22 Maj

För bara en månad sen åkte jag till Mormor och såg han genom fönstret och ökade på känslorna. För sjutton, det var ju inte alls längesen! För 2 månader sen var jag dökär, hade inte hämtat mig sen jag såg honom på fredan, och fick ett leende av han. För 3 månader sen, då hade jag just suttit och ätit semlor inne på posten, skulle iväg och åka postbil med Bengt, var ännu inte RIKTIGT kär i Ingvar.
Och nu då?
Nu är jag nog inte så kär i alla fall.
Tänk, 3 månader har gått och känns som en evighet.
3 månader
Hur viktiga är dom i mitt liv?
Och vad ska hända nu?

20 Maj

Det har börjat
Världen stannar till
Kommer helt av mig
När jag ser han
Hjärtat bultar fort
Tittar ner i backen
Men försöker se normal ut
Och vetskapen att han finns där
får mig att snegla
Rädd, spänd, men...
Min blick glider över...
och just när den kommer till honom
stannar den till
Eller gör den verkligen det?
Är det bara som jag känner?
Hans ögon möter mina
i det ögonblicket
ögonkontakt
Låter min blick vika av, glida vidare
Känner mig konstig
Olycklig
Lycklig
Det har börjat.
En hård svår tid har börjat.

Alltå, ska man inte ens få lägga av med den första förrän man går och kärar ner sig i en annan? Please, låt mina känslor vila!
Johan är skitsöt.
Jag ska inte va kär i han.
Men...
Jag är nog det kanske
Han upptar mer tänktid än Ingvar.
Hur ska jag klara det?
Han blir ju ihop med nån när som helst!
Hjälp! Hur går det? Det blir ju skithemskt! Men det är som tur var bara nåra skolveckor kvar.
I sommar ska jag ha det skönt, koppla av och kanske drömma så smått om PM. Han är ju inte helt borta ur min hjärna han heller tyvärr.

18 Maj

Tycker mig höra hennes röst i vimlet av födelsedagsgäster.
Tänk om...
Jo, där är hon.
Jag går upp.
Stämningen är spänd, spänd.
Så spänd.
Vet hon
att jag vet?
Vet jag?
Är hon vanlig?
Ett tag blir allt bortsuddat
Allt jag hört
allt hon sagt
allt hon gjort
det har aldrig funnits.
Det är klart att hon är som vanligt
Hon är helt och hållet den hon alltid varit.
Vill tro det.
VILL ju så gärna tro det.
Inte kan hon stå här och ha ett virrvarr i hjärnan?
visst är hon medveten om mig
Visst FINNS hon här och nu!!!
Allt är som det varit alltid
Hon är som vanligt
Nej.
Det är hon inte.
Jag vet ju innerst inne
att hon snuddar vid verkligheten då och då
Men hela tiden tappar taget.
Hon finns inte här.
Inte den som var.
Inte hon jag lekte med när jag var fem.
Inte hon jag cyklade till skolan med i fyran.
Men kanske
kanske hon som hängde efter som en hund
hon som man velat slippa hela tiden
hon som man sett ner på hela högstadiet
Nej, inte det heller tror jag
Men det är närmare sanningen.
Frågan är bara
Hur långt bort kan en människa glida
innan vindarna för henne tillbaka
Och kommer hon någonsin tillbaka?
Självklart.
Hon är helt vanlig ju.
Tvivlandet igen, det meningslösa, för jag vet.

17 Maj

Måste erkänna att jag faktiskt längtar efter PM. Fast jag inte får för mig själv. Blir till mig av att se fula gula bilen. Vill att han ska åka förbi. Vill se honom. Men jag SKA inte tänka så.

JUST FORGET HIM

tre ord som borde gälla. Men det gör de inte

JUST FORGET HIM
JUST FORGET HIM
JUST
FORGET
HIM!

15 maj

Du finns - jag finns - var då?

Var finns du?
Så länge jag kan minnas
har du funnits
Vi var kompisar
Du fanns för mig
Jag fanns för dig
sen gled vi
jag bröt
Bröt mig loss
Vi gled isär
hade inte varann längre
Skönt.
Det var vad jag tyckte
Men du då?
Nu
Var finns du nu?
Det började med illavarslande tecken
Ville ändå inte tro det riktigt
Du fanns här
Trodde jag
Men vissheten har kommit att du är så långt borta
Så nära - 100m. men ändå så långt borta
Jag finns i ditt medvetande
Som en rörig dimma
Och du, du finns i mitt
Som den du var, som du inte längre är
VAR ÄR DU NU?????

14 maj

Tror inte jag är kär. Tack och lov. Min himla skamkänsla av att va kär i han är STOR. Knäppt. Varför ska jag känna så? Men så känner jag.
SKÄMS!!!! VILL INTE va kär i han. Och samtidigt känns det liksom lite tomt då, att inte ha nån att drömma om. Tror jag ska satsa hårt på att föra över mina känslor till Johan Pettersson kanske. Om det skulle råka gå. Fast i och för sig vore det inte helt suveränt. Han får säkert en tjej skitsnart, och jag får stå ut med att se dom två då, TUNGT. Nej, va sjutton, inte är Johan så mycket bättre än Ingvar. Ingvar är mer "min" än vad Johan är. Men man skäms ju mindre om det är en klasskompis än om det är en 25-åring... som heter Ingvar. Nej jag är ju helt sjuk i huvve! Varför just Ingvar????

13 maj

NEJ
Jag är inte kär i Ingvar längre.
Väntade på posten idag, men hann knappt ut. Jag såg han på rätt nära håll, men glöden som då brukar komma kom aldrig. Nej du, nu är det nog rätt så slut tror jag. TROR jag. Och jag är glad över det. Vill inte va kär i han mer. Okej, jag måste väl medge att jag gärna skulle vilja att postbilen även kom imorgon, men inte sjutton har jag nån himla "allt är skit"-känsla, som jag brukar ha när jag "loosat en chans". Inte blev jag helt knäsvag av att se honom. Inte tyckte jag "åh gud va han är söt". Inte kände jag nåt sånt himla behov av att kolla efter han när han for iväg.
NEJ
Saker har förändrats.
Det är jag nu säker på.
nästan.
Och kom inte och säg att jag trodde fel nu igen, då dör jag!

12 maj

Jag har ju inte skrivit nåt om Johan. Jag är inte kär i han, men-
det är något. Jag kan inte komma ifrån att jag är glad när jag har samma lektion som han. Han satt framför mig på matten igår. Han vände sig om ibland, frågade hur mycket klockan var, när vi skulle sluta, och hur fan jag kunde ha kommit sådär långt (i matteboken). Gud, jag höll på dö varje gång. Johan är populär. Det är mycket folk som kollar in honom, och han är nog lite dryg tror jag. En sån kille jag inte brukar bli kär i. Fast nu går han i klassen och det kan va svårt att låta bli. Ingen tvekan om att han är "stark" i alla fall. Du vet vad jag menar med stark. Att det är något extra. Är jag hellre kär i han än i Ingvar? Njo, det är jag nog. Man behöver ju inte skämmas lika hemskt. Det är det som är det värsta med the postman, att jag har såna himla skamkänslor för att jag gillar han. Jag FÅR liksom inte. Och hela tiden rädd att andra ska få veta. Det har blivit för tungt nu, det är därför jag vill få det att svalna ner.

11 maj

Jag har nog coolat ner mig lite. Kanske äntligen fattat att han inte är nån gud.
Iallafall såg jag han idag. Inte bara jag. Vi satt i matsalen, jag och Maria, kan precis minnas ögonblicket, jag tror vi snackade om PM, när den kom den där bilen, precis utanför fönstret. Blev först lite chockad, visste inte att den åkte förbi här. Sen chocken över att här satt Maria, och ÄNTLIGEN såg hon Ingvar. Äntligen?
-Äre han? sa Maria.
-I think so, sa jag, som i ett virrvarr av tankar nästan tänkt neka. Maria skrattade. Hon tyckte han såg kul ut i sin igelkottfrissa. Hon är knäpp. Jag som älskar han tycker att den passar honom perfekt. Han är ju skitsöt! I alla fall, nu är det i ett annat läge. En person till vet vem jag är kär i. Tur att jag inte är lika hemskt kär längre.

7 maj

oj den här dagen har varit mycket lång. Klockan är nu nio och jag är svintrött fastän jag sov mellan elva och tre tidigare idag. För inatt sov jag knappt nånting. Var på läger, och vi gick och lade oss halvsex, somnade sex kanske, och vaknade halvåtta. Tänk att va uppe och spela kort klockan fem på morron...Inte undra på att man inte klarade hålla sig vaken idag. Jag blir väldigt irriterad på mig själv. Varför kollar jag bara på killar som är betydligt äldre? Resten är nästan ointressanta. Varför är det så?
Imorrn blir det tidningen. Jag har börjat gilla det jobbet starkt. Det ger en sån självkänsla. Jag grejar det, jag gör det fort, jag gör det bra, utan att behöva tänka. Det blir mycket självkänsla av det faktiskt. Att ha ett riktigt jobb, tjäna egna pengar, veta att 70 pers sitter och läser tidningar JAG kommit med, 70 nöjda pers.

6 maj

Idag såg jag nog Ingvar på mycket långt håll. En misstänkt bil. Jag skulle inte ha en chans att se om det är en kille eller en tjej som sitter vid ratten. Men det är just vetskapen om att det nog är han, fast jag inte ser honom, som får mig att sprätta till.
Ibland får man lust att strypa en viss person. Marias "BK" satt och kollade i en kikare.
- Kolla fågelskådarn, undrar vad han kollar efter, sa Maria.
- Bliru svartsjuk nurå? sa jag
- Mm. Blir inte du svartsjuk när PM delar ut posten till alla tjejer?
- Håll tyst, sa jag och knuffa till na.
Hon sa det ju helt högt. Kanske var någon som hörde. Men det är ju kul att "mobbas" som vi kallar det. Skitkul faktiskt. Men jag vill ju inte att hela klassen ska få veta vem jag är dökär i. Johan ligger tvåa. Det är solklart nu. Jag sitter och smygkollar på honom lite då och då, gillar de lektioner han är med på. Det är allt utom tyska och engelska och slöjd. Faktiskt tror jag att jag håller på bli litegranna kär. Tror inte jag är ensam om det. Jag har ju ingen chans att "få" han förstås, men man drömmer ju. Han är mycket verkligare än Ingvar, och smartare att va kär i. Johan får jag ju se varenda dag. Det blir kul att gå till skolan, och så behöver man inte skämmas lika mycket när det är en jämnårig. Fast å andra sidan... blir han ihop med nån, då är det nog tungt att se han varje dag. Jag försöker inte hindra mig från att bli kär. Jag låter känslorna strömma in i mig så mycket de vill. Det känns nu som om jag vill ha bort det här med Ingvar. Känner mig så barnslig.

5 Maj

Han kommer mer och mer. Den där nya killen. Kanske blir jag kär i han ändå. En sak är säker, han ligger i alla fall tvåa... Johan. Men, jag är kär i Ingvar. Det är bara å konstatera. Jag är nervös, för jag ska slänga tidningskundlappar i hans trappuppgång, och... hjälp.

4 maj

Jag har väl inte skitmycket att skriva om. En dikt kanske man kan ta.

Jag vet
Jag vet att din blick har rört denna rad
Raden med adressen
Rutinmässigt
För att kolla upp vilket fack brevet ska in på
Kanske kanske
har din blick också snuddat vid det som står ovanför.
Mitt namn.
Det är en hisnande tanke
att du kanske för en tiondels sekund
tänkt på mig
innan du stoppat in brevet i rätt fack.

3 maj

Han började idag ja. Okej, han ser väl någorlunda ut, men inte skitsnygg. Jag är inte kär i han.
Undrar om Åsa snappat upp vem PM är. Idag på rasten babblade vi om att Maria var en bilexpert, känner igen alla bilar.
-EN bil känner jag faktiskt igen, sa jag.
-Vadå? sa Maria.
-Ja, gissa det du, sa jag.
-Ja DEN är det väl klart du känner igen!
-Vilken då, sa Åsa.
-Klart hon känner igen glassbilen, (skratt).
-Glassbilen?
-Ja, haha, sa jag.
-Nej, det är inte den vi pratar om, sa Maria.
-Jag känner igen sopbilen och brandbilen och ambulansen, sa Åsa.
(skratt)
-Och postbilen känner jag igen åxå... sa Åsa.
Jag och Maria blev skratthysteriska.
-Den bil vi pratar om är vit, sa jag, för att försöka "bygga upp" lite av det som just fallit.
-Alla bilar är vita när det snöat, viskade Maria till mig.
Åsa KAN veta. Men det gör inget.

2 maj

Imorgon börjar den nya killen. Men varför är jag så himla intresserad av han för? Varför har jag fått för mig att jag skulle bli kär i han för? Det blir jag inte. Och jag menar allvar. Jag är kär i PM redan. PM, det är kodnamnet som jag och Maria kör med. The postman (brevbärarn). I LOVE PM. SNART vill jag se honom. Men längtan är inte SÅ stark, Kanske det svalnar ändå. Men han är snygg. Och jag längtar efter den gula bilen. Den fula gula, den av postbilarna som ser mest onormal ut. Men den bästa ändå. Jag TROR att det liksom är hans bil, för den dan när Urban körde med posten åkte han i en annan. Ingvar har åkt i samma hela tiden. Så den fula gula är ett ganska säkert tecken på att the right person sitter i. Tror jag.
I LOVE PM
Klart slut.

1 maj

YES
Den snygga killen jag såg i skolan, om han är den nya från ungdomshemmet, då ska han nog börja i våran klass. YES! Det blir min hemkunskapsgrupp. YES. Hoppas det är han, han som var snygg. Johan heter han, och han ska tydligen vara snygg, så det KAN vara han.

Ojdå! Jag var väl kär i Ingvar tror jag... Tar det slut nu då, ifall jag skulle råka bli kär i den där? Kanske det, kanske.
Just nu tänker jag mer på den där.
Få se hur det blir.
MEN
Det dunkade fort på mig, hjärtat, när jag såg den där. Hoppas det är han... Men skit å, ska jag bli kär i nån i klassen nurå, det är inte så smart. Men smartare än å va kär i ens brevbärare kanske. Nej, nu måste jag hålla mina nerver i styr, ingen hetsning av känslor, då kommer jag att va dökär långt innan han hinner börja i våran grupp, och DET blir inte kul, för det kommer att märkas på mig med en gång. Jag kommer inte att kunna uppträda normalt. Nej shit, inte bli kär. INTE.
Det är klart jag inte blir kär.
Bara skitsnack.
Jag lovar.
(nästan)