14 december
Bra dag, förutom en rövig burkpantning. Ikväll blev det "Måndag hela veckan" och massa godis. Senare lite glöggprat i soffan och en stund av sån där slö trängselnärhet som är så trevlig och jobbig på samma gång för jag blir så medveten och fokuserad på varenda lilla rörelse jag eller han gör. Vad är en naturlig bekväm ställning? Blir det nåt uppenbart om jag låter mina ben vila lite mer mot hans, eller min arm kanske? Jag får typ svårt att koncentrera mig på samtalet.
I morgon ska vi busa med Jane klockan sex. "I got you babe..."
måndag 30 december 2019
Långt msn-samtal med Anine om den här grejen
13 december
Vaknade vid tolv. Gick upp och käkade frukost, Kalle gjorde scones, blev som en smulig pajdeg, som jag åt med sked... Senare kom jag iväg på en dimpromenad, skönt. Gjorde käk, såg på tv med Rut, och så somnade vi i sofforna båda två, helt utslagna rätt länge.
Gick in på mitt rum sen och hade ett långt msn-samtal med Anine om den här grejen... Så skönt att kunna snacka med nån i alla fall. Men jag fick reda på nåt läskigt, som egentligen ju inte verkat få några konsekvenser alls, men ändå. Jag, Anine och Karsten hade surrat om vem jag skulle hångla med på festen, och sen blev det på nåt dumt vis så att Karsten lyckades fatta nåt på Anine om mig och Kalle, och då går dumhuvet och säger åt Kalle att han tycker att han borde hångla med mig. Han hade visst svarat nåt typ "Nämen vi bor ju ihop", och Anine hade försökt snacka reson på Karsten... Men det måste ha varit en lite skum situation som gett Kalle nåt att fundera på, och jag är väldigt glad att han inte visat några tendenser till att ha blivit rädd för mig... Vi hänger som vanligt.
Anine har försökt peppa mig till att jag borde snacka med honom. Det är väl första gången som jag ens tänker tanken, men jag vet ju inte vad det skulle vara bra för, om nåt skulle bli lättare eller om allt bara skit. Näe usch. Vad korkat. Det kanske lägger sig nu närmaste dagarna igen och så känns det avlägset igen. Det enda som skulle fucka upp det vore om det här nästansignalerna skulle börja sändas mer, få mig att börja hoppas på nåt.
Vaknade vid tolv. Gick upp och käkade frukost, Kalle gjorde scones, blev som en smulig pajdeg, som jag åt med sked... Senare kom jag iväg på en dimpromenad, skönt. Gjorde käk, såg på tv med Rut, och så somnade vi i sofforna båda två, helt utslagna rätt länge.
Gick in på mitt rum sen och hade ett långt msn-samtal med Anine om den här grejen... Så skönt att kunna snacka med nån i alla fall. Men jag fick reda på nåt läskigt, som egentligen ju inte verkat få några konsekvenser alls, men ändå. Jag, Anine och Karsten hade surrat om vem jag skulle hångla med på festen, och sen blev det på nåt dumt vis så att Karsten lyckades fatta nåt på Anine om mig och Kalle, och då går dumhuvet och säger åt Kalle att han tycker att han borde hångla med mig. Han hade visst svarat nåt typ "Nämen vi bor ju ihop", och Anine hade försökt snacka reson på Karsten... Men det måste ha varit en lite skum situation som gett Kalle nåt att fundera på, och jag är väldigt glad att han inte visat några tendenser till att ha blivit rädd för mig... Vi hänger som vanligt.
Anine har försökt peppa mig till att jag borde snacka med honom. Det är väl första gången som jag ens tänker tanken, men jag vet ju inte vad det skulle vara bra för, om nåt skulle bli lättare eller om allt bara skit. Näe usch. Vad korkat. Det kanske lägger sig nu närmaste dagarna igen och så känns det avlägset igen. Det enda som skulle fucka upp det vore om det här nästansignalerna skulle börja sändas mer, få mig att börja hoppas på nåt.
"Vore det inte bättre om alla släppte på det då?"
12 december
Har haft häng, dräggdruckit det lilla som fanns kvar av alkoholen från festen, och kall glögg. Klockan är snart halvsex på morgonen. Men det blev en sjysst kväll. Tidigare idag var det rep och Vänner-maraton.
Jag har nog lite gått in i att släppa stoltheten och självömka i stället, känna mig typ olyckligt kär eller nåt. Har gått så hårt på att jag tänkt "alla har säkert märkt att jag stöter på honom, och han i högsta grad, och tycker synd om mig och att jag är pinsam". Men det är ju inte så. Det fattade jag ännu mer ikväll också när vi satt och relationssnackade. Han pratade om att det var lite jobbigt att bli påraggad av fel personer på festen ( men det var inte mig han menade). Senare satt vi inne, jag och Kalle under samma filt, lutandes mot varann i soffan, när Rut snackade om att jag verkade så opatetisk. Hallå, jag??? Kanske är det faktiskt så att jag försöker hålla uppe väldigt mycket (utom i dagböckerna) och skulle kunna släppa efter. Men i detta fallet inte. Och det här kunde jag ju inte säga nu, jag sa nåt i stället om hur jag brukar ta känslor för oriktiga, inbillning, hallucinationer, nåt som är kul att tänka på bara. Kalle mm-ade igenkännande.
"Vore det inte bättre om alla bara släppte på det då, lät sig känna och satsade" sa Rut.
"Nämen det skulle inte funka... jag skulle bli helt hopplös..." sa Kalle. Och där sitter alltså jag med hans ben mot mina, och TROR att vi nog båda har en känsla av vad vi menar. Men jag vet ju inte. Men... äsch.
Det är väl så att han också känner nåt. Och precis som mig vill han inte ta det på allvar. Och kanske är hans förnuftsspärrar lite starkare än mina. Och det kommer aldrig nånsin att bli nåt. Men kär är jag nog. Jag ska försöka lägga ner antipatetiskförsöken när jag skriver dagbok åtminstone.
Har haft häng, dräggdruckit det lilla som fanns kvar av alkoholen från festen, och kall glögg. Klockan är snart halvsex på morgonen. Men det blev en sjysst kväll. Tidigare idag var det rep och Vänner-maraton.
Jag har nog lite gått in i att släppa stoltheten och självömka i stället, känna mig typ olyckligt kär eller nåt. Har gått så hårt på att jag tänkt "alla har säkert märkt att jag stöter på honom, och han i högsta grad, och tycker synd om mig och att jag är pinsam". Men det är ju inte så. Det fattade jag ännu mer ikväll också när vi satt och relationssnackade. Han pratade om att det var lite jobbigt att bli påraggad av fel personer på festen ( men det var inte mig han menade). Senare satt vi inne, jag och Kalle under samma filt, lutandes mot varann i soffan, när Rut snackade om att jag verkade så opatetisk. Hallå, jag??? Kanske är det faktiskt så att jag försöker hålla uppe väldigt mycket (utom i dagböckerna) och skulle kunna släppa efter. Men i detta fallet inte. Och det här kunde jag ju inte säga nu, jag sa nåt i stället om hur jag brukar ta känslor för oriktiga, inbillning, hallucinationer, nåt som är kul att tänka på bara. Kalle mm-ade igenkännande.
"Vore det inte bättre om alla bara släppte på det då, lät sig känna och satsade" sa Rut.
"Nämen det skulle inte funka... jag skulle bli helt hopplös..." sa Kalle. Och där sitter alltså jag med hans ben mot mina, och TROR att vi nog båda har en känsla av vad vi menar. Men jag vet ju inte. Men... äsch.
Det är väl så att han också känner nåt. Och precis som mig vill han inte ta det på allvar. Och kanske är hans förnuftsspärrar lite starkare än mina. Och det kommer aldrig nånsin att bli nåt. Men kär är jag nog. Jag ska försöka lägga ner antipatetiskförsöken när jag skriver dagbok åtminstone.
Jag var den som fick nån i säng
11 december
Har varit en dag av låghet. Bakis och trött, och med lite ångestkänslor av olika luddiga skäl.
Festen var nog kul, men just nu tänker jag mest på bara saker jag inte var delaktig i, och på att jag kanske stötte en del på Kalle trots allt, och att det känns jobbigt att det inte ens känns bra nu när JAG var den som fick nån i säng medan han inte ens hånglade.
Hur som helst, festen blev väl rätt röjig. Våra superpartyskivor spelades väl inte så mycket som de borde, och aldrig något popdansgolv. Lite mindre folk än vanligt kanske... men en bra fest. Jag hängde mycket med Julie, träffade på Emma lite, och snackade väl runt lite med alla jag kände (kass på att snacka med nya folk som de andra verkar göra mycket), och stilade mig, skulle visa vår musikvideo och sådär. Sen vet jag inte riktigt hur sentimmarna flöt, men det slutade i alla fall med att jag (som känt mig väldigt kär i Kalle hela kvällen) började hångla med Floyd. Skallen helt frikopplad från resten, jag tänkte "hallå, jag är väl inte tänd på honom", medan jag blev totalt råkåt så fort han petade på mig typ. Aldrig varit med om nåt liknande, men jag har ju faktiskt inte haft sex på ett halvår så...
Gick in på mitt rum, hade okej orgasmnära sex trots berusningsgraden, men kondomen sprack, och därifrån fick jag mycket ångest och njöt väl inte så värst mycket av att sova med honom trots att han var go. Jag fortsatte få extrema reaktioner på beröring, trots att jag inte ville ha nåt mer sex, skumt.
Sov kasst. Upp vid ett, då drog han också, och sen var det bakishäng fram tills festen på Färnebo. Där kände jag mig less och utestängd från de andra (kanske jag själv som stängde ut mig) så det var ingen höjdare.
Usch. Känns lugnt att det hände med Floyd, det var verkligen otippat, men han är ju sjysst i alla fall. Jag behövde ett ligg. Men jag blir så less på det här med Kalle som går om och om igen. Det är tungt att vara kär i Kalle trots att jag inte är det på riktigt.
Har varit en dag av låghet. Bakis och trött, och med lite ångestkänslor av olika luddiga skäl.
Festen var nog kul, men just nu tänker jag mest på bara saker jag inte var delaktig i, och på att jag kanske stötte en del på Kalle trots allt, och att det känns jobbigt att det inte ens känns bra nu när JAG var den som fick nån i säng medan han inte ens hånglade.
Hur som helst, festen blev väl rätt röjig. Våra superpartyskivor spelades väl inte så mycket som de borde, och aldrig något popdansgolv. Lite mindre folk än vanligt kanske... men en bra fest. Jag hängde mycket med Julie, träffade på Emma lite, och snackade väl runt lite med alla jag kände (kass på att snacka med nya folk som de andra verkar göra mycket), och stilade mig, skulle visa vår musikvideo och sådär. Sen vet jag inte riktigt hur sentimmarna flöt, men det slutade i alla fall med att jag (som känt mig väldigt kär i Kalle hela kvällen) började hångla med Floyd. Skallen helt frikopplad från resten, jag tänkte "hallå, jag är väl inte tänd på honom", medan jag blev totalt råkåt så fort han petade på mig typ. Aldrig varit med om nåt liknande, men jag har ju faktiskt inte haft sex på ett halvår så...
Gick in på mitt rum, hade okej orgasmnära sex trots berusningsgraden, men kondomen sprack, och därifrån fick jag mycket ångest och njöt väl inte så värst mycket av att sova med honom trots att han var go. Jag fortsatte få extrema reaktioner på beröring, trots att jag inte ville ha nåt mer sex, skumt.
Sov kasst. Upp vid ett, då drog han också, och sen var det bakishäng fram tills festen på Färnebo. Där kände jag mig less och utestängd från de andra (kanske jag själv som stängde ut mig) så det var ingen höjdare.
Usch. Känns lugnt att det hände med Floyd, det var verkligen otippat, men han är ju sjysst i alla fall. Jag behövde ett ligg. Men jag blir så less på det här med Kalle som går om och om igen. Det är tungt att vara kär i Kalle trots att jag inte är det på riktigt.
Att se honom ragga upp nån söt liten poptjej
9 december
Nu har vi kämpat många timmar med våra suveräna partyskivor. Först var det halvt hysteriskt när alla var med. "DET är en dansgolvsdödare!" "Nähä, DEN svänger, men den där du just lade in däremot...". Svårt att ha en klubb när vi som har den har helt olika smak kanske...
Men sen blev det nog i alla fall bra. Jag och Kalle höll ju på längst, och vi har ju bäst smak. Att sitta bredvid honom så länge gör mig hångelsugen. Men imorgon väntar väl som vanligt att se honom ragga upp nån söt liten poptjej. Bra att jag är så beredd på det. Själv ska jag ha en kul skön fest och dansa mycket.
Nu har vi kämpat många timmar med våra suveräna partyskivor. Först var det halvt hysteriskt när alla var med. "DET är en dansgolvsdödare!" "Nähä, DEN svänger, men den där du just lade in däremot...". Svårt att ha en klubb när vi som har den har helt olika smak kanske...
Men sen blev det nog i alla fall bra. Jag och Kalle höll ju på längst, och vi har ju bäst smak. Att sitta bredvid honom så länge gör mig hångelsugen. Men imorgon väntar väl som vanligt att se honom ragga upp nån söt liten poptjej. Bra att jag är så beredd på det. Själv ska jag ha en kul skön fest och dansa mycket.
Ren överlevnad i den kärleksmässiga tristess jag har
6 december
Det här blev väl en sån där halvt meningslös men trevlig dag. Som vanligt. Handlat och fixat lite. Tagit en promenad. Tagit ut några Ryan adams-låtar jag blev sugen på att spela. Sett på tv. Varit social i vardagsrummet sen alla kommit hem.
Umgängesglädjen mellan mig och Kalle är på en rätt kraftig nivå just nu. Känns väl trevligt. Men skallen går ju igång med skiten jag lagt ner att tänka på. Jag VET ju att det är så här det är och ska vara. Det kommer inte att hända nåt, det skulle ha hänt för längesen, men ingen vill det egentligen. Inte varit i närheten ens nån av alla gånger med slö efterfylla som vi hängt kvar i soffan. Varför går jag på så här ändå? Eller det vet jag ju. Det är ju ren överlevnad i den kärleksmässiga tristess jag har nu.
Det här blev väl en sån där halvt meningslös men trevlig dag. Som vanligt. Handlat och fixat lite. Tagit en promenad. Tagit ut några Ryan adams-låtar jag blev sugen på att spela. Sett på tv. Varit social i vardagsrummet sen alla kommit hem.
Umgängesglädjen mellan mig och Kalle är på en rätt kraftig nivå just nu. Känns väl trevligt. Men skallen går ju igång med skiten jag lagt ner att tänka på. Jag VET ju att det är så här det är och ska vara. Det kommer inte att hända nåt, det skulle ha hänt för längesen, men ingen vill det egentligen. Inte varit i närheten ens nån av alla gånger med slö efterfylla som vi hängt kvar i soffan. Varför går jag på så här ändå? Eller det vet jag ju. Det är ju ren överlevnad i den kärleksmässiga tristess jag har nu.
onsdag 4 december 2019
Att tänka ner gylfen på sina kompisar
5 december
Denna helg blev verkligen en bandhelg. Repade både igår och idag och var lite på Manifest på Atalante. Såg Anders där, han dansade konstigt och skulle vara svår och speciell. Men han hade inga kompisar. Usch vilken avsmak jag fick.
Ikväll lagade jag käk åt hela högen, det blev gott och bra, och jag hade en nybränd thaigrytaskiva såklart. Sen var det väl lite häng. Vann över Kalle på Othello. Är fortfarande i tändläge. Fast det var nig värre igår morse. Hade nån dröm där jag hade sex, eller nästan, med nån. Det satt i lite. Men även om det är en jobbig känsla gillar jag den nog, det är i alla fall mycket bättre att låta sig känna saker än att tvinga bort det. Det är faktiskt helt okej att tänka ner gylfen på sina kompisar. Om igen. Han skulle säkert inte tycka illa om att veta att jag tänkte så. Och riktigt olidligt råtänd blir jag förstås om jag leker med tanken att han inte ens skulle ha nåt emot att det hände på riktigt.
Jag vågar aldrig tänka att folk kan tänka om mig som jag tänker. Men med tanke på hur mycket och ofta jag har oanständiga tankar, slänger ett öga på nåt spännande ställe och spinner vidare... Nog måste andra tänka så om mig nån gång ibland också?
Denna helg blev verkligen en bandhelg. Repade både igår och idag och var lite på Manifest på Atalante. Såg Anders där, han dansade konstigt och skulle vara svår och speciell. Men han hade inga kompisar. Usch vilken avsmak jag fick.
Ikväll lagade jag käk åt hela högen, det blev gott och bra, och jag hade en nybränd thaigrytaskiva såklart. Sen var det väl lite häng. Vann över Kalle på Othello. Är fortfarande i tändläge. Fast det var nig värre igår morse. Hade nån dröm där jag hade sex, eller nästan, med nån. Det satt i lite. Men även om det är en jobbig känsla gillar jag den nog, det är i alla fall mycket bättre att låta sig känna saker än att tvinga bort det. Det är faktiskt helt okej att tänka ner gylfen på sina kompisar. Om igen. Han skulle säkert inte tycka illa om att veta att jag tänkte så. Och riktigt olidligt råtänd blir jag förstås om jag leker med tanken att han inte ens skulle ha nåt emot att det hände på riktigt.
Jag vågar aldrig tänka att folk kan tänka om mig som jag tänker. Men med tanke på hur mycket och ofta jag har oanständiga tankar, slänger ett öga på nåt spännande ställe och spinner vidare... Nog måste andra tänka så om mig nån gång ibland också?
Avsaknad av en festarkompis
3 december
Segig dag. Men sen ikväll blev skivan klar i alla fall, hoppas jag. Hängde rätt länge hos Sofia och Hanif, men jag har haft lite kvällsångest. Man ska ha såna krav. Och just nu känner jag en avsaknad av en festarkompis. Nån som säger "vad ska vi göra i helgen", nån det är självklart att umgås med, inte bara nån man hänger på ibland, och då på nåt man inte skulle valt själv...
Men det är jag som är dum i huvet som vanligt, inte ser vad jag har, utan bara de få saker som några andra kanske har, som jag saknar. När var jag senast hemma själv ofrivilligt en fredagkväll? Känns som att det måste vara typ ett år sen.Ändå känns det som att det fortfarande är "dessa kompislösa helger" som jag hade för tusen år sen.
Segig dag. Men sen ikväll blev skivan klar i alla fall, hoppas jag. Hängde rätt länge hos Sofia och Hanif, men jag har haft lite kvällsångest. Man ska ha såna krav. Och just nu känner jag en avsaknad av en festarkompis. Nån som säger "vad ska vi göra i helgen", nån det är självklart att umgås med, inte bara nån man hänger på ibland, och då på nåt man inte skulle valt själv...
Men det är jag som är dum i huvet som vanligt, inte ser vad jag har, utan bara de få saker som några andra kanske har, som jag saknar. När var jag senast hemma själv ofrivilligt en fredagkväll? Känns som att det måste vara typ ett år sen.Ändå känns det som att det fortfarande är "dessa kompislösa helger" som jag hade för tusen år sen.
måndag 2 december 2019
Jag hänger ju alltid kvar sist uppe
2 december
Det här var nog en rätt tråkig dag egentligen, kände att jag segade till mig så enormt. Kom ut på en promenadrunda med Kalle i alla fall. Sen hjälpte jag väl mest Rut att bakishänga, innan jag kom iväg att handla och laga käk. For till Mia och bakade lussekatter sen, och det var trevligt, men jag blir lite tyst och tråkig i det gänget. Gott var det i alla fall.
Nu har jag lagt mig tidigt. Eller ganska i alla fall. Och nu har jag kommit på en grej. Bara tramsbabbel nu, men det här är ju en tramsdagbok. Jaja, jag har kommit på att jag har gått och känt en lite onödig underlägesrädsla på ett plan, kvällarna. Varje gång jag lagt mig och känt skit, nu är det nog jag som är på här, för att jag velat hänga kvar när han velat lägga sig. Men det är ju alltid så, jag hänger ju alltid kvar sist uppe oavsett vem som gör mig sällskap. Jag vill ju inte lägga mig. Att han som sitter och somnar i soffan vill lägga sig före mig har ju inte ett skit att göra med vem av oss som är mest umgängessugen. Att jag inte tänkt på det innan...
Får medge att det bara var ett skov igen när jag trodde att saker lagt sig till sist. Men jag har återfått lite kontrollkänsla. Känns som att jag tagit mig upp på fastlandet en bra bit, för att tala töntigt bildspråk. Men det är ju en riskfråga det alltid handlar om. Den allra livsfarligaste extremen är att vara person A i en situation där person B är tvärsäker på att A är kär, men själv ointresserad och avvisande. Så långt finns det ingen fara för att nåt skulle gå. Det bara rör sig lite åt ena eller andra hållet, och jag vet inte om jag är A eller B för jag är varken kär eller säker på nåt, men det är just när jag börjar misstänka en glidning åt den där farliga kanten som det blir panik och inte roligt längre. Men jag tror vi är rätt bra på att hålla oss i en lite undrande mitt, ofarligt men småkul.
Vilka analystag.
Det här var nog en rätt tråkig dag egentligen, kände att jag segade till mig så enormt. Kom ut på en promenadrunda med Kalle i alla fall. Sen hjälpte jag väl mest Rut att bakishänga, innan jag kom iväg att handla och laga käk. For till Mia och bakade lussekatter sen, och det var trevligt, men jag blir lite tyst och tråkig i det gänget. Gott var det i alla fall.
Nu har jag lagt mig tidigt. Eller ganska i alla fall. Och nu har jag kommit på en grej. Bara tramsbabbel nu, men det här är ju en tramsdagbok. Jaja, jag har kommit på att jag har gått och känt en lite onödig underlägesrädsla på ett plan, kvällarna. Varje gång jag lagt mig och känt skit, nu är det nog jag som är på här, för att jag velat hänga kvar när han velat lägga sig. Men det är ju alltid så, jag hänger ju alltid kvar sist uppe oavsett vem som gör mig sällskap. Jag vill ju inte lägga mig. Att han som sitter och somnar i soffan vill lägga sig före mig har ju inte ett skit att göra med vem av oss som är mest umgängessugen. Att jag inte tänkt på det innan...
Får medge att det bara var ett skov igen när jag trodde att saker lagt sig till sist. Men jag har återfått lite kontrollkänsla. Känns som att jag tagit mig upp på fastlandet en bra bit, för att tala töntigt bildspråk. Men det är ju en riskfråga det alltid handlar om. Den allra livsfarligaste extremen är att vara person A i en situation där person B är tvärsäker på att A är kär, men själv ointresserad och avvisande. Så långt finns det ingen fara för att nåt skulle gå. Det bara rör sig lite åt ena eller andra hållet, och jag vet inte om jag är A eller B för jag är varken kär eller säker på nåt, men det är just när jag börjar misstänka en glidning åt den där farliga kanten som det blir panik och inte roligt längre. Men jag tror vi är rätt bra på att hålla oss i en lite undrande mitt, ofarligt men småkul.
Vilka analystag.
Det klev på fnittriga 50åringar på vagnen.
1 december
Har visst fått springmask. Vad skoj! Inget jag skulle erkänna för nån precis... Fast kanske hela högen här har det och går och skäms över det. Annars var det väl en vanlig dag. Skaffat sjyssta kängor och haft skivkväll.
Roligt på vägen hem med Julie, och det klev på fnittriga 50åringar på vagnen. Så började vi skratta lite för att de skrattade, då skrattade de ännu mer, och så skrattade vi alla helt hysteriskt... Det var pinsamt och galet och kul på samma gång.
Hmm, var det min drömsynskhet igen, detta med maskarna? Fast de jag drömde om var ju under huden.
Har visst fått springmask. Vad skoj! Inget jag skulle erkänna för nån precis... Fast kanske hela högen här har det och går och skäms över det. Annars var det väl en vanlig dag. Skaffat sjyssta kängor och haft skivkväll.
Roligt på vägen hem med Julie, och det klev på fnittriga 50åringar på vagnen. Så började vi skratta lite för att de skrattade, då skrattade de ännu mer, och så skrattade vi alla helt hysteriskt... Det var pinsamt och galet och kul på samma gång.
Hmm, var det min drömsynskhet igen, detta med maskarna? Fast de jag drömde om var ju under huden.
Chokladbollsväntan, tramsprat och korsord
30 november
Idag så var det visst morgonmöte tyckte Jane som sett fel. Usch vad jag var sur. Sen blev det värsta datanörddagen härhemma. Killarna höll på med sina spel. Heikki hjälpte mig försöka fixa Cd-brännaren, det funkade, sen lyckades jag fixa det senaste störiga spelet, och kom på hur man spelar in från stereon (så nu ligger en låtinspelning från när vi sjunger i sydafrika ute på DC).
Jag stack och fikade med Desirée sen och det var ju trevligt. En öl också. Sen ikväll såg jag, Rut och Jane på dokusåpor som "straight or gay" och "skönheten och odjuren". Det var kul. Och så lite chokladbollsväntan och tramsprat och korsord. Och "helvete vad jag skulle vilja bara... TA på dig"-tankar. Attraktion kan ju vara trevligt men jag är nästan less på den.
Idag så var det visst morgonmöte tyckte Jane som sett fel. Usch vad jag var sur. Sen blev det värsta datanörddagen härhemma. Killarna höll på med sina spel. Heikki hjälpte mig försöka fixa Cd-brännaren, det funkade, sen lyckades jag fixa det senaste störiga spelet, och kom på hur man spelar in från stereon (så nu ligger en låtinspelning från när vi sjunger i sydafrika ute på DC).
Jag stack och fikade med Desirée sen och det var ju trevligt. En öl också. Sen ikväll såg jag, Rut och Jane på dokusåpor som "straight or gay" och "skönheten och odjuren". Det var kul. Och så lite chokladbollsväntan och tramsprat och korsord. Och "helvete vad jag skulle vilja bara... TA på dig"-tankar. Attraktion kan ju vara trevligt men jag är nästan less på den.
En natt nästan helt utan sömn
29 november
Oj, lägga sig klockan elva? Rätt skönt dock. Jobbade i natt, och dessförinnan en natt nästan helt utan sömn. Det var en okej fest hemma hos Janes kompis, sen vid två skulle vi knäppt nog in till stan. Där blev det väl mest kaos. Kom ingenstans i Nef-kön, sen skulle folk pissa och hålla på, och gå åt olika håll och vänta på folk... Till slut var det jag, Rut, Kalle och ett par till som hamnade på Dubliners. Ingen höjdare kanske... Rut pratade med en snigel, Kalle surade, jag var en hyfsat nöjd iakttagare bara. Morgonvagn hem. Jag var bra seg och berusad, men höll mig ju bra i skinnet. Lutade mig bara en liten stund mot Kalle precis när vi skulle kravla oss av vagnen. Sen käkade vi hemma, och så skrattade jag och Rut halvt ihjäl oss av att min mamma ringt min mobil (kul), och pratade relationer. Sen var klockan sju, och ett par timmar senare vanliga visan med bakistoabesök som stör sömnen... Men igår blev ändå okej. Bakispizza, och sen jobb precis när jag kvicknat till.
I morse när jag gick hem utefter ån var jag helt känsloöversköljd utan motivering. Men det var väl nån hallucination igen tänkte jag, och så är det ju. Det känns aldrig så när jag väl är i närheten av honom. Jag vill träffa nån. Måste träffa nån. Så segt, det här. Både förnuft och drömvärld vet ännu mer än förut att det aldrig skulle kunna bli nåt, men när kommer den verkliga välbehövliga distansen?
Oj, lägga sig klockan elva? Rätt skönt dock. Jobbade i natt, och dessförinnan en natt nästan helt utan sömn. Det var en okej fest hemma hos Janes kompis, sen vid två skulle vi knäppt nog in till stan. Där blev det väl mest kaos. Kom ingenstans i Nef-kön, sen skulle folk pissa och hålla på, och gå åt olika håll och vänta på folk... Till slut var det jag, Rut, Kalle och ett par till som hamnade på Dubliners. Ingen höjdare kanske... Rut pratade med en snigel, Kalle surade, jag var en hyfsat nöjd iakttagare bara. Morgonvagn hem. Jag var bra seg och berusad, men höll mig ju bra i skinnet. Lutade mig bara en liten stund mot Kalle precis när vi skulle kravla oss av vagnen. Sen käkade vi hemma, och så skrattade jag och Rut halvt ihjäl oss av att min mamma ringt min mobil (kul), och pratade relationer. Sen var klockan sju, och ett par timmar senare vanliga visan med bakistoabesök som stör sömnen... Men igår blev ändå okej. Bakispizza, och sen jobb precis när jag kvicknat till.
I morse när jag gick hem utefter ån var jag helt känsloöversköljd utan motivering. Men det var väl nån hallucination igen tänkte jag, och så är det ju. Det känns aldrig så när jag väl är i närheten av honom. Jag vill träffa nån. Måste träffa nån. Så segt, det här. Både förnuft och drömvärld vet ännu mer än förut att det aldrig skulle kunna bli nåt, men när kommer den verkliga välbehövliga distansen?
Vill att en bra person ska säga "Häng på oss!"
26 november
Men något som fortfarande är jobbigt är dessa fredag-lördagkvällar när jag går och suckar och inte vet vad jag vill, eller låtsas som det, när jag egentligen ju bara vill att en bra person ska säga "häng på oss!" men det kan jag inte erkänna, för jag vill leka att jag har några bästa kompisar som alltid är alternativ till att slippa hänga på nåt halvintressant. Vill aldrig hamna i sitsen "snälla får jag följa med för att slippa vara ensam?" Då låtsas jag hellre att jag vill vara hemma.
Men ikväll blev det bra till sist. Var på Pustervik med Håkan, nån kompis till honom spelade i Radio Lxmbrg. De var helt okej, och det var rätt kul att göra nåt med bara Håkan, skvallra lite, snacka en hel del... Det är skönt att det är så lugnt, inga spår kvar av den där laddningen som var efter hånglet för tuden år sen. Det är faktiskt skönt att slippa vara tänd på folk. Kalle är jag ju fortfarande tänd på.
Men något som fortfarande är jobbigt är dessa fredag-lördagkvällar när jag går och suckar och inte vet vad jag vill, eller låtsas som det, när jag egentligen ju bara vill att en bra person ska säga "häng på oss!" men det kan jag inte erkänna, för jag vill leka att jag har några bästa kompisar som alltid är alternativ till att slippa hänga på nåt halvintressant. Vill aldrig hamna i sitsen "snälla får jag följa med för att slippa vara ensam?" Då låtsas jag hellre att jag vill vara hemma.
Men ikväll blev det bra till sist. Var på Pustervik med Håkan, nån kompis till honom spelade i Radio Lxmbrg. De var helt okej, och det var rätt kul att göra nåt med bara Håkan, skvallra lite, snacka en hel del... Det är skönt att det är så lugnt, inga spår kvar av den där laddningen som var efter hånglet för tuden år sen. Det är faktiskt skönt att slippa vara tänd på folk. Kalle är jag ju fortfarande tänd på.
Han skulle inte ha stött på mig om jag varit ful
25 november
Hm... idag? Vanligt. slött. Men jag lär öva mycket gehör på gitarrandet nu. Får se hur helgen blir nu. Har blivit lite ragga-sugen, fick visst upp självförtroendet lite i lördags, bra. Han skulle inte ha stött på mig om jag varit ful. Inte verkade han skitdesperat heller. Jag kan nog se hyfsat söt ut åtminstone. Och så är jag ju cool.
Hm... idag? Vanligt. slött. Men jag lär öva mycket gehör på gitarrandet nu. Får se hur helgen blir nu. Har blivit lite ragga-sugen, fick visst upp självförtroendet lite i lördags, bra. Han skulle inte ha stött på mig om jag varit ful. Inte verkade han skitdesperat heller. Jag kan nog se hyfsat söt ut åtminstone. Och så är jag ju cool.
Sur på att jag inte få spela när jag vill.
24 november
Handlade rejält, spelade gitarr... det var väl det, typ. Repet gick okej. Sen har det varit bråk här i huset, nåt ungdomsgäng. Hoppas det inte blir värsta grejen nu.
Jag kom på att jag kunde spela gitarr nu när Jane inte är hemma, men glömde Håkan. Jag blir så sur på att jag inte får spela när jag vill på mitt rum, men jag vet ju att jag inte har rätt att bli sur över det. Men jag har nog lite allmänt kvällsångest. Lust tappad till det mesta. Har nog gått över imorgon.
Handlade rejält, spelade gitarr... det var väl det, typ. Repet gick okej. Sen har det varit bråk här i huset, nåt ungdomsgäng. Hoppas det inte blir värsta grejen nu.
Jag kom på att jag kunde spela gitarr nu när Jane inte är hemma, men glömde Håkan. Jag blir så sur på att jag inte får spela när jag vill på mitt rum, men jag vet ju att jag inte har rätt att bli sur över det. Men jag har nog lite allmänt kvällsångest. Lust tappad till det mesta. Har nog gått över imorgon.
Nöjd med att spela gitarr på rummet och ta långa ensampromenader
23 november
På jobbet var det soft. Promenaden hem var mycket värre. Halt och ansträngande. Men sen hade jag det bra och osocialt nästa hela kvällen. Spelade lite låtar, lagade stuvade makaroner med lök och squash, helt suveränt.
Ikväll fick jag nån släng av meningslöshetskänslor. Känner inte för att göra nånting, hjälp, mitt liv är tråkigt! Det berodde nog på att klockan var elva och jag var trött. Egentligen finns det väldigt mycket kul framöver, och väldigt få jobbiga krav.
Ska hem redan 19 dec sen, åka Connex med Kalle och Håkan. Känns sjysst. Tror dock att den överdrivna sällskapssjuka jag haft har försvunnit lite. Rätt nöjd nu med att spela gitarr på rummet och ta långa ensampromenader. Men det är ju så självvalt, det är väl en förutsättning för att det ska kännas så bra. Sen ÄR det skönt att jag jobbar nu. När jag varit arbetslös har jag varit livrädd för jobb, gruvat mig och tänkt att jag måste passa på och njuta NU.
Nu jobbar jag, dör inte av det, och kan slappna av i att mitt sjyssta liv inte behöver ta slut.
På jobbet var det soft. Promenaden hem var mycket värre. Halt och ansträngande. Men sen hade jag det bra och osocialt nästa hela kvällen. Spelade lite låtar, lagade stuvade makaroner med lök och squash, helt suveränt.
Ikväll fick jag nån släng av meningslöshetskänslor. Känner inte för att göra nånting, hjälp, mitt liv är tråkigt! Det berodde nog på att klockan var elva och jag var trött. Egentligen finns det väldigt mycket kul framöver, och väldigt få jobbiga krav.
Ska hem redan 19 dec sen, åka Connex med Kalle och Håkan. Känns sjysst. Tror dock att den överdrivna sällskapssjuka jag haft har försvunnit lite. Rätt nöjd nu med att spela gitarr på rummet och ta långa ensampromenader. Men det är ju så självvalt, det är väl en förutsättning för att det ska kännas så bra. Sen ÄR det skönt att jag jobbar nu. När jag varit arbetslös har jag varit livrädd för jobb, gruvat mig och tänkt att jag måste passa på och njuta NU.
Nu jobbar jag, dör inte av det, och kan slappna av i att mitt sjyssta liv inte behöver ta slut.
Inte mer dramatiskt än så
22 november
Idag har jag städat lite, tagit en halkig pulsig promenad där jag fick greppa träd för att inte ramla ner i ån, laddat ner fler chumbawambaskivor, och tagit ut ett par winnerbäcklåtar (har jag blivit så grym nu på att snabbt ta ut låtar eller är det nåt lur?).
Och idag känns det mycket bättre än igår. Lugnt. Kan ta det för vad det är, känns som att jag nästan skulle kunna säga det till folk "jo det har väl varit lite flirtigt mellan oss i höst... men det har ju aldrigt varit nåt SÅNT, att man vetat att det skulle kunna bli nåt. Lite sjysst bekräftande tidsfördriv bara ". Det är ju verkligen inte mer dramatiskt än så.
Idag har jag städat lite, tagit en halkig pulsig promenad där jag fick greppa träd för att inte ramla ner i ån, laddat ner fler chumbawambaskivor, och tagit ut ett par winnerbäcklåtar (har jag blivit så grym nu på att snabbt ta ut låtar eller är det nåt lur?).
Och idag känns det mycket bättre än igår. Lugnt. Kan ta det för vad det är, känns som att jag nästan skulle kunna säga det till folk "jo det har väl varit lite flirtigt mellan oss i höst... men det har ju aldrigt varit nåt SÅNT, att man vetat att det skulle kunna bli nåt. Lite sjysst bekräftande tidsfördriv bara ". Det är ju verkligen inte mer dramatiskt än så.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)