Inget skäl till mina göra-slut-funderingar

24 september

Alltmer övertygad, det ska ta slut, måste bli så vore oärligt mot både mig själv och honom. Usch vad jobbigt det blir. Och så känns det som att jag kommer att ha svårt att inte säga sanning om detta jag känner för Anders, även om det väl är rätt onödigt att berätta eftersom det bara är en utlösande faktor, inget skäl till mina göra slut-funderingar. Jag vet ju heller absolut inte om att det kommer att "bli" nåt.

Fast jag vill det ju, och tror det nästan. Har så mycket större tro på mig själv nu än förut. Det är inte alls nån omöjlighet att jag får till det med Anders om jag vill. Han gillar mig. Och det är inga praktiska problem precis. Vore inget konstigt med att undra om vi kunde ses och spela bara vi. Fast han kanske bara vill bli nära kompis med mig och inget mer? Att han vill så långt känner jag i alla fall.