Finns det nån risk att jag fått allt om bakfoten?

28 september

Snacka om psykologisk bakfylla, vaknade vid åtta, och sov sen knappt nåt alls, låg och vred mig och mådde illa, och tankarna bara malde. Känns som att jag måste prata med nån snart... Känns som att jag måste prata med Thomas. Även om inget har hänt så har det hänt grejer i mig som är jobbiga att ljuga eller förtiga bort. Och det är förstås vad jag annars måste göra om Thomas frågar vad jag haft för mig...

Haft en okej dag nu, tankefylld promenad till Delsjön, och pizzabak. Lite lagom spänd/utrymd inför imorn. Vet inte vad jag förväntar mig - att nåt ska kännas ännu ett snäpp laddat kanske. Nya känslor är härliga. Stadiet när allt är osäkert, när man inte riktigt vet. Vi är överens om det.

Alltså - finns det nån risk att jag fått allt om bakfoten, och han bara vill va kompis? Han kan ju inte bli förvånad om jag tror han är intresserad i alla fall... Näe... Om jag med mitt usla självförtroende känner på mig nåt bra, då måste det väl stämma.

(senare)
Nu känns det mest bara skönt och härligt. Vill gå runt och sjunga. Längtar tills imorn. Hmm... Ifall jag imorn föreslår att jag och Anders ses nåt själva inom kort, då börjar jag väl nästan bli svinaktig mot Thomas? Måste nog snacka med honom alltså. Vad knäckt han kommer att bli.