så dumt nervös som jag

3 maj

Dagssoundtrack: Diverse danskrafs

Kul i skolan. Sen nervös, nervös. Samlas hos Johanna, 12 pers, sen blir det Folkets hus. Skitkul! Dansar på, rätt avspänd. Han var där, men...

NEDRÄKNING
3 timmar
Det kan inte finnas nån som är så dumt nervös som jag. Vad enormt otroligt lugn jag kommer att vara imorgon.
Och deprimerad..?
Jag gör det här i alla fall.
Just nu skulle jag ändå må sämre om jag bestämt mig för att inte gå, då skulle jag ju inte veta. Och det skulle bli ännu hårdare nästa gång. Så jag gör det rätta. Det är i varje fall vad jag tror nu.
Hela veckan har Hans Rodin bara legat i bakgrunden. Jag har ju kollat efter honom, men inte tänkt på honom alls, inte haft rum för han helt enkelt. Klart jag är lite nyfiken på om han är där ikväll, men jag hoppas att han inte är det, för om jag får se han med nån tjej blir jag ju inte överlycklig, och den risken kan ju finnas om han nu ÄR där. Men jag tänker inte mycket. JAG ska dit. Det är det enda väsentliga. Och väldigt väsentligt. Om 2 timmar åker jag.

Några väsentliga timmar senare, nämligen klockan tjugo i tre på natten:

helvete.
Helvetes jävlar vad jag suttit och svurit i min skalle hela vägen hem. För där satt killen och såg ut att ha det småtråkigt när det var en sån där tryckarlåt. Och där satt jag och kollade på han och funderade. Låten tog slut. En ny låt, likadan.
"Jag borde väl bjuda upp han" sa jag till Susanne som satt bredvid.
"Roddan?" Jag nickade. Och hon ropade "Gör det!"
Och jag funderade. och då sa Lars att vi måste gå. Bussen gick ju snart.
Helvete.
Men hade jag verkligen vågat då?