15 maj
Dagssoundtrack: Den osynliga mannen / Kent
Normal dag, halvtråkig. Nationellt matteprov som gick bra. Hem två. Slöat hela kvällen, ätit hamburgare.
Bara sett ryggen på den där idag. Trist. Ingen skoldag förrän på måndag nu. Gjort matteprov idag, ganska skönt. Vi satt med nån naturklass som skulle göra kemiprov, för att sitta i vägen så vi inte kunde kolla på varann. Killen som satte sig bredvid mig hade jag aldrig sett förr, totalnormal typ, inte snygg alls, men i brist på andra... Tänkte på att han satt där bredvid mig, och sneglade LITE på honom. När han gick och vässade pennan kollade jag på honom. Han kollade upp. Fick låtsas att jag läste något som stod på tavlan. Se vad desperat jag är, bara för att det kommer in lite nytt folk i vårt klassrum ska jag förstås leta rätt på nån.
Hur ska det bli i sommar? Jag kommer att vara hemma och i stugan mestadels. Där finns det inga killar att spana på ens om man är desperat och kan ta vad som helst.
Har inget vettigt att skriva. Nk-provet gick så dåligt, det som gick så bra, trodde jag ju när jag gjort det. Vad skit. Men då behöver jag inte kämpa mer, för jag får inte ens VG nu. Inte en chans.
Ikväll blir det hamburgare. Vad gott. Men brorsan kommer inte hem i helgen. Jag som knappt träffat honom på 5 veckor nu... Och inte fått en enda trumlektion. Han kommer säkert att säga att jag ska lyssna ut musik, höra efter trummorna och spela på knäna, lära mig på så vis. Och det försöker jag ju med, men jag lyckas aldrig fatta hur de slår. Och hur många armar har de egentligen?
"Åh men gud så snabbt den körde alltså! Jag ryktade den inte in i ditt rum, den måste ha stuttat" Det där var brorsan, den lilla. Som leker med bil. "Men pappa, ser du vad fint bilen kör" (det var han igen) "Ja. Mhm. Jaha." Det där var en oengagerad far. "Down by the river..." Det där var Neil Young. "Å så kör du sakta på slutet... "Åh men, den krocka, fan, jävla koskitsbil, åh fy fan va tufft, pappa, det var så tufft. Fan. Åh tur alltså att den inte körde in i dammhuset."
Oj vad kul jag har, sitter och citerar en sexåring, jag har TRÅKIGT. Jag längtar efter Red house painters. Den har brorsan snott. Åsså Archersbandet har han tagit tillbaka. Jag vill nog ha en häst också. Men det är kört. Vad jag tjabblar ointressant.
"Du får gärna avsky mig... om du gör mig tydlig..."
Det där var Kent. Men det var jag som menade det nu.
Tänk om det är så att han sett mig. Då får han gärna avsky mig. För då är jag ändå någon, då vet han att jag finns.
söndag 15 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar