Min nördiga praktikplats

16 december

Det drar ihop sig.
Och jag vill härifrån.
Visst är allt rätt tryggt nu, men stundtals smärtandet tråkigt också.
Varje dag ser jag dessa byamänniskor, såna som bara blivit kvar, gubbar i 18års åldern, tanter som köper bingolotter, gamla darrhänta snusare vars största nöje är när kvällstidningen kommer.
Jag ska inte bli som dom.
Jag är av ett annat slag, och även om jag märker hur jag låter när jag pratar med dom, hur dialekten kommer fram lite så hör jag inte hit. Och när jag ser nån jag känner skäms jag ihjäl över min nördiga praktikplats. Bara för att det bara är jag själv som vet att jag snart snart är ute på äventyr, och alla andra tror att jag är hemma igen, att det här är vad som blivit av mig.