28 september
Snacka om psykologisk bakfylla, vaknade vid åtta, och sov sen knappt nåt alls, låg och vred mig och mådde illa, och tankarna bara malde. Känns som att jag måste prata med nån snart... Känns som att jag måste prata med Thomas. Även om inget har hänt så har det hänt grejer i mig som är jobbiga att ljuga eller förtiga bort. Och det är förstås vad jag annars måste göra om Thomas frågar vad jag haft för mig...
Haft en okej dag nu, tankefylld promenad till Delsjön, och pizzabak. Lite lagom spänd/utrymd inför imorn. Vet inte vad jag förväntar mig - att nåt ska kännas ännu ett snäpp laddat kanske. Nya känslor är härliga. Stadiet när allt är osäkert, när man inte riktigt vet. Vi är överens om det.
Alltså - finns det nån risk att jag fått allt om bakfoten, och han bara vill va kompis? Han kan ju inte bli förvånad om jag tror han är intresserad i alla fall... Näe... Om jag med mitt usla självförtroende känner på mig nåt bra, då måste det väl stämma.
(senare)
Nu känns det mest bara skönt och härligt. Vill gå runt och sjunga. Längtar tills imorn. Hmm... Ifall jag imorn föreslår att jag och Anders ses nåt själva inom kort, då börjar jag väl nästan bli svinaktig mot Thomas? Måste nog snacka med honom alltså. Vad knäckt han kommer att bli.
torsdag 28 september 2017
onsdag 27 september 2017
"Blir du lätt förälskad?"
27 september
UÄ, jag har ett världskrig inuti mig. Ingen sans.
Lisa följde med för att spela, men hon såg bara på. Det gick väl okej att spela, och kändes nog även okej lugnt med Anders. Så åker vi in till stan. Hejdåar Lisa. Jag tänker gå från Brunnsparken. Tydligen Anders med. Vi snackar på som vanligt.
Så småningom är jag nästan hemma. Han vill kolla in hur jag bor. Det får han. Och blir kvar till närmare halvfyra. Många ämnen hann ju gås igenom, även relationer... Hur svårt det är att tolka andras signaler på intressestadiet. Och hur kul det är att vara förälskad.
"Blir du lätt förälskad?"
"Ja, kan man säga".
"Samma här".
Hela tiden i ett oberört tonfall som om det inte kunde ha det minsta med nåt mellan oss att göra...
Likaså när han kom tillbaks en liten stund efter att ha gått, för att han trott sig glömt sitt skrivblock. Han frågar om jag skulle ha läst. Jag säger nej. "Men om det varit nån du var väldigt intresserad av då...?" Vad svarar man på det? Tycker mig nog se ett lite extra kvardröjande leende innan han går.
Jag brukar ju inte vara snabb med att tro positivt om killars tankar om mig... Men den här gången är jag nog dum om jag tror att det inte är nåt alls på gång.
Vad gör jag?
UÄ, jag har ett världskrig inuti mig. Ingen sans.
Lisa följde med för att spela, men hon såg bara på. Det gick väl okej att spela, och kändes nog även okej lugnt med Anders. Så åker vi in till stan. Hejdåar Lisa. Jag tänker gå från Brunnsparken. Tydligen Anders med. Vi snackar på som vanligt.
Så småningom är jag nästan hemma. Han vill kolla in hur jag bor. Det får han. Och blir kvar till närmare halvfyra. Många ämnen hann ju gås igenom, även relationer... Hur svårt det är att tolka andras signaler på intressestadiet. Och hur kul det är att vara förälskad.
"Blir du lätt förälskad?"
"Ja, kan man säga".
"Samma här".
Hela tiden i ett oberört tonfall som om det inte kunde ha det minsta med nåt mellan oss att göra...
Likaså när han kom tillbaks en liten stund efter att ha gått, för att han trott sig glömt sitt skrivblock. Han frågar om jag skulle ha läst. Jag säger nej. "Men om det varit nån du var väldigt intresserad av då...?" Vad svarar man på det? Tycker mig nog se ett lite extra kvardröjande leende innan han går.
Jag brukar ju inte vara snabb med att tro positivt om killars tankar om mig... Men den här gången är jag nog dum om jag tror att det inte är nåt alls på gång.
Vad gör jag?
Hur mycket vi umgåtts och gjort meningslösa saker
26 september
Skönt att vara thomasfri! Att jag inte tänkt på DET förut, hur sjukligt mycket vi umgåtts och gjort meningslösa saker. Ska spela imorn och Lisa hänger på... Känns ju bra. Vill som sagt hålla undan från eventuella förälskelser, så jag hoppas att det inte känns nåt imorn.
Eller det hoppas jag kanske inte alls. Men det vore bra.
Fredagen är längesen nu, och de ruskänslor jag hade då är svårt att tänka sig att jag skulle få igen nu.
Skönt att vara thomasfri! Att jag inte tänkt på DET förut, hur sjukligt mycket vi umgåtts och gjort meningslösa saker. Ska spela imorn och Lisa hänger på... Känns ju bra. Vill som sagt hålla undan från eventuella förälskelser, så jag hoppas att det inte känns nåt imorn.
Eller det hoppas jag kanske inte alls. Men det vore bra.
Fredagen är längesen nu, och de ruskänslor jag hade då är svårt att tänka sig att jag skulle få igen nu.
Inte ha det inblandat i min göra-slut-soppa
25 september
Allt tänkande åt Andershållet har känts fånigt och tramsigt sen igår kväll, allt fokus har legat på Thomas, och frågan hur ont det gör att göra slut.
Det är svårt.
Har kommit så pass långt att vi bestämt att inte ses på en vecka, typ. Får vi se hur det känns sen. Han är lugnare än jag trott, han tror nog att det inte är sån stor fara, kanske. Jag tror nog att det är det. Men nåt i mig vill ju bara att det ska fortsätta precis som vanligt.
Har inte orkat bry mig att bestämma speltid med killarna. men får väl ringa imorrn eller nåt. Fast nu hoppas jag nästan att det ska kännas mer neutralt, för jag vill inte ha det inblandat i min göra-slut-soppa. Jag vill kunna säga ett rakt nej om han skulle råka fråga nåt om det har med Anders att göra att jag blivit så negativ.
Fast det är ju också så att en förälskelse just vid uppbrottet skulle bedöva smärtan rent orättvist mycket. Jag är dock värd att lida lite tror jag.
Allt tänkande åt Andershållet har känts fånigt och tramsigt sen igår kväll, allt fokus har legat på Thomas, och frågan hur ont det gör att göra slut.
Det är svårt.
Har kommit så pass långt att vi bestämt att inte ses på en vecka, typ. Får vi se hur det känns sen. Han är lugnare än jag trott, han tror nog att det inte är sån stor fara, kanske. Jag tror nog att det är det. Men nåt i mig vill ju bara att det ska fortsätta precis som vanligt.
Har inte orkat bry mig att bestämma speltid med killarna. men får väl ringa imorrn eller nåt. Fast nu hoppas jag nästan att det ska kännas mer neutralt, för jag vill inte ha det inblandat i min göra-slut-soppa. Jag vill kunna säga ett rakt nej om han skulle råka fråga nåt om det har med Anders att göra att jag blivit så negativ.
Fast det är ju också så att en förälskelse just vid uppbrottet skulle bedöva smärtan rent orättvist mycket. Jag är dock värd att lida lite tror jag.
söndag 24 september 2017
Inget skäl till mina göra-slut-funderingar
24 september
Alltmer övertygad, det ska ta slut, måste bli så vore oärligt mot både mig själv och honom. Usch vad jobbigt det blir. Och så känns det som att jag kommer att ha svårt att inte säga sanning om detta jag känner för Anders, även om det väl är rätt onödigt att berätta eftersom det bara är en utlösande faktor, inget skäl till mina göra slut-funderingar. Jag vet ju heller absolut inte om att det kommer att "bli" nåt.
Fast jag vill det ju, och tror det nästan. Har så mycket större tro på mig själv nu än förut. Det är inte alls nån omöjlighet att jag får till det med Anders om jag vill. Han gillar mig. Och det är inga praktiska problem precis. Vore inget konstigt med att undra om vi kunde ses och spela bara vi. Fast han kanske bara vill bli nära kompis med mig och inget mer? Att han vill så långt känner jag i alla fall.
Alltmer övertygad, det ska ta slut, måste bli så vore oärligt mot både mig själv och honom. Usch vad jobbigt det blir. Och så känns det som att jag kommer att ha svårt att inte säga sanning om detta jag känner för Anders, även om det väl är rätt onödigt att berätta eftersom det bara är en utlösande faktor, inget skäl till mina göra slut-funderingar. Jag vet ju heller absolut inte om att det kommer att "bli" nåt.
Fast jag vill det ju, och tror det nästan. Har så mycket större tro på mig själv nu än förut. Det är inte alls nån omöjlighet att jag får till det med Anders om jag vill. Han gillar mig. Och det är inga praktiska problem precis. Vore inget konstigt med att undra om vi kunde ses och spela bara vi. Fast han kanske bara vill bli nära kompis med mig och inget mer? Att han vill så långt känner jag i alla fall.
onsdag 20 september 2017
Låtsas vara närvarande i en lång varm kram
21 september
Att det bara går att fejka så här. Låtsas vara närvarande i en lång varm kram, en kyss, ett mötande leende, men bara ha tankarna på nån annan hela tiden. Det känns falskt och kallt. Men han märker ingenting, han gör det faktiskt inte.
Ser mig själv som i en film där man får se vad huvudpersonen egentligen tänker, höra en pålagd röst säga "att du inte märker hur mycket skit jag snackar" mitt uppe i ett prat om vem som är den enda bra människan i världen.
Han är tråkig för mig just nu. Men det är väl tillfälligt kanske. SKULLE också kunna vara så att min förälskelse, eller vad det nu är, är nåt slags symptom på att nåt håller på att försvinna mellan oss. I så fall skulle senaste tidens nästan totala sexlustbrist hos mig kunna vara ett första symptom också.
Jag vet inte, det är så längesen jag ifrågasatte om jag är kär i Thomas eller inte. Just nu känns det bara som att han är go att hålla om. Men jag är inte i tillstånd att avgöra det såklart, jag är helt konstig.
Får väl se vad som händer. Ta det lugnt tills dess.
Att det bara går att fejka så här. Låtsas vara närvarande i en lång varm kram, en kyss, ett mötande leende, men bara ha tankarna på nån annan hela tiden. Det känns falskt och kallt. Men han märker ingenting, han gör det faktiskt inte.
Ser mig själv som i en film där man får se vad huvudpersonen egentligen tänker, höra en pålagd röst säga "att du inte märker hur mycket skit jag snackar" mitt uppe i ett prat om vem som är den enda bra människan i världen.
Han är tråkig för mig just nu. Men det är väl tillfälligt kanske. SKULLE också kunna vara så att min förälskelse, eller vad det nu är, är nåt slags symptom på att nåt håller på att försvinna mellan oss. I så fall skulle senaste tidens nästan totala sexlustbrist hos mig kunna vara ett första symptom också.
Jag vet inte, det är så längesen jag ifrågasatte om jag är kär i Thomas eller inte. Just nu känns det bara som att han är go att hålla om. Men jag är inte i tillstånd att avgöra det såklart, jag är helt konstig.
Får väl se vad som händer. Ta det lugnt tills dess.
tisdag 19 september 2017
Där satt vi och spelade i princip ingenting
19 september
Hur jag är. Vad ska det vara bra för? Ändå vill jag ju känna så här också, det är ju nåt härligt med det, men konsekvenserna blir nog sämre än om jag kunnat hålla känslorna i styr, hur det än blir.
Först tänkte jag banga helt, förkyld och less, men åkte ändå. Vi spelade ett tag och det kändes väl lite sådär, rätt okej, men lite spänt som förra gången. Så skulle Rickard gå upp till sig, och jag och Anders blev kvar. Där satt vi och spelade i princip ingenting. Pratade. Anders utopier kändes inte sådär för mycket längre, utan det var vettigt och intressant snack. Rätt länge blev det. Och jag sitter där och bara känner hur speciell människan framför mig är, och hur speciell känsla i mitt nervsystem han inger. Det blir tyst nån gång och våra blickar möts med världens knall, min mage drar ihop sig och jag kan inte se på honom längre.
Blir bjudna på öl och sällskapsspel hos Rickard och hans tjej och ett par kompisar. Trevligt. Stornjuter av att sitta bredvid honom, småprata, skratta med honom. Längesen jag blev så berusad av en folköl. Sen går vi hem i natten, en trevlig promenad med vardagssnack.
Och det känns bra nu, men DET KOMMER ATT BLI NÅT JOBBIGT av det.
Måste jag ljuga för Thomas nu i väntan på att vad jag känner ska gå över? Kommer jag att klara att vara spelkompis med Anders eller kommer det att bli stelt och jobbigt? Varför är jag sån här? Eller det vet jag ju. Jag fullkomligt älskar att va förälskad och har alltid gjort det. Men den här gången är det dumt.
Hur jag är. Vad ska det vara bra för? Ändå vill jag ju känna så här också, det är ju nåt härligt med det, men konsekvenserna blir nog sämre än om jag kunnat hålla känslorna i styr, hur det än blir.
Först tänkte jag banga helt, förkyld och less, men åkte ändå. Vi spelade ett tag och det kändes väl lite sådär, rätt okej, men lite spänt som förra gången. Så skulle Rickard gå upp till sig, och jag och Anders blev kvar. Där satt vi och spelade i princip ingenting. Pratade. Anders utopier kändes inte sådär för mycket längre, utan det var vettigt och intressant snack. Rätt länge blev det. Och jag sitter där och bara känner hur speciell människan framför mig är, och hur speciell känsla i mitt nervsystem han inger. Det blir tyst nån gång och våra blickar möts med världens knall, min mage drar ihop sig och jag kan inte se på honom längre.
Blir bjudna på öl och sällskapsspel hos Rickard och hans tjej och ett par kompisar. Trevligt. Stornjuter av att sitta bredvid honom, småprata, skratta med honom. Längesen jag blev så berusad av en folköl. Sen går vi hem i natten, en trevlig promenad med vardagssnack.
Och det känns bra nu, men DET KOMMER ATT BLI NÅT JOBBIGT av det.
Måste jag ljuga för Thomas nu i väntan på att vad jag känner ska gå över? Kommer jag att klara att vara spelkompis med Anders eller kommer det att bli stelt och jobbigt? Varför är jag sån här? Eller det vet jag ju. Jag fullkomligt älskar att va förälskad och har alltid gjort det. Men den här gången är det dumt.
Leken som är lite kul
18 september
Eller så är det väl just så jag vill ha det - en svartsjuk Thomas. Det är väl det som är det roliga. Jag skojar ju bara. Så känns det i alla fall just nu, det är just leken som är lite kul, Thomas småsuriga mummel när jag medvetet pratar om Anders och var vi bestämt att ses. Jag är ju hemsk.
Eller så är det väl just så jag vill ha det - en svartsjuk Thomas. Det är väl det som är det roliga. Jag skojar ju bara. Så känns det i alla fall just nu, det är just leken som är lite kul, Thomas småsuriga mummel när jag medvetet pratar om Anders och var vi bestämt att ses. Jag är ju hemsk.
Småoroar mig för att bli förälskad
16 september
Jobbig dag. Seg härlig morgon, sen var jag hos studierektorn - blir nog metodkurs + studiemedel nu i alla fall. Tjoho! Vad skönt.
På kören gick jag självsäkert till provsjungning, sen gick det ändå halvt åt helvete. Så spelade jag med Anders och Rickard. Det kändes okej. Lite stelt, och dålig är jag ju, men kan nog bli bättre kanske. Var kul i alla fall. Anders var inte lika babblig som sist vi sågs, men nog kan han snacka flum. Jag skulle nog inte orka umgås skitmycket med honom på tu man hand direkt... Ändå går jag förstås och småoroar mig för att bli förälskad. Antagligen falskt alarm. Sådär som det var med Victor, en liten oro som gjorde att jag fick för mig saker, en misstolkad nykompisglädje. Kanske även nån slags njutning i att tänka lite förbjudet.
Thomas kan läsa av mig så bra, det vet jag ju. Så jag bör faktiskt inte ens tänka. Det vore verkligen inte värt det.
Jobbig dag. Seg härlig morgon, sen var jag hos studierektorn - blir nog metodkurs + studiemedel nu i alla fall. Tjoho! Vad skönt.
På kören gick jag självsäkert till provsjungning, sen gick det ändå halvt åt helvete. Så spelade jag med Anders och Rickard. Det kändes okej. Lite stelt, och dålig är jag ju, men kan nog bli bättre kanske. Var kul i alla fall. Anders var inte lika babblig som sist vi sågs, men nog kan han snacka flum. Jag skulle nog inte orka umgås skitmycket med honom på tu man hand direkt... Ändå går jag förstås och småoroar mig för att bli förälskad. Antagligen falskt alarm. Sådär som det var med Victor, en liten oro som gjorde att jag fick för mig saker, en misstolkad nykompisglädje. Kanske även nån slags njutning i att tänka lite förbjudet.
Thomas kan läsa av mig så bra, det vet jag ju. Så jag bör faktiskt inte ens tänka. Det vore verkligen inte värt det.
fredag 8 september 2017
Vackermagont
22 augusti
Det höll nästan på att hända att jag började städa rummet. Men i ett tidigt skede hittade jag redan den försvunna bankdosan, och lade mig och lyssnade lidelsefullt på Weakerthans så att jag fick vackermagont.
Ifall jag direkt skulle ringa och säga att jag vill provjobba, skulle den oerhörda kognitiva dissonansen försvinna då? Eller om jag ringde och sa inte?
Det höll nästan på att hända att jag började städa rummet. Men i ett tidigt skede hittade jag redan den försvunna bankdosan, och lade mig och lyssnade lidelsefullt på Weakerthans så att jag fick vackermagont.
Ifall jag direkt skulle ringa och säga att jag vill provjobba, skulle den oerhörda kognitiva dissonansen försvinna då? Eller om jag ringde och sa inte?
Varför skulle nåt sånt jobb utlysas
21 augusti
Vad jobbigt allt blir. Har tänkt att EGENTLIGEN vill jag ju kanske jobba med islandshästar till hösten. Men jag vill ju vara med Thomas. Så det skulle i så fall vara ett stall nära och lättåtkomligt från Gbg då. Men varför skulle nåt sånt jobb utlysas just när jag ville ha det, och varför skulle det passa mig?
Hur som helst, förmodligen allra sista gången jag skulle ha kollat bukefalos-annonserna "bara ändå", så var annonsen där. Jag ringde ju såklart. Och det är klart jag kan göra ett besök där bara ändå. Jag vet ju hur det är, det kommer inte att gå att ta sig dit utan bil. Man får ingen lön. Man måste jobba varje helg. Men klart jag åker och kollar...
Det visar sig förstås ligga på gångavstånd från busshållplats, man får ett stort rum i torp delat med två andra jobbartjejer, egen mathållning, c:a 5000 i månaden efter skatt, och två dagar ledigt i veckan (lö-sö-må + må). Urhärligt vackert område.
Allt blev skitjobbigt. Thomas förbannad. Jag förstår väl honom. Hur ska jag göra?
Vad jobbigt allt blir. Har tänkt att EGENTLIGEN vill jag ju kanske jobba med islandshästar till hösten. Men jag vill ju vara med Thomas. Så det skulle i så fall vara ett stall nära och lättåtkomligt från Gbg då. Men varför skulle nåt sånt jobb utlysas just när jag ville ha det, och varför skulle det passa mig?
Hur som helst, förmodligen allra sista gången jag skulle ha kollat bukefalos-annonserna "bara ändå", så var annonsen där. Jag ringde ju såklart. Och det är klart jag kan göra ett besök där bara ändå. Jag vet ju hur det är, det kommer inte att gå att ta sig dit utan bil. Man får ingen lön. Man måste jobba varje helg. Men klart jag åker och kollar...
Det visar sig förstås ligga på gångavstånd från busshållplats, man får ett stort rum i torp delat med två andra jobbartjejer, egen mathållning, c:a 5000 i månaden efter skatt, och två dagar ledigt i veckan (lö-sö-må + må). Urhärligt vackert område.
Allt blev skitjobbigt. Thomas förbannad. Jag förstår väl honom. Hur ska jag göra?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)