Scendebut

22 mars

Gjorde min scendebut som soloartist, eller bandfrontare kanske. Häftigt. Gick bra. Körde Emmas sång och min/Gabriellas, på kulturcafét.

Repade låtarna på ett fält

21 mars

Hade textsamtal, jag var dålig på att opponera, och så fick jag själv totalsågning av Jerry, och det kändes bara skit. Men vi satt ute. Efter maten gick vi och repade låtarna på ett fält, varmt och skönt. Jag slöade mest sen, lite deppig. Spelade innebandy och förlorade vilket lag jag än var med i. Sen hittade jag i alla fall fina skivor på skivhugget på internet, blev helt exalterad.

Nu är det lugnt vad gäller Emil, nu är det som det ska. Jag bryr mig inte. Kollar inte på tv för att han gör det, sitter inte kvar extra länge i villan för att han är där. Han påverkar mig inte längre åt nåt håll, inte märkvärt. Fast jag gillar honom fortfarande.

Stunden bredvid honom i soffan

15 mars

Vilket skönt liv detta ändå är.

Upp vid elva, nyvaken ner till frukost. Härlig promenad med Emma i vårsolen. Därefter lite skrivande, fika och privatlektion i ryska, riktigt givande översättningsövningar. Skriva lite igen, och så middag. ÖB, digestive, disketter och fotoalbum, och så en hel knäpp eftermiddag i villan med bara flamsande och inget jobb. Sen var det en seg halvtimme i korridoren innan trevlig Musikbyrån om Tomas DiLeva. Chattade och dummade mig, och avslutade med en produktiv timme till efter två på natten.

Har kanske fattat fel ändå? Är han kär i nån annan, och det är det han snackar med Lotta om? Jag känner mig helt trög, varför bryr jag mig alls?

Det enda som behöver betyda nåt för mig är stunden bredvid honom i soffan när jag ger honom popcorn och han bjuder mig på folköl, och vi skrattar åt att BQ är världens fulaste band. Det är ju sånt som gör att jag ännu känner. Och även känner de jobbiga bitarna.

Han ser mig ju alltid

14 mars

De kommer inte till skott. Vet inte om det känns bra eller inte. Nåt med dem är det ju. Men de verkar ta det väldigt lugnt.

Jag har väl kylt ner mig i alla fall och det är ju bra. Idag när "Want you" med Varnaline var på och han satt bredvid tänkte jag bara på det första versen, sen glömde jag allt utom min egen text, skrev vidare bara. Jag tycker så mycket om honom, det är klart, men kan inte kalla mig kär.

Han går verkligen inte att känna sig illa till mods eller jobbigt spänd tillsammans med. Det var nästan på väg att bli så idag på maten när det bara var vi och blev lite tyst. Men då ser han på mig så jag måste se tillbaka, han ler lite, säger "Annars då? Är det bra eller?". Han ser mig ju alltid, även när han sitter och pratar med Lotta och jag inte vill bli sedd för att jag är rädd att min halvtrasiga oberördhet ska märkas, så säger han hej till mig med den där vänliga på nåt vis nästan faderliga tonen. Jag kanske inte ens gillar det. Äsch. Jag kommer aldrig sluta bry mig om honom.

Svullkväll

12 mars

Jag åt frukost, skrev lite, gick på ÖB, gick på bra vilseskogsrunda med Sarah som är skraj för att hon tror hon kanske är med barn. Sen gjorde jag spaghetti och på kvällen hade jag, Sandra och Emil äkta svullkväll intill illamående som det ska vara. Såg Cable guy, Men in black och Jag vet vad du gjorde förra sommaren. Sen skrev jag en låt om vårt skabbiga korridorskök, alltför sent på natten.

Han ska på date.

10 mars

Nojig eller klarsynt? Egentligen spelar det ju ingen roll i det här fallet, jag måste ju "lägga av" hur det än är, och tror jag börjat med det redan.

Han flinar och säger att han ska på collegedate. Gabriella säger att han är på låtsasdate.
Näe, jag tycker inte att de bara fjantar sig, jag tror det är nåt mer. Som det är nu verkar de vilja få folk att tro att det bara är på skoj, men...

Kom till skott nån gång då, så jag får ta smällen i stället för att vara rädd för den.

Vad det irriterar mig att jag inte upptäckte honom för ett halvår sen i stället, det hade säkert varit roligare. Bara för en månad sen var det ju betydligt roligare.

Den stora innebandycupen

8 mars

Trött och seg dag. Åkte på ridning efter middan, red Lajban, det var helt ok. Sen var det då den stora innebandycupen vid tio. Vi spelade första matchen (Jag, Anine, Pär, Joakim) och det var så trist! Vi förlorade med 7-1, jag kände mig urusel, här gällde det att inte komma sist, tänkte vi. Men så vann vi nästa match, fick upp lagandan, vann och vann... och gick till final mot samma kill-lag som vi mötte i första, och den här gången en jämnare kamp, förlorade med 4-2. Men vad kul ändå!

Sen var klockan två på natten, vi satt i villan och käkade risgryta till fyra. Anine var lite omständlig med maten. Men det var trevligt.

Skrev jätteflitigt

7 mars

Idag var Gabriella glad. Inte jag, riktigt.

Det kom inga skivor idag heller, och fick inga semlor i matsalen. Spelade med Gabriella igen, kul. Love on folkhögskola heter låten. Nej, det gör den inte. Innebandy två mot två, jag var lite för brutal tror jag, men det var kul. Satte mig vid datorn vid nio, och satt där till två! Skrev jätteflitigt, sju-åtta sidor. Hade Emil som sällskap. Det flöt bra för honom med. Fast han är rädd för spöken, det är inte jag.

Jag växer aldrig upp

6 mars

Lite less just nu. För typ en halvdag sen var jag väl bara glad, nördigt högstadiekär ungefär.

Dagen: Skrev lite efter maten, fick inte min beställda skiva idag heller, sen var det väl gitarrdags, jag är mycket inne på gitarr just nu. Arrade stämmor och plink. Hade ryska, sen körde jag och Anine gitarrlektion. Efter middan spelade jag och Gabriella och stämmorna låg faktiskt fint. Det är så kul! Spelade innebandy i två timmar. I Joakims lag gick det bra. Var till villan, men internet funkade inte, så jag fick tråkigt och ringde pappa en sväng. Sen var vi i cafeterian, pratade med Joakim, Sandra och Gabriella, och blev less över att Emil pratade med Lotta, larvigt sotis som vanligt.

Vill inte se honom snacka och ha roligt med nästan alla andra, vill inte känna hur jag knappt betyder ett skit, fattar inte varför jag måste bry mig så? Han skulle kunna vara lika ganska oviktig för mig som jag är för honom. Någon att säga ett vänligt hej till och prata om musik med. Mer än så har vi inte att ge varann, varför fattar jag inte det? Jag önskar att jag hade lite mer kontroll. Jag trodde nog att jag hade det, när jag inte förälskat mig på detta sätt på två hela år.
Men jag växer aldrig upp.

Sen skulle i alla fall Gabriella ha ett snack med David, och det sket sig, så hon blev jättedyster, och jag försökte vara så mycket kompis jag kunde fast jag är dålig på det. Själv kände jag mig också neråt. Vi satt och hängde i korridoren länge, och det såg nog lite lustigt ut eftersom vi såg så deppiga ut. Riktigt patetiskt blev det när Emil gick in på sitt rum och spelade en låt där de sjöng "She´s got a problem" gång på gång. Det blev vi tvungna att skratta åt. Allt är nog att skratta åt.

Råkade få höra några rader

5 mars

Bara lite bakis. Skönt. Har varit glad idag. Jag tvättade en massa, skrev ganska mycket, sen tog jag en promenad, och hittade en skog igen. Gick nästan vilse. Härligt att vara ute. Sen spelade vi gitarr, och jag lärde Gabriella "låten". Den är en hit. Anine fick den också på skallen. Nu ska vi lägga stämmor och greja. Emil råkade få höra några rader när han tittade in. Kändes lustigt. Han kanske vill höra hela nån dag. Jag spelar den gärna för honom, om man först lögnklargör ordentligt om textbakgrunden. Har hittills nöjt mig med att bara nynna lite.

Emil fick en skiva av mig, fast jag var klantig och gav honom bara skivfodralet först, hade tagit fel. Det ordnade sig, han fick sin Number one cup-skiva och blev glad. Vi såg på Scream sen. Jag var okoncentrerad. Vad håller jag på med, hur länge kan man vara onödigt kär? Men jag VILL verkligen känna så här just nu, det är det som är det idiotiska.

En kul fest

4 mars

Åt frukost redan före elva, duktigt. Sen så skrev jag lite, mailade, plockade i ordnig på rummet. Gick på ÖB med Gabriella för att leta presenter åt kvällens födelsedagsbarn. Åt pasta. Så småningom blev det kväll, och vi var nere hos Anine innan vi gick till stenhuset. Det blev en kul fest. Jag drack min liter vin medan vi satt och pratade, sen var vi hos Linnéa en sväng, och sen pratade jag rätt länge med en tjej som hette Noomi som jag fick folköl av. Sen var vi uppe och dansade. Det kändes helt bra ikväll. Förutom det där med Emil då, att jag inte bara kan skita i att se honom.

Om hela världen vet att man är kär

3 mars

Och så kan jag börja tänka... Tänk om det är helt underförstått vad jag tycker om honom, fastän jag aldrig sagt/visat nåt? Idag när vi skulle "snurra flaskan", jag, Anine, Gabriella och Sandra, satte jag honom som etta när det blev den där löjliga frågan om rangordning för vem man kan tänka sig hångla med... och det kändes så självklart, som om de andra väntat sig det. Inga kommentarer. Men, Anine och Sandra, de känner mig ju bra, de ser kanske. Det behöver inte betyda att andra gör det. Hoppas jag. Sen tror de väl inte, om de nu tror nåt, att jag är jättekär i honom, de tror kanske bara han ligger högt i kurs. Det gör han visst hos Sandra med, fick jag veta.

Fast ändå... Hur mycket märks det på mig? Jag tycker ibland att jag sitter där och flinar så fånigt, så vaken inför honom hela tiden. Märks det? Hur som helst är det väl viktigast att inte han anar nåt. Det kan han nog inte göra. Känns som att han borde va annorlunda mot mig då, och han har verkligen varit likadan hela tiden, snäll trevlig och go.

Ändå är tanken på att andra fattar rätt jobbig. Då har man ju ingen koll längre, om hela världen vet att man är kär, utan att man tror sig ha avslöjat det minsta. Det kan inte vara så. Visst kan de kanske se om jag är intresserad, men de kan inte se hur hans blick och leende under et vardagssamtal vid matbordet påverkar mig. De kan inte veta hur mycket jag tänker.

Fast drömmer tror jag inte jag gör, inte riktigt. Jag tror jag fattat. Jag kommer inte att få nåt "på riktigt" förrän när jag förälskar mig i en person som faktiskt är rätt. Undrar när det blir.

Your smile could change the sky

2 mars

Varför skulle jag hitta på den där sången? Refrängen jag kiknade åt av skratt därhemma.

Vi hade textgenomgång, medan det var nystartad vår ute. Jag satt där och fann mig förälskad, och varje gång jag såg på honom var det enda jag hade i skallen "I feel that your smile could change the sky". Så fort han flinade lite ljöd tonerna i mitt huvud, och jag höll på att bli knäpp. Jag tror det var första gången som jag fick tänka på att inte kolla för mycket på honom. Annars brukar det vara lugnt, det är ju självklart att man inte glor på folk som om man gick i ettan i gymnasiet, speciellt inte en klasskompis.

Jag är kär idag, tydligt. Bara en sån grej som att han ser på mig och flinar för att jag sitter och äter torra hårdmackor, etsar sig fast. Det är väl okej så länge det är kul. Nu är det rätt kul. Fast jag har fortfarande den där låten i skallen. So give it a try - and let the sunshine down.

Handlar ju alltid bara om musik

1 mars

Okej, vi pratar med varann. Rätt ofta. Men det handlar ju alltid bara om musik, det finns inget annat. Jag lurar bara mig själv när jag tror att vi skulle passa ihop. Det skulle vi definitivt inte. Men jag blir glad av att vara där han är, det går inte att komma ifrån. Men det är helt kört, jag vet det, varför lägger jag inte ner? Klart att det ibland är nåt kul med det trots allt. Ändå nån slags spänning i det trista vardagliga.

Jag ska säga det, måste. Sista dagen. Då kan det inte bli nåt jobbigt av det, han kan inte bli annat än glad och smickrad, kanske får han nåt att le åt en stund. "Vet du en sak? Jag har vart kär i dig." Skulle vilja se hans min då.