6 maj

Idag såg jag nog Ingvar på mycket långt håll. En misstänkt bil. Jag skulle inte ha en chans att se om det är en kille eller en tjej som sitter vid ratten. Men det är just vetskapen om att det nog är han, fast jag inte ser honom, som får mig att sprätta till.
Ibland får man lust att strypa en viss person. Marias "BK" satt och kollade i en kikare.
- Kolla fågelskådarn, undrar vad han kollar efter, sa Maria.
- Bliru svartsjuk nurå? sa jag
- Mm. Blir inte du svartsjuk när PM delar ut posten till alla tjejer?
- Håll tyst, sa jag och knuffa till na.
Hon sa det ju helt högt. Kanske var någon som hörde. Men det är ju kul att "mobbas" som vi kallar det. Skitkul faktiskt. Men jag vill ju inte att hela klassen ska få veta vem jag är dökär i. Johan ligger tvåa. Det är solklart nu. Jag sitter och smygkollar på honom lite då och då, gillar de lektioner han är med på. Det är allt utom tyska och engelska och slöjd. Faktiskt tror jag att jag håller på bli litegranna kär. Tror inte jag är ensam om det. Jag har ju ingen chans att "få" han förstås, men man drömmer ju. Han är mycket verkligare än Ingvar, och smartare att va kär i. Johan får jag ju se varenda dag. Det blir kul att gå till skolan, och så behöver man inte skämmas lika mycket när det är en jämnårig. Fast å andra sidan... blir han ihop med nån, då är det nog tungt att se han varje dag. Jag försöker inte hindra mig från att bli kär. Jag låter känslorna strömma in i mig så mycket de vill. Det känns nu som om jag vill ha bort det här med Ingvar. Känner mig så barnslig.