18 Maj

Tycker mig höra hennes röst i vimlet av födelsedagsgäster.
Tänk om...
Jo, där är hon.
Jag går upp.
Stämningen är spänd, spänd.
Så spänd.
Vet hon
att jag vet?
Vet jag?
Är hon vanlig?
Ett tag blir allt bortsuddat
Allt jag hört
allt hon sagt
allt hon gjort
det har aldrig funnits.
Det är klart att hon är som vanligt
Hon är helt och hållet den hon alltid varit.
Vill tro det.
VILL ju så gärna tro det.
Inte kan hon stå här och ha ett virrvarr i hjärnan?
visst är hon medveten om mig
Visst FINNS hon här och nu!!!
Allt är som det varit alltid
Hon är som vanligt
Nej.
Det är hon inte.
Jag vet ju innerst inne
att hon snuddar vid verkligheten då och då
Men hela tiden tappar taget.
Hon finns inte här.
Inte den som var.
Inte hon jag lekte med när jag var fem.
Inte hon jag cyklade till skolan med i fyran.
Men kanske
kanske hon som hängde efter som en hund
hon som man velat slippa hela tiden
hon som man sett ner på hela högstadiet
Nej, inte det heller tror jag
Men det är närmare sanningen.
Frågan är bara
Hur långt bort kan en människa glida
innan vindarna för henne tillbaka
Och kommer hon någonsin tillbaka?
Självklart.
Hon är helt vanlig ju.
Tvivlandet igen, det meningslösa, för jag vet.