Men att inte kunna säga det

17 maj

Även om det kan komma att sluta jobbigt måste det ändå vara väldigt bra för mig att det blev det här med Kristian. Har ju fått lära mig hur det ska kännas att vara riktigt kär. Igår kväll, när han somnat i mina armar och jag såg på honom i dunklet kom det över mig så starkt. För första gången tänkte jag det fullt ut - jag älskar dig Kristian. Men att inte kunna säga det kändes jobbigt. För det går inte. Jag kommer nog aldrig att kunna heller.

Mitt sexuella självförtroende är helt tillbaka nu. Eller tillbaka? Jag har faktiskt aldrig haft nåt förut. Men nu så. Jag kan sällan ligga nära honom utan att bli kåt. Speciellt inte om jag märker att han har stånd, då är det kört. Det var väl det jag visste egentligen - bakom all press och stress fanns en glad och skön sexualitet. Den kom fram med rätt recept, rätt person. Och det är guld värt.

Och han småler i halvsömnen

9 maj

Kristianlös kväll. Eller Kristianfri kanske. Vi spenderar ju rätt mycket tid tillsammans får man ändå säga, och har svårt att ta oss upp på morgnar. Mycket slötid. Kommer på ett sätt att bli skönt att få mer tid sen, när jag inte har han som jag inte kan låta bli att hänga skönt med. Det tycker han säkert också.

Men jag har verkligen insett värdet av att sova med nån, på ett sätt jag aldrig gjorde med Thomas. Då var det varmt, trångt, bökigt, morgonsurt. Nu är det varmt, trångt och bara helt härligt att han alltid finns där nära, när jag råkar vakna till. Kryper ännu tätare intill honom när han börjar vakna, och han småler i halvsömnen. Detta kommer jag att sakna intill tårar, tror jag på fullaste allvar.

Ligger och spelar in blandband. Jag vann 950 spänn när jag var psykologiförsöksperson idag, det kändes coolt och bra. Annars inte mycket uträttat idag.

Musikaliskt utlopp

8 maj

Ligger och segar, ska strax repa med Kristian och Hanif. Har fått bli med i Kristian-Hanif-Sanne-projektet inför 27 maj. Och mitt band har gått igång ordentligt till sist. Så jag kan inte klaga över att inte få musikaliskt utlopp nu.
Men 41:a reserv på politisk idéhistoria och Sydafrikakursen osäker - lite framtidsångest ändå.

Benade upp hela ångesten på papper

5 maj

I morse var det ångest. Men det fattade jag väl först när Emma började fråga hur det var, för att hon såg det på mig. Jag tog en promenad, satt nere vid Lärjeån ett tag och fick ihop läget lite. Gick hem och benade upp hela ångesten på papper. Den hade, förutom sedvanligt "att göra-överhäng" beståndsdelarna "Vill inte att kollektivet ska förändras", "Är för opolitisk", "Framtid?", "Kristianberoende?", "Sommaren?", "Stökigt rum", och "fortsätta rida?".
Men inget är väl ohanterbart egentligen.

Jag gjorde min göteborgska scendebut ikväll när jag och Kristian lirade på Jazzå. Det gick helt okej, men kändes alltför kort. Kul dock, och jag var knappt nervös alls. Vi körde Instrumental, Human being och Pure loneliness.

Gällande Kristian känner jag nu att problemet nog är att jag tänker för mycket. Går där med mitt "Men hur är det EGENTLIGEN?". Men, visst vet jag väl att jag är stark och att jag inte behöver nån Kristian, att det kommer att ordna sig fint även när jag är utan honom? Jag KAN njuta för stunden. Man måste inte överanalysera allt.