hans kompis

13 maj

Dagssoundtrack: Another Round / Honey is cool

Rätt bra dag på bra humör. Inget speciellt. Var töntig och gloende, men han märkte inget, bara hans kompis. Till mormor, Maria var med. Sett tv.

Vilken fruktansvärd tönt jag var idag. Den stora cafeterian var totalt tom, tyst och ödslig, förutom ett bord där han och tre andra satt. Och vid ett bord intill satte sig jag och Maria såklart. Och där satt jag och hängde över bordet för att se honom bra, glodde. Tog små pauser ibland när jag mumlade nervöst med Maria och skrattade och töntade mig. Sen var min blick tillbaka åt samma håll igen. Oj vad han ertappade mig. Joakim Andersson, killen som satt bredvid honom. Och det var ju inte konstigt, så som man betedde sig. Och man kände sig verkligen ertappad just för att det var så folktomt och alldeles tyst, hörde deras röster tydligt, och de satt inte ens och spelade kort utan hade bara tråkigt. Klart man har all tid i världen då att upptäcka om de enda personerna som sitter inom synhåll glor åt ens håll. Och det upptäckte som sagt hans kompis. Han såg på mig som om jag suttit och glott på dom i en kikare. Hela tiden. Och jag kände mig ju som en sån där hypertönt till tjej som sitter och dyrkar nån universums gud som är SÅÅÅ jävla snygg! Jag vill inte va en sån. Men ibland är det ohjälpligt.
Försökte att glo ditåt när den där killen inte såg, men det var förbannat svårt, han hade ju huvet åt precis rätt håll. Det hade Hans också, nästan, inte riktigt. Han såg i alla fall inte ett piss. Märkte inget alls, såg aldrig på mig, for bara förbi med blicken nån gång.
Så jag satt där och kände mig töntig, medan han satt och slog med en penna på en colaburk så det nästan ekade i den tomma lokalen. Jag ville att HAN skulle se mig. Men han såg mig inte. Det var bara den där andra killens ögon som var där hela tiden. Men så gick han och jag pustade ut. Men då sa det översöta dumhuvudet "vi sätter oss på nån bänk därute" och så gick alla. Jag och Maria satt kvar. Det var varmt, längtade ut, men det hade såklart varit lite väl.
När vi senare gick mot bussen kom han och nån annan kille bakom oss. De gick förbi oss och gick runt bussen vi skulle gå på. När jag skulle gå in vek han just förbi framändan på bussen, och då vände han sig faktiskt lite om och såg på mig kort, innan jag klev in i bussen. Maria sa att han tvärstannade, men hon kan ju överdriva rätt rejält ibland. Det var ett sjysst ögonblick i alla fall.

Varför märker han inget? Varför ertappar han mig aldrig? Tänk ifall det varit den där Joakim Andersson jag kollat in. Då hade jag kunnat ha ögonkontakt med honom hur mycket som helst idag, det hade nog varit rätt kul. Vad är det som gör att han märker allt, när Hans inte ser ett dyft? Kanske att de är helt olika typer. Joakim är en framåt och säker typ, det syns lång väg. Är det att han VÅGAR upptäcka att nån kollar åt hans håll, VÅGAR registrera det? Det kanske aldrig skulle falla Hans in att tro att jag sitter och ser på just honom, därför märker han det inte.
Det är en svag teori, jag vet. Han är ju en söt kille. Jag kan inte va ensam om att tycka så. Han måste ha varit med om att tjejer kollar in honom, han kan inte ha så dåligt självförtroende. Nej, den teorin skippar vi. Jag kan en bättre nämligen. Vissa personer är vaknare och ser mer än andra gör, och han är inte en av dom.