Överlevde jag då? Ja tydligen.

1 maj

Dagssoundtrack: TV movies / Papas fritas

Maria sov hos mig. Åker på liten utflykt till hav och stuga. Inget vatten i sjön. Nervösar mig över gymnasiefesten.

Har ju känt så här så många gånger förut. "Överlever jag? Pallar jag detta omöjliga? Om det ändå vore över..."
Överlevde jag då? Ja tydligen, för jag minns det inte ens.
Men det här då? Kommer jag även denna gång att överleva och glömma all den gruvningen som var?
DET KÄNNS INTE SÅ.
Jag tror att detta blir min död, att jag aldrig blir mig själv igen, att jag förstör mig själv genom att göra det. Hur fan mår jag om en vecka egentligen? Har jag hämtat mig tillräckligt för att inte må hypersvindåligt eller ligger jag redan i en kista under jorden? Vill jag att det ska vara om en vecka nu? Ja. Nej. Det beror alldeles på. Som det är nu är jag kanske lyckligt ovetande om vad som komma ska, det kanske blir ännu värre än vad jag tror. I så fall mår jag sämre om en vecka än jag gör nu. Och då vill jag inte att det ska vara om en vecka just nu, då trivs jag bättre här, på rätt sida om döden.
Kommer jag att ångra det jag gör? Antagligen. Antagligen enormt mycket.
Men jag ska gå på gymnasiefesten.