpligt att fixa till nåt när man är utomlands i bara ett halvår, men jag kommer aldrig att tänka så långt om det skulle bli nåt, jag vet det.
Men varför fundera?

Iväg snart igen

4 december

Blir säkert krångel och tjafs i framtiden också. Ska jag bo i Wien måste jag ha kompisar där, och ligga i lite, jag vet det!
Smärtfritt? Knappast!
Men det är så skönt att ALDRIG MER behöva gå uppför backen till den där gården, aldrig mer behöva ligga på sängen i det där rummet med ångest över en lunchpaus som snart är över, aldrig mer behöva SE och HÖRA dessa jobbiga människor.

Det är inte toppen att jobba på kiosken här hemma. Men jag mår bra. Och jag vet ju att jag är iväg snart igen.
Upptäcka Wien. Trevlig au-pair-familj, gulliga ungar. Weekend i alperna? Starta band, måste! Det kan nog bli lite kul. Borde åtminstone vara uthärdligt.