Varför är världen så grym?

3o juni

Tror jag ska ta och dö.
Men jag vet inte varför egentligen.

Men jag vet varför om man tar bort egentligen.

Jag ska bort imorrn, kanske ett par timmar bara.
Men det räcker.
Varför just imorgon?
Varför är världen så grym?
Och varför är jag så barnslig?

Den 11 juni, det jag skrev då, jag fattar bara inte hur man kan träffa så rätt.

hoppas förgäves

18 juni

Får aldrig träffa honom.

Hoppas förgäves.

Men det finns där, hoppet, annars skulle jag inte tänka på honom.

Skulle tro att han var här hemma en stund, men då var ju jag borta.

Tror han ska hit igen, men då är jag ju också borta, oundvikligt.

Jag offrar mycket.

Kär i en kille jag aldrig ens får se, bara höra. Det medför att jag är kär i en röst och inte ett utseende. Som sagt. Men han är snygg också.

telefonsamtal

12 juni

Imorrn kommer han nog hit.

Men glöm honom.


"Ja, är Nils hemma?" sagt med halvsur, slö, otrevlig stämma. Men det var han. Jag har snackat med han. Wow, va häftigt. Jag tror att jag dör alltså. Inte.
Men en otrevlig Martin är gullig.

Hela jag ligger utlämnad

11 juni

Han heter Olsson i efternamn.

men frågan är om jag inte ska ta och riva ut dessa sidor innan det är för sent.
Jag är ju så töntig, och till råga på allt ska jag skriva ner mina töntiga tankar och föreviga dom. Hela jag ligger utlämnad mellan en vindröd framsida och en vinröd baksida.

Ingen får ju läsa det här!

Jag är kär i Martin Olsson, okej.

Men det är det jag skriver om honom som är så oerhört töntigt, sjukt, barnsligt.

Jag är kär i en påhittad kille som råkar finnas nånstans, men det är bara namnet som är hans, inte de egenskaper jag tror han har.

sommarjobb

8 juni

Åkte på utflykt med pappa och Henrik till ett berg vi aldrig varit på. Tornet var väl 15 meter och rätt så kul. Sen åkte vi till sjöns utflöde där det var lite forsar, fikade. Åkte hem och åt fiskpinnar, åkte på ridning, red Egill, som låg på som en idiot. Inte min typ. Ska jobba där i sommar, blir skitkul! och ingen döig sommar utan lite mer action, som att få betalt för att åka på ridläger med underbara islänningar...

Vilket sommarlov!
Imorrn blir det fest!

Jag är lika glad som alla andra nior nu.

Och Martin, han kan jag knappt tänka på, han är liksom ingenting mot det här.

vattenkrig

7 juni

Vardagsdagbok:
Idag fikade våran klass vid båtbryggan (glass), sen var vi lediga ett tag, åt hamburgare som för första gången i världshistorien fanns på skolan. Sen var det fotboll, lärare mot elever, 2-2. Sen vattenkrig, alternativt film i matsalen. Jag stack hem, sen gick jag och Tessan till Anna och Maria och spelade brännboll och hade internt vattenkrig, alla genomdränkta. Spelade skrupler i gräset, duschade och cyklade till skolan, för att åka buss till Sundsvall med klassen. Åt mat på restaurang, jag åt en pizza som hette mumsmums. Våran klass var lite lagom stökig. Åkte hem. Cyklade hem. från bussen alltså.

Jag gillar att vara i Sundsvall. Kanske får se dom när dom spelar där i sommar. Alltid något. Skulle nästan hellre gå på deras konsert än vilket annat band som helst, typ firehose. Så det hoppas jag att det går i lås.

de sköna tankarna

6 juni

Man inte drömma sig bort i sköna tankar när man mår dåligt, som man kanske kan tro.
Det är när man redan mår bra som de sköna tankarna kommer till en och lyfter upp livet ännu mer.

Efter tre dagar av sorg över att hästköpet gick åt skogen har jag börjat kunna tänka på Martin igen.

illa

5 juni

Vaknade tjugo i åtta, helt säker på att jag försovit mig och skulle till skolan. Sen kom jag på att det är helgdag idag. Det fick mig tillbaka till verkligheten, och det var inte skönt, jag mådde illa.

skit

4 juni

Ibland hjälper inte Martin.
Ibland är livet för tungt.

Magkatarr

spänd

sur

tungt

Det hjälper inte att tänka på honom, tankarna når inte fram.

Varför blir allt bara skit för mig?

om PM, fyra steg

3 juni

Om PM:
Jag tror det är fyra steg som gäller med PM. Nej, vad säger jag, inte PM, begreppet existerar inte längre, men du vet vem.

steg1= kollar på honom, glor, blir skitglad, berusad, hejar

steg2= kollar snabbt på honom men hejar inte

steg3= Bryr mig inte, kollar åt ett annat håll, hejar inte. Skäms.

steg4= Kollar inte åt ett annat håll, hejar, utan att tänka så värst på det.

Jag är bara på steg 3 nu. Först vid steg 4 är jag "fri". Har inte hunnit dit än, men är på god väg. Och så har jag ju Martin, som en räddare i nöden, anledningen till att jag lämnat steg 2. Jag behöver inte kolla på någon, för jag vet redan vem som är snyggast i världen. Han har i alla fall den snyggaste sångrösten, det är väl den jag känner bäst på honom, så som jag dragit in den och njutit av den.

Gillar allt

31 maj

Varit i Sundsvall. Jag gillar sundsvall nu helt plötsligt, för jag gillar allt som är Martin.

I am for you, Martin.

töntig, mesig, barnslig

30 maj

Glesare mellan skrivet igen. Vänta bara tills brorsan kommer hem.

Jag är en barnslig knäppskalle.

Om brorsan läste de här sidorna skulle jag begå självmord.

Han också, han skulle inte stå ut med att ha en sån syrra som mig.

Jag är så töntig, mesig, barnslig.

Jag går här och är kär i en kille jag knappt träffat i verkligheten.

Då är man inte kär, då är man ett psykfall, i alla fall när man är 16 år nästan.

Men det är ljuvligt ändå.

demo!

28 maj

Jag längtar efter deras demo!

Då får jag veta hans efternamn.

Kanske har de nån bild på sig på omslaget, tror inte det, men det skulle va kul. Näe, inte kul, utan värre.

Har brorsan med den ikväll blir jag glad.

Det märks ännu inte att jag är kär. Fint. Inte för att det är nån risk att bli avslöjad, men det är bra om ingen vet nåt.

Därför fick det bli en okänd

26 maj

Kollar man tillbaks i denna bok hittar man tusen sidor där det står "jag vill bli kär" eller nåt liknande.
Mina känslor blev väl desperata, och ingen normal kille var okej nog att bli kär i, därför fick det bli en okänd, jag vet inte ett skit om honom och har inte ett skit att tycka illa om just därför, och när han då råkar ha lite sköna egenskaper faller jag direkt. Jag älskar allt som är Martin, för jag känner honom inte, men vad jag skulle vilja göra det! Tror jag.

du har nåt

24 maj

MARTIN!
DU HAR NÅT, VET DU DET?
DU HAR NÅT SOM FÅR MIG GLAD
DU HAR NÅT SOM FÅR MIG DÖD
DU HAR NÅT SOM FÅR MIG KNÄPP I HUVE
JUST DU, MARTIN
VISSTE DU DET?

onaturligt

22 maj

Koncentrationssvårigheter.
Så fort jag har tråkigt kommer hans låtar upp i skallen och jag kan inte tänka på nånting annat. Han är go!

Men jag måste träffa honom mer innan jag kan säga att jag är kär i han. Då är det helt okej, och jag kommer inte att skämmas, för en kille som han kan ju vem som helst bli kär i, det är naturligt. Men det är helt onaturligt att vara kär i en kille man typ inte träffat.

Hur ska det gå till? Brorsan verkar inte ha några planer på att ta hem kompisar.

ändå

21 maj

Jag är trött. Jag är inte speciellt intresserad av att plugga på barnkunskapsprovet. Det får skita sig, för nu orkar jag bara tänka på Han. Han som är skön, så jävligt skön! Skön röst, sköna ögon, skönt hår. Nej, jag känner honom inte, men jag gillar honom för det, han vet inte vem jag är, men han är skön för det, jag har aldrig snackat med honom, men jag är kär ändå, ÄNDÅ!

Deras demo

20 maj

Hur går det till ja?

Att man kan bli varm från fötter till öron av att höra nånting, till och med smått darrig, men lycklig, salig. Ska köpa deras demo. Då har jag honom att njuta av så mycket jag vill. Fast jag gillar faktiskt musiken också. Det blir en salig kombination, en drog som sätter sig som en kniv i mig, och gör mig svettig.
Ljuvligt. Men inte tillräckligt.

Ljudvågor

15 maj

Njuter med örona.
Drar in de förtunningar av luften som bildar de ljudvågor som innebär hans röst.

Snälla storebror, du måste ta hem och visa upp dina trevliga kamrater! Innan jag smugglar ned mig i din väska och hänger med när du åker.
Varför så angelägen? Vad är det som gör det? Hur går denna felkoppling i hjärnan till? Varför vill jag träffa någon jag vet att jag aldrig kommer att få?
En gåta.
Ska försöka knäcka den nån gång i mitt liv.

Om brorsan säger

13 maj

Tro inte att det svalnat, när jag inte skrivit på nåra dar. Det bara väntar. Och brorsan kom inte hem i helgen, då blir det brist på "information". Nästa helg, då kommer han hem, har kanske med sin demo, och snackar om honom. Då blir jag död direkt, det vet jag. Det kommer kännas bra. Men den gången det händer, OM det händer, att brorsan säger "nästa helg är vi här hemma och spelar" då kommer jag att dö ännu mer. men det kommer väl inte å hända. Fast jag glömmer inte att han en gång tänkt ta hem sitt förra band hit. Men då splittrades det strax innan. Så det är ingen omöjlighet! Då skulle jag inte va kär.

Hans röst

8 maj

När jag blir kär, då blir jag kär i allt som har med den personen att göra. Det enda jag haft i skallen idag är han, och en av deras låtar. Den hörs om och om igen i skallen, och jag hör hans röst inne i huvet. Jag är kär i den, för jag är kär i Martin.
Jag kan nog nästan säga att om jag kände Martin skulle jag inte sluta vara kär i honom. Han är en bra kille, det tror jag, annars skulle han inte va så bra kompis med brorsan. Och är han blyg som brorsan säger så gör det mig inte okär, jag hatar killar som är tvärtom.

Är han snygg?

7 maj

Alla bleknar bort, jag ser inga snygga killar längre. Det finns bara en. Är han snygg? Ja, i mina ögon. Jag vet inte vad andra tycker, men jag har fallit för honom. Och jag hoppas att inga andra har gjort det, men jag vet att det är lönlöst. Killar som han kan välja och vraka och behöver inte nån sån som jag. Det vet jag. Lönlöst att tänka på honom. Men jag gillar att jobba utan lön ibland.

5 mil

6 maj

Vet inte vad jag ska skriva. När killen man gillar bor 5 mil härifrån är det tungt, inget händer, man bara går här ensam och tänker på honom.

somna

5 maj

Det är skönt att gå och lägga sig och veta precis vem man ska tänka på tills man somnar.

2 maj

Ett tag sen jag skrev i vardagsdagboken:
Idag var det innebandyturnering som Håkan glömt bort, så vi hade ingen sal. En del badade, andra styrketränade, jag och Åsa gick på "promenad" i stället. Det blev lång lunch, spelade TP, jag vann. Sen var det matte, fick tillbaks prov. Jag hade 21,5 av 22. Det hade två andra också. SO sen, om arbetslivet, tråkigt. Åkte och red, hoppade småhinder med Ayla. Sett skitmycket tranor i år.

Idag måste jag bara namnge han, kan inte låta bli, jag menar, den här boken är väl redan så hemlig som den kan bli.

MARTIN!

Det är hans namn. Jag vet inte så mycket mer om honom än så. Jag vet hur han ser ut, var han bor, och att han har urbra sångröst. Han är enligt brorsan "en jävligt blyg kille" och han tycker det är "kyligt" att jag har Firehose som favoritband. Enligt brorsan. Ja, inte har jag frågat han, men du vet, jag är en så kallad uppsnappare när något verkligen intresserar mig.
Jag kan erkänna för andra att jag tycker han är ursnygg, det kan jag göra. Men att jag är "kär" i han, det är för barnsligt. Jag har ju aldrig pratat med honom, knappt träffat honom, mest sett han på video. Men som Åsa sa, det är nog vårkänslorna. Hon gillar skådespelare, "tv-gubbar" i brist på andra snygga. Det gör inte jag ändå, jag ska ha lite kortare avstånd till dom. Självklart skulle jag inte börja känna så här om jag visste att jag aldrig skulle få träffa honom. Det är självklart. Jag hoppas han kommer hit nån gång. Det måste han! Det är det jag går och hoppas på, inte att brorsan ska släpa hem en ny video från en spelning med deras band.
I förrgår ringde telefonen. Pappa svarade, och det var han. Jag bannade mig själv att JAG inte svarade. Hur knäpp får man va? Svar: Hur knäpp som helst bara man håller det hemligt. Det är hårt. Sen ringde telefonen igår, jag tänkte "nu ska jag svara, annars dör jag om det är han" men det var det inte såklart.
Jag börjar bli så knäpp, och jag vet att jag skäms ihjäl mig för det här om ett tag, men skit i det nu! Jag behöver lite tankar att trilla bort i, de kommer lägligt, för jag vore ju spänd som en stålfjäder annars, då skulle jag bara gå och nervösa mig över min blivande häst. Det är det tankarna på Martin är till för, ett lugnande medel. Fast så värst lugnande vet jag inte...

Mötte postmannen idag. Brydde mig inte så värst, men han lyfte handen lite slött, på det viset att jag skulle känt igen han på 100 meters avstånd. Men jag brydde mig inte. Jag är fri! Men till vilket pris?

Nu är det annorlunda, för jag ville absolut inte att PM skulle bli min. Det är tyngre, hårdare nu.

Barnslig och omogen

29 april

Det första jag tänker på på morron är Han. Gulliga snygga han.
Det är ju jävligt underligt.
Men imorrn är det väl inte samma sak längre. Jag måste ha lugnat mig då. Annars är jag väldigt konstig.
MAN KAN VÄL INTE VA KÄR I NÅN MAN INTE KÄNNER ETT SKIT!

Jag vill inte va så här barnslig och omogen!
men det är väl bara att inse fakta. Jag är kär, som jag har längtat efter i evigheter!

Ursnygg

28 april

HAN ÄR SÅ SNYGG!

Trodde man skulle kunna mogna lite på ett år, men inte jag inte. Fattaru, jag är kär! Jag är knäpp precis som förr, men den här killen är i alla fall inte 10 år äldre.
Men ändå, det är ju samma sak. Jag är kär i nån jag inte känner ett dugg.

HAN ÄR URSNYGG!

Ändå är jag inte kär i ett utseende heller riktigt.
Nä jag vet inte vad det är.

Kommer att bli

23 april

Han är söt.
Tänker inte skriva nån förkortning på han.
Skriver hans riktiga namn sen.
När tiden är inne.
Just nu skäms jag nämligen lite, det är inte min stil att bli kär så här.
Men jag är väl inte kär.
Knappast.
Men kommer att bli.
Hoppas jag.
Då måste det ju handla om uppladdning.
Hetsning av känslor.
Desperation.
Jag är konstig.
Mycket konstig.
Vårkänslodesperat.

Finns andra

21 april

Han har låtit håret växa.
Kände inte igen han.
Nästan snygg nu.
Kanske inte så konstigt att jag var kär i han förut.
Men jag var ganska överdriven.

Det finns andra som är väldigt snygga.
Men jag nämner inga namn ännu.

Inget att skriva

31 mars

Vet inte varför jag överhuvudtaget vill skriva. Allt går så upp och ner just nu, så jag vet inte hur det är. Men jag är inte kär, det vet jag trist nog. Vårkänslor har jag fått, men jag vill bli KÄR i nån.

en perfekt kille

5 februari

Om du kollar på vad jag skrev 20 nov.
Faktiskt så finns det en sån kille.

Lugn å sansad - visst, precis lagom.
Sjysst men inte mesig - RÄTT!
Inte tycker jag är en tönt - nej det tror jag faktiskt inte.
Se bra ut - Ja, det gör han faktiskt, har alltid tyckt han varit söt.
Jämngammal - Ja, ett halvår yngre drygt.

Så HAN finns! Men jag kan snacka med honom som vem som helst, och jag känner han hyfsat, är inte nervös i hans närhet som jag är med de flesta andra småsöta killar. Jag skulle aldrig kunna tänka mig va kär i han alltså.

Nej det räcker inte med att det FINNS perfekta killar, det ska till lite kärlekspilar också.

drömmer tillbaka

3 februari

Jag SÖKER efter det.
Läser mig hög på kärlek.
väntar
håller utkik
tänker tillbaka
drömmer tillbaka
och njuter.
Skyr inga medel
för att jag ska få känna det igen...
Det har gått ett år nu nästan
ett år sen PM
Jag vill BLI så lycklig som jag var då
och LETAR
vill bli KÄR!

PM var bara ett namn

21 januari

Jag funderar faktiskt en hel del på PM. Och jag har kommit fram till att jag ALDRIG nånsin varit kär i Ingvar. Jag har varit kär i PM. Och PM betyder inte the postman, även om jag trodde det. PM, det var bara ett namn på mina nyvakna känslor. Av en ren slump kom en person i skottläge just som de vaknat. En person som passade bra, jag såg honom tilläckligt sällan för att jag skulle kunna längta, ändå tillräckligt ofta för att det skulle hållas vid liv. Och det blev han som jag trodde mig vara kär i, fastän det var alla universums killar. Men nu vet jag att det inte var den personen jag var kär i. Ändå lever jag på alla sköna minnen, vad härligt det var. Fast det är nästan lika härligt nu. Nu är det inte en person som har allt, utan tusen. Det finns ju så mycket snyggfolk överallt! Kanske inte så värst i byn, men annars så. Jag undgår inte att se några. Även på TV finns en hel del.
PM finns kvar, sitter stenhårt i min skalle, men definitivt ingen brevbärare som heter Ingvar. Har han nånsin funnits där?

HUR ÄR JAG JUST NU?
JAG ÄR I ALLA FALL INTE NORMAL.
JAG ÄR PÅ TRIST HUMÖR.
ÄNDÅ MÅR JAG BRA.
MEN ÄR INTE GLAD
TROR JAG.
Jag är bara konstig.
OCH VAD SKA DET BLI AV MEJ?
MOBBOFFER PÅ GYMNASIET
ARBETSLÖS
ENSAM
Kanske blir det så
kanske inte.

Detektiven

6 januari

Nu har detektiven detektiverat genom att hålla öronen öppna och jag vet en jävla massa om en viss kille som jag var kär i för rätt längesen.

Jag vet också att denna bok blir om möjligt ännu mera hemligstämplad. Den jäveln pappa känner honom tydligen ganska bra...

Jag vet inte varför jag bryr mig om PM nu. Det är säkert för att jag VARIT så himla kär. Det är kul att se på det i efterhand. jag flinar nämligen stort åt det. Han har varit så stor i min skalle så jag kommer att flina och aldrig släppa honom.

ensam hemma

5 januari

BLÄ

Jag är på dåligt humör.

För jag vill ha en kompis. En som gillar hästar.

Och jag är på dåligt humör för att alla alltid är ute och har kul medan jag får vara hemma och passa grisungen. Ingenting är kul när man är ensam hemma. Det är inte att jag är skraj, det är bara det att jag är sur på dom, och det känns så tomt. Det skulle kännas bättre om alla var och jobbade nånstans, nåt som dom inte gillade.

Min kompis ibland, bok.

4 januari

Måste skriva nåt.

Du kan va min kompis ibland, bok.

Fast det är mig själv jag diskuterar med. Det som står skrivet ser så dumt ut att jag skriver nåt för att motsäga mig, och det jag då skriver är ännu dummare, så kan ett resonemang gå till. Eller så blir det så att jag bara öser ur känslorna via pennan. Låter den jobba å jobba, för att minska eller stärka sköna och osköna känslor.
Fast just nu har jag varken sköna eller osköna känslor. Jag är nollställd.
Och då skriver jag väl för att jag av nån anledning vill få känslorna i rullning.