Min kompis ibland, bok.

4 januari

Måste skriva nåt.

Du kan va min kompis ibland, bok.

Fast det är mig själv jag diskuterar med. Det som står skrivet ser så dumt ut att jag skriver nåt för att motsäga mig, och det jag då skriver är ännu dummare, så kan ett resonemang gå till. Eller så blir det så att jag bara öser ur känslorna via pennan. Låter den jobba å jobba, för att minska eller stärka sköna och osköna känslor.
Fast just nu har jag varken sköna eller osköna känslor. Jag är nollställd.
Och då skriver jag väl för att jag av nån anledning vill få känslorna i rullning.