Ungdomsåren

20 maj

Dagssoundtrack: Possibilities / Papas Fritas

Rätt blä humör. Datsprovet gick dåligt. Äckelmat, sås av makaroner (sönderkokta). "Missade" gloläge. Han är söt ändå, dumhuvet. Nervig, spänd, less. Inget funkar.

Näe, blä. Ingen kul dag. Till cafeterian före matten, som jag alltid gör. Köpte godis denna gång, och han satt suveränt rätt där jag skulle gå förbi, men näe. Jag blev nog bortskämd på hans tidigare små huvudvändningar. Nu såg han bara rakt fram.
I väntan på halvfyrabussen satt jag och Maria i cafeterian. Valde mellan en soffa till höger och en till vänster, och valde fel, visade det sig sen, för han kom in och satte sig vid andra sidan, med ryggen prydligt åt mitt håll. Hade vi tagit den andra soffan hade det varit det bästa spanläget i världshistorien.
Att se hans rygg på långt håll var inte nåt nöje. Vi gick ut i solen, satte oss, det var skönt. Klockan gick mot halvfyra, och killen FICK ju bara inte gå till bussen före mig. Så vi började gå, om vi bara hade gått lite senare... Nu kom våran buss, han kom långt därborta, så jag kunde inte dröja mig kvar därute. Om bara bussen kommit nån minut senare så jag stått därute när han kom förbi. Vad skit. En blädag.

Känner mig så totalt antiokej så det är helt sanslöst. Vill inte vara mig. Jo jag vill vara mig men inte vara som jag är. Jag vill må bra. En del säger att ungdomsåren var deras bästa tid. Då kan det alltså bara bli värre nu.
Hoppas att jag någon gång i framtiden kan se tillbaka på det jag skrivit och skratta åt det. Det är en liten dröm som jag har.