Första promenaden på ett nytt ställe

31 augusti

Jag var ensam under morgonen. Carin stack vid halvnio. Skönt. Få spänna av lite, hur det än är känns det ju som om jag bor hos nån annan, måste ju ha tid att börja känna mig som hemma.

 Lite känns det här som Wien faktiskt. Bara för det är en stor stad, jag kommer väl alltid att tycka större städer är som Wien. Men också hela grejen, jag vaknar, äter frukost i tomt hus som inte är mitt, går iväg till hållplatsen och åker från invandrarområdet, över floden, in till nya stan, där jag nyfiket ser mig omkring och letar mig fram. Men behöver inte tänka på att hinna hem och städa innan bortskämda snorungar kommer och ska ha mat. Det enda jag måste är att vara lite social, och kanske se på dåliga tv-serier, och det är ju bara roligt.

Jag köpte en kudde och en fonetikbok, sen träffade jag Maria och Nicole (hon hade hälsat på Nicole i en vecka), och fikade på station. Jag var lat och köpte färdigsås sen, men det var gott. Carin äter bara sallad. Efter lite tv gick jag ut på promenad. Såg lite konstiga saker, t.ex. en inhägnad dit man inte fick gå in, och inte ta några bilder/avbilda/beskriva något. Först såg det ut som en hemlig dinosaurieskog, sen såg jag att det var ett elverk. Gick upp i skogen kort, där var stora runda saker, kanske vattentorn. Första promenaden på ett nytt ställe är alltid nåt speciellt.

Köpte godis, fast jag inte ska. Såg på tv, och läste som en glad ny skolunge i min fonetikbok. Hur länge är jag så ambitiös?

I Hisingen

30 augusti

Nu ligger jag här i Göteborg, på en madrass i en Michael Jackson-diggares lägenhet i Hisingen. Eller vad det nu räknas som. Det blev en lång resa från 5.55-bussen tills jag klev av spårvagnen vid strax efter tre. Lång och lugn, tomt och skönt i tågen, men jag bara ville somna hela tiden. Tråkigt i längden. Och så hade jag glömt nya freestylebatterier.

Carin verkar jättesnäll. Fast vi är rätt olika. Lägenheten är trevlig.

Infoträffen på universitetet var skittråkig. Skitmycket folk, anonymt, och bara tråkprat om alla dyra böcker vi måste köpa. När jag skulle dit kom jag fel också, letade omkring i spöregn. Sen unnade jag mig en strips.

Igång till inpå natten

29 augusti

Gick upp åtta och började stöka. Med avbrott för lite chokladbollsbak och solpaus höll jag sen igång till inpå natten, dock allt långsammare, skallen blev som trögt klister. När allt till sist var packat däckade jag en stund i soffan, hade tänkt hålla mig vaken egentligen. Lade mig i alla fall i sängen sen för knappa två timmars sömn.

Red en sista sväng

28 augusti

Segade mig som vanligt, läste ut "Gå dit hjärtat leder dig". Sen packade jag i ordning en del. Henrik kom hem och vi tänkte se på Ebba och Didrik, men det var felinspelat. Jag åkte och red en sista sväng sen, det var skönt, men Mjölnir var lite knepig först. Stannade utan trilskande, som om han bara gjorde halt, sen stod han bara, tills man skänklade framåt. Så höll han på, och jag trodde han var sjuk eller nåt. Men det var nog bara slöhet, för på hemvägen var han pigg sen. Såg på film med Nils, på ultralåg volym pga pappa.

Tänker mig att hon kan vara tvärtom

27 augusti

Vi åkte till Kovsand, jag, mamma och Henrik. Det blåste kallt, men vi hittade lä sen och hade det gott. Jag och Henrik badade länge i vågorna, det var härligt men inte supervarmt. Sen blev jag hemskjutsad, grejade en del, åt spaghetti och falafel, och fortsatte. Pappa och jag såg en okej film som hette Georgia.

Har förresten pratat slutligt med Carin som jag ska bo hos ett tag. Ska bli spännande att se hur vi kommer överens. Nåt säger mig att vi kan vara helt olika typer. Att hon kanske är en discotjej som kommer att tycka att jag är lite underlig med mitt halvfanatiska skivköparintresse, popstjärnedrömmar, mitt promenad och natur-sug, och mitt osminkade ansikte. Jag tänker mig att hon kan vara tvärtom. För min del går det ju bra ändå. Jag stör mig ju inte så lätt på människor. Kanske är hon jättebra och vi blir fina kompisar. Hursomhelst så är det ju bara en månad.

Blev inte så mycket

26 augusti

Jag var hemma och tänkte börja packa lite, men det blev inte så mycket med det. Sen for jag till mamma, åt mat, såg på tv, tog nån promenad. De var lite sura och tråkiga.

Pappa bjöd på bio och kina

25 augusti

Red Mjölnir idag med, han var lite segare, men vi tog också en lång och lugn skogsrunda, över berget, i solskenet. Det var jättehärligt, tog två timmar med nästan bara skritt. Sen hängde jag omkring i huset, skulle åka ner och fixa bananlådor, men det fanns inga.

Vid fyra åkte jag, pappa och Nils till Sundsvall för lite "avslutning". Pappa bjöd på bio och kina. Jag skaffade banankartonger först, sen såg vi "Tillsammans", som var mycket underhållande. Inte helt trovärdig, men bra. Bakom oss satt skitungar som babblade och slängde popcorn. Sen åt vi på Saigon Palace och pratade om filmen, barnskaffande, poängen med barndomskompisar, och annat.

Åkte för att hämta en massa oordnade grejer där Nils bodde förut. Där fanns två underbara kattungar som var med överallt och härjade. For hem, somnade i bilen ungefär från Gnarp, blev sen tvungen att släpa ur Nils förbannade skitgrejer också. Sen tittade jag och pappa på alla filmens recensioner. Lade mig vid tolv. Har kommit ur den där rytmen att sova tre till tolv nu.

Trevlig och lydig faktiskt

24 augusti

Jag stack och red Mjölnir. Det var mulet och halvkallt med regn i luften. Red stengrusvägen och sandvägen ner och vände. Mjölnir var trevlig och lydig faktiskt, lite seg att få igång i början, sen töltade han glatt och ganska okej. Han faller in i passtakt efter ett tag. Efter vändning var han ännu piggare. Hade inte tänkt galoppera idag, men han tog den själv, så jag lät honom lite. Ja, han var ju helt okej.

Jag stack och handlade sen, med cykel. Så småningom gjorde jag och Nils käk, gryta och ris. Blev rätt gott. Men sojabitarna var ju lite läskiga.

Ett litet rum i en korridor

23 augusti

Vaknade sju, måste ju åka hem med mamma. Hemma åt jag frukost, läste, sunkade, duschade, åt mazariner, läste, sunkade. Nils klev upp, och jag blev avundsjuk över hur härligt ordnat han har det som ska bo i myskollektiv med fem bra kompisar, billigt och härligt. Själv betalar jag tusen kr mer för ett litet rum i en korridor där det kanske kommer att bo bara tråkiga människor som tycker att jag är tråkig och konstig. Näe, nu ska vi vara positiva. Det blir nog kul. Det blir ungefär som att bo i Wien, utan nån skit-au-pairfamilj, och med mer pengar, och ÄNTLIGEN eget matbestämmande.

Under eftermiddagen fixade jag ett snyggt omslag åt Gabriellas blandband "songs about leaving the island" som hon till sist ska få. Åt en pizzabit, och åkte ut på biltur med Henrik, Tjädersjön, Vrångsjö, Öståsen... Det var skönt. Kunde inte rida, men ska rida Mjölnir imorgon, första gången på kanske mer än ett halvår som han rids. Lär vara rejält trög...

För mörkt att se hur fult det var

22 augusti

Läste en bok. De kanske lämpade. Den var okej. Efter fem hämtade mamma mig och i for till stan. Det gick ingen bio, så vi käkade, och sen tittade vi på hennes kompis keramikverkstad, mycket fint där. Åkte en konstig väg hem, jag bad om det. Förbi nåt ställe som visst skulle vara jättefult, glömt vad det hette. Det var för mörkt att se hur fult det var. Sov hos mamma, och jag lade mig jättetidigt.

Oföretagsamhet

21 augusti

Dagar har en förmåga att försvinna i en enda oföretagsamhet. Som den här. Cyklade åtminstone till posten med ett par blanketter. Sen gjorde jag grönsaksgryta med ris åt mig och pappa.

Min sista arbetsdag

20 augusti

Min sista arbetsdag antar jag. Till sist. Jag fick gå med Lina som igår, lugnt och bra. Jag har lärt mig Britt-Lisa nu, vet att hon inte går att tjata ur sängen, utan man måste pejla läget och låta henne bestämma, även om man kan smygtruga lite skämtsamt när hon är på halvpiggt humör. Idag gick det inte förrän till lunchen, då hon glatt tog på kläderna. Allt var som vanligt, kattungen hos Greta D. mycket söt med sina nyuppslagna ögon. Lunchlådorna läckte svampsås. Sen lagade vi mat hos Einar. På vår egen lunch hade vi kul förresten, vi pratade om att det spökar hos Margit, så Ulla knappt vågade åka dit sen. Jag fick sluta tidigare igen.

Gjorde ungefär ingenting fram till fyra, då jag och Maria for in till stan, för att hon skulle åka tillbaka till Gävle sen. Vi gick och fikade. Det var trevligt. Vi pratar bra. Vi är losers båda två, kan prata öppet om bristen på pojkvänserfarenheter, utanförskap, vet varandras bakgrundshistorier. Men nu umgås vi inte så mycket längre.

När Maria gått läste jag tills min buss kom. Fick en släng av social-inkompetens-känsla, och oroade mig inför framtiden. Hemma ringde jag Emma, som sa att Olofshöjd är bra att bo på, men hon hade inte så mycket mer tid att prata.

Värnamo C

(ej daterad)

Det är morgon och tidigt, och jag känner mig fortfarande yrvaken. Men jag mår så bra av att sitta här, lyssna på Van pelt, och ha över en timme tills tåget till Växjö går. Jag ska träffa Caroline och Daniel där. Men det blir lite för kort. Kul ändå. Det här är så bra för mig, igår ringde jag dem båda som ingenting, jag som aldrig skulle ha gjort det utan anledning. För nervöst... Men det behöver ju inte vara så. Fast det var synd att jag inte kunde sova hos Daniel för han jobbar natt. Jag är nog fortfarande en aning intresserad av honom. Fast vi känner ju inte varann speciellt bra. Och jag skulle aldrig våga visa nåt intresse. Fast ändå hade det varit kul att ses lite längre. Att träffa Caroline blir nog bra med, på nåt sätt känns det i mitt samvete som om hon blivit en smula bortglömd.

Sen ska jag sammanstråla med familjen i Peders stuga, och just nu känns det som om jag kunnat fortsätta så här hur länge som helst, som om jag kommer att bli rastlös där av att inte ens behöva fundera över hemresan.

Det har varit bra att träffa Josefin. Hennes kompisar var trevliga igår kväll också, och det kändes inte som om jag störde så mycket på hennes kompis fest. Jag hade inte planerat träffa Josefin ju, men nu kändes det så solklart att jag skulle komma hit.

Det är inte svårare än så här, det är inte jobbigare, har bara äntligen fått en lagom dos oförutsägbarhet och spänning under denna vecka. Men jag behöver ju inte vara så stolt över mitt äventyr, för det är ju inget äventyr. Åka till kompisar några dagar utan att planera innan gör väl vem som helst. Men jag blir ändå förvånad över mig. Önskar bara att jag kunde lifta utan att det skulle kännas för våghalsigt och dumt, eftersom det finns för mycket knepigt folk efter vägarna. Det är dags för en pojkvän, men det är ju inget nytt.

Borås C

(ej daterad)

Ulrika är så bra. Åh vad jag tycker om henne. Det gick bra att vara hos henne en natt, vi hade mycket trevligt, men idag måste hon gå upp vid fem för att jobba, och jag har varit ensam i hennes hus, och sen åkt till Borås två ggr. Ska snart till Värnamo, till Josefin, det var en enorm lättnad att jag kunde komma dit ikväll. Sarah funkar det inte med, så jag lär ju inte komma längre söderut, utan det blir nog stugan efter Josefin, för Kristin är nog inte hemma. Ringde Anine med. Hon är nu tillsammans med den där Erik, och jag förstår det inte, för hon har sagt att han gillar Afghan whigs, och jag fattar inte hur en sån kille går ihop med Anine, jag måste va fruktansvärt fördomsfull.

Härinne är nu två killar som jämför mobiltelefoner, två gubbar som pratar med en liten ängslig tant som darrar på händerna men ser lite glad ut ändå, och killarna ser lite på mig, märkte kanske att jag sög in intryck. På tv:n en sån där U-bahn-gubbe. jag saknar U-bahn, men tycker om att vara i Sverige också, så länge jag får lite äventyr ibland. Jag skulle nästan vilja bo på vandrarhem egentligen för att se hur det är.

En man läser tidningen och ser härjad ut, ex-alkis kanske. En tjej med kasse från Björsells, vad är det? Och en kille med svart solhatt går just ut igen. Det blåser och är nästan regn i luften, där kom en tant modell halvtjock och hon ser bestämd ut, ingen tar ifrån henne sitt tåg, och hon har säkert platsbiljett. Vem är Joakim Nilsson och varför spelas hans musikvideo flera gånger i SJ-tvn? Han är ju Martin ungefär, fast leker tuffare, blir jobbig och pinsam. Jag skulle vilja att de sände nyhetsprogram. Eller bara en del fakta, så man fick ut nåt av det. Nu visar de i och för sig lite fakta om olja och förbränning så att man ska fatta hur bra det är att åka tåg, men det vet väl de flesta. Jag gillar tåg mycket. Jag skulle kanske vilja vara lokförare egentligen, det vore ju helt okej.

Jag vill åka snart, blir ju otålig, undrar vad tåget kostar, kan väl inte va så dyrt heller. Jag har haft en okej dag fast fönstret jag glömde var väl inte så bra heller, oj vad klantigt, men jag har ju ändå inte haft nån tidsbrist precis. Glad att jag åkte tillbaka och stängde. Kom att tänka på den stora skalbaggen i lampan när jag såg en skorpion på tv:n. Jag glömde bort den, glömde att jag skulle titta lite närmare på den och äcklas.

Borås... Är det en bra stad? Jag föll nog inte för den, tyckte att Bollebygd var trevligare. Vad Reslust Direkt är bra ändå. Undrar när tåget kommer in. Dags att ställa om nu igen, från folkhögskolekompis, skriva, kreativ, musik till au-pairkompis, wien, vardagsprat, tyska. Men det ska väl gå.

Göteborg C

(ej daterad)

Hur idiotisk får man vara? Nog för att det är skönt att ha en oplanerande attityd, men man kan ju ha lite vett i huvet också. Men det har ju varit så krångligt... Saknade telefonnummer, stressad Emma, telefonautomater och tjafs. Slutar väl med att jag får åka raka vägen hem nu, jag som tänt mig kompisturné.

Ullis lessnade väl och har åkt nånstans ikväll. Fast hoppas inte. Känner inte för att hänga omkring ensam i Göteborg, och sen sticka hem till de där massa människorna hos Emma och Linnéa igen, men det beror ju inte på dem, det skulle bara kännas så snopet. Det ska ordna sig. Det brukar alltid ordna sig. Man tror lite för mycket på att det alltid ska ordna sig. Jag ringer väl Ullis varje kvart nu, så det är snart dags igen, men vad jobbigt, skulle inte jag ha semester? Klantsemester.

Fast vi har ju haft kul. Ganska. Inte alltid. Jag har svårt för Lotta, känns som om hon ska vara så intern med Emma hela tiden, som om jag bara stör när jag är med. Fast Emma var ju med mig också.

Ringt igen nu, inget svar. Vad jobbigt, jag vill inte sånt här, varför är jag så dum? Fast hon kanske bara jobbar sent. Kanske. Hon hade ohumana arbetstider sa hon ju. Hoppas. Vilka har jag sen? 1 Sarah, 2 Josefin, 3 Kristin, 4 Gabriella, 5 Peders stuga i Östergötland.

Telefonluren luktar hund eller skit eller nåt, just där man har munnen. Ändå glömmer jag varje gång at ta en annan telefon. Man lär sig inte av sina misstag alltid. Får jag tag i Ullis och allt blir bra kommer jag inte att ha lärt mig nåt alls. Dessutom hade hon telesvar. Jag hade kunnat ringa när som helst igår ju, och talat in nåt. Det är många som ringer här nu, kanske nån som det också krånglar för. Där borta byter två killar om till byxor mitt i gånghallen. De flinar lite. Jag har ont i magen, jag är spänd och känner mig jobbig. Hoppas Ullis är hemma snart. Jag vill till henne ikväll, sen vara två dagar eller bara en i skåne, och sen åker jag till Peders stuga och pustar ut. Skulle vara skönt. Ska snart ringa igen från en icke-hund-telefon. Tåg anländer hela tiden, massa människor, fast en del ser sura ut. De som går ensamma. De kanske är nervösa, undrar var den de skulle bli mött av är nånstans. Alla ser nervösa ut, av de ensamma. Jag också säkert. Nu då, snälla snälla Ulrika...

Jodå, nu var hon hemma, fast det blir tokigt ändå. Hon går upp fem imorgon, och lägger sig nio. Fast det funkade ju. Jag får förklara mig, tala om hur jag kämpat och till och med ringt nummerupplysningen "jo jag letar numret till en korvfabrik i Borås". Hon kommer att skratta. Jag går bort till bussen nu tror jag.

Busskur vid Örebro perrong

(Ej daterad)

Trafik och sommarfolk, åskmoln, undrar hur det känns om blixten slår ner i tåget. Tåget är försenat nu, gör inget. Jag vill som vanligt inte komma fram, för att jag är rädd för att det inte blir så bra som det skulle kunna. Gillar att vara på rätt sida om den eventuella besvikelsen, även om det är ett osunt tankesätt. Men det är ju så. Har man förväntan brukar den inte införlivas, de där riktigt bra grejerna inträffar när man minst anar det. Det luktar avgas, det strömmar semesterbilar och lastbilar med gäspande förare, en konstig blå buss 103, jag har lite huvudvärk, har ljummet vatten i ryggsäcken, tänker vänta på den mer svåråtkomliga apelsinsaften. Nu tror jag att jag inte kommer på nåt vettigt att skriva, kanske faktiskt borde gått på stan en snabbis, men tänkte inte på det. Hinner knappt in på myrorna nu, spelar ingen roll. Det är så skönt i luften, ingen åskluft fast molnen ser så ut, varmt och fläktande, tanten i grön tröja ska åka buss med sin kasse som hon kanske har lite kläder i. Eller gardiner. Nåt mjukt i alla fall, tror jag. Hon bor här i Örebro men tar bussen hem, för hennes man har ju bilen och det är ändå så jobbigt i denna sommartrafik. Häftig gammal röd buss, den var rätt snygg.

Varför gör man så att man liksom demonstrativt drar åt sig ryggsäcken när nån sätter sig två meter ifrån på samma bänk, ja alltså demonstrativt att "oj inte ska jag sitta och bre ut mig" fast det inte har nån betydelse alls hur mycket jag brer ut mig eftersom bänken är lång. Grönklädde mannen vill bara stå i alla fall. Killen som satte sig gick igen, han kom på att han skulle hinna med en grej innan tåget kom. Hungrig nu, plötsligt. 15.53 går visst tåget, allt senare blir det. En tant, nästan tant i alla fall, sitter bredvid mig och vill inte alls vara tant utan ung och fräsch, fast hon ser mest elak ut när hon försöker. Verkar gå ett till tåg till Göteborg 15.55, verkar ju ganska underligt så jag blir lite nervös. Trots resvanan alltid en aning nervös när jag blir förvirrad. T.ex. när jag inte hör vad speaker-rösten säger. Den skulle kunna säga "Observera, det står fel på skyltarna och tåget till Göteborg går exakt nu från en annan perrong". Fast det brukar aldrig hända. Buss 91 går till Rosta. Lustigt namn. Nog en liten håla där folk rostar fast.

Varför kan jag inte sluta få obehagliga känslor av att se invandrare som påminner om min au-pair-familj? Störigt. Måste väl gå nu.

Bänk i hudik

(Ej daterad resedagbok, troligen juli månad)

Lite kallt är det här på bänken, på väg till Gävle snart, sen Örebro-Göteborg. Är lite ovisst hur allt blir, men Emma och festivalen är huvudsaken. Ful lastbil, Sune nordins åkeri, störande med grävskopan och så blåser det, borde satt mig i solen. Redan kramp i handen. Där kommer en truck och svänger runt och skramlar. Jag tycker verkligen om Nils lilla svarta ryggsäck, så praktisk och bra och inte ens ful. Nu går en tant och en gubbe upp på perrongen, de vill ha tid på sig, det är ju alltid skönt, men tåget kommer inte än. Undrar hur det blir med allt, jag gillar inte att tränga mig på folk även om de kanske verkligen vill ha besök, men får jag inte tag i Sarah behöver jag ju nåt slags sydsvenkt uppehälle. Gabriella eller Kristin eller jag vet inte... Josefin, men hon jobbar ju säkert.Alla jobbar och håller på när jag vill ha semester och ha roligt. Undrar om Anine vill komma sen när jag jobbar i stället, det är så skönt att det går bra att jobba, utom med Ove då, jag kände mig verkligen patetisk, förutsägbar, varför skulle jag bli svimfärdig av hans liggsår när det var precis vad jag ställt in mig på att åtminstone inte bli, ja ja, jag spydde i alla fall inte även om det nästan kändes kritiskt, äcklig känsla det där, bara försvinna, som när man blir jätteberusad fast mycket oangenämare. Jag vill på tåget snart, undrar hur mycket folk det är, hoppas inte halvmycket för det är värst. När man får flytta på sig hela tiden, fast det är ju säkert lugnt en sån här dag. Bra tåg fick jag, olikt mig tyckte Emma, jag som brukar krångla så hemskt, jag gillar nog krångel ibland, fast lifta skulle jag inte våga även om det skulle passa mitt sinneslag. En konstig grej med mig är att jag trots att jag är så tillbakadragen är så intresserad av människor, tycker det är så spännande med alla nya människor så länge jag tillåts att vara lite avvaktande. Få se om det blir nån man kan snacka med idag, nu går jag till perrongen.

Han borde fått veta

20 maj

Det har varit lugnt och bra, att vara förälskad i Emil har känts avlägset. Tills sista dagarna. Förmodligen för att jag börjat tänka på att jag inte ska se honom mer.

Lika mysig som alltid. "Du är för go" skrev han i min antologi, när alla skulle skriva i varandras. Jag satt med hans i handen och tänkte, visste vad jag ville skriva men att jag inte kunde.
En riktig kram blev det. Sen lade han handen på min axel, såg mig i ögonen och sa "Sköt om dig".

Känns oavslutat. Känns som om han ändå borde fått veta. Som om det skulle fått lite mer mening om han åtminstone fått bli lite smickrad i stället för att gå ovetande. Fast han kanske inte skulle brytt sig? Hade hur som helst aldrig haft nåt bra tillfälle.