Handlar ju alltid bara om musik

1 mars

Okej, vi pratar med varann. Rätt ofta. Men det handlar ju alltid bara om musik, det finns inget annat. Jag lurar bara mig själv när jag tror att vi skulle passa ihop. Det skulle vi definitivt inte. Men jag blir glad av att vara där han är, det går inte att komma ifrån. Men det är helt kört, jag vet det, varför lägger jag inte ner? Klart att det ibland är nåt kul med det trots allt. Ändå nån slags spänning i det trista vardagliga.

Jag ska säga det, måste. Sista dagen. Då kan det inte bli nåt jobbigt av det, han kan inte bli annat än glad och smickrad, kanske får han nåt att le åt en stund. "Vet du en sak? Jag har vart kär i dig." Skulle vilja se hans min då.