Om jag är livrädd för en jobbig helg

 12 december

Idag känns som första dagen som allt faktiskt känts ganska bra. Jag har tvättat, sen blev det stressigt, så inget alexsnack innan jobbet. Kom på idag att vilken hemsk helg det blir, men arbetsdag, husfest, bakisdag och hela köret. Blir det inte lindrigare ta snacket efter detta, tänkte jag. Men sen kom jag på att jag är faktiskt inte ensam i det. Om jag är livrädd för en jobbig helg är vi två som får lösa det på nåt vis, så gott det går. Bestämma hur vi ska förhålla oss, vad som blir bäst. Imorgon ska jag snacka.

Måste lyckas prata imorgon

 11 december

Jag har ägnat hela dagen åt att ömka om min kärleksmisär. Malin har varit jättego. Kalle har varit med litegrann i pratet. Anna var också bra (och förvånad) att prata med, och berättade också lite om att hon varit intresserad av Per. Det är så SKÖNT att prata med folk. Undrar om jag är helt överdriven med det? 

Ingen Alex hemma när jag knackade på först. När sen Kalle köpt chips och allt var mysigt kändes det så bra att jag tyckte det var onödigt, men gick ändå ner igen, fortfarande resultatlöst. Nu när mina bästisar lagt sig och jag är ensam i världen igen känns misären åter. Måste lyckas prata imorgon. Klättra uppåt sen. veta att det blir bättre, inte bara ljug när det känns bra. 

Jag är så rädd att förlora nåt, att glädjeämnen ska bli förstörda, att jag ska hata att bo här... Men om jag tänker tillbaka så hatade jag inte huset när det tog slut med Kristian. Jag gillar fortfarande våra ihopspelade låtar. Och när jag skulle ha mitt Kallesnack var jag också livrädd och övertygad om att allt roligt var över, och så blev det inte alls. Jag minns fortfarande svamphysterin med värme, hundvåren. Och karaokeglädjen och förfestandet är ännu lika bra (ja, det är så mycket mer min och Kalles karaoke än den är Alex). 

När jag nu har så många runt mig som jag älskar, varför ska någon som jag inte älskar egentligen men råkar vara förälskad i få betyda och förstöra så mycket? 

Inbördeskrig

10 december

Lyssna här:

Om du snackar med honom imorgon och bestämmer att det inte får bli nåt mer... Då kommer du aldrig mer att få hångla med honom. MEN du kommer heller aldrig mer att må så dåligt över honom som du gör just nu. Du kan börja jobba bort skiten, du behöver aldrig mer ha förväntningar som faller pladask. Aldrig mer det här... Kan det inte vara värt nåt? 

Kan inte ta tanken på att nästa fest VETA att jag inte får hångla med honom. Men vad är alternativet? Jo att råfokusera på just honom. Det är helt åt helvete, jag borde ragga på andra, inte en idiot som inte kan bli kär, men utnyttjar andra som kan bli det. 

Kanske får jag en kass fest på lördag. Kanske får jag nån annan kass fest senare. Men det här då? Och känslan på söndag, vad ger jag för den? När sängen är tom igen och jag förmodligen inte ens fått orgasm. 

Inbördeskrig, mellan ont i stunden, ont i längden, skönt för stunden och skönt i längden. Men vilka hör ihop? Vad är värt vad? Har stolthetsfaktorn nåt att säga till om också? Ärligheten mot mig själv? 

Om jag bara sett på honom i stället för på marsipangodiset då när han diskat klart. Om bara. Hade jag legat här och somnat ihop med honom då? Och mått bra. Och mått bra ända tills på lördag? För att jag ändå kan intala mig att han nog känner lite han med, och bara gick ner till sig för att han var osäker på vad jag ville?

Hur kan det göra så här jävla ont? 

Alla ska hålla på och skaffa gulliga ragg.

 9 december

Det har varit en ganska dålig dag. Jag har mest gått och väntat på en sån där skön molnskingring som aldrig har kommit. Skrev en halv låt om att överge mitt band. tog en promenad med hemligt blandband (satt på slumpval på datorn och spelat in), gjorde rödbetssallad, såg fruktansvärda patriotfilmen the Postman med Kalle, och drack sen whisky och såg på hårdrock ett tag. 

Malin har sin flirt här. Mysigt. Rut är väl hos Christian också. Alla ska hålla på och skaffa gulliga ragg. Och själv går man och trånar efter nån helt onödig och dum... Och tänker "om en vecka får jag mysa med honom igen i alla fall" när jag egentligen så mycket hellre skulle vilja träffa en kille ute kvällen innan, som jag kan gå på en seriös dejt med sen... Eller snacka och sen hångla med Henrik på festen i stället för den förutsägbara. Jag vill få känna. Vara med nån som låter sig känna, nån som vill.

Vantrivs med rollerna i bandet

 8 december

Sov ju inte mycket, började jobba halvsju... Blev en ok dag hos Gerd, tvättade och sådär. Sen skulle vi börja greja med nya låten hos brorsan, första bandträffen på länge, och jag pallade typ inte, kände sånt motstånd, så till sist blev det krismöte, om hur jag vantrivs med rollerna i bandet, att jag inte vågar ta initativ och är så mycket lillasyster... Känns fortfarande tungt och jobbigt, men nog bra att dra upp det. De blev lite förvånade, och lite rädda också, "men du vill väl fortsätta?" Klart jag vill. Har bara känts motigt med vissa processer. Lite glädjelöst. 

Lite kvällssnack med Kalle här hemma. Jag låg med huvet på bordet och suckade, och orkade inte tänka att han var rätt person att snacka om dessa bekymmer med... Kollade på hans nya karaokelista, sånt gör en lite gladare att tänka på. Men det är också kluvet, lite tomt utan Alex. Längtar efter att stå och snudda vid honom. Känna hur nära han vill vara. Han är så go. Och så jobbig. Det är så galet. 

Kören sjöng fint.

 7 december

Idag skulle jag ju hinna göra mycket, eller nåt, men... Jag mailade lite i alla fall. Och har lämnat in demon på Kellys. Jag, Julie och Eira käkade på Andrum, sen stack vi hem hit och gick på huscafét. Kören sjöng fint. Jag vågade inte titta på Henrik speciellt mycket, Julie var helt övertygad om att det var en annan jag spanade på och log generat mot.... Han stack kort efter att de sjungit men vi sa hej i alla fall. Jag hade ju inte haft nåt att prata om ändå eftersom jag inte vet vad vi pratade om i lördags. 

Skit att jag inte minns. För han är söt. Väldigt söt. Jag tror inte att jag vill ge upp tanken riktigt än, även om jag trögat till det. Men jag har släppt på det där att "inte göra nån grej av det". Nu vet ju hela kollektivet att jag är intresserad av honom, för en vecka sen visste jag inte själv typ. Men jag tror vi överlag blivit öppnare med grejer här hemma. Känns som att vi aldrig varit närmare varann än så här. Eller så är vi alla kärlekskranka och babbliga bara. 

Hm... Jag kom ju faktiskt inte ihåg hur Henrik såg ut förut. Aldrig tänkt på när jag haft honom framför mig om han är söt eller inte. Nu har jag gjort det. Kommer han den 17:e ska här raggas, och jag skiter i pinsamheter. Vi ses ju ändå så sällan. 

Inget som kom fram i rensningen

 6 december

Jobbade några tunga timmar. Tog sen en hemmakväll. Körde en ångestrensning, lite besviken att det inte gav så stor lättnad som jag trott. Sen kom folk in med lussekatt till mig och sjöng "Ja må hon leva", rätt bisarrt. 

Fixade käk efter att faktiskt ha känt mig glad ett tag och spelat bq-låtar. Såg på Nannyjouren och Bodyguard. Nu känns det inte som så mycket Alexångest längre utan mer åt nåt annat, fast jag inte vet vad. Inget som kom fram i rensningen var så farligt. 

Det kommer i alla fall bli hårt att träffa Alex imorgon och låtsas knappt se varann som vi brukar. Att överhuvudtaget vara i samma rum men inte ta på varann, fast vi så gärna vill. Vad skum relation vi har.

Gemensam utredning av bakisångest

 5 december

Vaknade med ännu mer massiv bakisångest än igår. Usch! Sen visade det sig att Rut och Mia kände precis likadant. Så vi hade en liten gemensam utredning av det som vi skrev upp på tavlan. Sen fick jag jobb och lämnade kollektivgemenskapen. Tvättade åt Ellen, lyckades paja hennes tröja så hela tvättstugan var ett hav av rött ludd... Min kollega tyckte det var kul, och att jag tog lite för allvarligt på det. 

Nu har nog det värsta börjat släppa i alla fall. Börjar se det bra i stället. Ens härliga kollektivkompisar, bandframtiden, livslusten som tydligen i alla fall existerar? Och känns inte lika jobbigt med Alex längre. Men ett litet korn av det allra mest förbjudna har dykt upp. Varför kände jag hångelvibbar redan i onsdags? Varför ville han stanna i min säng så länge? Tänk om ändå...

SLUTA. Hoppfullhet är bajs, jag vet ju! 

På onsdag sjunger Malins kör i cafét. Det känns lite knepigt att jag inte alls minns vad jag snackade med Henrik om, hur det kändes och hur full jag var. Men det var säkert lugnt. Men känns som att jag ändå sumpat det lite. Vilket underbart kärleksliv, allt går ju så BRA!!!

En vanlig normalstor peppad fest

 4 december

Så ligger man här i sängen som känns bredare och kallare nu igen... Bajs! Jag vill bara ha honom här, det gör ont, och kommer att göra det i några dagar. Men det visste jag ju. Han vet dock inte om det. Jag hoppas bara att han saknar mig också. Antagligen lite. Som Julie sa, "Ni kan ju inte hålla er ifrån varann, klart han tycker om dig!". Och det är ju verkligen nån himla magnetgrej, igår kändes det som att vi båda bara väntat på en alkoholursäkt att bryta dealen igen...

Men det var en sjysst fest. Less över lite minnesförvirring nu igen, men jag hade kul! Först så lyssnade vi på P3labb där vi intervjuats, det gick rätt bra ändå. Så drällde det in en del folk... Hade sjysst uppdateringssnack med Lotta. Sen skulle vi spela, det gick helfint och var skitkul! Och så det sköna "yes nu kan festen börja" efteråt. Karaokerummet drog igång, dansgolvet med, det blev en vanlig normalstor peppad fest. Och jag kände från första stund med Alex att det inte fanns några utvägar. I stunden var det bara sjyst. Han var sådär kelgo som han brukat på alla gamla fester. Sen satt vi och hånglade i Håkans rum.

Henrik kom faktiskt en sväng, rätt sent. Vi snackade, men jag minns inte ett skit om vad. Bara att nåt inte kändes helt bra. Sen minns jag att han var en av dem som kikade in och sa "förlåt att jag stör" när jag hånglade med Alex. Duktigt jobbat! 

Blev mycket Alexfokus där på småtimmarna. Vi hade nästan sex i Ruts rum också. Stört. Innan vi lade oss var det häng i en hög i Malins rum. Vi kelade odiskret. höll handen och så. 

I morse var jag lite bakisvaken som vanligt, och han vaknade också. Egentligen var jag nog för trött för att ha sex, men kelandet var sjysst såklart. Ingen av oss ville gå upp idag, blev först runt två. Så jobbigt att ta vara på en sista kelkram och veta "det var det!". Idag fixade Mia bakispizza och sen såg vi filmen G och så småningom One hour photo. Gränsfall till bakisångest hela dagen, men annars var det ju fint. 

För att skaffa mig en ny vakum-hang-up?

 2 december

Idag blev ganska vigd åt Daum Mindströl-projektet, men jag hann med att slänga iväg lite mail och se på idol också. Kul att lira! Och sjysst att se mig själv sätta in lite krut på nåt kreativt, ser att det behovet finns nu när de andra banden ligger lågt. 

Tveksamt ifall Henrik kommer imorgon. Men annars kanske på onsdag, eller ingenillegalfesten... Ja, på nåt sätt. Vill få undan det. Varför? För att skaffa mig en ny vakumhang-up? Men vaddå få undan egentligen? Förmodligen är det inte så enkelt ändå. Det känns säkert tveksamt och halvt om jag träffar honom, så att jag ändå vet varken ut eller in och måste fortsätta tänka. Inte så självklart som det gjorde då när jag stumt växlade mellan att titta på biljarbollen och honom och höll på att ramla i bitar... Eller när jag noterade att han uppmärksammade mig och tittade till en extra gång här hemma den där gången. Små skitdetaljer som blir stora. Men jag vill bara träffa honom!

Läsa är nåt jag sällan tillåter mig

 1 december

Krångel helt i onödan med nycklar hos Claes i Utby idag. Sen blev det en konstig kväll, jag läste ut en Nesser-bok som var bra. Men egentligen är ju läsa nåt jag sällan tillåter mig, så det kändes tidsdödande och jag blev lite uppstressad. Käkade lite med de andra och så. 

Trodde att SVT ringde men det var bara SPP. Lite småkul... Annars är väl det mesta halvkul. Är det så att nåt trycker och att jag borde ångeststäda i alla fall? Innan festen kanske det vore bra. 

Nåt knepigt kommer det att bli denna fest. För om jag inte hånglar med Alex kommer det kännas jobbigt, och om jag gör det kommer det också kännas jobbigt. Det enda som inte vore jobbigt vore att hångla med nån annan jag hellre vill hångla med, och det skulle väl bara vara Henrik kanske. Eller nån okänd kompis kompis. 

Jag har inte minsta motståndskraft

 30 november

Varit i Skövde hos Mamma lite, mysigt. Idag har jag köpt häftapparat och hålslagare, läst gästboksinlägg av Maud med Malin, och trissat upp varann en massa. Hade så kul, det är så sjysst att snacka med Malin. Sen lagade jag mat, och Alex kom in, och vi snackade nån timme (stelt först bara), och jag kände att jag saknar inte bara det fysiska med honom utan även hänget. Nåt blir så knäppt när man först är ytbekanta, sen plötsligt nära, för nära, och så bekanta igen. Vi hade ju en period när vi snackade i timmar. 

Och han kommer på lördag. Om Henrik gör det vet jag inte. Jag har inte minsta motståndskraft mot Alexkänslor nu i alla fall, det är nog en aning farligt. Men man är ju människa. Är det så big deal om jag råkar få en veckas baksmälla igen? 

När vi satt i soffan mindes jag lite tiden

 28 november

Jag, Kalle och Mia tog en sjysst promenad bort till Angered för att handla, men det hade just brunnit på Ica där. Ikväll har vi läst lite pjäs. När vi satt i soffan mindes jag lite tiden när jag tyckte det var så mysigt att sitta nära Kalle och hur gärna jag ville hångla med honom. Men faktiskt, när kär-känslorna för honom lade sig, försvann attraktionen med. Han är söt såklart. men jag tänker inte på honom på det där sättet, har inte gjort det på länge. 

Vi har börjat fila på tributebandet Daum Mindströl ikväll också. Kul med fest... Funderar över hur det blir med Alex dock, om jag nu inte riktar in på nån annan. Jag borde verkligen inte låta nåt hända, men i stunden kommer stunden vara mer värd, så funkar jag ju. Men han kanske håller i sig mer den här gången. Vi hade inte ens sex sist trots allt, och det kanske var han som klokade bort det. 

Kompaniets förbannelse gäller inte längre

 27 november

Igår märktes det att Kompaniet bytt namn, för det när förbannelsen (vakna med rejäl black-out i någon annans okända säng på Galileis gata) gäller inte längre. Men jag blev i alla fall av med en av vakumgrejerna igår, då jag fick reda på att Lars har flickvän. Så det var det. Känns bra på nåt vis, kan jag vara cool nästa gång vi ses också, så att om jag råkat stöta på honom förut var det en engångsfyllegrej. 

Idag har jag och Johanna lagat mat åt husmötet. Blev lyckat. Hon bossade rätt mycket. Jag och Kalle har sett på Fåglarna. Tidigare idag snackade jag lite med Malin om Henrik, och lite allmänt om det här med vibbar och känslor. Sjysst att det går bra att snacka med henne om sånt nu, jag har haft nån liten skitdum spärr innan bara för att jag känt mig tråkigt hetero och att hon skulle se ner på killhistorier, det är ju så knäppt av mig!

Jag skulle kunna

 23 november

Nu börjar jag ändå bli lite rastlös av arbetsfriheten... Och rummet är i än värre kaos nu. Och repet var ganska så segt idag, men de blev glada över skivorna jag bränt i present till alla, med titlarna "Loveable teddybear? No thanks", "Karaokeskrål och joursamtal" och "blanda drinkar i Knutby". Här hemma såg vi på Lasermannen och åt en massa kaksmet. 

Nu har jag en ganska hög dos av både förälskelsesug och s.f, men både Lars och Henrik känns avlägsna... Och jag inte haft minsta chans att lyckas ta kontaktinitiativ skulle det nog vara lättare att luta sig tillbaka, nu är jag ändå lite på helspänn inför chanser att grabba. Om det blir fest... Jag skulle kunna bjuda Lars. Och jag skulle kunna be Malin hälsa nåt till Henrik, och i min drömvärld vill han ta en fika med mig... 

Kartongerna under skrivbordet

 22 november

Jag vill för en gångs skull ha jobb! Känns rätt skönt ändå.  Och äntligen tagit tag i kartongerna under skrivbordet. Blev intervjuad om kollektivboende av en journalist. Har varvat rotandet med grejer med att snacka och visa Kalle och Malin guldkornen. Kalle är roligt intresserad. Känns lustigt att jag tyckte han var självupptagen och ointresserad en gång i tiden. Han tycker jag skriver bra och säger det också.

Jag hade ett tvunget husärende till Alex, fick bli ett draget andetag där (så länge sen vi sågs) men det blev coolt faktiskt. Snackade hyfsat ostelt, skrattade lite, han följde mig till gamla hejdåhångelhallen, där jag både påbörjade och avslutade en kram. Några sekunder. Han hade kunnat kramas längre, men jag hade kontrollen och kändes inte jobbigt att gå därifrån. 

Fruktutställning

 20 november

Nä, det var väl lite halvsegt på Storan igår. Idag har jag, Rut och Malin varit på fruktutställning. Roligt! Och gott att få smaka på alla. Sen har vi coachat Rut i funderingar på Christian, det var spännande. Bara för man inte har nåt spännande själv.

Inte ens några potentiella desperatragg

 19 november

Kom på redan igår att pga Embassys releasefest lär Lars inte gå på Populär. Kändes lite skönt. Vi hade sjysst karaokeförfest, jag, Kalle, Julie, Edmund och Malin, med randomkaraoke och så. Mitt i allt fick jag sms från min gamla kompis Henrik. Trodde ju förtjust ett tag att det var DEN Henrik. Bajs. Sen rann den historien ur mig för Malin. Är väl lika bra. Men hon kan inte göra mycket annat än att bjuda till fest. 

Inga ragg ikväll. Inte ens några potentiella desperatragg. Illa! När Kalle stack hem tidigare tänkte jag "ok, fritt raggrum här, men näerå. Ett försök gjorde jag, diss. Och sen saknade jag mycket en nattmacka med Kalle, längesen nu.

Har det så sjukt bra, jag vänjer mig aldrig.

 17 november

Jobbat hela dagen. Det har varit soft förstås. Imorgon ska vi radiointervjuas. På lördag ska jag vara ledsagare på ridning, och sen karaokepepp och utgång, och på tisdag är det Solander på Kellys. sen ska vi snart ha fest. Däremellan kommer sjyssta kollektivkvällar, serieritarnätter, skivrecensioner.

När jag ser bakåt och framåt på alla veckor som kommer och går känner jag att jag verkligen lever the time of my life. För alla de små roliga grejerna är många, och ändå grymt sjyssta. Vill bara låta det fortsätta så här, och då är det ändå min vardag jag pratar om. Jag har det så sjukt bra, jag vänjer mig aldrig. 

Hm, jag är nog på en uppsida nu. Fast lite så här känner jag mig ändå för det mesta. Bara ibland som relationssughetsen sätter in, och deppar till det med kraft. 

När man sitter och glor på en hemsida

 16 november

Idag for jag och Kalle till stan för en "lunchklubb" som kärnvapenPaula massmailat om men hon var inte på Zucchini. Vi förstod nog vilka som var det gänget, men pallade inte fråga, speciellt som en av dem var dreadskillen från Fosca-spelningen. Jag har aldrig hejat på honom när vi setts efter det, så vi är i en sån där inte-hej-fälla. 

Lånade seriealbum på biblioteket, sen läste vi lite i Kalles pjäs som han ska söka in på. Det är kul att läsa pjäs! Ikväll har jag städat och arrangerat musiken på min hårddisk, det är väl det enda. 

Vi spelades förresten på P3pop i måndags. Men radiospelningar är ju vardagsmat nu, nästan. Sen har jag varit helt stolthetslös i mitt suktande efter Lars. Blev nästan upp i varv av att lyssna på ett par av hans låtar, åh så gulligt, nu sjunger han om katter också, typ. Men nu är det ju nästan på idoldyrkansnivå när man sitter och glor på en hemsida. Men så gjorde faktiskt Nova med ekorren också, hon var skittöntig, jag får också vara det. Så länge inte brorsan och Johanna får veta. Eller han själv. 

David mailade idag, förvånanade. Men han skrev inget av värde... Jag bryr mig inte faktiskt. Han har verkligen ingen betydelse som mailkompis. Men jag skulle förstås mer än gärna ha sex med honom igen om han kom förbi stan...

Att jag aldrig gett respons

 14 november

Skönt att komma hem igen. Har varit en lagom resa, men haft det väldigt bra hela tiden. Så ramlar man hem, snackar med Kalle och Malin, som känts som att dom saknat mig lite, kollar mailen och har fått en grym tysk recension på nya EP:n, ser om roliga spelningar att gå på framöver, + både Killing och Populär i helgen. 

Spanar en sväng på Lars hemsida igen, och funderar över problemet att jag aldrig gett respons eller köpt nån skiva av honom, trots att han är helt inne på våra grejer... Men han ÄR skitbra! Hur ska jag få fram det nu, utan att det låter som smör? Det är ju bara att jag inte lyssnat innan, självupptagen och dryg som jag är. 

Finkammade området

 12 november

Pappa lär inte glömma sin femtioårsdag... 

Vi for till Vatikanen, köade hysteriskt och var i den hysteriskt gigantiska Peterskyrka. Coolt. Sen skulle Henrik vänta utanför, när vi for upp i kyrktaket och gick i klaustrofobiska trappor. Det tog sin tid, men när vi kom ner - ingen Henrik. Några allt jobbigare timmar följde när vi finkammade området gång på gång, delade upp oss och spanade efter en röd t-shirt. Han FANNS inte, och oron kröp sig på. Vad hade hänt, nåt måste det vara.

Till sist kom det fram. Han hade fått ett räcke i ryggen, och trots att han var helt ok blivit lagd på bår och åkt iväg med ambulans. Vi stack till sjukhuset och hade en känslosam återförening. Så tryggt att vara en hel grupp igen. Sen skaffade vi en bärbar dvd åt pappa och visade filmen vi gjort, och käkade på afrikansk restaurang. Så det blev en speciell dag. 

Nåt som dock stör mig lite - även om jag självklart var riktigt orolig var det som att de andra ändå var mer oroliga och blev mer lättade än vad jag blev. Är jag lite avtrubbad? Har jag svårt att ta saker på allvar? Kanske därför jag sprang så sakta den där gången när vi blev jagade av nassarna? Tycker jag sånt är mer spännande än läskigt, vad är det då för fel på mig? Men jag vet ju att jag skulle dött om lillebrorsan på allvar försvunnit. Måste vara att min lugntröskel är väldigt hög. 

Visdomsord plockat upp från en Eva Dahlgrenbok var "Jag tänker vara GLAD ända tills jag får veta om det blir av eller inte, inte ta ut förlust i förskott. Besviken blir man ju alltid oavsett om man varit missmodig eller glad innan, men det får man hantera" Kanske ska ta till mig av det? Sluta ta mig ner på jorden? Till att börja med kan jag ju försöka ändra den attityden i min dagbok, sluta upp med att kväva drömmerierna och ständigt stoppa med ett "men jag kanske har fel" eller "det är bara mina tramstankar". 

I stället: Vad kul med en ny hang-up att tänka på, vi kommer väl att ses om en vecka säkert. Klart han stötte en del på mig förra veckan, det var ju därför jag blev intresserad. 

Flyget går ju i övermorgon

 8  november

Hehe, vi har åkt till Nyköping en dag för tidigt! Flyget går ju i övermorgon! Men nu ligger vi här på ett sjysst vandrarhem och ska sova länge, och kolla stan imorgon, så det blir säkert bra. 

Just nu känns livet rätt händelserikt, och även om det är hälften bajsiga, hälften roliga saker känns det som att det som helhet ger mycket. Lite sjysst oförutsägbart på nåt vis (fast den nitiska tågvärden som inte godtog att jag saknade studentleg hade jag ju gärna varit utan ändå). 

Att flirta med nån som är lite insyltad

 7 november

Åååh vilken katastrofspelning jag haft... på Jazzå! Totalt bajs. Slutförde inte ens första låten. Orsak: Jag var på tok för kaxig och ickenervös, därför ofokuserad. Så det var väl en läxa. Annars var det en okej fixardag, en del Kallehäng och så. 

Jag kan inte låta bli att tänka lite på en person just nu, och vad är det för fel på mig som greppar varje tillfälle att bli typ intresserad av folk? Varför inte bara ta det lite soft? Sen är det självklart också så att jag väl, till skillnad från många, gillar själva grejen med att flirta med nån som är lite insyltad, nån otippad inom en nära bekantskapskrets... Det gör det väl extra spännande att nåt är småförbjudet. 

Så nu ligger jag här och minns förloppet igen... Han som börjar prata, Le Sport på dansgolvet, Petshopboys-snack, han som frågar om jag röker, men får gå ut själv... Jag som tänker snacka tag i honom men missar honom när en tjej drar med honom. Han som kommer mitt i en PSB-låt, "Där är du ja!", han som köper öl när Pulp spelas. Flinet, och "Kul att vara med och se din reaktion" vid My time-grejen. Pussen på den där tjejen. Äsch, jag vet inte ens vilken ordning det var i, och om jag förtränger nåt. Men vi hängde mycket. Tror jag. Hey, släpp nu. 

Jag ritade ju ett bajshuvud på anslagstavlan

 6 november

Haha, idag har jag haft kul åt hur arg jag var när jag kom hem igår. Jag ritade ju ett bajshuvud på anslagstavlan bland annat. Denna dag var i stället skönt bakisglad och upprymd. Fast i nyktert tillstånd börjar jag tänka att det kanske var en pinsam grej det där med Lars, jag kanske var jobbigt efterhängsen? Och övertolkade som bara den? Men, han VAR glad att dansa och prata med mig, var ju han som först tog initiativet och han hängde omkring och försvann med andra här och där, men vi hade väl ändå kul? Han dissade inte av mig, det skulle jag väl ha känt, hur full jag än var? Och? Han vill kanske vara komps med mig? Eller? 

Men den där tjejen, vad var det? En teori kan vara att de hade raggat fysiskt under kvällen, och som Kalle sa, det kan vara lättare att gå tillbaks till. Det känns störigt att ha sånt här fyllefilter över grejen och inte vara säker på hur jag egentligen betedde mig, det gör mig lite osäker. Men det ordnar sig. Visar sig. 

Kalle kom hem nu sent. Han har blivit heldissad av Stina nu.... Hon verkar rätt feg också. 

Folk fortsatte ivrigt dansa, till MIN låt

 5 november

Frustrations night out. 

Till att börja med var jag hos Elsa. Eller... först blev jag påraggad på Gamlestadstorget av nån nörd. Han pratade hela vägen till Korsvägen om att han ville ha mitt nummer. Blir man ju på av. 

Elsa sa att Henrik skulle komma. Gjorde han inte medans jag var där. Jag satt bredvid Paula (Kristians ex) och Saskia (Thomas ex) och lite fler, som diskuterade gallblåsans funktion typ. Hörde vår låt på P3lab. Sen stack jag till Storan och det var kul som vanligt. Jay jay var grym på scen. 

Sen blev det ju en del dans och så sista timmarna, och mestadels hängde jag med Lars och kände att här är det ju skivbolagsinavel på gång... Plötsligt mitt upp i dansgolvet körde Steve igång My time... Jag blev helt ställd, backade av och iakttog. Folk fortsatte ivrigt dansa, till MIN låt. En sjukt extatisk känsla. Lars log stort mot mig. Det var grymt!

Sen kände jag ju att jag hade allt i hamn yes. Med Lars alltså. Och så kommer det en MENINGSLÖS liten tjej och han säger "Var har DU varit" och börjar pussa på henne, och frustrationen har inga gränser, och jag vill bara slå sönder nåt...

Inget nämnvärt på Anines efterfest heller. 

BAJS!!!! 

Men Hey, bortsett från den där JÄVLA TJEJEN. Kan det va nåt? Musiksmaken och musiksinnet ligger helt där det ska. Och han är lite söt. Och snäll. Jaja, här finns i alla fall inget Henrikproblem, nån tvekan om att vi kommer att ses inom kort. Och vem som helst fattar att jag är tusen gånger coolare än den där töntiga... hur funkar killar ibland? 

Bara en minut jag ber om

 30 oktober

Långpromenad med hemligt blandband. Sen sjöng jag mig hostig på karaoke för mig själv, och drog till Kristian. Vi handlade, gjorde pizza, snackade, och körde mörkerspelning i källaren. Det var sjysst. 

Men planen föll. Kristian har inte pratat med Henrik på länge, och det blev inte entusiastiska reaktioner på mitt filmkvällförslag. Alltså nästa möjliga tillfälle är tekväll hos Elsa på lördag. Men han har ju aldrig förr kommit på nån sån tekväll jag varit på, så... Bajs, det är bara en minut jag ber om för att slippa denna hang-up. 

Jag är lite deppig och tryckt, kanske är det dags för ångeststädning, tror det är ett halvår sen nu, typ. 

När det är för händelselöst

 29 oktober

En klump i halsen... Förkyld igen? Vi var på loppis, tre Pet shop boys för 1 krona styck... sjysst! Sen har jag segat på som bara den, nekat jobb utan några skäl, lyssnat på musik och kollat lite efter tyska fanzine. 

Först sent kom jag igång med serierna, men gjorde sex rutor i alla fall. Blir alltmer nöjd med formen. Shit vad det finns råmycket bra musik för övrigt... Det förgyller ju allt!

Snackade med Kristian en timme. Han dataspelsnördar nu. Tänk om han slutat med ryskan... åh jag är så sjukt patetisk nu! men det är ju det jag alltid blir när det är för händelselöst på en viss front. Så länge jag strulade lite med Alex var jag inte patetisk. Lite för mycket känslor men aldrig patetisk, allt var befogat. När jag var kär i Kalle var jag dock jättepatetisk, så skönt att jag är långt bakom det. 

Varsågod: patettillstånd!: Det är alltså katastrof om Kristian slutat med ryskan. Då har jag bara länken Malin och länken Elsa kvar. Och "springa på varann"-chansen. Förr eller senare såklart, men jag är uttråkad och otålig. 

Fick en sån där "vad bra jag har det"-kick

 28 oktober

Idag sov jag ju till fem efter nattjobbet. Sen blev det hemmakväll med Kalle och Malin och vi gjorde fruktsallad och hade skittrevligt och såg på Idol, och jag fick en sån där "vad bra jag har det"-kick då när jag for till Kortedala för att handla glass och de väntade där hemma. Varenda kväll kan vara en sån där sjysst kompiskväll som man en gång i tiden aktade högt och kunde längta efter... 

Jag kom på en idé igår, en plan. Jag har ju ett par ryska filmer bland lådfilmerna. Jag ska träffa Kristian på söndag. Jag frågar honom hur det går med ryskan, sen säger jag att "jag såg början på en sibirenfilm häromdagen. Vi kan ju se den nån gång. Eller förresten, vi kunde jag ha en hel rysk filmkväll, det skulle väl fanatikerhenrik gilla?". Helt klart en plan som känns okej,

Men så som jag håller på lär det ju bara sluta i nåt antiklimax när jag fattar att jag inte alls är intresserad av Henrik, eller att han har flickvän eller nåt. 

Unnar jag honom att ha nåt på gång?

 25 oktober

Har tagit diverse prover hos min gulliga doktor, ännu värk i sidan. Men idag var heldag på jobbet, till Dalheimers, målade lite på en lergrej, och slö tv-kväll sen. Jobbade med Mattias, det var trevligt. Han är en himla slacker. Men faktiskt, inga flirtvibbar alls, hur sjysst och söt och rätt typ han än är. Han är lite för självupptagen kanske. 

Ikväll chattade jag lite med Maria och tramsade med diverse på nätet. Kalle kom in en sväng och ville ha relationsråd. Jag gav efter bästa förmåga. Är jag svartsjuk? Njae. Unnar jag honom att ha nåt på gång? Ja. Vill jag att det ska bli en seriös långvarig relation av det? NEEEJ. Men jag vill ju inte att Mia, Rut, Malin, Julie o.s.v. ska ha några partners egentligen heller, så... 

Så jag gömde mig

 23 oktober

Sov mig faktiskt över den lilla bakfyllan, gick upp tolv, och satt mest och spelade snake och snackade med Kalle. Sen har brorsan och jag grejat med nya EP-omslaget. Min idé blev rätt bra, så jag var inte lika passiv som jag brukar. 

Ikväll när jag kom hem höll de på och städade, så jag gömde mig och spelade gitarr. Känner mig rätt låg. Anledningar: Ska till doktorn imorgon, och vet inte om jag är dålig eller bara hypokondrisk. Känner att jag så gärna skulle vilja ha nån att ligga i en säng och kolla på film med. 

Det är nog huvudanledningarna i alla fall. Men jag känner mig less på exakt allt. 

På ett ställe där man känner dj:arna

 22 oktober

Behövde bara jobba fm pga dubbelbokning. Sen blev det en väldigt slapp dag. Har haft ont i nåt organ hela dagen, typ en njure, mjälte, äggstock eller nåt. Malin gjorde käk, sen läste vi ordböcker i flera timmar, trevligt!

Jag gick ut på Storan sen. Så härligt tryggt att gå ut på ett ställe där man känner dj:arna och folket runt dem... Man har sån himla rätt att vara där. Det blev en kul kväll, men öken på raggfronten, även för Julie, och det var ju trist. 

Att jag plötsligt där i poolen blev medveten om nån attraktionskänsla

 21 oktober

Hemma från konferens, två helsjyssta dagar blev det faktiskt. Var lite less på mig igår, och hur sjukt ragginriktad jag är nu. Ingen Mattias - han ska flytta till Norge. Däremot en ganska skön och väldigt snäll punk light Tobias, som är singel (nån började poängtera civil status under vår presentationsrunda och alla andra hängde på), men han drog på eftermiddan första dagen, för han skulle bort sen. 

Återstod ett gäng rätt roliga äldre personer, Maj till exempel, cheferna, halvjobbiga men snälla avenytjejen Valentina, och väldigt trevliga nygifta Sune som var kul att snacka med. Diskussionerna om hur man är en bra assistent, problem som kan göras bättre osv var helsjysst! Gruppen var bra också, och JAG snackade på i så väl smågrupperna som storgruppen, typ en av de som snackade mest kändes det som. Avspänd stämning alltså. När det blev fritid igår snackade vi om riktigt djupa saker, typ gud, spöken, tid och dimensioner...

Tog lite öl och vin i baren innan lyxmiddan och sen fortsatte partyt i vår byggnad. Snackade te.x. fobier, och hade trevligt. Så småningom fick folk i säng. Jag, Valentina, Sune och Viktoria var uppe längst, och kom in på skumma saker som t.ex. att kolla på nätet vad klamydiamedicin kostar, eh... 

Jag och Valentina köpte en till öl och badade i bubbelpoolen. Blev där rätt länge, varvade bad med att springa halvnakna över gräsmattan, rulla runt, knacka på fönster på andra sidan gräsplan och annat trams, men det var riktigt härligt och befriande. Spooky när hennes cigarettpaket blåst bort. I badet snackades relationer, och hon försökte rätt drygt förklara hur jag ska bete mig och vara dissig för att Alex ska falla handlöst... Yeah right. Och hon sa att hon skulle inte röra Tobias ens om hon var strandsatt med honom på en öde ö, för han är för ung, inte snygg, och går som en tjej. 

Även om vi hade trevligt och roligt och det var en kul situation tycker jag inte så himla mycket om Valentina. Och hon är inte snygg direkt. Därför var det rätt skumt att jag plötsligt där i poolen blev medveten om nån attraktionskänsla, och kände att hade det varit ett annat läge (det var verkligen ingen sån laddning från hennes håll) och hon hade närmat sig mig - shit vad jag inte hade haft nåt emot det. Blev lite distraherad av det, där i slutet av badet. Sen gick vi upp och jag gick in till mig och duschade, lite förbryllad, lite glad, ganska så öldragen... 

Idag när vi sågs kände jag lite avsmak vid minnet dock. Kanske på samma sätt som när man känt nåt sånt för nån kille man egentligen tycker är dum i huvet och skabbig. 

Idag fortsatte diskussionerna, lite segare än igår dock. Fick god lunch igen, gick en sväng med Maj och Clary, avslutade pratet och for hem med bussen, kramade hejdå till alla i gänget och allt kändes lite vemodigt. Det har varit sjysst! Enda irritationen är att man blir hetsjagad som vegan, får förklara och förklara. Men det gick ganska bra. Ikväll har jag tagit det väldigt lugnt. Imorgon blir det jobb, och utgång förhoppningsvis. 

Men så har jag alltså haft min första lite kraftigare erfarenhet av homosexuella känslor. Innebär? Jag vet inte. Jag var full, jag var glad, s.f.-graden var stark, och sträckte sig helt enkelt även över heterogränsen, i mitt tillstånd av att kunna tända på vem som helst. Det är nog inte konstigt. Men det innebär alltså att jag skulle kunna ha sex med en tjej - tidigare har jag aldrig tänkt längre än hångel.   

Lirade lite djembe en stund med rastakillar

 19 oktober

Rep gick bra. Sen spelade jag ett gäng låtar i cafét, gick väl okej. Målarfärgen gick ju hem bäst. Lirade lite djembe en stund med rastakillar (och den blinde coolingen lirade när jag körde mina låtar också. Aram är ju söt, hur flummig ha än är. "It´s a girl, she´s very beatiful" sa han när blindkillen undrade vem som lirade trumma (som att han inte skulle ha sagt det om vem som helst.) 

Så, imorgon åker jag alltså på jobbkonferensen. Undrar om Mattias ska med. (Ja naturligtvis undrar jag det, jag som tar alla chanser till att tänka ut potentiella raggsituationer). Han är ju söt, och min typ, men har aldrig känt några vibbar. Men ett engångsstrul med honom hade nog suttit bra. 

Kristian kom inte ikväll. Hörde inte av sig heller. Rätt väntat. Alex var i cafét i början. Vi sa inte ett ord till varann. Men det är ju just den där "mitt bland alla andra"-situationen som är värst, man vill inte att andra ska se vår eventuella stelhet mot varann, och låter därför helt bli att interagera.  

Bygga upp en laddning på distans

 18 oktober

Idag blev det långpromenad, häng och fix hos brorsan, och intervjuer av eventuella hyresgäster. En rätt okej dag, jag har ett soft liv. Och det är skönt att så många är hemma och hänger nuförtiden. Imorgon kväll är det café i huset, jag ska spela lite. Kristian kommer visst också. Det är så stört att jag blivit lite mer välvillig och intresserad av att umgås med honom bara för att jag klurar på hans kompis. 

SUCK, jag vet att det händer alla, och inte är nåt att skämmas för, det här att tänka alldeles för mycket och bygga upp en laddning på distans, till nån man inte alls känner. Men ändå. Och så håller jag på och hittar på, att han tänker precis likadant och också bara väntar på att vi ska lyckas ses. Men snart så... Det måste ju bli. Vi har gemensamma kompisar på flera håll, Kristian, Malin, Elsa. Äsch och usch, sluta fundera nu! 

Skönt att man kan vara så nöjd.

 NY DAGBOK: BLEKGUL SPIRALPÄRMAD

17 oktober

Ny bok, vad ska fylla dessa sidor? Ännu mer framåt med musiken antar jag. Men inga större förändringar i livet annars, hoppas jag faktiskt. Skönt att man kan vara så nöjd. Fast tänk om man kunde få bli kär på riktigt. Säkerligen kommer minst hälften av dessa sidor bestå av nåt sånt slags trams i alla fall. Men snälla, låt det bli nån utanför huset nästa gång. 

Idag har jag gått på promenad, städat, haft möte. Alla kidsen har haft hängdag här hemma typ, trevligt! Ibland är det nästan nära att jag säger nåt till Malin om Henrik... Det blir så utdraget det här, men jag vill ju inte göra det större än det är. 

Har ritat serier nu till tre typ. Det är så sjysst. 

Musikframgångar, slapp harmoni och massa kärlekstrams

 16 oktober

Har varit en rätt intensiv helg, med inspelning, teater, nattjobb. Inte fått nåt mail från David. Snackat med Maria, hon har lämnat idioten som hann slå henne innan det var droppen. Men känns stabilt, så skönt. I natt har jag laddat musik och lyssnat i tre timmar, inte gjort nånting alls annat.

Och så var denna bok slut då. Jag trodde på musikframgångar, slapp harmoni, och massa kärlekstrams. Nåt kapitel om Kalle. Hm, blev nog mer än ett kapitel om honom, men sen lade det ju sig. Så mina förutspåenden stämde väl. Det har varit ett musikår med fina saker som superrecenstioner, P3-debut, och sjyssta spelningar även med andra bandet. Inte alltför mycket kärlekstrams, förutom alex-grejen nu i sommar-höst då. Den har nog fått många av bokens sidor. 

Men det har varit en bra period. Grymt sjysst umgänge, härligt att ha karaoken i mitt liv, trevligt festande med musikaliskt likasinnade, lite syntpopintrång i min musiksmak... Är nog ännu lite säkrare på mig själv än innan boken. Och bättre på att ragga. 

Alltid kul att festa med Julie

 12 oktober

Det var grymt att se Maud Lindström igen med Julie. En del i behållningen var ju att Julie blev så salig. Sen är det alltid kul att festa med med Julie. Inga ragg dock. Blev bara påraggade. Och jag snackade med Maud! Sen missade vi sista vagnen och fick vänta i flera timmar, så idag blev jag trött. Men efter repet gick vi i alla fall ut en sväng igen, Kellys, Uppåt framåt. Just som jag börjat bli riktigt flirtsugen ville alla gå hem. Men Suburban kids var bra.

Alex kom förbi en sväng igår... Snackade lite stelt. Jag självupptagen, babblade om mitt lyckade liv som vanligt. Sen gav han mig en kram innan jag gick, som var mer än en kompiskram, och utan att släppa taget förrän jag gjorde det. Kändes ganska lugnt. Men jag förstår inte Alex. Hur han funkar. Varför han vill vara nära mig, och samtidigt inte alls. 

David har inte svarat.  

Utanför-surheten när de satt och käkade

 10 oktober

Och nattflowet det fortsätter. Klockan är halvfyra nu, och jag har lyssnat musik och ritat nån seriesida. Innan var det en rätt händelselös dag, med lite promenad, mailade till David, och sen kom Jane och Rudy så jag hängde lite med dem, och sen fick jag tillbaks lite av utanför-surheten när de satt och käkade och drack vin och inte undrade om jag ville vara med kanske. Eller åtminstone smaka lite vin när jag sen till och med satte mig vid deras bord självmant. 

Hur ska jag göra med det där Henrikprojektet egentligen då? Åtminstone fråga Malin om han är singel. 

Men han var snäll och snygg som sagt.

 9 oktober

Igår var jag ute med Julie. Vi förfestade först lite hos Edmund med ett gäng rätt trista killar, de flesta. sen var det skitkul på Storan. Jag var på fint avslappnat humör. Kul att dansa, kul att kunna göra raggningsförsök så mycket lättare än när Kalle är med. Fast inga framgångar precis, folk var tråkiga. Sen försökte jag flirta med brasilianaren Paulo från förfesten, riktigt snygg, snäll, men kanske inte skitkul. Det gick väl halvtrögt... Men så var klubben över, vi hängde utanför, och så var det bara jag, Julie, Paulo och hans kompis Johannes kvar. 

Vi drog av nån anledning hem till Johannes i världens ände, Pennygången. Vid det laget hade vi hånglat lite. Paulo smakade alldeles för mycket rök för att det skulle vara en superhit... Skum lägenhet, stor och rätt lyxig, och bäst som jag och Julie gick omkring där och fnissade försvann alla. Vi hittade dom i ett rum där de höll på med nåt knark och en sa åt oss att "gå upp på övervåningen, jag är pedant". 

Men sen hängde vi ett tag, och sen gick vi och lade oss. Jag och Paulo fick ett eget rum. Jag var ordentligt kåt, och vi hade ok sex, men han tappade kondomen i mig, är ju inte så bra. Sen när jag väl hade nästan somnat ville han ha sex igen, fast det började göra ont, så vi lade ner det. 

Imorse gick jag därifrån helt utan koll på tid, bara chansade, vilsade mig till vagnen, köpte frukost, och kom precis till att Janes filmvisning börjat. Hängde på Forum under dagen sen. Ikväll har Rut lagat käk och jag har somnat till en film.

Lite kluven hur jag känner inför det där strulandet. Kondomhaveri och riskerna där gör ju alltid att det känns lite onödigt. Men han var snäll och snygg som sagt. Knepigt att man alltid tänker "hoppas han inte ber om mitt nummer, det vore jobbigt" och sen ändå blir lite besviken när han inte gör det. Tre strul under tre veckor är nog rekord för mig. Men jag vill ju inte strula, jag vill så mycket hellre ha den smygande känslan av ömsesidig förälskelse, så småningom bli kär, och få bli det, få falla handlöst. 

Extremt känsloliv blir ännu värre av popen.

 6 oktober

Jobbade 7-12. Hjälp. Sen travade jag hem, spelade gitarr, brände en tofustekarskiva, käkade, och kände mig superkreativ men visste inte till vad. Till sist blev det serier igen. Fast under tiden lyssnade jag på fin popmusik. Till slut gjorde den mig helt uppfuckad. Jag har ett extremt känsloliv just nu, det blir ännu värre av popen, och jag kan ju relatera till allt! Flirt, strul, osäker relation, avslut, återfall. dissadkänsla, längtan, avsked, distans, relationssugenhet... 

David hade skrivit igen. Han ska visst till London, nämnde i förbifarten att jag kan hälsa på. Visst lockar det lite lite, i kombination med s.f. 

Maila varje dag kan man inte göra i längden

 4 oktober

Rätt trist dag. Var på stan, var sen hemma och frustrerades över att inte få ett skit gjort. Och tänker fortfarande lite på Alex och längtar efter honom, vad i helvete? Trevligaste stunden idag var väl en liten käkhängstund med kollektivarna, trejdade mat med Kalle som vanligt. 

Har fått mail från David igen, och svarat i tusen år. Känner lite press att vara rolig och smart och ha bra engelska. Men det gjorde jag ju inte när vi hängde, så det är knäppt. Nej, maila varje dag kan man inte göra i längden. Rinner nog ut i sand så småningom. 

Medveten om min närvaro i ett rum.

 3 oktober

Vi plockade mycket svamp, jag, Malin och Kalle. Nu börjar ordentliga säsongen. Hängt rätt mycket med Malin överlag idag, det är kul. 

Alex kom in en sväng för att snacka städ. Jag babblade på glatt som vanligt, men insåg återigen att jag faktiskt fortfarande är rätt så kär, och jag fattar inte hur jag för ett tag sen kunde tänka att jag kanske ändå inte var det. Men jag har ju nåt att jämföra med nu. David som jag var mer attraherad av än jag varit av alex, som jag hade sjysst sex med från första stund, han hade jag en helt annan typ av känslor för. Väldigt mysigt att vara nära honom, men aldrig en sån stark känsla av... äh jag vet inte. Men jag vet att jag är kär i Alex. Tyvärr. 

Malins kör kom ikväll, men ingen Henrik. Jag gick och handlade, då hade han kommit sen, de stod just och sjöng i en ring i vardagsrummet. Han sa hej och log. Vände sig om nån gång till medan jag grejade i hallen. Jag var lite småbesvärad när jag lagade käk, medan de sjöng. Skit också att jag skulle ner på möte, så att jag inte kunde snacka en sväng när de slutat sjunga. När får jag nån chans att springa på honom igen? Vill få testa den där grejen med de eventuella vibbarna. Jag har ju inget att gå på.

Men han ser mig i alla fall. Är medveten om min närvaro i ett rum, så långt kände jag. Så vibbteorin är varken bekräftad eller falsifierad.  

Grymt mycket folk och peppad stämning

 2 oktober

Nejdå, det förstörde verkligen inget nöje igår, däremot har det lite förstört en i övrigt helskön bakisdag att jag vaknade bredvid honom i morse. Han gick ner till sig utan kelmorgon. Och jag har blivit påmind igen och down förstås. Bajsiga känslor!

Men festen igår var grym. Först var jag stressyr som bara den såklart, speciellt eftersom jag, brorsan, Johanna och Anna skulle köra en zigenarlåt också och måste repa in den, men det blev grymt!

Riktiga spelningen gick bra, härlig respons. Sen var det omkringhäng, karaoke och sådär, var grymt mycket folk och peppad stämning. Många gamla ragg/raggförsök kom. (Alex, Kristian + flickvän, Styrsömartin, han med dreadsen...) men ingen Henrik. 

Jag fick i mig mycket öl på slutet som vanligt och minns inte så bra. Hur jag och Alex började hångla minns jag inte, men var säkert på bådas initiativ. Vi var för trötta för sex, men kröp ner ihop i alla fall. Och idag känns det som sagt inte nåt vidare att vara påmind om hur sjysst det känns att ha honom nära. 

Jag, Rut och Malin hade bakisdagen idag. Pratade en massa trams, och såg en skitjobbig äcklig film om en kvinna som skar upp sig, torkade sina hudbitar, åt på sig själv och så... Jag har fått mail från David. Bland en massa trams och sexskämt skrev han att jag är en av hans bästa korthistorier och "the best kisser in the world". Sjysst att höra faktiskt. Och kul att han mailade så snabbt. Kanske saknar mig lite...

Imorgon kommer Malins kör hit tror jag. Fåniga jag ska hålla mig hemma.

Skönt att komma hem

 30 september

Blä, första delen av min resa var typ "fly från att behöva prata med äcklig gubbe". Han var på hemväg från "sexmassageresa". Jag lyckades bara vara passivt otrevlig, men funkade rätt bra. 

Skönt att komma hem! Snackat mycket telefon och festförberett lite. Ska bli kul! Vet inte vilka som kommer och hur det blir, men är peppad. Lite fundersam hur det blir med Alex. Men jag har ju bandkompisar. Kristian förhoppningsvis. Brorsan. Det ska inte förstöra nåt nöje. 

Till Marchegg ändå.

 28 september

For till Marchegg ändå till sist, men det kändes inte så bra tyvärr. För mycket "nån annan hade säkert haft skitkul och haft massa kompisar där och varit käck mot alla" kom tillbaka. Sen åt jag Maffiosipizza. Den ÄR faktiskt fortfarande helt underbar. 

Så var denna resa typ nästan slut. Blir nog mer skivlyssnande och mindre hångel på vägen hem. Suck. Saknar fortfarande David lite. Men vad var det egentligen som hände där. En ömsesidig supersjälvklar attraktion typ. Det var ju nästan tråkigt solklart från första stund att det skulle bli nåt. Men härligt. 

Nog bra att jag har nåt att tänka tillbaks på nu, och inte tänker för mycket framåt-tankar på menlösa saker, som nån specifik eventuell festbesökare. Bra också att ha fått en skjuts på raggsjälvförtroendet. 

På Rhiz och såg galna japaner

 27 september

Antikonsumenten köpte tre par skor idag. Jag är ju galen. Men sjysst att jag hittade tillbaks till den affären. Hann inte med så mycket mer. Ikväll var jag på Rhiz och såg galna japaner, och gav en skiva till en cool fanzinmagasinkille som var söt men nog snackade med mig bara för att vara snäll. Men det är inte klokt vad snygga alla killar är här. 

Kunde inte ens kommunicera med bartendern

 26 september

Var till Arnikaweg idag. Det såg väldigt likadant ut faktiskt. Men kunde inte se om de bodde kvar. Så skum upplevelse det här är, lite drömlikt nästan. 

Jag lagade spagettigryta som blev ganska bra tycker jag. Sen stack jag till Chelsea och såg en tysk artist som var okej. Han var fantastiskt rolig. Eller så var hans skämt sexistiska. jag fattade i alla fall inga av dem, men resten hade kul.  Jag pratade inte med nån. Kunde inte ens kommunicera med bartendern, fick nån dyr Strongbowcider när jag bad om Sturm. 

Blev som alltid så besviken på mig, och tänkte att imorgon, då ska jag göra allt bättre... Men hallå? Vad är detta med att sätta utmaningar hela tiden, och se mig själv misslyckas? För jag kan alltid få det till ett misslyckande. Till exempel lyckades jag inte med att ha en självständig modig pragsemester med nya kontakter för jag fick ett ragg på resan dit. Hade jag inte fått det hade det också varit efterblivet. 

De bjuder och de bjuder.

 25 september

Idag var jag på egen hand. Hängde omkring här och där. Körde ett tag nån freaky platsletarlek... Sen har vi käkat indiskt, och de bjuder och de bjuder... Så snälla människor.

Jag har saknat David bra mycket mer idag än igår. Men det är nog nästan uteslutande på det fysiska planet. Plus att det var sjysst att ha nån likasinnad att hänga runt med. 

Jag vill hänga omkring själv

 24 september

Idag åt vi sen lyxfrukost, sen for jag och Claudia upp på Kahlenberg och gick ner till Nussdorf. Det var värsta härliga promenaden med vindruvskäkande och så, och jag njöt, men kände mig lite besvärad av att inte vara tillräckligt social. Jag orkar inte just nu egentligen. Jag vill hänga omkring själv, kravlöst och famlande, inte ha nån som visar vägen. Och mina värdar ingår helt klart i en annan bekvämlighet + kontroll-klass än mig, som gör att deras månhet om mitt bästa får mig besvärad. Jag vill ju inte bli omhändertagen. Jag måste inte ha nån supermat tillagad åt mig, jag är skitlätt och anspråkslös att ha som gäst egentligen, men här är det så annorlunda än i ens egna bekanta gäng.

Ikväll var vi på bio, den var ok. Men känner som att jag velat bo på vandrarhem, gå ut och festa... Men det hade ju kanske inte alls funkat nåt vidare, vad vet jag egentligen? Jag hade helt klart haft mer press på att ta kontakt med folk och kanske blivit besviken på mig. 

Filmen var om en tjej som var gravid och i slutet kom på att hon ju ville ha barnet. Plötsligt insåg jag att det inte längre är fullt lika självklart att jag skulle göra abort om jag blev gravid nu. Hjälp, skrämmande. Måste passa mig ordentligt framöver.  

Om han bara haft en skruvknapp

 23 september

Åt frukost och checkade ut. Upptäckte att jag nog blivit bestulen på 100 euro och det var ju inget vidare. Men medan jag gick iväg kom jag på att jag nog kanske stoppat dem på säkert ställe i mitt skivfodral. Nu kunde jag vägen helbra till Davids hostel, och vi stack iväg på en längre sightseeingpromenad, genom parker och förbi slott, med lite kåthångelpauser då och då. Kom in i värsta turistkvarteren så småningom. David var spexig, sjungig, och halvjobbig som vanligt, men det var ganska trevligt ändå. Om han bara haft en skruvknapp för max och min... 

Vi gick till sist bort till nåt skogigt berg mest för att hitta ett ställe att ha sex på. Det gjorde vi. Men det var nog sämst hittills, stressat och obekvämt, och även om han dragit lite porrskämt med buspojkeflin ibland hade han hittills varit helsjysst, hänsynsfull och lyhörd att ha sex med. Nu blev jag rätt förbannad när han slängde jord på min mage och verkade bli upphetsad av det. Less på mig själv att jag ändå lät honom fortsätta, jag var ju inte precis så upphetsad längre. Men sen fick jag ändå orgasm, rätt mekanisk sådan antar jag, men det kändes ändå rättvist på nåt sätt. 

Blev riktigt stressigt tillbaka. Handlade snabbt. Sa ett stresshejdå, och vinkade en sista gång inifrån bussen och det kändes... hm. Lite tomt. Det var en typisk semesterflirt där vi båda visste var vi hade varann och att det var skoj för stunden och lite galet... Jag kände tydligt att han faktiskt var en sån person jag skulle kunna ha hur mycket sex med som helst utan att bli kär i... Men som sagt, lite tomt efter de intensiva dagarna. 

Jag lyssnade på Chelsea-mp3 i random hela vägen till Wien och kom på i slutet av färden att jag inte haft en tanke på att ens kolla om nån annan resenär var snygg. Kom hem till Claudia och Sam, kände mig omhändertagen och trött... Och skumt att vara i Wien. 

Vi gosade oss igenom den fullsattbusstrånga natten

 22 september

Shit vad trött jag är! Inte konstigt dock. Galen pragdag. Jag hade laddat med VÄRSTA matsäcken igår. Skönt komma iväg. Såg direkt en kille som var snygg och intressant vid Eurolinesbussen. Lite punk-light sådär. Resan till Köpenhamn gick smärtfritt. Sen käkade jag på en finare indisk restaurang, inte så bra. Snackade med killen på hållplatsen, hade hoppats han också skulle till Prag, och så var det. Trevlig var han också, men det sket sig med sittplatser. 

I stället hamnade jag på sätet framför en pratsam David från Israel, en charmig backpacker som jag efter några minuter var ganska säker på att det skulle bli en flirt med. Vi pratade större delen av resan fram till färjan. Mest han som babblade på, lite halvt skruvat och osammanhängande, vilket han sa berodde på att han inte sovit bra på ett par nätter + att jag gjorde honom nervös. Han var rätt tydligt smickerförsökande. Och skitsöt när han log. Jag vände mig framåt sista biten, tänkte "jahaja, då får man hångla snart då" och vi gick av bussen i färjan och hängde mest ute på däck. Blev lite matt av hans associationsbanor, samtidigt som han var rätt kul att snacka med. "Har du kalla händer?" blev det efter ett tag. 

Sen gick vi in och skulle dela på min sojayoghurt. Med en sked. "Vi kan ta halva skeden var" föreslog han på skämt, men det var ju en rätt bra idé om man nu gillar förstastegsursäkter. En trevlig teaser. Sen kysste jag honom rätt snart. Det var trevligt. Fast han är ingen kung på att kyssas egentligen, gapar för mycket. Vi hånglade i alla fall tills vi skulle av färjan. Nu satte jag mig bredvid honom. Danskarna framför hade lite kul åt oss lät det som. "Undrar om hon som satt här nyss kommer tillbaks?" "Nänä, hon sitter ju där bakom, hon kommer INTE tillbaks, höhö". 

Vi gosade oss igenom den fullsattbusstrånga sömnlösa natten. Var dödligt kåta och det var vi inte heldiskreta med hela tiden. Kom fram till sist. Vi var helt sjukt lost, vilsade iväg på fel tunnelbana och då, men till sist hittade vi mitt hostel. Sen blev större delen av dagen lite sådär omkringvilsande. Fast först vilsade vi oss till en skräpig parkö i floden där vi hade frukost och sen sex fullt synliga på håll från en vältrafikerad bro...Den grejen kändes väl lite sådär, men han var bra med munnen. 

Vi hade sen en massa fram och tillbakavilsanden mellan våra hostel, stationer, käkställe och sådär. Så gick vi till hans ställe släpande hans prylar och ramlade ihop i hans sovsalsäng. Hade återigen vansinnigt offentligt sex. Han visade sig vara bra även med handen, där jag låg och försökte vara ljudlös. Men sen knullade vi och det var verkligen inte ljudlöst rent dunkmässigt. Typ tre folk låg och låtsades sova i rummet under tiden. Vi gick ut en liten sväng sen, men jag stupade i säng när jag väl kom hem. 

Hur skön person Henrik är, eller hur?

 19 september

Och så världens softaste arbetsdag... Åkte taxi ner till Skåne med Oleksandr som var en skön person. Taxischaffisen var sur och tråkig dock. 7 timmars jobb utan att lyfta ett finger, härligt! Sen har jag tvättat och haft möte. Nu tror jag faktiskt att min historia lite påverkar min inställning i husärenden. Tycker nog att Per kan få tvåan i stället för Alex. Men jag kommer inte vara med på beslutet, förmodligen. 

Ikväll ringde Kristian, och vi snackade lite och bestämde att ses imorgon. Han skulle träffa Henrik också, före eller efter. och så börjar Kristian surra om hur skön person Henrik är, eller hur? Jo, han är väl det. Och varför sa jag inte direkt "det gör väl inget om Henrik är med när vi ses". Fast det är klart det skulle göra nåt. Jag skulle bli tio gånger konstigare. Och Kristian om någon borde väl kunna märka det på mig... Dessutom vill jag inte riktigt än döda min tankegrej, komma på att "hey, det var bara trams jag fick för mig", och stå utan sånt igen. Men ändå...

Tills han var helt överklängd

 18 september

Det har varit en rätt seg dag. Jag vaknade hos Julie och stack till brorsan. Vi tog kort på oss bland slottsskogsponnysar (väldigt söta) och med diet coke (som hint till en recension vi fått). Sen var det remixning och så, och jag gjorde inte ett skit, och kändes lite jobbigt sen. Men jag hade kul med Johanna i alla fall. Ikväll har vi fått middag och laddat lite karaoke.

Festen igår var förresten trevlig. En incident mellan Tuva-Li och en idiot tog ner stämningen lite (fick lite skuldkänslor att jag inte systerligt hjälpte till) men sen var det lugnt. Jag har ingen ölpepp just nu så det blev ingen råfylla precis. Men snackade på lite med folk. Mycket med Eira, börjar fatta ännu mer hur bra hon är. Potentiella ragg kunde snabbt scannas av. Fanns två. En snackade jag lite serier med, men han kom i skuggan av Jonny sen, musiker, söt och roligpratad, och vi babblade på som bara den, tills han var helt överklängd av en full tråkig tjej som han lät hållas, synbart ointresserad dock. Julie kom och snackade om hur hon ogillar den tjejen och hur hon håller på. Jag sa "Jo, jag vet. JAG vill ju ragga på honom egentligen" sa jag. "Jag med" sa Julie. Oj då. Så det var nog tur att det inte blev nåt då, hade känts dumt mot Julie. Men jag gillar att jag inte är så raggpassiv längre. 

På vår fest sen hoppas jag att det inte är för mycket folk för att vara scanningsbart. Fast vet ju vad jag hoppas på egentligen. 

Har varit hos en tant idag

 16 september

Nu börjar jag bli nattpigg igen, brukar vara ett sundhetstecken. Och aptiten är tillbaks. Åt pizza ikväll för att jag inte orkade göra mat. "Vad roligt" tyckte Kalle och de andra, som att det inte vore det vanligaste i världen att göra så... Men här är det ju inte det (inte heller ute i världen om man tänker lite längre). 

Har varit hos en tant idag, handlat och städat och hört lite av hennes fina dikter. Skönt med nån som inte är smygrasist för omväxlings skull. När jag städat hennes kök och som bonus hall och toa sa jag "så var den delen av lägenheten ren (och tänkte, nu räcker det, blä). Då sa hon "Du ser ut som du vill städa mer!" "Eh nä... det är ju upp till dig..." sa jag. "Jamen du kan få ta vardagsrummet med...". Så jobbigt var det ju dock inte egentligen. Ikväll blev det hemma. Såg på kass tv. 

Att jag alltid måste ha en potentiell

 15 september

Värsta friluftsdagen, med fyra timmars rullstolskörande och sen promenad hem från Angered. Men det har varit sjysst. Sen har jag varit förvånad över en ledig kväll, helt plötsligt. Och har i princip bara suttit vid serieritardatorn. Efter ett par timmar kan jag känna lite inspirationsbrist, aldrig innan. Undrar om denna nya kärlek ska hålla i sig. 

Och undrar om det är så att jag alltid måste ha en potentiell att tänka på? Undrar om jag alltid har det? Om man gör nedslag överallt i mina dagböcker... Okej, gör ett test. 24/6 - Alex. 6/4 - Kalle (och hela vintern innan). 12/8 - näe? 26/7 - Martin. Hm, hur var det innan Martin? Håkan kanske, och diverse fyllestrul. Hur var det mellan Kalle och Alex? Hm, ångest, spraydatesida, eh, och fortfarande mycket Kalle faktiskt. det lugnade sig nog helt först efter alexstrulet. 

Så det stämmer väl till ganska stor del, att jag alltid har nåt. Men detta med Henrik känns så osäkert, så lite jag går på. Känns väldigt troligt att jag kommer att sucka åt att jag ens tänkte tanken. men på nåt underligt sätt känns en sån självklarhet alltid hårfint nära den andra tänkbara självklarheten. Som skulle kunna säga "hey, klart det var flirtvarning på er då när ni hejade i torsdags, varför skulle du annars ha blivit helt nervös och konstig?" Men det sköna är att det visar sig. Behöver inte göra nåt aktivt nu, vi ses nog snart.  

Ritat serier igen om gårdagen

 14 september

Jag har plockat på rummet med indie/karaoke-disco. Sen lagade jag mat och ÅT ordentligt för en gångs skull, utan att må illa. Vi träffade killarna från det lilla skivbolaget, de är peppade och snälla, och en av dem var visst en som jag tänkte börja lira lite med för tre år sen. Märkligt! 

Ritat serier igen, om gårdagens (inte fullt så) händelserika kväll... Det är så kul, ett så skönt och fritt sätt att jobba på, jämfört med att bara skriva. 

Förlorad kontroll när vi spelade biljard

 13 september

Var en segig morgon som vanligt. Sen råfastnade jag i serieritandet, så grymt kul, blir lite besatt av det. Mitt när jag var som gladast och var på väg in i köket stod Alex i hallen och jag sa ett ivrig "HEEJ" för jag ville ju berätta, och han sa "jag kom inte för att träffa dig, förlåt" och jag blev i efterhand helt less över att han missförstod att jag såg glad ut åt just att se honom när det var en helt annan anledning.

Men det verkar nog vara så att han tycker det är jobbigare att träffa mig än jag tycker det är att träffa honom. Fattar inte varför dock. Kanske känner han sig dum eller nåt. 

Ikväll var vi och biljardade på Henriksberg, två tredjedelar av kollektivet. Sen var Maud Lindströms releasefest. Hon hade stort coolt band, det var massa folk och publikpepp och en vansinnigt grym spelning!!! Känner mig lite upp i varv nu av Åsa G-pepp och Maud L-pepp i kombination. 

Och så hade jag en kul upplevelse av förlorad kontroll när vi spelade biljard. Jag lirade med Elsa och Mia, när plötsligt min upptänkta kanske nåt-grej stod vid bordet. Och vi sa hej, och jag blev SKITNERVÖS och sneglade lite på honom och han sneglade lite tillbaks, och jag ville säga nåt men visste inte vad, så jag låtsades vända mig till biljarden igen... Och Elsa gick runt bordet och gav honom en kram, och jag sneglade nog lite igen och kände mig konstig och besvärad, sa "oj vad var det för kula du satt nu Mia". Hans hand på min axel. En kram. Jag sa "Hallå". Sen var det lika bra att störta sig in i biljarden igen, så konstig som jag var... och fortsatte vara i flera stötar till fast han hade gått redan. 

Men det är rätt härligt att tappa kontrollen sådär ändå, även om man blir efterbliven. Längesen jag hade nån sån där kanskegrej på lagom avstånd. Men var det flirtvibbar på riktigt som jag kände eller är det bara att jag hittar på för mig själv nu för att ha kul? Det visar sig. Fast det är ju jobbigt om jag blir för konstig och verkar dissig när vi ses bara för jag inte pallar annat? Jag skenar iväg tusen år i förväg som vanligt. Jag vet ju ingenting. Han är kanske inte ens singel. Malin kanske vet. 

Killar jag tänkt sextankar om flest gånger

 12 september

Hade en ledsagning, sen slappade jag lite hemma, och tog en sjysst promenad med Mia till klipporna. sen har vi lyssnat på slutmastringen. Den blir grym, vi är riktigt bra. Och jag sjunger bra... 

Imorgon blir det kollektivkväll, längesen, känns kul. Nåt jag inte fattar är varför jag irriteras så hemskt över att Håkan har en flickvän att hänga med. Hoppas verkligen att ingen märker min irritation. Måste vara avundsjuka, och orättvisekänslor, över att han av alla får till det men inte jag. Han som är så pryd och aldrig strular runt. Svartsjuka är det i alla fall inte. Känns så fruktansvärt avlägset och konstigt att han var på nummer ett på listan över killar jag tänkt sextankar om flest gånger. Fast tänk om han fortfarande är etta? Det höll ju ändå på rätt länge. Men det gjorde kalletankarna med. Och med Alex har det varit extremt mycket tillbakaloopande. Whatever. 

Råkade få en sniff av honom i näsan

 11 september

Idag var det arbetsdag i huset. Jag, Malin och Kalle städade och ordnade arkivet. Det var kul och tillfredsställande. Sprungit förbi Alex titt som tätt utan att så mycket som heja, typ... Känns faktiskt som det är mest han som är osäker. Men jag tror det är just så här bland folk. 

Känns lugnt att se honom dock, även om det är lite känsloladdat än. Råkade få en sniff av honom i näsan när jag gick förbi en gång, det gav associationer förstås. Och jag kan få nåt litet sting när jag ser honom hänga och skratta med andra. För att jag skulle velat vara mer speciell för honom. 

Ikväll har jag hängt en del med Johanna, skogspromenad, och sen var vi skitslöa. Spelade skrupler med Kalle, Håkan och Elsa. Det var kul! Om jag bara mått lite bättre och haft nån aptit!

Undrar om Malins kör (som Henrik är med i) ska repa hos oss imorgon? Inte för jag bryr mig... 

I mellanrummet efter att man träffat personen

 10 september

Intensiv dag. Först demo (sjysst väder, bra "mingelparty" där jag träffade de flesta...), häng hos brorsan, och senare drog jag och Kalle på Killing music. Jag har haft magkänningar och tog det lugnt med öl, typ två på hela kvällen, men har haft kul och dansat mycket ändå. Inga ragg. Delvis beror det nog på att jag och Kalle lär se ut som ett par. Vi snackade lite om det nu hemma... Vi vill ju båda gärna ha ragg egentligen (eller har du ditt på det torra? frågade han tidigare ikväll. Näe, aldrig varit längre ifrån). Jaja, typist att just vi är så bra gåutkompisar då... Men ragg är väl inte allt här i världen. 

Fast apropå ragg - det är lustigt att om man börjar att kanske bli lite intresserad av nån så sker det ofta i mellanrummet efter att man träffat personen, och innan man ses nästa gång. Sällan känns det just medan man ses. Imorse märkte jag att jag blev nån konstig aning generad när jag sa till Malin att jag tog en öl med hennes kompis Henrik igår. sen märkte jag att jag sa en massa saker om honom. Och idag märkte jag att jag var lite glad efter att ha snackat en småstund med honom på demon (det var han som högg tag i mig). 

Vad var det jag sa om att "det lär ju inte vara länge", att inte ha nåt alls att tänka på. Det är klart. Men det är kanske bara galet, förmodligen. Visar sig snart i alla fall - alltid en fördel att inte behöva tänka i tusen år för att man inte träffar människan. 

De rysknördade sig lite väl ibland

 9 september

Idag såg jag på film till frukost. Sen tog jag en promenad, fixade till lite käk, och drog in till stan, till Elsa en sväng, och sen drog jag, Kristian och en som hette Henrik på konsert med Múmintrolly. De var väl rätt tråkiga musikaliskt, men rätt roliga att se på när de röjde loss. 

Vi demokratisegade oss genom stan för att välja ölställe, till sist blev det ett dyrställe, men det var trevligt, trots att de rysknördade sig lite väl ibland. Och jag kanske drygade mig om mina band, men det är svårt att säga. Ibland kan det ju vara den vanliga ta-plats-rädslan som får en att tro att man drygar sig. 

Sen blev det trattisrunda

8 september 

Jag och Kalle hade först en maximalt slö förmiddag där vi t.ex. turades om att fylla i konturerna på bilder i GP. Sen blev det trattisrunda, det var rätt mycket "kolla till våra små" men vi plockade en del också. Härligt att ta på svampögonen igen! Men kanske var det nåt som gjorde det ännu lite lite härligare förra hösten, när jag började bli lite kär i Kalle? Fast det är sjysst nu med. Han är en så bidragande orsak till att jag kan slappa ångestfritt som jag gör. 

Kontaktgruppsintervjun gick bra. Sjyssta folk. Sen skulle jag få låna en scartsladd av Alexandra och Filip. Därinne satt Alex, och jag sa förstås ett drygt "jag har hittat nån annan att låna sladd av nu. Mycket bättre och finare än din!" och han sa "Nu får du aldrig mer låna den!". Det är nog tvunget nu att hålla på och gnabbas lite, att vara allvarlig skulle bli alltför stelt.

Ikväll blev det tv-serier och svamprensning. Jag kan tänka en hel del på Alex, och vissa sekvenser, och tycka om att tänka på det. Men när det gäller framtid tvingas jag ju behöva tänka på Mr Blank. men det lär ju inte vara länge heller. Jag har ju nästan konstant nån att kanske bli kär i. 

Blev ett så bra avslut

 7 september

Idag var det lite kasst igen, sen gick jag till trevliga Bergsjöns vårdcentral. Där fick jag göra kissåbajsprov. Jag hade urinvägsinfektion fast det var inget skittydligt prov. Sen har jag mått rätt okej, och till och med lagat lite käk. Hängt i köket och babblat med Kalle och Malin och så. 

Sprang på Alex vid tvättstugan. "Åh vad pinsamt", överdrev vi för att släta över att det kanske var det. Men det är ju lugnt! Det blev ett så bra avslut känns det som. Inget snedsteg att vi hade sex i måndags heller tycker jag, jag behövde få se att det inte funkade. Och det var skönt att det var jag som fick säga det nu. Och det är skönt att han inte på nåt sätt vill få det till att det är jag som dummat mig, gått över dealen, fått för mycket känslor. Han hade själv tänkt att det var konstigt att han inte kände nåt så som vi höll på.

Jag har inte minsta agg mot honom och det är skönt. Nu kan vi vara kompisar, trots att jag ju kommer associera honom med annat bra länge till. 

Jag ska börja teckna serier! Gjorde en på datorn som Johanna och Malin gillade. 

Serier i stället för dagbok. Ett nytt kall.

 6 september

Usch nu börjar magen röra sig igen, trodde verkligen jag blivit bättre. I förmiddags var det hemskt, sket vatten oavbrutet, så att det vid typ tjugonde gången sved så hemskt att jag nästan kräktes av smärtan. Lugnade sig frampå eftermiddan och jag kunde äta lite. Och vara pigg nog att trava ner till Alex och ha ett slutgiltigt snack. 

Vi pratade om att blir lite konstigt nu... vi kände ju knappt varann innan, hur ska vi förhålla oss till varann? Sen frågade han om jag ville ha tillbaks bakpulvret. Men jag tog Åsa grennwallböckerna i stället. Vi hånglade en stund, och det kändes bra att vi gjorde det. Och sen sa vi hej... Och det fortsatte kännas bra på ett rätt melankoliskt sätt. 

Vi har ett desperationsundantag förstås. Och att hångla med honom på en framtida karaokefest vore ju rätt sjysst. Åtminstone veta att jag får om jag vill. 

Jag läste Åsa Grennwall, sen kom Malin hem och pratade om sin kompis som ritar serier i stället för dagbok. Shit va kul! Ett nytt kall. Fast det får ju bli utöver dagbok i stället.  

Och efteråt när han gått kändes allt bara skit

 5 september

38,3 grader. Febertermometrar är spännade! Men imorgon ringer jag vårdcentralen.

Idag efter att jag segat mig genom eftermiddan kom Alex upp. Jag blev glad av att snacka med honom, och han var väldigt söt dessutom. Vi satt på mitt rum och pratade, lutade oss mot varann och det kändes skönt... Han sa att han känner inget mer, och är jag redo för att vara kompis? Jag lyckades förklara att det kunde vara lugnt att ändå fortsätta. Han var lite tveksam... Men vi kysstes, och vi hade sex, trots att jag var sjuk, sunkig och mensig, och det var mysigt att ha honom nära, men sexet funkade kasst och kändes väl sådär. Och efteråt när han gått kändes allt bara skit.

Det funkar ju inte. Det jag kände vaknade med en gång, och sen fanns ingen balans på upp och nedskruvningen. Vi kommer att vara osäkra på varann, och det kommer att kännas trist efteråt varje gång ifall vi fortsätter. Och hur mycket kan jag ta på honom? Hur gosiga får vi vara? Näe. jag hade gjort det ikväll om det inte blivit sent, nu gör jag det imorgon, snackar med honom igen. Och blir förbannad över det sen, om två veckor när jag är skitkåt. 

Det känns inte så jobbigt. Jag tycker så mycket om honom, och det är underbart att vara när, men det känns inte så jobbigt att bestämma sig för att skita i det. Och så vill jag vara först också.

Men jag fattar mig inte på honom. Han säger att han varit kär en gång, i två dagar. Annars aldrig. Men vad är det då han tyckte var så sjysst med att hänga med mig på det sättet? 

Sjukare än jag varit på säkert tio år

 4 september

Vad är det med mitt immunförsvar nu då? Är sjukare än jag varit på säkert tio år. Magont, diarré, lite illamående, feberdimma, hostig. Eftersom jag aldrig varit sjuk så här blir jag nojjig. Kan det vara njurbäckeninflammation så att jag får transplantera organ och dö sen? 

Var ute lite med Margot och Alexandra tidigare idag och så har jag fixat kollektivmiddag och sett på film och spelat spel. Så jag är trots allt inte dödssjuk. Men jag måste vara bra nog imorgon att träffa Alex en sväng, tror jag mår bättre om jag får det ur världen. 

Men vad känner jag? Längtar jag efter honom eller är det bara "någon, vem som" jag längtar efter? 

Så underbart att ligga i en säng nu i alla fall. Stod och skakade nyss. 

I stället för att säga "okej ska vi hångla"

3 september

Igår var vi på Julies brorsas klubb. Det var jag, Kalle, Julie, Eira och Emelie. Julie fick ett ragg som verkar bra! Musiken var sjysst först (och jag är nog lite kär i Thomas fast inte på DET sättet utan nog på samma sätt som Julie är kär i min bror), men sen drog jag, Eira och Kalle till Rockbaren ett tag. Inga ragg där heller, men jag får skylla mig själv, var faktiskt en helt ok kille i baren som stoppade mig och sa att jag var söt. I stället för att säga "okej, ska vi hångla" säger jag "nä nu går jag på toa" och så ångrar jag mig sen och minns inte hur han såg ut. 

Idag har jag sovit länge, sen har jag varit skitkonstig i magen (kålsoppa i 3 dagar + massa öl) men var i alla fall hos brorsan en sväng, och hyrde film, som det sen bara blev jag och Kalle och lite Anna som såg. Felicias resa. Rätt bra. Nu har vi Alex scartsladd. Kalle frågade om han ville hänga på men han mådde inte så bra. Sladden kan ju i alla fall bli en ursäkt till att måsta ses. Det är på tiden. 

Jag är less på mig själv om det är så att han inte vill strula nåt mer. Jag vill verkligen nu. Kan tänka att det kanske är lite lugnare också, att inte behöva försöka tänka ut anledningar till att vi skulle vara ett bra par, så som jag höll på med lite förut.   

Slippa fler stela påspringningar

 30 augusti

Idag under den tråkiga mixningen började det faktiskt komma lite sug efter att träffa Alex igen. Men att träffa på honom (typ springa förbi) i trapphuset ikväll kändes jobbigt. Delvis beroende på att han hänge med Jodie, och de slutsatser jag dragit när han sa "har haft andra i huset". Jag gillar såklart inte att se mig själv få jobbighetskänslor sådär. Men jag vill förstås helst att han ska vara hemma ensam och uttråkad när inte jag knackar förbi. Sånt ego. Måste snacka med honom snart för att slippa fler stela påspringningar i alla fall. Kanske i helgen. 

En väldigt snäll gubbe

 29 augusti

Följde med Anders till Östra. En väldigt snäll gubbe som har varit frälsningsarmémusiker och hundförarvakt. Träffade på nån som kunde prata isländska när vi satt och väntade. Men han fick inte mitt simanummer som han ville. 

Sen promenerade jag hem från Beväringsgatan. Ingen Kristian ikväll (oväntat...) så jag hängde slött. Lite tv-soffa, lite snack med Mia. Känns verkligen helbra med henne nu. Min tveksamhet innan känns avlägsen och knäpp. 

Ikväll var nog första tillfället sen i tisdags som jag hade velat träffa Alex, om det varit läge... Men jag känner inte att jag saknar honom så värst. Känns inte så jättebetydande om det blir nåt fortsatt eller inte. Vad var det jag tänkte på när jag gick på promenad? att det nog kan vara rätt mycket "försvar" att han inte vill vara kär. För mig är det inte lika farligt. När ska vi ses igen då? Känns som att det kan bli rätt stelt och knäppt om det dröjer för länge. Men jag har ingen brådska faktiskt. 

Kan inte sumpa bort en så här praktisk och trevlig grej

 28 augusti

Vilken helg. Har mest gått ut på att hålla sig vaken, speciellt ansträngande jobb har det ju inte varit. 

Jag har tvärvänt i hela min inställning. Tänker att jag var bara kär i att vara kär. Egentligen var det ju mest fysiskt, jag hade ju inget sug efter att umgås med honom annat än för att vara nära och kela. Jag fick bara för mig det där tramset såklart. Jag har så lätt att få för mig. Hey, jag trodde ju att jag var kär i Håkan ett tag förra sommaren, det säger väl allt? 

Det känns så främmande nu att han ens kunde svara "jag vet inte", överväga tanken att han skulle kunna bli kär i mig. Vi är ju på ett annat plan. Och just nu, efter denna tankebearbetning är jag övertygad om att det är samma plan vi är på. Om han inte har blivit livrädd kommer han att vilja träffa mig igen, och jag vill det också, kan inte sumpa bort en så här praktisk och trevlig grej. En kille som alltid är hemma och vill träffa mig, kela och ha mysigt soft sex... När jag har tid nån gång ibland. Tills jag träffar nån annan och får den där relationen jag suktar så efter. Lyx. Jag är knäpp om jag gör det till ett problem. 

Det kanske inte alls är så över

 25 augusti

Idag blev nästan stressad trots att jag började jobba tre. Soft jobbkväll förstås. Viola är sjysst. Efter att ha haft den lilla fåniga slängen av hjärtekrosskänsla känns det lite konstigt och avlägset nu... Om några dagar känns det nog ännu lugnare. Sen kommer jag att säga "hallå, trodde jag att jag var kär i honom?" och ... Jag inser nu att det kanske inte alls är så över. Att risken inte är helt liten att det, när vi ses igen, kommer att kännas så pass lugnt att jag tycker att vi lika gärna kan göra det vi känner för. Redan nu tänker jag att det väl inte vore så farligt. Att jag ska lägga ner att vara så seriös...

Jaja, ska det vara på det viset får jag tåla fler misärdagar som igår, och det vill jag väl inte egentligen?

Men om jag inte är kär på riktigt då? Om det faktiskt bara är det där ordet? Om jag kommer att storle mot honom och säga "Vad höll jag på och tramsade i?" Jag har honom ju om det är så. Jag är inte dumpad. 

Han undrar om jag kan stoppa hur jag börjat känna

 24 augusti

Just nu är allt bajs. Men jag har i alla fall gjort som jag skulle, nåt jag tjänar på i längden. Men blä, ändå.

Det var en bra dag egentligen. Jag snackade länge med brorsan, om just den där dumheten i att försöka vara kontrollerad och kall, och låtsas en massa. Sen köpte jag akrylfärg och grejer på In-ex. Vankade omkring lite rastlöst här hemma, sen gick jag ner till Alex, rätt rejält längtande, och kåt även. Vi gosade och hade trevligt sex.

Jag gick upp och lagade käk och gick ner igen. Vi såg på film, låg tätt ihop, jag fick gensvar på varje liten rörelse jag gjorde, och var helt härligt rusig av att ha honom där. Därför får jag inte resten av det att gå ihop, eftersnacket innan jag skulle gå upp, som råkade resultera i att han sa "Är det nåt annat?" och jag såg det väl som läge att sätta lite ord på hur jag kände.

Men han har svårt att släppa på kontrollen. Han tycker om mig, men vet inte hur mycket. Vet inte om han kan bli kär. Han undrar om jag kan stoppa hur jag börjat känna? 

Och jag mumlar på om min underlägesrädsla, och rädsla för stolthetsfällan, och sådär. Vet inte hur mycket han fattade. Men vi kom ju fram till att det är nog bra om vi inte ses på ett tag. Se hur det känns, om det lugnar ner sig eller tvärtom. Jag frågade om det var kört, eller om det var att han inte visste, och han sa att det var det senare. Men jag tänker ju inte precis gå och hoppas och vänta på nåt.

Fick en rätt ond klump i magen och allt kändes bajs när jag gick upp till mig, och det fortsatte under den tidiga morgonen och suckande förmiddagen. Blev bättre efter handlingspromenaden, och efter att ha kört "the song"-knepet på den där låten med höjningarna (nu handlar den om två personer - jag drömde i natt att jag skulle göra så). Det blir nog en bra låt. 

När jag och Kalle gjorde käk kändes det ganska bra. Lite sånt där bakrus som kommer efter en misärdykning. Sen blev jag värdstressad när gästerna kom, och kvällen blev väl sådär kanske. Karaoke är ju väldigt förknippat med nån. Svårt att släppa det. Nog inte jättekonstigt.

Nu vet jag inte hur det känns. Jobbigt såklart. Funderar på om jag borde prata mer ordentligt med honom en gång till, reda ut lite mer. Tänk om vi vill samma egentligen, bara har typ olika ord för det? 

Och jag ölar i stället för att åka hem till honom

 17 augusti

Stockholmsspelning gick bra. Regn dock. Kul att gå på Metropolis, och kul att träffa Sandra kvällen efter.

I måndags när jag träffade Alex var det helt extremt trevligt. Först slöade vi lite, han låg med huvet i mitt knä medan vi snackade. Sen kelade vi. Jag blev jättekåt och vi hade sex och jag fick bästa sortens orgasm då småningom. När vi kröp intill varann för att sova kände jag mig så dödligt kär att jag mysrös av att vara nära honom. Kändes härligt. Vi sa att sömnigt hejdå på morgonen. Vi ses. "Snart" säger han. Varför blir det så dumt att jag sen två dagar senare ändå känner - näe, han tycker säkert jag är jobbig som vill träffas redan nu för att jag råkar säga att jag kommer förbi efter repet, och så känns allt jobbigt, och jag ölar i ställer för att åka hem till honom, och tycker det känns skönt att han väntar utan att jag dyker upp, jag är så störd. Egentligen var det nog jag som inte orkade träffas. Men jag skulle ju inte hålla på så här!

Har saknat häng med Rut

 11 augusti

Rep gick bra, sen såg vi the Plan, El perro del mar och Jens Lekman på kalasetpiren, det var sjysst! Hängde lite med Rut hemma, hade varit lite spontanfest. Kände att jag har ju saknat häng med Rut. Det var ett tag i höstas som det var så grymt kul ibland, sen har det ju inte blivit så mycket nu när hon varit mycket sjuk eller seriösjobbat. 

Längtar lite efter Alex redan. Skönt att det känns tryggare, att jag inte är sådär nervös från gång till gång om ifall han verkligen vill träffa mig igen, som jag var innan. Det rullar iväg, men han verkar tycka det är trevligt. 

En osäkerhet ur världen och två nya

 10 augusti 

Igår efter bandsnack gick jag hem till Alex. Han blev glad. Sa att han saknat mig, och det kändes också. Och han ville att jag skulle sova hos honom. Vi låg och pratade till sent, och han tog ledigt från jobbet nästa dag. En mysig kelmorgon. 

Idag var det intensivt rep. Trött och slut. Hade sagt att vi skulle ses en liten stund ikväll, men jag hann inte det, tittade bara in för lite hångel. Den osäkerhet och de skräckscenarion jag ältat känns rätt irrelevanta nu. Känner mig trygg nu i att han vill träffa mig mycket. Och det känns i sättet vi kelar nu att det inte bara är kåthet. Vill liksom inte släppa taget om varann. Men, alltså, en osäkerhet ur världen. Och två nya i stället. 

Dels vet jag inte om det funkar lite sämre att ha sex nu. Visst tänder jag och det går för mig efter många om och men, men jag blir inte så dödligt kåt som jag borde kunna bli. Det fattas nåt, och jag tror jag vet vad. Eftersom vi alltid har sex när vi ses, och det är typ det som är poängen, blir det så självklart, och på nåt vis ospännande. I längden funkar det kanske inte för mig? 

Osäkerhet2 - om det nu är så att vi blir kära i varann känns det som att det finns andra obalanser än de jag tänkt på innan, som gör det tveksamt hur en mer involverande relation skulle funka. Jag har massa grejer på gång med banden, drar iväg på saker, har massa kompisar, sjysst jobb, är översocial med mina kollektivare... och jag babblar på om det och allt är så bra, och emellan berättar han att han skitit i att åka på festival för att han mådde dåligt, att han vantrivs med jobb, aldrig får nåt kreativt gjort, har dagar som bara rullar på... En obalans om något. 

Om det här mönstret ska gå igen

 8 augusti

Hemma till dagboken efter syskonresa till Skottland. Jag märker hur den behövs, hur jag får bättre koll på snurret i skallen. Speciellt i ett sånt här läge, när det är en månad sen jag och Alex låg i samma säng och snackade om ovisshet. För varje dag som gått har jag vetat mindre, men försökt tänka mer och mer, blir så upptrissat till slut.

Ikväll var jag helkonstig, inte så konstigt efter denna resa och flygplatsnatt. Jag mådde så dåligt över mitt beteende. Att jag inte pallade gå ner till Alex fast jag så gärna ville, att jag käbber mig så tvungen att upprätthålla nåt, att jag är så skräckslagen för det där underläget att jag faller rakt ner i det, trots att jag ju egentligen inte vet ett skit om hur lite eller mycket han egentligen betyder. 

Hur ska jag nånsin kunna ha en normal relation om det här mönstret ska gå igen? Redan tusen år innan en relation ens erkänts finns det där. Blev ju inte bättre av att jag snackade med Kristian, och att han nu benämnde den där tyska tjejen "Min flickvän". Han har just varit nere i två veckor och nu har hon kommit upp igen... Bittert och urlöjligt tänker jag "Okej, för HENNES skull går det visst alltså att ha ett distansförhållande?" Det tar lite faktiskt. Men det skulle nog inte göra det om jag inte vore så känslig just nu. Jag märker ju att jag är det. Jag irriteras och frustreras av alla runt mig som har bra relationer. Tycker att det är gräsligt orättvist, får en desperat känsla av att det aldrig händer mig... Jag vill så gärna, det kan aldrig gå vägen, det går käpprätt ner i underjorden om jag fortsätter så här.

Eller så överdriver jag. Nu när jag gömt mig från Urkultkidsen, sen smugit ner på arbetsgruppsmötet och upp igen, kändes ju allt mycket bättre. Jag ska träffa Alex i morgon, och det är inget farligt med det, ska se hur det känns bara. Jag har inte mycket tid med honom ändå närmaste tiden. 

Strategin jag kom fram till när jag panikade efter att ha läst ett kapitel i en bok om just den där förnedrande stoltheten som blir så destruktiv, var att jag får ge det ett par veckor, känna sig fram - veckor, jag vet ju inte nu. Men därefter ska ärlighet gälla, hellre gå åt skogen än hamna i den där skiten som är så lätt att hamna i. 

Mellanlandning i Gbg

27 juli

Så har det gått ett tag... Arvikafestival, hemåt, stugan. Orkar inte uppdatera, inte nu i alla fall.

Mellanlandning i Gbg har blivit hyfsat intensiv. Igår var det jammkväll, och Henrik hängde på. Kändes verkligen som att jag kände mycket folk, träffade på massor husfolk längs vägen, och sen var Max, Anna och Teresia oväntat på träffen. 

Idag var vi på dinosaurium och d-drum-testande, jag, brorsor och Johanna. Märker att jag blir så irriterad så fort nån gosar med nån nuförtiden. Jag har ingen rätt att vara det. Jag är fånig nog att inte palla med att hälsa på Alex en sväng, utan går i stället och hoppas förtvivlat på att jag ska råka på honom. Varenda hissåkning, varenda tillvagnenpromenad... Längtar sjukt mycket nu efter att hångla med honom en stund. Och samtidigt nervös, ingen aning om hur saker rört sig i hans huvud. Därför känns det tryggt att hålla tillbaks, vara upptagen... Precis som jag INTE ska hålla på. Efter Skottland ska jag vara ärlig mot mig. Träffa honom och pejla läget nåt av det första jag gör. Och inte spela oberörd, om jag nu inte är det. 

Önskar intensivt att han ska komma smygande

12 juli

Ungefär lika hattig dag som igår, jobbigt att ha så mycket tid över till att packa och fixa. Jobbigt med urinvägskänningar också. Just nu? Men jag skiter i det. Tänker dricka öl och bada hur det än är.

Det har ju känts så lugnt med att jag nog inte ska träffa Alex på flera veckor, men idag började suget komma. Och det är inte gamla s.f. utan nåt annat. Ligger därute på gräsmattan och läser, och önskar intensivt att han ska komma smygande och pussa mig i nacken. Men det händer ju inte. Härda ut. Känns nog lugnare snart.

Men jag är så dum i huvet ifall jag tvekar över ifall jag har känslor för honom eller inte. Usch, nu börjar det kännas lite sådär farligt ändå. Och vad skulle han säga sådär för? Som att han nästan TRODDE att det var på väg att bli nåt. Rubbade hela min uppfattning om grejen. Men måste jag skena iväg så här bara för det?

Är det inte bara kär-i-kärleken-syndromet

11 juli

Idag blev väl ganska hattig och tråkig egentligen, men jag är väl lite resfeberaktig nu, inför alla bortaveckorna. Ett skönt bad som vanligt i alla fall, provade olika fåniga simtekniker och försökte märka ut mitten på sjön.

Sen var det kollektivmöte. Mia vill flytta in. Först kände jag mig tveksam, för utan att kunna peka på det har det känts som nåt inte synkar mellan oss, och jag känner mig utanför när hon, Rut och Jane hänger. Men efter ett tag kände jag ändå - okej! Hon kan ju säkert funka fint i huset. Och vi kanske hittar varann.

Snackade med Julie i telefon om Arvika, hon sa nåt om att "jag vill hänga med dig och hitta en massa ragg... fast du får väl inte ragga eller?" Jag sa "Jomen det får jag ju... " fast jag gillade hennes fråga. Senare snackade jag med brorsan. Ulla-Maria och Håkan verkar typ ha blivit ihop i baksätet på deras Kroksjöresa, och verkat supernykära. Då blev jag lite avundsjuk, eller nåt...

Men är det inte bara kär-i-kärleken-syndromet, som får mig att gilla tanken på nåt mer med Alex? Jag är ju inte kär i honom. Men skulle jag vara det ifall jag och han lät oss känna så, och hängde mer, gjorde saker, lade ner smygandet och släppte på? Kanske. Man vet inte.

Så jag gick dit och våldgästade

10 juli

Igår badade jag med Tuva-Li och Daniel på Näset. Underbart skönt, badade 4 ggr, sen åt vi glass.

Jag värmedäckade sen ett tag. Lagade käk, och så det där jobbiga åka ner och knacka på... Nu blev det extra jobbigt. Han var inte hemma, men just när jag stod där kom Niraj och sa "Alex är hos Filip". Vad göra? Hade ju varit helknepigt beteende om jag inte gått till Filip. Så jag gick dit och våldgästade med ursäkten "ensam hemma - tråkigt". Gnager lite i mig. Om inte jag kommit dit, hade Alex då suttit där hela kvällen och gått hem och lagt sig sen, fast vi sagt vi skulle ses? Hm. Men klockan var närmare nio, så han kanske tänkt jag skulle kommit tidigare till honom. Äsch.

I alla fall blev det trevligt häng med Alex, Filip och Niraj. Rabarberpaj och Iron maiden-konsert. Sen var det bara Alex som ville anta randomkaraokeutmaning, så vi gick upp till mig, sjöng oss svettiga och pussades lite. Han är en sån karaokekung. Jag tyckte nåt kändes distanserat, men märkte att det nog var jag som höll mig på kanten i så fall... Kändes bättre sen.

Vi kröp i säng och hade sex. Rent beteendemässigt är han skitbra, tekniskt finns det mer att jobba på. Men det gick bra för oss båda till sist och sen var det skönt att somna.  Fast det blev ju rätt kasst med sovandet. Mest på morgonen tror jag. Sen myste vi lite, hade sex som inte funkade så bra, lade ner det och kelade. Pratade lite också. Frågade honom hur han tycker det känns nu, och han sa "Okej, inte direkt negativt i alla fall". Jag sa att jag kanske känt mig lite osäker på om han vill det här, och han sa att det är väl dels grejen med huset, och så att det inte går att veta vad det blir av det. Det KAN man ju inte veta. Får ta det som det kommer, och se. Han sa att samtidigt är det ju lite skönt att glida in i nånting, inte ha det definitiva "hur ska vi ha det".

Det där kan jag nog hålla med om rätt mycket. Det är skönt att inte behöva VETA hur jag känner och vad jag vill. Då blir det så mycket grubbel och analyseranden. I alla fall, sen blev vi lite kåta igen när vi tänkte gå upp och jag fick värsta orgasmen som vi typ skrattade åt för att den blev så rejäl... Och han kved när han fick utlösning och det är så skönt att få nån att njuta så. Så det blev en bra avslutning. Nu ska vi inte ses på ett antal veckor antagligen. Och det känns okej just nu. Får visa sig hur det känns sen. Han verkar ju ha inställningen att det fortsätter i alla fall, och det känns bra.

Blev en seg kväll med, men en badpromenad för mig själv i alla fall. Hm, bara en sån sak som att Alex hatar bad och utomhusgrejer är ju nog för att fatta att vi är ett kasst par. Vilken tråkrelation det skulle bli. Men det känns ändå så bra att han sa det där om att "glida in i nånting". Jag fattar ju att han inte heller har riktig koll på vad han känner och då är det balans just nu.

Förväntningar på kvällen

8 juli

Idag hann jag åka och bada en helsjysst snabbis innan jobbet. Kul att träffa Gerd igen, och soft jobbarkväll med mest tv. Men så VARMT att man blir helt dåsig. 30 grader inne, drygt. Imorgon ska jag åka med Tuva-Li och hennes pojkvän och bada. Det blir sjysst.

Sen vet jag inte vad jag har för förväntningar på kvällen. Inte säker på nånting där faktiskt. Han skulle kunna säga att han kommit på att vi lägger ner det här, det vore trist, men rätt lugnt. Eller vi kanske ses och det känns meningslöst. Eller också känns det bra. Kanske lika bra som i helgen. Jag mår fint av att tänka tillbaks på det. Det var så skönt flirtigt, verkligen inga vardagsmathångel. Vardagsmat kändes det mer som i tisdags.

Karaoke, libabrödspizza och gitarr i bastun

7 juli

Det var kul igår kväll. 1 Joanna Newsom, 2 Bloc party, 3 Sonic youth.
Johanna frågade om jag ville med på Kroksjöfestivalen nu lördag-söndag. Då hade jag slagsmål med mig själv och tyckte jag var skittöntig först. Att ens överväga att banga det, bara för att jag kanske ska träffa mitt oseriösa strul. Men sen såg jag Johanna och brorsans klängande på varann, kände den lilla frustrationen hos mig själv, och då kom jag på att det inte är ett dugg töntigt att vilja ta chansen till en sjysst sovmorgon med nån man gillar att kela med, när det faktiskt verkligen inte är en självklarhet för en, och man är ganska svältfödd på det. Det är helt mänskligt att det kan vara värt det.

Idag har jag hängt länge med Kristian. Karaoke, libabrödspizza, och gitarr i bastun. Hade så kul att vi glömde käka glass. Ska nog börja lira ihop igen. Men lite skumt är det att sitta där och spela en låt som handlar om honom medan han sjunger med...

När jag gått upp och lagt mig kändes det inte alls så bra

6 juli

Lite ångestrensning på temat Alex nu, för imorse när jag gått upp och lagt mig i min säng kändes det inte alls så bra... varför?

-Jobbigt redan igår kväll att gå och "störa", inte veta riktigt vad han tycker. Fast han verkade ju tycka det var okej.

-Hur skönt det än är går det inte för mig, och det verkar han tycka är lite jobbigt. Blir skraj att han ska tycka jag är tråkig i sängen.

-Jag frågade om jag fick sova hos honom, och han sa "klart du får" men sen blev det ändå en jobbig natt i vetskap om hans sömnproblem så jag vågade bara ligga på min kant och vara stilla. Stor mening att sova ihop då.

-Han verkade inte ha sovit bra. Jag fick dåligt samvete

-Sen var han stressad i morse. Och jag försökte förklara jobbigheten i att det alltid är jag som knackar på och att han kunde bestämma nästa gång. han sa lördag och vi sa ett stressat "iväg nu"-hejdå.

Det handlar nog om två saker. Dels hans sömn, vi kanske inte ska sova ihop på vardagar. Sen handlar det nog om att det var så sjysst i helgen, och jag blir besviken när det inte känns lika bra. Men det var ju en annan grej då, vi hade tid och var lediga och avslappnade. Sen glödde det lite mer också. Men det var ju kanske lite för mycket, jag kände mig ju nästan kär. Känns coolare nu.

Nä, ta och släpp det där nu, vi ses på lördag, och då känns det säkert bätte. Ikväll blir det Accelerator.

Har lite att göra i alla fall

4 juli

Idag bara gick. Kalle har åkt, borta en vecka, tråkigt! Fast känns bra att jag har lite att göra i alla fall. Bada med brorsan imorgon och gå till Alex en sväng på kvällen. Acceleratorfestivalen på onsdag, häng med Kristian på torsdag. Om jag vill, träffa Elsagänget såväl fredag som lördag. Så ska jag kolla mig på gyngrej också och få bort nojjan förhoppningsvis. så jag har att göra.

Idag är det enda jag sett av Alex när vi hade visning av hans lägenhet. Vi sa hej, log lite, lite. Men jag hoppas allt ordnar sig, att han får byta till den andra lägenheten. 

7 pers, grymt karaokepeppade

3 juli

(förmiddag)
Igår tog vi en sjysst promenad genom Lärjedalen, och köpte öl. Sen blev det lite fix och städ och grejer och sen blev det då fest. Först kom Anine, Caesar och Annelie, sen Julie och så småningom Alex. Och det var det, vi var som flest 7 pers alltså. Men vi hade riktigt kul ändå, och alla (utom Anine som gick rätt tidigt) var grymt karaokepeppade. För mig blev det ju lite förhöjt av att jag hade nån att flirta med också. Ganska snart kelade vi rätt öppet.

Det var randomlåttvångskaraoke ett tag, och så småningom mer och mer åt allsångshållet. Lite musiklyssnarpauser och dans också... Gabriel kom upp ett litet tag. Life on mars, Help, pojkband... När det bara var jag, Alex, Kalle och Julie kvar var jag rätt full och sa åt Julie att det var lugnt om hon ville ragga på Kalle... Hon tyckte det var en konstig kommentar, och det var det ju också.

Julie fick inte tag i Edmund sen när det var ganska hemdags framåt morgonen, och hon tänkte att han hade nån tjej där. Jag fick agera stödperson, och vi babblade på medan Kalle och Alex såg allt sömnigare ut. Så drog vi av ett par bandlåtar med full pepp (full misspepp från killarnas håll dock), det var kul!

Alex tänkte gå ner och lägga sig, men jag stoppade honom, och så lade vi oss i stället och störtsomnade. Vaknade efter några timmar, och jag blev tillräckligt sugen för att det där onda inte skulle kännas. En väldigt gosig och mysig morgon. Han var tvungen att knalla ner vid elva. Lämnade mig fullproppad med kelendorfiner och där är jag väl fortfarande. Och väldigt osäker. Får jag känna så här? Just nu är det verkligen förälskelsevarning här. Han beter sig som att det skulle gälla även honom, men så kanske han är mot alla han strular med, vad vet jag. Han kanske skulle tycka det är helt utanför dealen och lägga ner om jag sa att jag kände så här.

Så jobbigt när nåt känns så skönt, att inte veta om känslan är otillåten och vansinnig. Men jag vill bara vara nära honom just nu.

(Kväll:)

Jag, kalle och Alex köpte pizza och såg på dvd. Jag och Alex satt i olika soffor och hela filmen satt jag och tänkte på att jag ville sträcka ut handen och smeka honom på armen. Pallade det inte förrän filmen var slut och kalle börjat greja runt lite. Kela ordentligt gjorde vi när Kalle stuckit. Först i soffan , sen sex inne på mitt rum. Skönt knullande, väldigt nära orgasm men inte nu heller... Men det kommer nog. Alex är väldigt mjuk, go, och lagom opåig, och jag blir verkligen alltid dödskåt när vi kelar.

I tvättstugan, vi blev helt fånigt nervösa

1 juli

Jag har haft ont idag med, usch. Har det inte gått över på måndag får jag ju ta och kolla. Idag har mest blivit ägnad åt att hjälpa Elsa i huset med sin flytt. Dåligt med andra folk som hjälpte till, så jag kände mig lite tvungen att stanna in i det sista... Blev bra less på det. Men jag känner mig snäll i alla fall.

Jag mötte Alex i tvättstugan. Vi blev helt fånigt nervösa och sa töntiga artiga saker, och sen hånglade vi några sekunder för att slippa stå där och vara fåniga, typ. Jag som tänkt att råkar jag på honom ska jag fråga vad han gör ikväll, men det lyckades jag alltså inte...

Det är ju lite kul också, detta fåneri. Men hur skumt kommer det inte att bli imorgon egentligen på festen? Jag kommer inte alls att veta hur jag ska bete mig runt honom. Kan nog bli rätt så frustrerande. Och sen när vi ska lägga oss lär vi ju inte vilja göra det i varsina sängar.

Nu när jag inte har nån sexlust märks det ju att jag längtar lite efter honom även på andra plan. Men det är inte farligt.