Drömkillen

29 april

Äh, vad jag tramstänkte.
Det har varit helt bra såklart. Det första vi gjorde sen han kom hem var att ta en promenad till en bra kulle att ligga en stund på. Sen har vi haft fortsatt trevligt. Ett par långa morgnar när vi inte gått upp förrän fem-sex. Outtömligt kelbehov.

Och så emellanåt ändå lite gnagande. Betyder jag ändå mindre än vad jag egentligen vill? Detta att jag vill vara så oberoende och inte offra nåt, är det bara nåt jag fått för mig för att inte hamna i underläge när nu HAN är sån? Så kan jag tänka ibland. Och jag vet inte riktigt varför, men ibland tänker jag att det är bra att han ska åka, att det är bra att det inte blir mer, att det ger mig lite mer spelrum? Äh jag vet inte, är mest rörigt det här i skallen.

Idag när jag satt på bussen hem från stallet tänkte jag på Kristian, drömkillen. Han jag lirade med igår natt i en massa timmar, drickandes vin tills våra låtar blev helt flummiga, somnade med vid sextiden, vaknade bakfull med, och lyssnade nöjt igenom gårdagens berusade inspelning med. Han som jag har så kul med, som gillar att göra så mycket bra grejer som jag också gillar, han som är charmig och kelig och gör mig helt morgonkåt, den underbare Kristian.

Sen ikväll var vi på gratisbio, och fikade en stund, och då var det rätt segt, inte så kul att umgås och inte nåt beröringssug alls, nästan. Det är väl så, det kan inte alltid vara sådär på topp. Ändå var det nog första gången ikväll som jag kände det tydligt, att det inte synkade.

Det var fest här i lördags. Det var en väldigt bra och rolig fest enligt alla. Fast jag har ju sällan kul på fester som folk tycker är bra, jag har bara kul på tråkiga fester. Så jag hade halvtråkigt på den här. Men jag spelade lite på "efterfesten" och fick sjysst respons, och rösten höll. Ja, rösten funkar allt bättre. Igår sjöng jag ju hur mycket som helst, och det är underbart såklart.

När jag tänker efter nu så nog är Kristian rätt dum i huvet och jobbig egentligen. Kall i sitt sätt att på ett plan låtsas att det inte är nåt mellan oss. Självgod i sin feminismkoll när det gäller att snacka, men utan nån ansvarskänning i praktiken. Och så. Drömkillekristian. Näe.