Varningssignaler som detta gnag

30 april

Och så, stunden efter att jag lagt ifrån mig pennan kommer han in, och jag säger att "nej, han stör inte så värst" för jag vill hemskt gärna att han lägger sig bredvid mig och håller om mig. Och jag tycker väldigt mycket om honom igen.

Vad jag sväljer... kommer det att bli så att jag ser tillbaka på denna relation och tycker att jag bara svalde idiotiskt mycket, och att jag inte fattade att saker var sneda trots varningssignaler som detta gnag jag känner ibland?

Eller så är det bara allmängnag, och egentligen är allt rätt bra. Fast kommunikation hade nog varit ännu bättre, men vad skulle jag säga? jag vet ju inte själv vad det är jag skulle behöva säga. Och när det känns bra så känns det ju så bra, och så onödigt att börja jobba sig. Kanske är det i alla fall framtiden som spökar. Vetskapen att han drar.

Drömkillen

29 april

Äh, vad jag tramstänkte.
Det har varit helt bra såklart. Det första vi gjorde sen han kom hem var att ta en promenad till en bra kulle att ligga en stund på. Sen har vi haft fortsatt trevligt. Ett par långa morgnar när vi inte gått upp förrän fem-sex. Outtömligt kelbehov.

Och så emellanåt ändå lite gnagande. Betyder jag ändå mindre än vad jag egentligen vill? Detta att jag vill vara så oberoende och inte offra nåt, är det bara nåt jag fått för mig för att inte hamna i underläge när nu HAN är sån? Så kan jag tänka ibland. Och jag vet inte riktigt varför, men ibland tänker jag att det är bra att han ska åka, att det är bra att det inte blir mer, att det ger mig lite mer spelrum? Äh jag vet inte, är mest rörigt det här i skallen.

Idag när jag satt på bussen hem från stallet tänkte jag på Kristian, drömkillen. Han jag lirade med igår natt i en massa timmar, drickandes vin tills våra låtar blev helt flummiga, somnade med vid sextiden, vaknade bakfull med, och lyssnade nöjt igenom gårdagens berusade inspelning med. Han som jag har så kul med, som gillar att göra så mycket bra grejer som jag också gillar, han som är charmig och kelig och gör mig helt morgonkåt, den underbare Kristian.

Sen ikväll var vi på gratisbio, och fikade en stund, och då var det rätt segt, inte så kul att umgås och inte nåt beröringssug alls, nästan. Det är väl så, det kan inte alltid vara sådär på topp. Ändå var det nog första gången ikväll som jag kände det tydligt, att det inte synkade.

Det var fest här i lördags. Det var en väldigt bra och rolig fest enligt alla. Fast jag har ju sällan kul på fester som folk tycker är bra, jag har bara kul på tråkiga fester. Så jag hade halvtråkigt på den här. Men jag spelade lite på "efterfesten" och fick sjysst respons, och rösten höll. Ja, rösten funkar allt bättre. Igår sjöng jag ju hur mycket som helst, och det är underbart såklart.

När jag tänker efter nu så nog är Kristian rätt dum i huvet och jobbig egentligen. Kall i sitt sätt att på ett plan låtsas att det inte är nåt mellan oss. Självgod i sin feminismkoll när det gäller att snacka, men utan nån ansvarskänning i praktiken. Och så. Drömkillekristian. Näe.

Musiken, när jag är kär i den

21 april

Mest kär är jag ändå i musik nu. Känner sådär att får jag bara hålla på med det är allt så bra, jag behöver inget annat. Men det vet jag ju att jag ändå gör... Fast musiken, när jag är kär i den, kan jag hänge mig mer än jag kan när jag är kär i en människa. Bli mer patetisk, beroende, översvallande. Inte alls samma rädsla att lägga ner för mycket själ och tid, ingen känsla att behöva hålla tillbaka.

Musiken får gå före ALLT, även bättre saker som t.ex. typ politiska grejer jag borde engagera mig i eller så. En människa skulle aldrig få gå före på det sättet. Jag skulle aldrig låta Kristian gå före en låt i process. Men är det inte ändå bra att ha det så?

Thomas har fått veta. Men han verkar ta det lugnt. Inte förvånad tydligen. Känns ju skönt nu. Jag blir alltmer nervös över att det ska vara annorlunda med Kristian när vi ses igen. Jag vill drömma om det ögonblicket men kan inte riktigt nu.

Tänk om senaste gången vi kysstes skulle vara den sista? Jag minns den ju inte ens.

Jag kommer inte att gå under i höst

20 april

Är som vanligt halvstressigt att åka hem. Om än trevligt också att träffa familjemedlemmarna. Hade en del bra snack med pappa om relationer, beroenderädsla och så.

Kom väl fram till att med min inställning är det nog bara så att jag inte är redo för nån så seriös relation att jag vill göra avkall på framtidsplaner. Och det kommer jag kanske att bli redo för sen, det är en förutsättning. Nu får jag bara ta att det blir som det blir, d.v.s. nog temporärt.

Och jag tar det ju så. Rationellt tänker jag. Och jag vet att jag kommer inte att gå under i höst, det kommer bara att kännas så. Men så kallt som jag ibland verkar tänka kan det nog låta som att jag inte är kär. Men jag har honom STÄNDIGT i huvet, längtar, drömmer, tänker tillbaka med njutning, tänker några dagar framåt med njutning, kåtar upp mig lite titt som tätt, oroar mig ibland för att nåt ska ha förändrats när vi ses.

Jag är kär. Men fortfarande tanken - vore jag så här kär om jag inte visste att det bara är nu jag kan vara det?

Eldade brasa vid Bergsjön

13 april

Ganska så slow motion idag. Vår åtminstone. Jag och Karin var ute och typ trädgårdsarbetade, men satt mest. Sen på kvällen var vi och eldade brasa vid Bergsjön, jag, Karin, Filip, och norrländska gänget. Det var fin kväll och rätt trevligt. Men det är trots allt lite fel gäng för mig att passa in i. De är lite som mina gamla högstadieklasskompisar. Lite ointressanta för mig, på samma sätt som jag nog är lite udda och tråkig för dom.

Tänkte mycket på när jag och Kristian gick runt sjön, den där vinterdagen. Inser nu vilket helvete det blir sen, hur mycket minnen förknippade med Kristian som kommer att riva och slita i mig hela hösten, när jag nu redan har en del. Jag är verkligen kär. Jag längtar så otroligt efter honom. SKIT!

Bara 25% av festerna som jag trivs på

12 april

Hm... Antal fester jag varit på i år?
1 bra, 1 okej, 1 halvdålig, 1 okej, 3 dåliga. Totalt tre dåliga, en halvdålig, en okej och en bra. Jag blir så lätt uttråkad. Sitter där och tänker uää, jag har inget inlägg att komma med i deras trista samtal, eller uää, ingen tilltalar mig heller, eller uää, alla vill dansa, det vill inte jag!

Vore jag socialt kompetent skulle jag ju bara byta sällskap i såna lägen. Det är jag inte. Slutsats: Får finna mig i att det bara är 25% av festerna jag går på som jag trivs på. Och inte låta mig nedslås. Finns ju vettigare saker än fester.

Längtar efter Kristian. Det var en kille på festen som påminde om honom. Fem dagar har gått bara. Men han kommer tillbaks, denna gång. Det vill jag njuta av att tänka på.

Spelat in värsta lo-fi-låten

11 april

Idag har gått i musikens tecken, i stort sett hela tiden. Skönt! Lyckades med att inte hänga med Karin på fest också. Spelat in värsta lo-fi-låten. Jag är så oproduktiv, höll på med den hela dagen utan att orka göra nånting ordentligt. Sen fortsatte jag skriva på nya låten, den som handlar om mig och Kristian och "Plans of future". Så bra ackord i den att jag får prestationsångest gällande text och melodi. Och så känns det inte som att det är nåt Kristian borde få höra heller.

Idag längtar jag lite mer efter honom än igår, men det har varit jäkligt skönt att nästan vara helt osocial idag, att de flesta varit borta. Det blir fint att vara med honom igen. Gissar att han också kommer att tycka det.

Jag saknar inte Kristian längre

Idag fikade jag med Ina. Hon ska åka hem, och eventuellt på behandlingshem - går ner för mycket i vikt. Oj. Känner att jag nog borde sluta halvsnyfta över mitt halsproblem när man tänker på andras problem.

Internet, trädgårdsgrupp, tidningar, nattsnack med Emma som jag inte sett på flera dagar. Jag saknar inte Kristian längre. Fast det är säkert bara som jag får för mig. Skulle han vara helborta vore det ju annorlunda. Men det känns inte alls sådär som det kändes dag ett eller två. Jag har lite distans till honom. Så tänk om han inte betyder så skitmycket ändå? Men det gör han nog.

Jag efterkonstruerar nog

9 april

Nu har jag bott i kollektivhuset i exakt två månader. Två bra månader. Jag tror det kommer att fortsätta vara bra också. Just nu känns det som att det blir en skitbra vår. Rätt mycket inplanerat, och vet att även den oplanerade tiden nog blir trevlig.

Idag red jag Sindri i padocken och hoppade lite. Kul, men han blev rätt uppstressad och jobbig av det. Så blev det rep, och Hanif hängde på, och det kändes bra och kul, glöden börjar vakna tror jag. Hanif är väldigt sjysst också, sugen på att bli bättre kompis med honom, musikgreja ihop lite kanske. Det är en annan bekväm sak med Kristian - han har kompisar som jag också kan bli kompis med. Thomas kompisar var ju rätt tråkiga... eller näe, jag efterkonstruerar nog nu. Visst gillade jag flera av dem. Undrar om jag efterkonstruerar även på andra plan... Men ändå, mycket ÄR så annorlunda nu. På både gott och ont kanske. Med Kristian finns rädslan att hamna i underläge, vara den som behöver och vill mest. Det var nåt jag slapp med Thomas, men å andra sidan kände jag mig kvävd som jag verkligen inte gör nu.

Hur jag bara dödslängtat

8 april

Det är bara dag två, men jag är lätt berusad, och kan delvis ge detta skulden till hur jag känner. Hur jag bara dödslängtat efter att kyssa honom igen, sova med honom, delge honom alla dagens tankar och upplevelser, uää vad jag är patetisk.

Men det har varit en bra dag, med en rätt lång ridtur, och sen gratisbio och dyröl med Desirée. Mycket trevligt snack. Men när jag kommer hem och min blick dras upp mot fönstren, som i omedvetet hopp om att hans ska lysa... SUCK

Att jag ska behöva behöva honom

7 april

Blä. Idag när jag kom hem och av gammal vana kollade efter Kristians skor, insåg att de inte kommer att stå där på 2 veckor, då fattade jag hur mycket jag faktiskt kommer att sakna honom och det stör mig så att jag ska behöva behöva honom.

Vi snackade igår framtid och utlandsgrejer, låtsandes som ingenting... Men sen när jag nämnde att det var svårt att inte tänka på hur det känts om det varit kvällen innan hans riktiga spanienflytt, och hur jobbigt det skulle kännas, då sa han att han tänkte på samma sak. Och så skojade vi lite om teleportering och kloner. Men det kommer inte att bli skoj sen. Det vet vi.

Ifall detta varit sista natten

6 april

Är helt seg och konstig, aptitlös och med magont, som bakfull typ, fast jag inte är det.

Började dagen trevligt i sängen, men vi blev väldigt avbrutna, lite störigt. På mötet var jag sekreterare, kul, men blev väldigt trött av det. Sen skulle vi ut och gräva sand och häva på gräsmattorna. Höll på länge, hackade hål sen och sådär. Kul att jobba fysiskt, men jag blev dödsseg när jag kom in och orkade inte ett skit på hela kvällen. Vet inte vad det är med mig.

Kristian kom in nyss och gosade en liten stund. Vi ska väl snart lägga oss i alla fall. Sista natten, sen är han borta i över två veckor. Går inte riktigt att låta bli att tänka på ifall detta varit sista natten innan han drar utomlands på riktigt. Hur dött och jobbigt skulle inte det kännas. Och tråkigt framför allt. Men jag kommer att ha kommit in mig mer i huset och nog ha fler betydelsefulla personer runt mig vid det laget. Jag kommer att klara det fint. Men ändå... 

Varit rädd för att ha sex med mig

5 april

Just varit på Färneboinfomöte, och är väldigt peppad på den kursen.
Igår var en bra dag. Jag och Kristian skulle gå upp tidigt, men vädret var ändå skit kom vi på när vi åt frukost, så vi låg i soffan och kåtade oss, jag fick en trevlig orgasm där mitt i vardagsrummet (vansinnigt om nån drällt in genom dörren så som folk brukar). Sen drog vi i alla fall till Donsö, och det var mysigt och bra. Budgetfika, enkronorsfrallor och så. Det är skönt med Kristian att han gillar billigt käk. Men gratisbuffén vi gick på sen blev dock ett bottennapp. Lite sura över det for vi hem, lagade käk, badade trångt med ljus tända, lade oss, gosade och fortsatte...

Jag hade verkligen inga problem att bli kåt denna dag. Även i morse, och just nu när jag ligger och tänker på det, känns det också. Skönt och "småjobbigt". Kristian sa att han varit rädd för att ha sex med mig på sistone. Dels för hans prestationsångest, att han känt sig dålig, och dels för det jag sagt om att jag inte gillar när nån är för på. Men jag tror och hoppas att det känns bättre för oss båda nu. Han frågade nån gång om jag tycker han är för klängig. Faktiskt är han ju rätt klängig. Men jag tycker det är väldigt härligt.

Mycket jämförelser till relationen med Thomas blir det hela tiden, och jag märker stora skillnader som jag inte vet riktigt vad de beror på. Var jag inte riktigt kär i Thomas? För jag blev trött på att sova med honom och vände mig bort, så som jag aldrig gör med Kristian, och jag ville aldrig kyssas på morgonen. Jag ville överhuvudtaget inte kyssas lika mycket som han ville. Jag tyckte det var tråkigt att gå hand i hand... Hur som helst, trots att Kristian är dum i huvet på vissa plan så kan man inte säga annat än att vi har det väldigt bra. Känns inte nu som att det skulle spricka, ser ingen anledning.

Ikväll blir det kanske häng med grannarna på 7:3:an, eller så blir det fest hos nån kompis till Emma. Jag har det bra nu, som det känns.

Så tänkte han på håret under mina armar

3 april

Förkyld och lite lagom seg. Men det känns rätt bra annars. Ska nog lyckas träffa både finska kompisar och Sandra och Ulrika i vår. Det känns bra med Kristian, visst har han grabbdrag jag inte gillar. Men han är också så extremt söt ibland att jag inte vet vart jag ska göra av mig. Och vi är fortfarande keliga och patetiska så det stör.

Häromdagen sa Kristian att när han satt på bussen så tänkte han på håret under mina armar, att han sett nån bild på nån tjej som var rakad, och att han tänkt på hur han tyckte om mig för att jag är mer äkta... eller hur det var han sa. Så verklig... När han sa sådär tänkte jag att han är nog lite kär i mig. Jag märker att jag fortfarande har lite svårt att tänka att han är kär i mig. Trots att han är som han är, och trots att jag märker hur han gillar sidor av mig jag aldrig tänkt på att de skulle kunna gå att uppskatta. Trots det har jag svårt att tänka att han är kär i mig på riktigt. Att det är jag.

Nåt som inte funkar just nu är att ha sex. Visst - jag kan bli dödskåt, men bara om det inte är läge. När jag ligger där nära honom och verkligen vill och borde bli kåt, så vill jag så mycket att jag inte kommer igång, det enda som känns är nån slags prestationsångest. Och min kombinerat med hans gör att inte ett skit händer. Och jag blir så less för jag BORDE inte känna mig pressad, han pressar mig inte på något sätt, utan det är bara jag själv som gör det.

Kär på riktigt

30 mars

Idag så åkte mamma hem efter ett dygn hos mig. Jag vaknade hos Kristian. Hur kåt som helst. Sen var det frukost, och möte, och sen blev allt helt slött och knepigt hela dagen. Jag är rent skitdålig i halsen nu också, men känns lite annorlunda än det brukar - vad händer egentligen? Sur i alla fall.

Jag och Kristian diskade med underlättning. Blev hur kåt som helst. Men även denna gång bita ihop... Sen blev det lite pannkakor på kvällen och så. Gott och trevligt. Nu ska Kristian läsa klart ett antal sidor, så ska vi väl lägga oss sen. Risken finns att jag är på väg att bli hur kåt som helst...

Helgen har varit rätt så bra i alla fall förutom halsskiten - jag fick ju förhoppningar där ett tag, och det var så underbart att få sjunga ut...

Igår kom det över mig att jag håller på att tappa kontrollen och bli kär på riktigt. Det känns lite obehagligt. Jag vill ju vara oberoende, och hade väl nån naiv tro på att det skulle gå, nu inser jag hur fast jag är, och hur förtvivlat det kommer att bli att släppa honom.

Underbart diskunderlättande

27 mars

Riktigt trött...
Hade trevligt gosande med Kristian under morgonen, gick upp och åt frukost, och så sånt där helt fruktansvärt underbart diskunderlättande, värsta rysningarna när han pussar en i nacken sådär. Sen kunde jag inte sluta sjunga på förmiddan.

Fixade med Planka, capo och internet. Mailande som tog tid, så jag blev helt slut när jag for hem, fick sällskap av Emma, handlade käk... Sen blev det fortsatt segt mest.

Lite gitarr, tar ju i så jag spricker i lyhördheten här, blir snart synd om folk tror jag, nu när jag kan sjunga. Sugen på att uppträda på Jazzås öppna scen kanske. Så det är nog på två sätt det där med att Kristian är så musiker. Det sporrar ju mig skitmycket samtidigt. 

Ett kännbart underläge som nog inte är så sunt

26 mars

Yep, jag har svalt. Och är bara kär igen.

Ikväll spelade han, Sanne och Hanif på Hängmattan. Efteråt spelade vi biljard och sånt, och det blev en trevlig kväll, fast Kristian och Hanif var väldigt grabbiga på hemvägen, och man funderar över varför man egentligen ska umgås med killar.

Och så är det väldigt dumt att umgås med nån som är väldigt bra på och driven och lyckad med de saker man själv brinner mest för, men inte alls är på samma nivå. Det blir ett kännbart underläge som nog inte är så sunt. Men skulle vi ens ha börjat intressera oss för varann om det inte varit för gitarrerna? Jaja. Jag ser som vanligt fram emot att hålla om honom i natt.