31 maj
Dagssoundtrack: Guys don´t lie / Papas fritas
Urförbannad. Töntar, töntar, dom kan inte stå för ett skit. Känns nästan skönt. Vet vad jag missar i det gänget. Till Sundsvall.
Dagens klapp: Sture Larsson
Dagens rapp: Ramona
Och till sist...
Tyvärr har jag ingen rolig kommentar jag kan avsluta dig med, lilla bok.
Och ingen rolig och spännande händelse.
Och ingen utvärdering om hur mycket som hänt sen jag började använda dig.
För det har ju inte hänt så mycket.
Men det första jag skrev om var en blick. Jag trodde att vi hade lång ögonkontakt och att han avslöjade mig då. 10 veckor har gått sen dess, och jag vet bättre nu.
--------------BOKBYTE--------------------------
Fortsättning på den randiga boken, som var fortsättning på den blommiga boken, som i sin tur var fortsättning på den vinröda boken. Samtliga är fruktansvärt jätteprivata.
Väldigt vad man avslöjar sig själv ibland. Idag var jag i Sundsvall, köpte ett par neutrala t-shirts, skulle välja färget, och det var ju två jag föll för direkt, gillade de färgerna. Så i bussen på väg hem kollade jag i påsen. Vad bekanta färgerna liksom var, grön-mossgrön och vinröd-röd. Kom på det. De två tröjor han använder mest är av exakt dessa nyanser. Omedvetet valde jag alltså de färger jag så starkt förknippar med honom. Ja ja. Mina ögon tycks visst aldrig växa upp, tror jag. Jag tror också att jag kommer att gilla de där tröjorna.
En vecka kvar nu, sommarlov sen. Det är klart att jag inte kommer att tänka på honom hela sommaren, han kommer att bli bortglömd, men sen, när skolan börjar, då blir han nog någon igen, det är vad jag tror och vill.
tisdag 31 maj 2011
måndag 30 maj 2011
30 maj
30 maj
Dagssoundtrack: andra Smashing pumpkins-låten
Det är inte kul i klassen nu. "Gänget" är utestängande. Han är söt trots att han har klippt sig. Ridit Elza.
Dagens klapp: Elza
Dagens rapp: gänget
Dagssoundtrack: andra Smashing pumpkins-låten
Det är inte kul i klassen nu. "Gänget" är utestängande. Han är söt trots att han har klippt sig. Ridit Elza.
Dagens klapp: Elza
Dagens rapp: gänget
söndag 29 maj 2011
Totalokej dag
29 maj
Dagssoundtrack: Hello
TotalOk dag. Koncentrationsförmiddag i tyska, till treorna på en massa stationer, kul. Sen konsert, och vi slutade av nån anledning halvett. Det vanliga sen.
Dagens klapp: Love i ES3b
Dagens rapp: Maria Gavelin
Jo, jag blev ensam på konc-dagen, men hakade på Ellen och Linda Andersson, så det var inte så farligt, rätt så kul. Sen var det konsert, den var rätt hyfsad, men inte piano- och flöjtlåtarna. När vi skulle in där i aulan kollade jag en smula på Paul, han duger nästan i nödfall. En gång blev jag faktiskt så hjärnrubbad att jag kom av mig och inte fattade vad Maria pratade om. Sen så var det mat - god mat. Sen fick vi veta att vi slutade. Rätt hyfsat skönt. Sen då..? Inte gjort nåt meningsfullt alls. Kört trummor två gånger. Börjar bli säker på Fat skeleton nu. Sjysst. Är så kär i trummorna nu, måste stå och trumma på knäna så fort jag får en ledig stund. Det är mysigt, faktiskt. Det är alltid kul att vara nykär.
Imorrn - torsdag. Han har kanske samma lunch, kanske inte. Vill se honom.
Dagssoundtrack: Hello
TotalOk dag. Koncentrationsförmiddag i tyska, till treorna på en massa stationer, kul. Sen konsert, och vi slutade av nån anledning halvett. Det vanliga sen.
Dagens klapp: Love i ES3b
Dagens rapp: Maria Gavelin
Jo, jag blev ensam på konc-dagen, men hakade på Ellen och Linda Andersson, så det var inte så farligt, rätt så kul. Sen var det konsert, den var rätt hyfsad, men inte piano- och flöjtlåtarna. När vi skulle in där i aulan kollade jag en smula på Paul, han duger nästan i nödfall. En gång blev jag faktiskt så hjärnrubbad att jag kom av mig och inte fattade vad Maria pratade om. Sen så var det mat - god mat. Sen fick vi veta att vi slutade. Rätt hyfsat skönt. Sen då..? Inte gjort nåt meningsfullt alls. Kört trummor två gånger. Börjar bli säker på Fat skeleton nu. Sjysst. Är så kär i trummorna nu, måste stå och trumma på knäna så fort jag får en ledig stund. Det är mysigt, faktiskt. Det är alltid kul att vara nykär.
Imorrn - torsdag. Han har kanske samma lunch, kanske inte. Vill se honom.
mer kär i trummorna
28 maj
Dagssoundtrack: Fat skeleton / the Bear Quartet
OK dag. Spelade boboll, rätt kul. Sen naturkunskap, mat, samhälle, data, allt lugnt och skönt. Hem två. Kvällen har varit lite tråkigare. Tänd på trummor.
Dagens klapp: Trummor
Dagens rapp: Pappa
Han var där i lördags men hade ingen tjej, skönt. Inte sett skymten av honom. Men just nu är jag nog ändå inte så kär. Mer kär i trummorna för tillfället. Mest nyfiken på att se hur han egentligen ser ut i håret. Klart att jag inte kommer sluta gilla honom för att han klippt sig. Det funkar ju inte så. Det är inte hans hår jag tycker om. Men det är ändå en del av den Hans Rodin jag fallit för.
Han är i alla fall söt ändå, bara lite mer karaktärslös.
Va dumt att jag vill till skolan imorn av nån anledning, alla andra ska ju skolka i min tyskagrupp tror jag, vi ska göra nåt pinsamt, gå på låtsasrestaurang och "köpa" saker av treorna, eller vad det nu var. Vad hemskt om jag blir ensam. Ska dit i alla fall. Undrar hur det blir med Leistur nu då... ytterligare ett riderbjudande, få se om det blir sjysst denna gång. Då kan sommaren bli uthärdlig.
Dagssoundtrack: Fat skeleton / the Bear Quartet
OK dag. Spelade boboll, rätt kul. Sen naturkunskap, mat, samhälle, data, allt lugnt och skönt. Hem två. Kvällen har varit lite tråkigare. Tänd på trummor.
Dagens klapp: Trummor
Dagens rapp: Pappa
Han var där i lördags men hade ingen tjej, skönt. Inte sett skymten av honom. Men just nu är jag nog ändå inte så kär. Mer kär i trummorna för tillfället. Mest nyfiken på att se hur han egentligen ser ut i håret. Klart att jag inte kommer sluta gilla honom för att han klippt sig. Det funkar ju inte så. Det är inte hans hår jag tycker om. Men det är ändå en del av den Hans Rodin jag fallit för.
Han är i alla fall söt ändå, bara lite mer karaktärslös.
Va dumt att jag vill till skolan imorn av nån anledning, alla andra ska ju skolka i min tyskagrupp tror jag, vi ska göra nåt pinsamt, gå på låtsasrestaurang och "köpa" saker av treorna, eller vad det nu var. Vad hemskt om jag blir ensam. Ska dit i alla fall. Undrar hur det blir med Leistur nu då... ytterligare ett riderbjudande, få se om det blir sjysst denna gång. Då kan sommaren bli uthärdlig.
fredag 27 maj 2011
Jag på trummor, brorsan på elgitarr
27 maj
Dagssoundtrack: Today / Smashing pumpkins
Totalokej dag, vaken halvett, till Maria ett tag, hem, Ante och Lise var här till halvtolv, sen trummor... Sömn halvtvå.
Dagens Klapp: Nils
Dagens Rapp: Klockan
Underbart, ljuvligt, åtminstone denna veckas roligaste timmar var det igår kväll.
Gone gone, One final Sandi, Revisited, Blizzard, Fat skeleton... Jag på trummor och brorsan på elgitarr, fruktansvärt kul. För det gick nästan. Så skönt när man sätter det, känner att man behärskar. I nästa sekund tappar man allt och får börja om, men sen går det igen. Hade kunnat hålla på mycket längre men slutade halvfyra.
Imorrn sticker brorsan hem igen. Kommer väl inte på 2 veckor sen.
Nu vet jag vad ordet spelsugen innebär. Nu fattar jag vad kul musik kan va.
Dagssoundtrack: Today / Smashing pumpkins
Totalokej dag, vaken halvett, till Maria ett tag, hem, Ante och Lise var här till halvtolv, sen trummor... Sömn halvtvå.
Dagens Klapp: Nils
Dagens Rapp: Klockan
Underbart, ljuvligt, åtminstone denna veckas roligaste timmar var det igår kväll.
Gone gone, One final Sandi, Revisited, Blizzard, Fat skeleton... Jag på trummor och brorsan på elgitarr, fruktansvärt kul. För det gick nästan. Så skönt när man sätter det, känner att man behärskar. I nästa sekund tappar man allt och får börja om, men sen går det igen. Hade kunnat hålla på mycket längre men slutade halvfyra.
Imorrn sticker brorsan hem igen. Kommer väl inte på 2 veckor sen.
Nu vet jag vad ordet spelsugen innebär. Nu fattar jag vad kul musik kan va.
torsdag 26 maj 2011
26 maj
Dagssoundtrack: Revisited / the Bear Quartet
Tidningen först, sen till stugan, sen till mammas jobb och skrev ut naturkunskapen. Skitbra jobb tycker jag. Lirade BQ-låtar med brorsan till fyra på morron. Härligt.
Tidningen först, sen till stugan, sen till mammas jobb och skrev ut naturkunskapen. Skitbra jobb tycker jag. Lirade BQ-låtar med brorsan till fyra på morron. Härligt.
Leg-koll
25 maj
Dagssoundtrack: Latin roots / Fugazi
På karneval, var galen ko. Vet inte vad hans klass föreställde men han såg helt dum ut. Skulle på karnevalsfesten sen men saknade leg, verkligen kul.
Knäpphuvet har klippt sig. Det är sant. Och han som var så söt, fin frisyr, fint hår.
Jag tittade och tittade idag, nog borde han va med i karnevalståget. Där var ju hans klass. Men han då? Där var ju en långis, men det var inte han. Men kollade länge på killen och upptäckte att det faktiskt var han. Han var sig inte lik och såg förbannat dum ut i sin utstyrsel. Han har inte klippt sig så otroligt mycket, bara normalt, så nu har han en sån där normal frisyr som alla andra killar. Trist, men jag tror att han är söt ändå. Det får jag nog se ikväll, han kommer säkert (karnevalsdisco). Aldrig att jag bjuder upp honom på en tryckare, aldrig. Jag trodde så före gymnasiefesten också, och då hade jag ju nästan vågat, men nu... näe. Aldrig. Kommer jag att gräma mig sen då? äh, näe, det tror jag inte. Jag var nog bara rejält avspänd på gymnasiefesten, det var därför jag ens kunde tänka tankarna.
Hoppas det blir kul ikväll. Går med Maria. Hon kan ju ibland tycka "nej vad tråkigt, vad trött jag är, nu åker vi hem" Men det kan hända att hon tycker det är kul, även om hon idag försökte övertala mig att vi inte skulle gå för att det är så trist väder.
Får se hur det blir. Lite nervös, men inte väldigt.
Rapport kommer.
Det lär i alla fall inte bli så kul som gymnasiefesten, det känns inte så. Jag är på lite tryckt humör.
Hemma igen.
Vet du, jag är synsk. På lite tryckt humör var jag. Och det blev bara skit. Leg-koll. Jag har inget. Bara att vända och skämmas. Åh jag hatar livet just nu, jag vill dö.
Dagssoundtrack: Latin roots / Fugazi
På karneval, var galen ko. Vet inte vad hans klass föreställde men han såg helt dum ut. Skulle på karnevalsfesten sen men saknade leg, verkligen kul.
Knäpphuvet har klippt sig. Det är sant. Och han som var så söt, fin frisyr, fint hår.
Jag tittade och tittade idag, nog borde han va med i karnevalståget. Där var ju hans klass. Men han då? Där var ju en långis, men det var inte han. Men kollade länge på killen och upptäckte att det faktiskt var han. Han var sig inte lik och såg förbannat dum ut i sin utstyrsel. Han har inte klippt sig så otroligt mycket, bara normalt, så nu har han en sån där normal frisyr som alla andra killar. Trist, men jag tror att han är söt ändå. Det får jag nog se ikväll, han kommer säkert (karnevalsdisco). Aldrig att jag bjuder upp honom på en tryckare, aldrig. Jag trodde så före gymnasiefesten också, och då hade jag ju nästan vågat, men nu... näe. Aldrig. Kommer jag att gräma mig sen då? äh, näe, det tror jag inte. Jag var nog bara rejält avspänd på gymnasiefesten, det var därför jag ens kunde tänka tankarna.
Hoppas det blir kul ikväll. Går med Maria. Hon kan ju ibland tycka "nej vad tråkigt, vad trött jag är, nu åker vi hem" Men det kan hända att hon tycker det är kul, även om hon idag försökte övertala mig att vi inte skulle gå för att det är så trist väder.
Får se hur det blir. Lite nervös, men inte väldigt.
Rapport kommer.
Det lär i alla fall inte bli så kul som gymnasiefesten, det känns inte så. Jag är på lite tryckt humör.
Hemma igen.
Vet du, jag är synsk. På lite tryckt humör var jag. Och det blev bara skit. Leg-koll. Jag har inget. Bara att vända och skämmas. Åh jag hatar livet just nu, jag vill dö.
tisdag 24 maj 2011
se neutral och onervös ut
24 maj
Dagssoundtrack: Den där låten
Glömde nk-jobbet hemma - SKIT! Var ner på stan efter skolan, esteterna hade krafs, Paul sjöng, ganska söt. Sen blev det normal kväll.
Estetettorna hade teater, musik och sånt där i centrum idag. Jag och Maria satte oss och kollade när dom spelade. Paul sjöng. Inte helt rent, men han har rätt hyfsad sångröst. Låten var rätt trist.
När Paul sen stod i solskenet och flinade, då förstod jag faktiskt hur jag kunnat vara så kär i honom. Maria sa nåt typ "Du kan väl va kär i den där i stället, när han nu är närvarande" och när jag svarade "nej, han är inte lika söt" var det inte med bestämd röst. "Det är ögona" sa jag sen. "Den andra har mycket finare ögon än Paul". Så såg jag på Paul och var inte så säker på det längre.
Paul var väldigt söt idag. Men bara idag.
Joakim Andersson, vilken nervframkallande typ. Nu råkade han sitta på en bänk mittemot bänken Maria och jag satt på ett tag. Och det var klart att jag måste kolla ditåt för att se om han skulle råka ha en viss kompis gömd nånstans i närheten. Och det var klart att han hade blicken åt mitt håll då. Och sen måste jag kolla om han fortfarande hade det, och det var klart att han hade. Så där höll jag på och hattade nervöst, och det såg han nog. Det såg ut som det, och jag blev full i skratt och visste inte vad jag ska göra av mig. Det såg han nog, så jag försökte verka normal. Der var svårt. Om mina ögon får säga vad de tror så tror de att han tror att jag spanar in honom. Vet inte hur jag ska få honom att sluta tro så, om det nu är så. Han gör mig ju nervös just för att jag ska försöka se neutral och onervös ut.
Vad dumt allt är.
Dagssoundtrack: Den där låten
Glömde nk-jobbet hemma - SKIT! Var ner på stan efter skolan, esteterna hade krafs, Paul sjöng, ganska söt. Sen blev det normal kväll.
Estetettorna hade teater, musik och sånt där i centrum idag. Jag och Maria satte oss och kollade när dom spelade. Paul sjöng. Inte helt rent, men han har rätt hyfsad sångröst. Låten var rätt trist.
När Paul sen stod i solskenet och flinade, då förstod jag faktiskt hur jag kunnat vara så kär i honom. Maria sa nåt typ "Du kan väl va kär i den där i stället, när han nu är närvarande" och när jag svarade "nej, han är inte lika söt" var det inte med bestämd röst. "Det är ögona" sa jag sen. "Den andra har mycket finare ögon än Paul". Så såg jag på Paul och var inte så säker på det längre.
Paul var väldigt söt idag. Men bara idag.
Joakim Andersson, vilken nervframkallande typ. Nu råkade han sitta på en bänk mittemot bänken Maria och jag satt på ett tag. Och det var klart att jag måste kolla ditåt för att se om han skulle råka ha en viss kompis gömd nånstans i närheten. Och det var klart att han hade blicken åt mitt håll då. Och sen måste jag kolla om han fortfarande hade det, och det var klart att han hade. Så där höll jag på och hattade nervöst, och det såg han nog. Det såg ut som det, och jag blev full i skratt och visste inte vad jag ska göra av mig. Det såg han nog, så jag försökte verka normal. Der var svårt. Om mina ögon får säga vad de tror så tror de att han tror att jag spanar in honom. Vet inte hur jag ska få honom att sluta tro så, om det nu är så. Han gör mig ju nervös just för att jag ska försöka se neutral och onervös ut.
Vad dumt allt är.
måndag 23 maj 2011
trevligheter
23 maj
Dagssoundtrack: Gray day / Brick
Sämre dag. Han hade inte lunch samtidigt. Var på teater, 2 timmar, Hamlet... nånting. Bra skådespelare men tung. Red Elza och det var skitkul.
It´s another gray day.
Inte sett han annat än på långt håll. Han åt inte samtidigt. Paul har jag däremot sett hypermycket. Bryr mig inte, men klart jag kollar på honom, gillar de där små kickarna jag får när det blir snabba ögonkontakter. När han gick förbi våra skåp vred han på blicken en liten aning åt mitt håll. Och när jag gick utanför matsalen han var i hade han blicken rak på andra sidan fönstret. Annars har dagen förflutit utan liknande trevligheter, trots att jag sett han hela tiden.
Paul är kul. Jag leker bara när jag kollar på honom.
När jag kollar på Hans leker jag också, men då fattar jag det inte själv, det är skillnaden.
Dagssoundtrack: Gray day / Brick
Sämre dag. Han hade inte lunch samtidigt. Var på teater, 2 timmar, Hamlet... nånting. Bra skådespelare men tung. Red Elza och det var skitkul.
It´s another gray day.
Inte sett han annat än på långt håll. Han åt inte samtidigt. Paul har jag däremot sett hypermycket. Bryr mig inte, men klart jag kollar på honom, gillar de där små kickarna jag får när det blir snabba ögonkontakter. När han gick förbi våra skåp vred han på blicken en liten aning åt mitt håll. Och när jag gick utanför matsalen han var i hade han blicken rak på andra sidan fönstret. Annars har dagen förflutit utan liknande trevligheter, trots att jag sett han hela tiden.
Paul är kul. Jag leker bara när jag kollar på honom.
När jag kollar på Hans leker jag också, men då fattar jag det inte själv, det är skillnaden.
söndag 22 maj 2011
Det blinda dumhuvet
22 maj
Dagssoundtrack: Center of the universe / Giant sand
Ok dag. Han hade lunch samtidigt. Draman var skitkul, sista gången. Gick till bussen samtidigt som han. Han ser mig inte.
Inte har det dumhuvet märkt mig heller. Gick bredvid, framför, och bakom honom på väg till bussen, och det KÄNDES så tydligt att han inte visste om min existens. Imorrn är det torsdag, samma lunch, men inte sjutton kommer det att utgöra nån förändring heller. Han märker inte hur jag kollar på honom. Han kommer aldrig att märka det.
Idag borde jag såklart ha tagit i av alla krafter för att glo på honom så mycket som möjligt, få honom att fatta att JAG KOLLAR IN HONOM, JUST HONOM, JUST JAG. Men det skulle ha sett mycket dumt ut. Om man ser synen framför sig, ett par killar går nerför en backe, och en tjej de inte känner går jämsides med dom, med sitt huvud stelt åt sidan åt deras håll, glor på den ene av dom med stadig blick, sekund efter sekund nerför backen.
Jo, det hade sett mycket dumt ut. Men jag hade nog kunnat kolla LITE mer än jag gjorde i alla fall. Jag var rätt omodig idag. Men vad gör det egentligen för skillnad? Han ser ju så sällan åt mitt håll det blinda dumhuvet.
Hur blir det efter sommarlovet? Jag måste ha glömt honom då, annars blir det här sommarlovet alltför tungt att kämpa sig igenom. Det blir nog nån fade out av nåt slag, skulle tro att han är ute ur min skalle redan ett par veckor efter skolans slut. Det brukar väl funka så, och det är ju tur.
Dagssoundtrack: Center of the universe / Giant sand
Ok dag. Han hade lunch samtidigt. Draman var skitkul, sista gången. Gick till bussen samtidigt som han. Han ser mig inte.
Inte har det dumhuvet märkt mig heller. Gick bredvid, framför, och bakom honom på väg till bussen, och det KÄNDES så tydligt att han inte visste om min existens. Imorrn är det torsdag, samma lunch, men inte sjutton kommer det att utgöra nån förändring heller. Han märker inte hur jag kollar på honom. Han kommer aldrig att märka det.
Idag borde jag såklart ha tagit i av alla krafter för att glo på honom så mycket som möjligt, få honom att fatta att JAG KOLLAR IN HONOM, JUST HONOM, JUST JAG. Men det skulle ha sett mycket dumt ut. Om man ser synen framför sig, ett par killar går nerför en backe, och en tjej de inte känner går jämsides med dom, med sitt huvud stelt åt sidan åt deras håll, glor på den ene av dom med stadig blick, sekund efter sekund nerför backen.
Jo, det hade sett mycket dumt ut. Men jag hade nog kunnat kolla LITE mer än jag gjorde i alla fall. Jag var rätt omodig idag. Men vad gör det egentligen för skillnad? Han ser ju så sällan åt mitt håll det blinda dumhuvet.
Hur blir det efter sommarlovet? Jag måste ha glömt honom då, annars blir det här sommarlovet alltför tungt att kämpa sig igenom. Det blir nog nån fade out av nåt slag, skulle tro att han är ute ur min skalle redan ett par veckor efter skolans slut. Det brukar väl funka så, och det är ju tur.
lördag 21 maj 2011
21 maj
21 maj
Dagssoundtrack: Lossleader / Codeine
Normal tisdag, ganska i alla fall. Åkte hem två efter dataprov. Åkte till Sundsvall, pizza på Alnö efter biltitt. Lade mig halvtio.
Dagssoundtrack: Lossleader / Codeine
Normal tisdag, ganska i alla fall. Åkte hem två efter dataprov. Åkte till Sundsvall, pizza på Alnö efter biltitt. Lade mig halvtio.
fredag 20 maj 2011
Ungdomsåren
20 maj
Dagssoundtrack: Possibilities / Papas Fritas
Rätt blä humör. Datsprovet gick dåligt. Äckelmat, sås av makaroner (sönderkokta). "Missade" gloläge. Han är söt ändå, dumhuvet. Nervig, spänd, less. Inget funkar.
Näe, blä. Ingen kul dag. Till cafeterian före matten, som jag alltid gör. Köpte godis denna gång, och han satt suveränt rätt där jag skulle gå förbi, men näe. Jag blev nog bortskämd på hans tidigare små huvudvändningar. Nu såg han bara rakt fram.
I väntan på halvfyrabussen satt jag och Maria i cafeterian. Valde mellan en soffa till höger och en till vänster, och valde fel, visade det sig sen, för han kom in och satte sig vid andra sidan, med ryggen prydligt åt mitt håll. Hade vi tagit den andra soffan hade det varit det bästa spanläget i världshistorien.
Att se hans rygg på långt håll var inte nåt nöje. Vi gick ut i solen, satte oss, det var skönt. Klockan gick mot halvfyra, och killen FICK ju bara inte gå till bussen före mig. Så vi började gå, om vi bara hade gått lite senare... Nu kom våran buss, han kom långt därborta, så jag kunde inte dröja mig kvar därute. Om bara bussen kommit nån minut senare så jag stått därute när han kom förbi. Vad skit. En blädag.
Känner mig så totalt antiokej så det är helt sanslöst. Vill inte vara mig. Jo jag vill vara mig men inte vara som jag är. Jag vill må bra. En del säger att ungdomsåren var deras bästa tid. Då kan det alltså bara bli värre nu.
Hoppas att jag någon gång i framtiden kan se tillbaka på det jag skrivit och skratta åt det. Det är en liten dröm som jag har.
Dagssoundtrack: Possibilities / Papas Fritas
Rätt blä humör. Datsprovet gick dåligt. Äckelmat, sås av makaroner (sönderkokta). "Missade" gloläge. Han är söt ändå, dumhuvet. Nervig, spänd, less. Inget funkar.
Näe, blä. Ingen kul dag. Till cafeterian före matten, som jag alltid gör. Köpte godis denna gång, och han satt suveränt rätt där jag skulle gå förbi, men näe. Jag blev nog bortskämd på hans tidigare små huvudvändningar. Nu såg han bara rakt fram.
I väntan på halvfyrabussen satt jag och Maria i cafeterian. Valde mellan en soffa till höger och en till vänster, och valde fel, visade det sig sen, för han kom in och satte sig vid andra sidan, med ryggen prydligt åt mitt håll. Hade vi tagit den andra soffan hade det varit det bästa spanläget i världshistorien.
Att se hans rygg på långt håll var inte nåt nöje. Vi gick ut i solen, satte oss, det var skönt. Klockan gick mot halvfyra, och killen FICK ju bara inte gå till bussen före mig. Så vi började gå, om vi bara hade gått lite senare... Nu kom våran buss, han kom långt därborta, så jag kunde inte dröja mig kvar därute. Om bara bussen kommit nån minut senare så jag stått därute när han kom förbi. Vad skit. En blädag.
Känner mig så totalt antiokej så det är helt sanslöst. Vill inte vara mig. Jo jag vill vara mig men inte vara som jag är. Jag vill må bra. En del säger att ungdomsåren var deras bästa tid. Då kan det alltså bara bli värre nu.
Hoppas att jag någon gång i framtiden kan se tillbaka på det jag skrivit och skratta åt det. Det är en liten dröm som jag har.
torsdag 19 maj 2011
sen är det nog inga fler prövningar
19 maj
Dagssoundtrack: Floating friends / Archers of loaf
Hemskt att gå upp på morron. Somnade till bob hund sen, sov till halvett. Slöat, åkt till stugan, gått på liten promenad.
Måndag imorrn. Karneval på lördag, usch, usch, usch, det känns som innan gymnasiefesten, jag vill inte gå. Jag vet inte vad det är, vad jag ska göra, vem jag ska vara med. Men lär väl överleva den här gången också, eller..? Så ska man köpa examenskläder också. Usch. Men sen... Sen är det nog inga fler prövningar den här våren. Va skönt det blir då. Sommarlov. Inte träffa folk, läskiga folk, inte behöva vara nån till lags, inte behöva bry mig om vad folk tycker om mig. Bara vara ensam och ha TRÅKIGT.
Dagssoundtrack: Floating friends / Archers of loaf
Hemskt att gå upp på morron. Somnade till bob hund sen, sov till halvett. Slöat, åkt till stugan, gått på liten promenad.
Måndag imorrn. Karneval på lördag, usch, usch, usch, det känns som innan gymnasiefesten, jag vill inte gå. Jag vet inte vad det är, vad jag ska göra, vem jag ska vara med. Men lär väl överleva den här gången också, eller..? Så ska man köpa examenskläder också. Usch. Men sen... Sen är det nog inga fler prövningar den här våren. Va skönt det blir då. Sommarlov. Inte träffa folk, läskiga folk, inte behöva vara nån till lags, inte behöva bry mig om vad folk tycker om mig. Bara vara ensam och ha TRÅKIGT.
onsdag 18 maj 2011
drömde om Paul
18 maj
Dagssoundtrack: Explain / Papas fritas
Var på hästmässan i Hudik med Maria och Åsa. Åt min femte hamburgare på fyra dagar. Rätt kul var det i alla fall. Sverige blev trea i eurovision.
Vet du vem jag drömde om i natt? Inte han faktiskt, jag drömde om Paul. Han hade klippt sig upptäckte jag när jag gick in i Nils rum som var cafeterian på samma gång. Och han var ju rätt söt. Såg på mig ordentligt också, fällde mig nästan. Det var inte Paul riktigt ändå, det var inte hans ögon. Det var Roddan-ögon.
I alla fall, sen satt jag i cafeterian. Så kom han och satte sig och placerade sig i gloläge, och satte igång med att kolla in mig. Kollade väldigt mycket. Och jag kollade väl tillbaka litegrann. Ganska småmysigt.
Men sen kom nån tjej, som tydligen var hans tjej, och började gosa med han.
"jahapp, ajdå" tyckte jag. Sen tror jag att jag vaknade. Dum dröm.
Dagssoundtrack: Explain / Papas fritas
Var på hästmässan i Hudik med Maria och Åsa. Åt min femte hamburgare på fyra dagar. Rätt kul var det i alla fall. Sverige blev trea i eurovision.
Vet du vem jag drömde om i natt? Inte han faktiskt, jag drömde om Paul. Han hade klippt sig upptäckte jag när jag gick in i Nils rum som var cafeterian på samma gång. Och han var ju rätt söt. Såg på mig ordentligt också, fällde mig nästan. Det var inte Paul riktigt ändå, det var inte hans ögon. Det var Roddan-ögon.
I alla fall, sen satt jag i cafeterian. Så kom han och satte sig och placerade sig i gloläge, och satte igång med att kolla in mig. Kollade väldigt mycket. Och jag kollade väl tillbaka litegrann. Ganska småmysigt.
Men sen kom nån tjej, som tydligen var hans tjej, och började gosa med han.
"jahapp, ajdå" tyckte jag. Sen tror jag att jag vaknade. Dum dröm.
tisdag 17 maj 2011
tänka om
17 maj
Dagssoundtrack: Holiday / Papas fritas
Henriks födelsedag, barnkalas. Maria var här. Åt hamburgare sen. Och slöat. Känner mig konstigt stressad.
Det känns som om det skulle va måndag imorrn. Egentligen skulle jag nog vilja det.
Nästa vecka ska jag testa en sak. Jag ska tänka "Han märker att jag ser på honom, han bara låtsas att han inte gör det" och sen ska jag pejla honom för att se om hans uppträdande överensstämmer med det. Det ska faktiskt bli hyfsat intressant. Jag har ju aldrig tänkt åt det där hållet förut. Nu ska jag tänka om, i några dagar, och när jag tänker att "han har nog inte märkt mig ändå", får jag väl återgå till de vanliga tankarna.
Dagssoundtrack: Holiday / Papas fritas
Henriks födelsedag, barnkalas. Maria var här. Åt hamburgare sen. Och slöat. Känner mig konstigt stressad.
Det känns som om det skulle va måndag imorrn. Egentligen skulle jag nog vilja det.
Nästa vecka ska jag testa en sak. Jag ska tänka "Han märker att jag ser på honom, han bara låtsas att han inte gör det" och sen ska jag pejla honom för att se om hans uppträdande överensstämmer med det. Det ska faktiskt bli hyfsat intressant. Jag har ju aldrig tänkt åt det där hållet förut. Nu ska jag tänka om, i några dagar, och när jag tänker att "han har nog inte märkt mig ändå", får jag väl återgå till de vanliga tankarna.
måndag 16 maj 2011
konstig och ensam
16 maj
Dagssoundtrack: Jag vill inte vara rädd / Kent
Det snöar. I måndags var det sommar. Ledig, Maria kom hit ett tag, sådär halvhumör idag, ganska slö.
Tre skolveckor kvar. Hur mycket är det? Jo, det var tre veckor sen jag var på uselt humör utom när han gick förbi i korridoren efter engelskan.
Inte längesen alls. Det är snart sommarlov. Alla andra bara längtar, men inte jag. Jag är inte som andra. Jag är en konstig människa. Konstig och ensam, och oförmögen att göra nåt åt min situation.
Dagssoundtrack: Jag vill inte vara rädd / Kent
Det snöar. I måndags var det sommar. Ledig, Maria kom hit ett tag, sådär halvhumör idag, ganska slö.
Tre skolveckor kvar. Hur mycket är det? Jo, det var tre veckor sen jag var på uselt humör utom när han gick förbi i korridoren efter engelskan.
Inte längesen alls. Det är snart sommarlov. Alla andra bara längtar, men inte jag. Jag är inte som andra. Jag är en konstig människa. Konstig och ensam, och oförmögen att göra nåt åt min situation.
söndag 15 maj 2011
citerar en sexåring
15 maj
Dagssoundtrack: Den osynliga mannen / Kent
Normal dag, halvtråkig. Nationellt matteprov som gick bra. Hem två. Slöat hela kvällen, ätit hamburgare.
Bara sett ryggen på den där idag. Trist. Ingen skoldag förrän på måndag nu. Gjort matteprov idag, ganska skönt. Vi satt med nån naturklass som skulle göra kemiprov, för att sitta i vägen så vi inte kunde kolla på varann. Killen som satte sig bredvid mig hade jag aldrig sett förr, totalnormal typ, inte snygg alls, men i brist på andra... Tänkte på att han satt där bredvid mig, och sneglade LITE på honom. När han gick och vässade pennan kollade jag på honom. Han kollade upp. Fick låtsas att jag läste något som stod på tavlan. Se vad desperat jag är, bara för att det kommer in lite nytt folk i vårt klassrum ska jag förstås leta rätt på nån.
Hur ska det bli i sommar? Jag kommer att vara hemma och i stugan mestadels. Där finns det inga killar att spana på ens om man är desperat och kan ta vad som helst.
Har inget vettigt att skriva. Nk-provet gick så dåligt, det som gick så bra, trodde jag ju när jag gjort det. Vad skit. Men då behöver jag inte kämpa mer, för jag får inte ens VG nu. Inte en chans.
Ikväll blir det hamburgare. Vad gott. Men brorsan kommer inte hem i helgen. Jag som knappt träffat honom på 5 veckor nu... Och inte fått en enda trumlektion. Han kommer säkert att säga att jag ska lyssna ut musik, höra efter trummorna och spela på knäna, lära mig på så vis. Och det försöker jag ju med, men jag lyckas aldrig fatta hur de slår. Och hur många armar har de egentligen?
"Åh men gud så snabbt den körde alltså! Jag ryktade den inte in i ditt rum, den måste ha stuttat" Det där var brorsan, den lilla. Som leker med bil. "Men pappa, ser du vad fint bilen kör" (det var han igen) "Ja. Mhm. Jaha." Det där var en oengagerad far. "Down by the river..." Det där var Neil Young. "Å så kör du sakta på slutet... "Åh men, den krocka, fan, jävla koskitsbil, åh fy fan va tufft, pappa, det var så tufft. Fan. Åh tur alltså att den inte körde in i dammhuset."
Oj vad kul jag har, sitter och citerar en sexåring, jag har TRÅKIGT. Jag längtar efter Red house painters. Den har brorsan snott. Åsså Archersbandet har han tagit tillbaka. Jag vill nog ha en häst också. Men det är kört. Vad jag tjabblar ointressant.
"Du får gärna avsky mig... om du gör mig tydlig..."
Det där var Kent. Men det var jag som menade det nu.
Tänk om det är så att han sett mig. Då får han gärna avsky mig. För då är jag ändå någon, då vet han att jag finns.
Dagssoundtrack: Den osynliga mannen / Kent
Normal dag, halvtråkig. Nationellt matteprov som gick bra. Hem två. Slöat hela kvällen, ätit hamburgare.
Bara sett ryggen på den där idag. Trist. Ingen skoldag förrän på måndag nu. Gjort matteprov idag, ganska skönt. Vi satt med nån naturklass som skulle göra kemiprov, för att sitta i vägen så vi inte kunde kolla på varann. Killen som satte sig bredvid mig hade jag aldrig sett förr, totalnormal typ, inte snygg alls, men i brist på andra... Tänkte på att han satt där bredvid mig, och sneglade LITE på honom. När han gick och vässade pennan kollade jag på honom. Han kollade upp. Fick låtsas att jag läste något som stod på tavlan. Se vad desperat jag är, bara för att det kommer in lite nytt folk i vårt klassrum ska jag förstås leta rätt på nån.
Hur ska det bli i sommar? Jag kommer att vara hemma och i stugan mestadels. Där finns det inga killar att spana på ens om man är desperat och kan ta vad som helst.
Har inget vettigt att skriva. Nk-provet gick så dåligt, det som gick så bra, trodde jag ju när jag gjort det. Vad skit. Men då behöver jag inte kämpa mer, för jag får inte ens VG nu. Inte en chans.
Ikväll blir det hamburgare. Vad gott. Men brorsan kommer inte hem i helgen. Jag som knappt träffat honom på 5 veckor nu... Och inte fått en enda trumlektion. Han kommer säkert att säga att jag ska lyssna ut musik, höra efter trummorna och spela på knäna, lära mig på så vis. Och det försöker jag ju med, men jag lyckas aldrig fatta hur de slår. Och hur många armar har de egentligen?
"Åh men gud så snabbt den körde alltså! Jag ryktade den inte in i ditt rum, den måste ha stuttat" Det där var brorsan, den lilla. Som leker med bil. "Men pappa, ser du vad fint bilen kör" (det var han igen) "Ja. Mhm. Jaha." Det där var en oengagerad far. "Down by the river..." Det där var Neil Young. "Å så kör du sakta på slutet... "Åh men, den krocka, fan, jävla koskitsbil, åh fy fan va tufft, pappa, det var så tufft. Fan. Åh tur alltså att den inte körde in i dammhuset."
Oj vad kul jag har, sitter och citerar en sexåring, jag har TRÅKIGT. Jag längtar efter Red house painters. Den har brorsan snott. Åsså Archersbandet har han tagit tillbaka. Jag vill nog ha en häst också. Men det är kört. Vad jag tjabblar ointressant.
"Du får gärna avsky mig... om du gör mig tydlig..."
Det där var Kent. Men det var jag som menade det nu.
Tänk om det är så att han sett mig. Då får han gärna avsky mig. För då är jag ändå någon, då vet han att jag finns.
påverkan är påverkan
14 maj
Dagssoundtrack: Ironic / Alanis Morissette
Struntade i gympan, bara haft lektion från halvett till två. Kollade på talangjakten, Sara sjöng Ironic skitbra! Vann såklart. Åkte till Maria sen.
Näe, det kan ju inte vara så...
Snackat med mamma, och hon kommer med den häpnadsväckande kommentaren "DET ÄR VÄL KLART ATT HAN HAR MÄRKT DET"
Hennes teori var i och för sig prydligt pusselbitsplacerande, men för osannolik enligt mig. Hon tror att han märker mig hela tiden, ser hur jag kollar, blir generad och försöker att se ut som om han inte märker något, se oberörd ut.
Hur går det ihop? Jorå, det går rätt bra ihop med hans uppförande. Men det kan väl inte va så eller..? På nåt vis tycker jag att jag borde ha märkt. Men, är han inte lite överdrivet oseende, overörd..?
Som han var igår till exempel, det var ju lite sanslöst. Han såg ju förbi mig så enormt, drog förbi mig med blicken ibland, satt med huvet åt rätt håll hela tiden men märkte ALDRIG nåt. Han borde verkligen ha gjort det som jag såg på honom då. Men han gjorde det inte. Eller?
Hur skulle jag själv reagera om nån såg på mig? Vore det någon jag hade lite halvt intresse för skulle jag ju bli dönyfiken, och inte skraj för att kolla tillbaka. Men en kille jag inte var ett dugg intresserad av då, nån ful och trist typ... Då skulle jag nog spela lite sådär oberörd kanske, kika åt hans håll ibland för att se om han fortfarande kollar, men inte se rakt på honom. Och skulle det bli tillräckligt plågsamt skulle jag nog kunna säga till mina kompisar "vi sätter oss på nån bänk därute..."
Och skulle jag veta att han gick på andra sidan om bussen skulle jag kanske snegla åt haans håll, vända huvet ditåt, för att kolla om han kollar på mig nu också. Sen skulle jag kliva in i min buss och flina lite för mig själv. Eller... skulle jag sucka och ogilla killen? Nej. JAG skulle inte det. Men jag kan inte veta hur någon annan skulle göra i mitt läge, trots allt.
Om det nu skulle vara så, att han redan märkt allt, vilken helvetes jävla seger det skulle vara, det skulle i alla fall betyda att jag påverkar honom, även om han bara ogillar det...
Påverkan är påverkan. Att påverka någon betyder att någon vet att man finns.
Ljuvliga tanke.
Men jag tror inte på den ljuvliga tanken. Så jag kommer att fortsätta köra hårt med mina ögon. Tycker han det är jobbigt får han väl säga till.
Dagssoundtrack: Ironic / Alanis Morissette
Struntade i gympan, bara haft lektion från halvett till två. Kollade på talangjakten, Sara sjöng Ironic skitbra! Vann såklart. Åkte till Maria sen.
Näe, det kan ju inte vara så...
Snackat med mamma, och hon kommer med den häpnadsväckande kommentaren "DET ÄR VÄL KLART ATT HAN HAR MÄRKT DET"
Hennes teori var i och för sig prydligt pusselbitsplacerande, men för osannolik enligt mig. Hon tror att han märker mig hela tiden, ser hur jag kollar, blir generad och försöker att se ut som om han inte märker något, se oberörd ut.
Hur går det ihop? Jorå, det går rätt bra ihop med hans uppförande. Men det kan väl inte va så eller..? På nåt vis tycker jag att jag borde ha märkt. Men, är han inte lite överdrivet oseende, overörd..?
Som han var igår till exempel, det var ju lite sanslöst. Han såg ju förbi mig så enormt, drog förbi mig med blicken ibland, satt med huvet åt rätt håll hela tiden men märkte ALDRIG nåt. Han borde verkligen ha gjort det som jag såg på honom då. Men han gjorde det inte. Eller?
Hur skulle jag själv reagera om nån såg på mig? Vore det någon jag hade lite halvt intresse för skulle jag ju bli dönyfiken, och inte skraj för att kolla tillbaka. Men en kille jag inte var ett dugg intresserad av då, nån ful och trist typ... Då skulle jag nog spela lite sådär oberörd kanske, kika åt hans håll ibland för att se om han fortfarande kollar, men inte se rakt på honom. Och skulle det bli tillräckligt plågsamt skulle jag nog kunna säga till mina kompisar "vi sätter oss på nån bänk därute..."
Och skulle jag veta att han gick på andra sidan om bussen skulle jag kanske snegla åt haans håll, vända huvet ditåt, för att kolla om han kollar på mig nu också. Sen skulle jag kliva in i min buss och flina lite för mig själv. Eller... skulle jag sucka och ogilla killen? Nej. JAG skulle inte det. Men jag kan inte veta hur någon annan skulle göra i mitt läge, trots allt.
Om det nu skulle vara så, att han redan märkt allt, vilken helvetes jävla seger det skulle vara, det skulle i alla fall betyda att jag påverkar honom, även om han bara ogillar det...
Påverkan är påverkan. Att påverka någon betyder att någon vet att man finns.
Ljuvliga tanke.
Men jag tror inte på den ljuvliga tanken. Så jag kommer att fortsätta köra hårt med mina ögon. Tycker han det är jobbigt får han väl säga till.
fredag 13 maj 2011
hans kompis
13 maj
Dagssoundtrack: Another Round / Honey is cool
Rätt bra dag på bra humör. Inget speciellt. Var töntig och gloende, men han märkte inget, bara hans kompis. Till mormor, Maria var med. Sett tv.
Vilken fruktansvärd tönt jag var idag. Den stora cafeterian var totalt tom, tyst och ödslig, förutom ett bord där han och tre andra satt. Och vid ett bord intill satte sig jag och Maria såklart. Och där satt jag och hängde över bordet för att se honom bra, glodde. Tog små pauser ibland när jag mumlade nervöst med Maria och skrattade och töntade mig. Sen var min blick tillbaka åt samma håll igen. Oj vad han ertappade mig. Joakim Andersson, killen som satt bredvid honom. Och det var ju inte konstigt, så som man betedde sig. Och man kände sig verkligen ertappad just för att det var så folktomt och alldeles tyst, hörde deras röster tydligt, och de satt inte ens och spelade kort utan hade bara tråkigt. Klart man har all tid i världen då att upptäcka om de enda personerna som sitter inom synhåll glor åt ens håll. Och det upptäckte som sagt hans kompis. Han såg på mig som om jag suttit och glott på dom i en kikare. Hela tiden. Och jag kände mig ju som en sån där hypertönt till tjej som sitter och dyrkar nån universums gud som är SÅÅÅ jävla snygg! Jag vill inte va en sån. Men ibland är det ohjälpligt.
Försökte att glo ditåt när den där killen inte såg, men det var förbannat svårt, han hade ju huvet åt precis rätt håll. Det hade Hans också, nästan, inte riktigt. Han såg i alla fall inte ett piss. Märkte inget alls, såg aldrig på mig, for bara förbi med blicken nån gång.
Så jag satt där och kände mig töntig, medan han satt och slog med en penna på en colaburk så det nästan ekade i den tomma lokalen. Jag ville att HAN skulle se mig. Men han såg mig inte. Det var bara den där andra killens ögon som var där hela tiden. Men så gick han och jag pustade ut. Men då sa det översöta dumhuvudet "vi sätter oss på nån bänk därute" och så gick alla. Jag och Maria satt kvar. Det var varmt, längtade ut, men det hade såklart varit lite väl.
När vi senare gick mot bussen kom han och nån annan kille bakom oss. De gick förbi oss och gick runt bussen vi skulle gå på. När jag skulle gå in vek han just förbi framändan på bussen, och då vände han sig faktiskt lite om och såg på mig kort, innan jag klev in i bussen. Maria sa att han tvärstannade, men hon kan ju överdriva rätt rejält ibland. Det var ett sjysst ögonblick i alla fall.
Varför märker han inget? Varför ertappar han mig aldrig? Tänk ifall det varit den där Joakim Andersson jag kollat in. Då hade jag kunnat ha ögonkontakt med honom hur mycket som helst idag, det hade nog varit rätt kul. Vad är det som gör att han märker allt, när Hans inte ser ett dyft? Kanske att de är helt olika typer. Joakim är en framåt och säker typ, det syns lång väg. Är det att han VÅGAR upptäcka att nån kollar åt hans håll, VÅGAR registrera det? Det kanske aldrig skulle falla Hans in att tro att jag sitter och ser på just honom, därför märker han det inte.
Det är en svag teori, jag vet. Han är ju en söt kille. Jag kan inte va ensam om att tycka så. Han måste ha varit med om att tjejer kollar in honom, han kan inte ha så dåligt självförtroende. Nej, den teorin skippar vi. Jag kan en bättre nämligen. Vissa personer är vaknare och ser mer än andra gör, och han är inte en av dom.
Dagssoundtrack: Another Round / Honey is cool
Rätt bra dag på bra humör. Inget speciellt. Var töntig och gloende, men han märkte inget, bara hans kompis. Till mormor, Maria var med. Sett tv.
Vilken fruktansvärd tönt jag var idag. Den stora cafeterian var totalt tom, tyst och ödslig, förutom ett bord där han och tre andra satt. Och vid ett bord intill satte sig jag och Maria såklart. Och där satt jag och hängde över bordet för att se honom bra, glodde. Tog små pauser ibland när jag mumlade nervöst med Maria och skrattade och töntade mig. Sen var min blick tillbaka åt samma håll igen. Oj vad han ertappade mig. Joakim Andersson, killen som satt bredvid honom. Och det var ju inte konstigt, så som man betedde sig. Och man kände sig verkligen ertappad just för att det var så folktomt och alldeles tyst, hörde deras röster tydligt, och de satt inte ens och spelade kort utan hade bara tråkigt. Klart man har all tid i världen då att upptäcka om de enda personerna som sitter inom synhåll glor åt ens håll. Och det upptäckte som sagt hans kompis. Han såg på mig som om jag suttit och glott på dom i en kikare. Hela tiden. Och jag kände mig ju som en sån där hypertönt till tjej som sitter och dyrkar nån universums gud som är SÅÅÅ jävla snygg! Jag vill inte va en sån. Men ibland är det ohjälpligt.
Försökte att glo ditåt när den där killen inte såg, men det var förbannat svårt, han hade ju huvet åt precis rätt håll. Det hade Hans också, nästan, inte riktigt. Han såg i alla fall inte ett piss. Märkte inget alls, såg aldrig på mig, for bara förbi med blicken nån gång.
Så jag satt där och kände mig töntig, medan han satt och slog med en penna på en colaburk så det nästan ekade i den tomma lokalen. Jag ville att HAN skulle se mig. Men han såg mig inte. Det var bara den där andra killens ögon som var där hela tiden. Men så gick han och jag pustade ut. Men då sa det översöta dumhuvudet "vi sätter oss på nån bänk därute" och så gick alla. Jag och Maria satt kvar. Det var varmt, längtade ut, men det hade såklart varit lite väl.
När vi senare gick mot bussen kom han och nån annan kille bakom oss. De gick förbi oss och gick runt bussen vi skulle gå på. När jag skulle gå in vek han just förbi framändan på bussen, och då vände han sig faktiskt lite om och såg på mig kort, innan jag klev in i bussen. Maria sa att han tvärstannade, men hon kan ju överdriva rätt rejält ibland. Det var ett sjysst ögonblick i alla fall.
Varför märker han inget? Varför ertappar han mig aldrig? Tänk ifall det varit den där Joakim Andersson jag kollat in. Då hade jag kunnat ha ögonkontakt med honom hur mycket som helst idag, det hade nog varit rätt kul. Vad är det som gör att han märker allt, när Hans inte ser ett dyft? Kanske att de är helt olika typer. Joakim är en framåt och säker typ, det syns lång väg. Är det att han VÅGAR upptäcka att nån kollar åt hans håll, VÅGAR registrera det? Det kanske aldrig skulle falla Hans in att tro att jag sitter och ser på just honom, därför märker han det inte.
Det är en svag teori, jag vet. Han är ju en söt kille. Jag kan inte va ensam om att tycka så. Han måste ha varit med om att tjejer kollar in honom, han kan inte ha så dåligt självförtroende. Nej, den teorin skippar vi. Jag kan en bättre nämligen. Vissa personer är vaknare och ser mer än andra gör, och han är inte en av dom.
torsdag 12 maj 2011
hitta nån
12 maj
Dagssoundtrack: Katy song / Red house painters
Varmt, sommar. Cyklade ju först, sen bara slöat. Engelskajobb gick skitdåligt trots en del kamp.
Ska göra engelska. Vill inte. Absolut inte. Orkar inte. Usch. Jag känner för att gå ut och gå i skogen, gå upp på ett berg eller nåt. Men har inte ens tid att skriva det här egentligen.
När jag sa till Maria att hon skulle leta efter ett span i skolkatalogen och ta nån från hans klass så vi fick nåt gemensamt, tog hon mig faktiskt nästan på allvar. Hon skulle kolla i alla fall.
För vissa är det tydligen enkelt att hitta nån att kolla in. Jag hittar inte. Det bara blir. När man inte är kär kan man ju aldrig tänka sig att man skulle kunna bli det. Men det blir man.
Dagssoundtrack: Katy song / Red house painters
Varmt, sommar. Cyklade ju först, sen bara slöat. Engelskajobb gick skitdåligt trots en del kamp.
Ska göra engelska. Vill inte. Absolut inte. Orkar inte. Usch. Jag känner för att gå ut och gå i skogen, gå upp på ett berg eller nåt. Men har inte ens tid att skriva det här egentligen.
När jag sa till Maria att hon skulle leta efter ett span i skolkatalogen och ta nån från hans klass så vi fick nåt gemensamt, tog hon mig faktiskt nästan på allvar. Hon skulle kolla i alla fall.
För vissa är det tydligen enkelt att hitta nån att kolla in. Jag hittar inte. Det bara blir. När man inte är kär kan man ju aldrig tänka sig att man skulle kunna bli det. Men det blir man.
onsdag 11 maj 2011
sen får han tycka vad han vill
11 maj
Dagssoundtrack: TV movies / Papas fritas
Åkte till Maria, var ute lite, skrev på datorn, cyklade hem. Lyssnade musik, spelade lite trummor... normal dag.
Nu är humöret lite sådär halvtrist. Tänk om man kunde få känna sig som i förrgår hela tiden. Sådär skönt flummig som jag var då.
För 3 månader sen hade jag en helt annan kille i skallen än vad jag har nu. Konstigt. Men det är klart, Paul är ju inte neutral. Jag hajar ju till litegrann, men när jag inte ser honom vet jag inte ens om att han finns. Men jag håller ett öga på honom, för att kolla om han håller ett öga på mig. Det händer ju. Ja, det är rätt konstigt. För det mesta går han bara förbi, ägnar mig inte ett ögonkast, så är det nästan alltid. Men nån gång ibland är det inte så. Det är det som gör mig nyfiken. Det är som om han ser just mig ibland. Jätteibland. Väldigt sällan. Men det händer. Som i torsdags när han satt i cafeterian och jag var på väg ut därifrån. Då råkade jag kolla åt höger, och han hade vänt huvet åt mitt håll, ja det såg faktiskt ut som att han följde mig lite med blicken. Men det var på ganska långt håll, så jag såg nog fel. Blev lite halvglad ändå av det.
Paul är i alla fall inte ett dugg söt längre hur det nu kommer sig. Att jag kunde tycka att han hade så fina ögon, var så översöt... fattar det inte riktigt. Men det är ju mycket man inte fattar.
Ja! Jag grejade det, haltande, men ändå... övar jag upp det där kan det bli bra. Men varför ska jag få så ont? Armarna blir bedövade efter bara en kvarts spelande. Men kul är det. Och jag gör små framsteg trots min totala talanglöshet. Och jag gillar smärtan, som träningsvärk efter en lyckad ridlektion.
Nu mår jag rätt okej faktiskt, just nu, trots den ruvande ångesten inför sommarlovet. Hur många veckor är det kvar?
Fyra bara.
Jag skulle aldrig kunna förändra mitt läga på fyra veckor. Så sommarlovet kommer att bli som det blir, det vill säga mycket ensamt, mycket tråkigt. Så jag vill inte ha nåt sommarlov.
Efter sommarlovet kommer niorna upp på skolan. Äckliga jävla stroppiga nior, jag tål dom bara inte. Och så lägger dom väl beslag på treorna då...
Jag kommer väl säkert inte va kär i Roddan längre då. Svårt att tänka sig, men jag vet ju hur jag kan ändra mig. Det är han som är rätt nu, så totalt enormt RÄTT. Men Paul var också totalt enormt rätt. Och före honom Martin. Det går inte att tänka sig nu att jag tänkte så då. Men det gjorde jag. Så jag hinner ändra mig igen. Men inte tror jag att det blir före sommarlovet i alla fall. Helt omöjligt. Jag måste få han att upptäcka hur jag kollar in honom. Men hur skulle det gå till? Det är i alla fall nåt slags mål nu. Jag vill att han ska upptäcka ett par ögon som ser honom, och sen får han tycka vad han vill. Då har han i alla fall sett mig.
Dagssoundtrack: TV movies / Papas fritas
Åkte till Maria, var ute lite, skrev på datorn, cyklade hem. Lyssnade musik, spelade lite trummor... normal dag.
Nu är humöret lite sådär halvtrist. Tänk om man kunde få känna sig som i förrgår hela tiden. Sådär skönt flummig som jag var då.
För 3 månader sen hade jag en helt annan kille i skallen än vad jag har nu. Konstigt. Men det är klart, Paul är ju inte neutral. Jag hajar ju till litegrann, men när jag inte ser honom vet jag inte ens om att han finns. Men jag håller ett öga på honom, för att kolla om han håller ett öga på mig. Det händer ju. Ja, det är rätt konstigt. För det mesta går han bara förbi, ägnar mig inte ett ögonkast, så är det nästan alltid. Men nån gång ibland är det inte så. Det är det som gör mig nyfiken. Det är som om han ser just mig ibland. Jätteibland. Väldigt sällan. Men det händer. Som i torsdags när han satt i cafeterian och jag var på väg ut därifrån. Då råkade jag kolla åt höger, och han hade vänt huvet åt mitt håll, ja det såg faktiskt ut som att han följde mig lite med blicken. Men det var på ganska långt håll, så jag såg nog fel. Blev lite halvglad ändå av det.
Paul är i alla fall inte ett dugg söt längre hur det nu kommer sig. Att jag kunde tycka att han hade så fina ögon, var så översöt... fattar det inte riktigt. Men det är ju mycket man inte fattar.
Ja! Jag grejade det, haltande, men ändå... övar jag upp det där kan det bli bra. Men varför ska jag få så ont? Armarna blir bedövade efter bara en kvarts spelande. Men kul är det. Och jag gör små framsteg trots min totala talanglöshet. Och jag gillar smärtan, som träningsvärk efter en lyckad ridlektion.
Nu mår jag rätt okej faktiskt, just nu, trots den ruvande ångesten inför sommarlovet. Hur många veckor är det kvar?
Fyra bara.
Jag skulle aldrig kunna förändra mitt läga på fyra veckor. Så sommarlovet kommer att bli som det blir, det vill säga mycket ensamt, mycket tråkigt. Så jag vill inte ha nåt sommarlov.
Efter sommarlovet kommer niorna upp på skolan. Äckliga jävla stroppiga nior, jag tål dom bara inte. Och så lägger dom väl beslag på treorna då...
Jag kommer väl säkert inte va kär i Roddan längre då. Svårt att tänka sig, men jag vet ju hur jag kan ändra mig. Det är han som är rätt nu, så totalt enormt RÄTT. Men Paul var också totalt enormt rätt. Och före honom Martin. Det går inte att tänka sig nu att jag tänkte så då. Men det gjorde jag. Så jag hinner ändra mig igen. Men inte tror jag att det blir före sommarlovet i alla fall. Helt omöjligt. Jag måste få han att upptäcka hur jag kollar in honom. Men hur skulle det gå till? Det är i alla fall nåt slags mål nu. Jag vill att han ska upptäcka ett par ögon som ser honom, och sen får han tycka vad han vill. Då har han i alla fall sett mig.
i alla tider sneglat in i klassrummen förgäves
10 maj
Dagssoundtrack: Alice childress / Ben folds five
OK, ej som igår. Gick förbi hans lektionssal fem gånger på en kvart. Nk-prov gick bra. Skrev lite data, Maria sover här, sett tv.
Vilken chock jag fick imorse när jag gick upp till klassrummet. Dörren till sal N5 var öppen, så jag kollade ju dit in i förbifarten. Men idag var han där, och med blicken åt rätt håll också. Mycket förvånande. Jag har i alla tider sneglat in i klassrummen förgäves, fram till idag. Så jag hajade till ordentligt och glatt. Tur att jag inte tog med samhällsboken upp. Jag skulle inte behöva den, men kunde ju hämta den ändå. Han satt och läste nör jag gloende gick förbi igen. När jag sen helt i onödan gick och hämtade upp min diskett också, tyckte jag nog att jag överdrev. Men vad gör man inte? Han märkte i alla fall ingenting.
Nu vill jag bara bli avslöjad. Fruktansvärt enormt avslöjad. Men det är svårt, hårt. Der blir ju aldrig några såna fina lägen. Om jag bara kunde få möta honom i en tom korridor...
Dagssoundtrack: Alice childress / Ben folds five
OK, ej som igår. Gick förbi hans lektionssal fem gånger på en kvart. Nk-prov gick bra. Skrev lite data, Maria sover här, sett tv.
Vilken chock jag fick imorse när jag gick upp till klassrummet. Dörren till sal N5 var öppen, så jag kollade ju dit in i förbifarten. Men idag var han där, och med blicken åt rätt håll också. Mycket förvånande. Jag har i alla tider sneglat in i klassrummen förgäves, fram till idag. Så jag hajade till ordentligt och glatt. Tur att jag inte tog med samhällsboken upp. Jag skulle inte behöva den, men kunde ju hämta den ändå. Han satt och läste nör jag gloende gick förbi igen. När jag sen helt i onödan gick och hämtade upp min diskett också, tyckte jag nog att jag överdrev. Men vad gör man inte? Han märkte i alla fall ingenting.
Nu vill jag bara bli avslöjad. Fruktansvärt enormt avslöjad. Men det är svårt, hårt. Der blir ju aldrig några såna fina lägen. Om jag bara kunde få möta honom i en tom korridor...
måndag 9 maj 2011
vid brickavlämningen stod vi sida vid sida
9 maj
Dagssoundtrack: In my mind / fIREHOSE
Bättre humör idag. Bra lunch. Rätt flummig och okoncentrerad. Men matten gick ju bra. Red Jasmine, hoppade, hon var go.
Blev ju fel matsal som det brukar. Men han åt klart samtidigt som mig, så vid brickavlämningen stod vi sida vid sida i kön. Mysigt. Skrapade av tallriken samtidigt som han. Jag borde ju ha tappat besticken eller nåt, som han hade märkt. Men det gjorde jag ju inte, och jag höll mig på benen även om det var knappt.
Sen satt jag i cafeterian och var helt säker på att han skulle komma dit och spela kort. Det gjorde han inte idag, han bara kom in ensam, och stod och såg osäker ut, sen vände han. Tråkigt. Men jag har väl haft rätt så flyt med att se honom den här veckan ändå.
Bättre humör nu. Känns skönt.
Dagssoundtrack: In my mind / fIREHOSE
Bättre humör idag. Bra lunch. Rätt flummig och okoncentrerad. Men matten gick ju bra. Red Jasmine, hoppade, hon var go.
Blev ju fel matsal som det brukar. Men han åt klart samtidigt som mig, så vid brickavlämningen stod vi sida vid sida i kön. Mysigt. Skrapade av tallriken samtidigt som han. Jag borde ju ha tappat besticken eller nåt, som han hade märkt. Men det gjorde jag ju inte, och jag höll mig på benen även om det var knappt.
Sen satt jag i cafeterian och var helt säker på att han skulle komma dit och spela kort. Det gjorde han inte idag, han bara kom in ensam, och stod och såg osäker ut, sen vände han. Tråkigt. Men jag har väl haft rätt så flyt med att se honom den här veckan ändå.
Bättre humör nu. Känns skönt.
Tänk om det går utför för mig
8 maj
Dagssoundtrack: Styrofoam / Fugazi
Okej dag. Men det känns som det bara går utför inuti mig. Jag mår inte bra. Sett han i cafeterian. Trist drama. På stan ensam, okej.
Undrar om jag är lite psykiskt sjuk. Har problem. Problem vet jag ju att jag har. Men blir dom värre eller bättre? Tänk om det går utför för mig... Ibland känns det så. Jag kan ju bara inte få kompisar, det är nåt fel. Snart sommar. Ensam onormal psykstörd sommar. Jag hatar mig själv ibland.
Ganska ofta.
Och blir skraj.
Jag kanske aldrig mer blir glad och välmående, den tanken skrämmer mig fasansfullt.
Dagssoundtrack: Styrofoam / Fugazi
Okej dag. Men det känns som det bara går utför inuti mig. Jag mår inte bra. Sett han i cafeterian. Trist drama. På stan ensam, okej.
Undrar om jag är lite psykiskt sjuk. Har problem. Problem vet jag ju att jag har. Men blir dom värre eller bättre? Tänk om det går utför för mig... Ibland känns det så. Jag kan ju bara inte få kompisar, det är nåt fel. Snart sommar. Ensam onormal psykstörd sommar. Jag hatar mig själv ibland.
Ganska ofta.
Och blir skraj.
Jag kanske aldrig mer blir glad och välmående, den tanken skrämmer mig fasansfullt.
i biblioteket
7 maj
Dagssoundtrack: New partner / Palace music
Näe, tisdagar är inte som de ska riktigt nuförtiden. Men han var i biblioteket i alla fall. Tråkigt på stan. Promenerat till sjön med far.
Han borde ju göra sådär lite oftare. Det skulle va sjysst. Jag mår så skönt. verkligheten liksom försvinner ett tag, och jag blir så upprymd. Varför händer det inte oftare?
Var i biblioteket, nån skoluppgift, skulle kolla i några tidningar om vapenexport.
Paul var där. Jag kollade inte mycket på honom. Men i nästa sekund upptäckte jag att HAN också var där. Jag kollade mycket på honom. Kunde inte läsa tidningarna speciellt bra. Men han var ju aldrig vänd åt rätt håll, förrän han gick omkring en del. Sen gick han iväg då. Blä. Och jag kunde läsa lite i tidningarna. Sen kom han tillbaka, plötsligt. Han gick förbi. Jag följde han med blicken och fick kolla han i ögona en kort stund. Och en liten gång till strax efteråt. Sen hade han gått förbi och satt och läste i en fåtölj. Och jag kunde inte längre läsa i tidningarna för det sa tjoff och pang inuti mig som det brukar. va skönt. älskar de där guldtillfällena. men de inträffar så sällan, varannan vecka ungefär.
Dagssoundtrack: New partner / Palace music
Näe, tisdagar är inte som de ska riktigt nuförtiden. Men han var i biblioteket i alla fall. Tråkigt på stan. Promenerat till sjön med far.
Han borde ju göra sådär lite oftare. Det skulle va sjysst. Jag mår så skönt. verkligheten liksom försvinner ett tag, och jag blir så upprymd. Varför händer det inte oftare?
Var i biblioteket, nån skoluppgift, skulle kolla i några tidningar om vapenexport.
Paul var där. Jag kollade inte mycket på honom. Men i nästa sekund upptäckte jag att HAN också var där. Jag kollade mycket på honom. Kunde inte läsa tidningarna speciellt bra. Men han var ju aldrig vänd åt rätt håll, förrän han gick omkring en del. Sen gick han iväg då. Blä. Och jag kunde läsa lite i tidningarna. Sen kom han tillbaka, plötsligt. Han gick förbi. Jag följde han med blicken och fick kolla han i ögona en kort stund. Och en liten gång till strax efteråt. Sen hade han gått förbi och satt och läste i en fåtölj. Och jag kunde inte längre läsa i tidningarna för det sa tjoff och pang inuti mig som det brukar. va skönt. älskar de där guldtillfällena. men de inträffar så sällan, varannan vecka ungefär.
inte nöjd och inte glad
6 maj
Dagssoundtrack: She don´t use jelly / Flaming lips
Lite tråkigt humör. En helt vanlig dag, ej kär riktigt, ej grämande, bara le och låg. Hos mamma och Maria efter skolan.
Tråkigt humör. Nere. Less.
Det är inget speciellt. Det har varit en helt vanlig skoldag. Och det är just det - helt vanlig. Idag trivs jag inte med det.
Less. Inget känns så kul längre. Och Hans, han känns ganska oviktig. Alltså slipper jag gräma ihjäl mig som jag gjort ett par dagar nu. Som jag höll på att dö igår kväll... Det känns helt främmande nu, jag slipper det. Men igår kväll var jag ändå nöjd och glad under desperationen. Nu är jag inte nöjd och inte glad. Och då vore jag hellre som igår kväll.
Slösat en femma på ett tuggummi som vanligt. Det är lotteri det där, om jag ska få ett tuggummi värt pengarna eller inte. Vänder han på huvudet blir det det. Gör han det inte blir det nitlott, och jag stoppar tuggummina i mun utan att njuta.
Idag såg han bara in i väggen. Näe, inte ser han mig, det borde jag inte minst fatta sen i fredags. Han såg mig inte ett skit då. Nån gång när jag var i närheten av honom på dansgolvet blev det väl nån millisekunds ögonkontakt. Skulle han ha märkt det skulle han väl kollat åt mitt håll igen, väntade spänt, men näe.
Imorrn är det tisdag, Maria åker hem två, jag har ingen lust att åka ner på stan ensam. Ingen lust att va på skolan heller. Får se hur jag gör. Allt känns blä nu.
Dagssoundtrack: She don´t use jelly / Flaming lips
Lite tråkigt humör. En helt vanlig dag, ej kär riktigt, ej grämande, bara le och låg. Hos mamma och Maria efter skolan.
Tråkigt humör. Nere. Less.
Det är inget speciellt. Det har varit en helt vanlig skoldag. Och det är just det - helt vanlig. Idag trivs jag inte med det.
Less. Inget känns så kul längre. Och Hans, han känns ganska oviktig. Alltså slipper jag gräma ihjäl mig som jag gjort ett par dagar nu. Som jag höll på att dö igår kväll... Det känns helt främmande nu, jag slipper det. Men igår kväll var jag ändå nöjd och glad under desperationen. Nu är jag inte nöjd och inte glad. Och då vore jag hellre som igår kväll.
Slösat en femma på ett tuggummi som vanligt. Det är lotteri det där, om jag ska få ett tuggummi värt pengarna eller inte. Vänder han på huvudet blir det det. Gör han det inte blir det nitlott, och jag stoppar tuggummina i mun utan att njuta.
Idag såg han bara in i väggen. Näe, inte ser han mig, det borde jag inte minst fatta sen i fredags. Han såg mig inte ett skit då. Nån gång när jag var i närheten av honom på dansgolvet blev det väl nån millisekunds ögonkontakt. Skulle han ha märkt det skulle han väl kollat åt mitt håll igen, väntade spänt, men näe.
Imorrn är det tisdag, Maria åker hem två, jag har ingen lust att åka ner på stan ensam. Ingen lust att va på skolan heller. Får se hur jag gör. Allt känns blä nu.
Att se honom är så klent.
5 maj
Dagssoundtrack: Kennel district / Pavement
Vaknar ett. Äter, åker hem. Mellanlandning hos Kerstin i Bollnäs. Mycket grämande idag också. Fruktansvärt. För han var ju där, men...
Nej, jag visste ju inte ett skit om hur den där gymnasiefesten skulle bli, och hur jag skulle känna mig efteråt. Men att jag skulle känna så här efteråt hade jag aldrig i livet gissat, otänkbart.
Jag kvider inombords. Allt som påminner om honom får mig att vilja sprängas sönder. Orkar inte tänka på honom men gör det ändå. Vill inte se honom imorgon. Att se honom är så klent.
Varför kan jag inte vara glad för att den där festen blev helt lyckad och jättekul? Jag trodde ju att allt skulle bli skit, att jag skulle va en ensam efterhängsen tönt, att jag inte skulle våga dansa ett dugg.
Det blev inte så.
Jag trodde att OM det mot förmodan skulle bli kul, då skulle jag bli glad i en månad för det. Och om han var där eller inte skulle inte spela nån roll alls, trodde jag.
Jag hade fel. Han var där, och det spelade roll.
I min tanketidsmaskin förändrar jag världen, och njuter av det jag ser. Men sen inser jag att det inte är nån verklighet. I verkligheten är allt borta, förbi. Gone, gone, gone, gone, never gonna come...
"det får bli en annan gång", sa jag till Susanne, reste mig upp och gick. Vadå "en annan gång"? Det blir ingen annan gång. Det vet jag ju.
Just nu ser jag bara fram emot en sak. Att få åka till skolan imorn och tala om för folk hur jag hatar mig själv för det jag inte gjorde i fredags, hur jag grämer mig, hur jag hatar bussen som måste gå JUST DÅ.
Jag vet att det kommer att kännas lite bättre då.
Men just nu är det bara ett stort åskväder inuti mig.
Förbi. Borta. Kommer aldrig mer igen.
Dagssoundtrack: Kennel district / Pavement
Vaknar ett. Äter, åker hem. Mellanlandning hos Kerstin i Bollnäs. Mycket grämande idag också. Fruktansvärt. För han var ju där, men...
Nej, jag visste ju inte ett skit om hur den där gymnasiefesten skulle bli, och hur jag skulle känna mig efteråt. Men att jag skulle känna så här efteråt hade jag aldrig i livet gissat, otänkbart.
Jag kvider inombords. Allt som påminner om honom får mig att vilja sprängas sönder. Orkar inte tänka på honom men gör det ändå. Vill inte se honom imorgon. Att se honom är så klent.
Varför kan jag inte vara glad för att den där festen blev helt lyckad och jättekul? Jag trodde ju att allt skulle bli skit, att jag skulle va en ensam efterhängsen tönt, att jag inte skulle våga dansa ett dugg.
Det blev inte så.
Jag trodde att OM det mot förmodan skulle bli kul, då skulle jag bli glad i en månad för det. Och om han var där eller inte skulle inte spela nån roll alls, trodde jag.
Jag hade fel. Han var där, och det spelade roll.
I min tanketidsmaskin förändrar jag världen, och njuter av det jag ser. Men sen inser jag att det inte är nån verklighet. I verkligheten är allt borta, förbi. Gone, gone, gone, gone, never gonna come...
"det får bli en annan gång", sa jag till Susanne, reste mig upp och gick. Vadå "en annan gång"? Det blir ingen annan gång. Det vet jag ju.
Just nu ser jag bara fram emot en sak. Att få åka till skolan imorn och tala om för folk hur jag hatar mig själv för det jag inte gjorde i fredags, hur jag grämer mig, hur jag hatar bussen som måste gå JUST DÅ.
Jag vet att det kommer att kännas lite bättre då.
Men just nu är det bara ett stort åskväder inuti mig.
Förbi. Borta. Kommer aldrig mer igen.
torsdag 5 maj 2011
Ifall jag inte hade måstat gå till bussen
4 april
Dagssoundtrack:
Illamående! Men jag drack ju inte en droppe. Va taskigt. Åker till farmor och farfar, trött. grämer mig nåt enormt, för han var där, men...
Jag var faktiskt berusad igår, utan att använda en droppe alkohol. Kände det redan i bilen på väg in till stan, det kändes bra, jag var inte så spänd.
Så kom jag till Johanna. Det kändes ganska okej i gänget, jag kände mig liksom välkommen.
Snackade ett bra tag med Susanne om "Roddan". Vi är visst lika varann, jag och Susanne, i vissa avseenden, egentligen är vi ju dödligt olika. Men samma syn på killar. Hon känner precis som jag, visst kan man va kär i någon man bara vet utseendet på, men då säger man "näe, han är bara ett span", för annars tycker folk man är dum. Men man ÄR kär. Hon är inte heller mycket för att ta kontakt, avståndsspan känns bättre.
I alla fall så är han min typ, säger Susanne. Sådär lite tyst, lugn, en kille som inte märks så värst. Och snäll. Och så har han ingen tjej.
De satte på musik, och började dansa. Men inte jag, Linda, Lars och nån till. Hade inte lust alls, usch, hemskt. Tur jag inte var ensam om det. Satt där i soffan, trummade lite på knäna, och visst kändes det ganska stelt då. Tyst var jag också. Det blev inget drickande, några hade druckit lite vin innan bara. Men ingen var väl påverkad. Och så for vi, klämde ihop oss alla tolv i en liten buss.
Gick in. Det var inte mycket folk där då, inga dansade. Vi satte oss vid nåt bord vid sidan av, hela gänget. Pratade med Linda. Hon var ganska likasinnad med mig, kunde inte dansa, tyckte hon, men visst skulle vi dansa, bestämde vi.
Det började komma in lite fler folk, jag kände igen ett par kompisar till honom. Skulle han komma nu då? Susanne hade trott det. Men jag visste inte om jag väldigt gärna ville det. Han kom i alla fall, i sin normala gröna tröja, och var lika söt som vanligt. Så jag fick ju vrida och vända på mig. Han var inte full, inte alls, men antagligen inte totalnykter, han verkade glad och sprallig.
Några ur mitt gäng gick iväg och dansade, vi andra satt kvar. En tjej satte sig bredvid oss. Och satte igång med att spy på golvet, länge och väl, höll fortfarande på när vi flydde ut, jag, Johanna och Linda. Illamående. Men nu var jag danssugen också, när jag sett hur de andra börjat köra igång. Det kliade lite. Fia kom, och så gick vi in och körde igång. Det var bara att pressa sig in nånstans i klungan och börja ha kul. För det var verkligen kul. Sprattlade omkring som jag ville, testade, lekte, och blev varm. Det kändes som om man skulle kunna hålla på hur länge som helst, det var så skönt.
Kollade efter honom då och då under tiden. Han dansade på ordentligt och glatt. Han såg inte mig. Men han umgicks i alla fall bara med sina killkompisar hela kvällen, det får man väl va glad för.
Vad skönt och härligt avspänd jag var! Strök svetten ur pannan, och fortsatte, fortsatte... Det blev ju en del vilopauser, sen upp igen. Men på goslåtarna satt vi ju.
När jag höll på och dansade för fullt blev det ett lugnt parti, och plötsligt trycker sig en kille intill mig. Jag blev ju rätt häpen, eh, vad gör jag nu? Men jag hängde med, höll om killen, och höll på att flina ihjäl mig när mina kompisar glodde och skrattade. Efter nån knapp minut släppte han mig och stod och mimade med inlevelse till nån kärlekstext. Jag kunde inte göra annat än stå och flina fånigt mot honom.
Jorå, snygg var han väl. Hade aldrig sett han förr, vad jag vet. Inget personligt i utseendet. Han plojade ju bara, det märktes, så jag tänkte ungefär att han väl valde mig för att jag dansade så fult eller så. Men det var lite kul ändå.
Tiden bara gick, faktiskt för fort. Och det var väldigt kul. Nu var jag mig själv, här levde alla på samma villkor, det var en så skön känsla.
Så jag var berusad av stämningen, dansen, musiken (normalt är den olidlig, denna eurotechno, men inte nu). Klockan blev ännu mer. Lars skulle åka med halvtvåbussen, så vi skulle gå ilag dit. Men inte riktigt än.
Så blev det såna där lugnisar igen, så att alla enpetingar rullade av dansgolvet. Och en oerhört förvånande tanke slog mig, oerhört förvånande därför att jag inte trott att jag ens skulle våga tänka nåt dylikt. Det var ju bara uteslutet. Fram till nu, när jag var så enormt avspänd och onervös, och kände att inte var det alls nån omöjlighet för mig att våga...
Men det blev inte av. Såg inte ens var han var först, men sen såg jag han i nåt hörn, så gick han och satte sig med sina kompisar. Det skulle vara enkelt nu att bara gå fram till honom där han satt och såg fundersam ut. Inte skulle det vara speciellt hårt, allt kändes så lätt nu. Jag hade tillräckligt med mod. Men det blev ju inte av...
Nästa låt blev en av samma sort. Han satt där han satt. Jag sa till Susanne halvt på skoj att jag väl borde bjuda upp han. Nog visste jag att hon i det närmaste skulle tvinga mig till det när jag nu sagt det. Men jag visste också att jag nog måste gå snart.
Närmare bestämt nu, fick jag veta av Lars.
Så ingenting blev av.
Och vad jag grämde mig för det, när jag nu hade mod och chans... Ifall jag inte hade måstat gå till bussen i det där läget, hur hade det blivit då? Hade Susanne sporrat mig tillräckligt, hade jag vågat göra det enkla?
Jag tror det. Jag tror faktiskt det. Och det är det som gör mig så förbannat desperat, och får mig att tänka svärord. Och ändå var det ännu värre på bussfärden hem igår, jag tänkte inte på nånting annat alls.
Jo, jag tror jag hade vågat. Och bara det hade varit väldigt häftigt, bara att våga hade skickat mig stora doser självförtroende, även om han sagt nej.
Och om han inte sagt nej...
Att dansa med han som jag gjorde med den där plötsliga killen förut, tätt ihop, varmt, mjukt. Jag står bara inte ut med att tänka på det. Jag blir knäckt av det plågsamma grämandet. Ändå gillar jag att jag tänkte tanken. Det är en liten seger det också. Att jag hade kunnat göra det. Men nästa gymnasiefest är inte förrän till hösten, och då kommer nog allt vara annorlunda.
Varför ska man aldrig få vara nöjd längre än en millisekund? Allt var ju som det skulle, jag var lugn, avspänd, en i gänget, och hade KUL. Jag trodde inte det skulle bli så, minns vad jag tex kände i tisdags när allt bara var skit och jag var bergsäker på att det skulle bli jättehemskt. Det blev inte jättehemskt. Det blev precis så kul som det skulle, men i och med det höjdes ju målen, så jag fick inte vara nöjd. Det är lönlöst att tänka nu, tänka och grunna på hur det hade kunnat vara om bussen gått 10 min senare.
Glödklot hade tumlat runt i mig, och jag hade bestämt mig, rest mig upp, men 10 kompisars förvånade flinande blickar på mig.
Så hade jag gått, ganska snabba steg, fram til honom. Och skrikit till honom, annars hade det inte hörts. hans kompisar hade flinat. och han hade antingen ruskat på huvet... eller rest på sig. Och jag hade kanske gått tillbaka, lite besviket, men ändå känt mig modig. Det hade inte varit något misslyckande, faktiskt. Alltså hade jag inget att förlora. Alltså ligger jag här och grämer ihjäl mig, och glömmer att jag var på en lyckad gymnasiefest igår kväll.
stopp
STOPP
STOPP!!
Lägg ner tankarna, tänk ingenting, ingenting, ingenting! För inget blir bättre av det, allt blir bara värre. Det är FÖRBI. Det ändrar ingenting att i tankarna gå tillbaka i tiden och förändra världen där, njuta av det ljuvliga som kunde ha varit, för det är FÖRBI. Jag måste lägga av nu.
Lägga ner.
Pressa undan allt.
Men det går inte.
Livet är hårt.
Dagssoundtrack:
Illamående! Men jag drack ju inte en droppe. Va taskigt. Åker till farmor och farfar, trött. grämer mig nåt enormt, för han var där, men...
Jag var faktiskt berusad igår, utan att använda en droppe alkohol. Kände det redan i bilen på väg in till stan, det kändes bra, jag var inte så spänd.
Så kom jag till Johanna. Det kändes ganska okej i gänget, jag kände mig liksom välkommen.
Snackade ett bra tag med Susanne om "Roddan". Vi är visst lika varann, jag och Susanne, i vissa avseenden, egentligen är vi ju dödligt olika. Men samma syn på killar. Hon känner precis som jag, visst kan man va kär i någon man bara vet utseendet på, men då säger man "näe, han är bara ett span", för annars tycker folk man är dum. Men man ÄR kär. Hon är inte heller mycket för att ta kontakt, avståndsspan känns bättre.
I alla fall så är han min typ, säger Susanne. Sådär lite tyst, lugn, en kille som inte märks så värst. Och snäll. Och så har han ingen tjej.
De satte på musik, och började dansa. Men inte jag, Linda, Lars och nån till. Hade inte lust alls, usch, hemskt. Tur jag inte var ensam om det. Satt där i soffan, trummade lite på knäna, och visst kändes det ganska stelt då. Tyst var jag också. Det blev inget drickande, några hade druckit lite vin innan bara. Men ingen var väl påverkad. Och så for vi, klämde ihop oss alla tolv i en liten buss.
Gick in. Det var inte mycket folk där då, inga dansade. Vi satte oss vid nåt bord vid sidan av, hela gänget. Pratade med Linda. Hon var ganska likasinnad med mig, kunde inte dansa, tyckte hon, men visst skulle vi dansa, bestämde vi.
Det började komma in lite fler folk, jag kände igen ett par kompisar till honom. Skulle han komma nu då? Susanne hade trott det. Men jag visste inte om jag väldigt gärna ville det. Han kom i alla fall, i sin normala gröna tröja, och var lika söt som vanligt. Så jag fick ju vrida och vända på mig. Han var inte full, inte alls, men antagligen inte totalnykter, han verkade glad och sprallig.
Några ur mitt gäng gick iväg och dansade, vi andra satt kvar. En tjej satte sig bredvid oss. Och satte igång med att spy på golvet, länge och väl, höll fortfarande på när vi flydde ut, jag, Johanna och Linda. Illamående. Men nu var jag danssugen också, när jag sett hur de andra börjat köra igång. Det kliade lite. Fia kom, och så gick vi in och körde igång. Det var bara att pressa sig in nånstans i klungan och börja ha kul. För det var verkligen kul. Sprattlade omkring som jag ville, testade, lekte, och blev varm. Det kändes som om man skulle kunna hålla på hur länge som helst, det var så skönt.
Kollade efter honom då och då under tiden. Han dansade på ordentligt och glatt. Han såg inte mig. Men han umgicks i alla fall bara med sina killkompisar hela kvällen, det får man väl va glad för.
Vad skönt och härligt avspänd jag var! Strök svetten ur pannan, och fortsatte, fortsatte... Det blev ju en del vilopauser, sen upp igen. Men på goslåtarna satt vi ju.
När jag höll på och dansade för fullt blev det ett lugnt parti, och plötsligt trycker sig en kille intill mig. Jag blev ju rätt häpen, eh, vad gör jag nu? Men jag hängde med, höll om killen, och höll på att flina ihjäl mig när mina kompisar glodde och skrattade. Efter nån knapp minut släppte han mig och stod och mimade med inlevelse till nån kärlekstext. Jag kunde inte göra annat än stå och flina fånigt mot honom.
Jorå, snygg var han väl. Hade aldrig sett han förr, vad jag vet. Inget personligt i utseendet. Han plojade ju bara, det märktes, så jag tänkte ungefär att han väl valde mig för att jag dansade så fult eller så. Men det var lite kul ändå.
Tiden bara gick, faktiskt för fort. Och det var väldigt kul. Nu var jag mig själv, här levde alla på samma villkor, det var en så skön känsla.
Så jag var berusad av stämningen, dansen, musiken (normalt är den olidlig, denna eurotechno, men inte nu). Klockan blev ännu mer. Lars skulle åka med halvtvåbussen, så vi skulle gå ilag dit. Men inte riktigt än.
Så blev det såna där lugnisar igen, så att alla enpetingar rullade av dansgolvet. Och en oerhört förvånande tanke slog mig, oerhört förvånande därför att jag inte trott att jag ens skulle våga tänka nåt dylikt. Det var ju bara uteslutet. Fram till nu, när jag var så enormt avspänd och onervös, och kände att inte var det alls nån omöjlighet för mig att våga...
Men det blev inte av. Såg inte ens var han var först, men sen såg jag han i nåt hörn, så gick han och satte sig med sina kompisar. Det skulle vara enkelt nu att bara gå fram till honom där han satt och såg fundersam ut. Inte skulle det vara speciellt hårt, allt kändes så lätt nu. Jag hade tillräckligt med mod. Men det blev ju inte av...
Nästa låt blev en av samma sort. Han satt där han satt. Jag sa till Susanne halvt på skoj att jag väl borde bjuda upp han. Nog visste jag att hon i det närmaste skulle tvinga mig till det när jag nu sagt det. Men jag visste också att jag nog måste gå snart.
Närmare bestämt nu, fick jag veta av Lars.
Så ingenting blev av.
Och vad jag grämde mig för det, när jag nu hade mod och chans... Ifall jag inte hade måstat gå till bussen i det där läget, hur hade det blivit då? Hade Susanne sporrat mig tillräckligt, hade jag vågat göra det enkla?
Jag tror det. Jag tror faktiskt det. Och det är det som gör mig så förbannat desperat, och får mig att tänka svärord. Och ändå var det ännu värre på bussfärden hem igår, jag tänkte inte på nånting annat alls.
Jo, jag tror jag hade vågat. Och bara det hade varit väldigt häftigt, bara att våga hade skickat mig stora doser självförtroende, även om han sagt nej.
Och om han inte sagt nej...
Att dansa med han som jag gjorde med den där plötsliga killen förut, tätt ihop, varmt, mjukt. Jag står bara inte ut med att tänka på det. Jag blir knäckt av det plågsamma grämandet. Ändå gillar jag att jag tänkte tanken. Det är en liten seger det också. Att jag hade kunnat göra det. Men nästa gymnasiefest är inte förrän till hösten, och då kommer nog allt vara annorlunda.
Varför ska man aldrig få vara nöjd längre än en millisekund? Allt var ju som det skulle, jag var lugn, avspänd, en i gänget, och hade KUL. Jag trodde inte det skulle bli så, minns vad jag tex kände i tisdags när allt bara var skit och jag var bergsäker på att det skulle bli jättehemskt. Det blev inte jättehemskt. Det blev precis så kul som det skulle, men i och med det höjdes ju målen, så jag fick inte vara nöjd. Det är lönlöst att tänka nu, tänka och grunna på hur det hade kunnat vara om bussen gått 10 min senare.
Glödklot hade tumlat runt i mig, och jag hade bestämt mig, rest mig upp, men 10 kompisars förvånade flinande blickar på mig.
Så hade jag gått, ganska snabba steg, fram til honom. Och skrikit till honom, annars hade det inte hörts. hans kompisar hade flinat. och han hade antingen ruskat på huvet... eller rest på sig. Och jag hade kanske gått tillbaka, lite besviket, men ändå känt mig modig. Det hade inte varit något misslyckande, faktiskt. Alltså hade jag inget att förlora. Alltså ligger jag här och grämer ihjäl mig, och glömmer att jag var på en lyckad gymnasiefest igår kväll.
stopp
STOPP
STOPP!!
Lägg ner tankarna, tänk ingenting, ingenting, ingenting! För inget blir bättre av det, allt blir bara värre. Det är FÖRBI. Det ändrar ingenting att i tankarna gå tillbaka i tiden och förändra världen där, njuta av det ljuvliga som kunde ha varit, för det är FÖRBI. Jag måste lägga av nu.
Lägga ner.
Pressa undan allt.
Men det går inte.
Livet är hårt.
tisdag 3 maj 2011
så dumt nervös som jag
3 maj
Dagssoundtrack: Diverse danskrafs
Kul i skolan. Sen nervös, nervös. Samlas hos Johanna, 12 pers, sen blir det Folkets hus. Skitkul! Dansar på, rätt avspänd. Han var där, men...
NEDRÄKNING
3 timmar
Det kan inte finnas nån som är så dumt nervös som jag. Vad enormt otroligt lugn jag kommer att vara imorgon.
Och deprimerad..?
Jag gör det här i alla fall.
Just nu skulle jag ändå må sämre om jag bestämt mig för att inte gå, då skulle jag ju inte veta. Och det skulle bli ännu hårdare nästa gång. Så jag gör det rätta. Det är i varje fall vad jag tror nu.
Hela veckan har Hans Rodin bara legat i bakgrunden. Jag har ju kollat efter honom, men inte tänkt på honom alls, inte haft rum för han helt enkelt. Klart jag är lite nyfiken på om han är där ikväll, men jag hoppas att han inte är det, för om jag får se han med nån tjej blir jag ju inte överlycklig, och den risken kan ju finnas om han nu ÄR där. Men jag tänker inte mycket. JAG ska dit. Det är det enda väsentliga. Och väldigt väsentligt. Om 2 timmar åker jag.
Några väsentliga timmar senare, nämligen klockan tjugo i tre på natten:
helvete.
Helvetes jävlar vad jag suttit och svurit i min skalle hela vägen hem. För där satt killen och såg ut att ha det småtråkigt när det var en sån där tryckarlåt. Och där satt jag och kollade på han och funderade. Låten tog slut. En ny låt, likadan.
"Jag borde väl bjuda upp han" sa jag till Susanne som satt bredvid.
"Roddan?" Jag nickade. Och hon ropade "Gör det!"
Och jag funderade. och då sa Lars att vi måste gå. Bussen gick ju snart.
Helvete.
Men hade jag verkligen vågat då?
Dagssoundtrack: Diverse danskrafs
Kul i skolan. Sen nervös, nervös. Samlas hos Johanna, 12 pers, sen blir det Folkets hus. Skitkul! Dansar på, rätt avspänd. Han var där, men...
NEDRÄKNING
3 timmar
Det kan inte finnas nån som är så dumt nervös som jag. Vad enormt otroligt lugn jag kommer att vara imorgon.
Och deprimerad..?
Jag gör det här i alla fall.
Just nu skulle jag ändå må sämre om jag bestämt mig för att inte gå, då skulle jag ju inte veta. Och det skulle bli ännu hårdare nästa gång. Så jag gör det rätta. Det är i varje fall vad jag tror nu.
Hela veckan har Hans Rodin bara legat i bakgrunden. Jag har ju kollat efter honom, men inte tänkt på honom alls, inte haft rum för han helt enkelt. Klart jag är lite nyfiken på om han är där ikväll, men jag hoppas att han inte är det, för om jag får se han med nån tjej blir jag ju inte överlycklig, och den risken kan ju finnas om han nu ÄR där. Men jag tänker inte mycket. JAG ska dit. Det är det enda väsentliga. Och väldigt väsentligt. Om 2 timmar åker jag.
Några väsentliga timmar senare, nämligen klockan tjugo i tre på natten:
helvete.
Helvetes jävlar vad jag suttit och svurit i min skalle hela vägen hem. För där satt killen och såg ut att ha det småtråkigt när det var en sån där tryckarlåt. Och där satt jag och kollade på han och funderade. Låten tog slut. En ny låt, likadan.
"Jag borde väl bjuda upp han" sa jag till Susanne som satt bredvid.
"Roddan?" Jag nickade. Och hon ropade "Gör det!"
Och jag funderade. och då sa Lars att vi måste gå. Bussen gick ju snart.
Helvete.
Men hade jag verkligen vågat då?
Kanske inte blir så.
2 maj
Dagssoundtrack: Holiday / Papas fritas
Går och velar, och köper sen biljett. Slutar tidigt, skönt. Lite trumbankning, och senare ridning, Jasmine.
Varför känns det lättare och mindre skrämmande nu? Bara ett knep för att få mig ännu mer besviken när jag inser hur blä det blir.
Nu känns det nämligen inte så jätteblä.
Får se hur det blir. Hursomhelst blir det nervöst.
NEDRÄKNING
Om 20 timmar är jag på väg till Johanna och "gänget".
Jag kommer väl att va som jag brukar, tyst och migsjälvhatande. Men i vissa sekunder av dumdristighet tror jag att det kanske inte blir så, att det kanske till och med blir kul.
Vad knäpp jag är.
Skulle det bli kul skulle det väl va det bästa som kunde hända i mitt liv just nu.
Just därför kan det ju inte bli kul, för bra händelser är sällsynta i mitt liv. Varför skulle en då inträffa just nu?
Äh, det blir hemskt.
Dagssoundtrack: Holiday / Papas fritas
Går och velar, och köper sen biljett. Slutar tidigt, skönt. Lite trumbankning, och senare ridning, Jasmine.
Varför känns det lättare och mindre skrämmande nu? Bara ett knep för att få mig ännu mer besviken när jag inser hur blä det blir.
Nu känns det nämligen inte så jätteblä.
Får se hur det blir. Hursomhelst blir det nervöst.
NEDRÄKNING
Om 20 timmar är jag på väg till Johanna och "gänget".
Jag kommer väl att va som jag brukar, tyst och migsjälvhatande. Men i vissa sekunder av dumdristighet tror jag att det kanske inte blir så, att det kanske till och med blir kul.
Vad knäpp jag är.
Skulle det bli kul skulle det väl va det bästa som kunde hända i mitt liv just nu.
Just därför kan det ju inte bli kul, för bra händelser är sällsynta i mitt liv. Varför skulle en då inträffa just nu?
Äh, det blir hemskt.
söndag 1 maj 2011
Överlevde jag då? Ja tydligen.
1 maj
Dagssoundtrack: TV movies / Papas fritas
Maria sov hos mig. Åker på liten utflykt till hav och stuga. Inget vatten i sjön. Nervösar mig över gymnasiefesten.
Har ju känt så här så många gånger förut. "Överlever jag? Pallar jag detta omöjliga? Om det ändå vore över..."
Överlevde jag då? Ja tydligen, för jag minns det inte ens.
Men det här då? Kommer jag även denna gång att överleva och glömma all den gruvningen som var?
DET KÄNNS INTE SÅ.
Jag tror att detta blir min död, att jag aldrig blir mig själv igen, att jag förstör mig själv genom att göra det. Hur fan mår jag om en vecka egentligen? Har jag hämtat mig tillräckligt för att inte må hypersvindåligt eller ligger jag redan i en kista under jorden? Vill jag att det ska vara om en vecka nu? Ja. Nej. Det beror alldeles på. Som det är nu är jag kanske lyckligt ovetande om vad som komma ska, det kanske blir ännu värre än vad jag tror. I så fall mår jag sämre om en vecka än jag gör nu. Och då vill jag inte att det ska vara om en vecka just nu, då trivs jag bättre här, på rätt sida om döden.
Kommer jag att ångra det jag gör? Antagligen. Antagligen enormt mycket.
Men jag ska gå på gymnasiefesten.
Dagssoundtrack: TV movies / Papas fritas
Maria sov hos mig. Åker på liten utflykt till hav och stuga. Inget vatten i sjön. Nervösar mig över gymnasiefesten.
Har ju känt så här så många gånger förut. "Överlever jag? Pallar jag detta omöjliga? Om det ändå vore över..."
Överlevde jag då? Ja tydligen, för jag minns det inte ens.
Men det här då? Kommer jag även denna gång att överleva och glömma all den gruvningen som var?
DET KÄNNS INTE SÅ.
Jag tror att detta blir min död, att jag aldrig blir mig själv igen, att jag förstör mig själv genom att göra det. Hur fan mår jag om en vecka egentligen? Har jag hämtat mig tillräckligt för att inte må hypersvindåligt eller ligger jag redan i en kista under jorden? Vill jag att det ska vara om en vecka nu? Ja. Nej. Det beror alldeles på. Som det är nu är jag kanske lyckligt ovetande om vad som komma ska, det kanske blir ännu värre än vad jag tror. I så fall mår jag sämre om en vecka än jag gör nu. Och då vill jag inte att det ska vara om en vecka just nu, då trivs jag bättre här, på rätt sida om döden.
Kommer jag att ångra det jag gör? Antagligen. Antagligen enormt mycket.
Men jag ska gå på gymnasiefesten.
30 april
30 april
Dagssoundtrack: Blizzard / the Bear Quartet
USELT HUMÖR! Känner mig utanför. Bättre på kvällen. Ser på TV med Maria, Anna och Sanna, hos Anna. Ganska trevligt.
Dagssoundtrack: Blizzard / the Bear Quartet
USELT HUMÖR! Känner mig utanför. Bättre på kvällen. Ser på TV med Maria, Anna och Sanna, hos Anna. Ganska trevligt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)