20 maj
Det har varit lugnt och bra, att vara förälskad i Emil har känts avlägset. Tills sista dagarna. Förmodligen för att jag börjat tänka på att jag inte ska se honom mer.
Lika mysig som alltid. "Du är för go" skrev han i min antologi, när alla skulle skriva i varandras. Jag satt med hans i handen och tänkte, visste vad jag ville skriva men att jag inte kunde.
En riktig kram blev det. Sen lade han handen på min axel, såg mig i ögonen och sa "Sköt om dig".
Känns oavslutat. Känns som om han ändå borde fått veta. Som om det skulle fått lite mer mening om han åtminstone fått bli lite smickrad i stället för att gå ovetande. Fast han kanske inte skulle brytt sig? Hade hur som helst aldrig haft nåt bra tillfälle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar