Bör väl känna mig smickrad

26 januari

Nä, alkohol är en dum grej. Och jag vill INTE gosa med töntbruno, och jag vill INTE hångla med Thomas. Jag vill bara gå på bio med dom, och det ska jag göra imorgon. Men kan inte låta bli att känna som att jag är lite dum när jag gör det, för att jag vill ju inte gå med just dom, utan är bara nöjd att få sällskap, roligare än att gå själv. Fast de vill ju gå just med mig, märks tydligt på hur de skiter i vilka filmer jag väljer, nästan. Bör väl känna mig smickrad.

Idag berättade min brukare en grej som smickrade lite också. Den gången vi satt och snackade på thai-stället, hon och jag och hennes kille och hans brorsa Jim, då hade de tyckt det varit så roligt att se Jim så babblig och rolig. Vi hade ju rätt intressanta diskussioner och riktigt trevligt, även om han hade en del biologism i feministtankarna och så. Efteråt hade han frågat henne om hon visste ifall jag hade pojkvän... och hon sa att jag hade haft det förut, och då sa han att det var klart han fattade att jag haft förut. Och så hade han verkat helt förtjust i mig.

Är det löjligt av mig att bli så glad över sånt där? Jaja. Mindre glad över min JÄVLA HELVETES HALS. Den blir ALDRIG bra.

Längtan efter fysisk närhet

25 januari

Har träffat Thomas. Varför ska jag bli så jobbig när jag blir full, och skriva meddelanden i stil med "eldprov är väl att klara en femölare utan att hångla, men nästa eldprov blir väl att inte ens vilja". Men ibland är längtan efter fysisk närhet så stark, så stark. Så stark att jag kunnat gosa med tönt-Bruno till och med. Kan jag? Skulle han vilja det? Hm.

Glad för den tid jag får

22 januari

Tänk om alla vore som jag nu. Om alla var så harmoniska. Tänk om det kunde vara så, och fortsätta så. Men jag ska nog bara vara glad för den tid jag får. Och för att jag är en tillräckligt livlig människa för att ta den och njuta av den.

Det gick bra att rida idag, jag gillar verkligen hästen och litar på honom. Det gick bra att spela, och imorn ska jag fika med nytt eventuellt band. Jag har nästan för mycket liv för att gå på filmfestivalen.

Vad är det jag har så mycket?

21 januari

Man ska nog vara nöjd om det är så att man klarar av att vara arbetslös, och ändå ha nästan för mycket saker att göra, fullt upp. Man ska nog vara nöjd om man har så mycket liv i sig själv. Jag längtar efter lite tråkigt nu. Men är det verkligen "sant" hur jag känner? Vad är det jag har så mycket att jag kan med att dissa folk för att de är för tråkiga för att få plats i mitt liv?

Hmm... Jag har bandet. Och musiken i övrigt. Jag har eventuellt en ny medryttarhäst. Jag har feministgruppen. Jag har kvinnovegangruppen.

Men mest av allt är det väl ändå mig själv jag har.

Här kommer bralistan

20 januari

Åh, jag måste skaffa en ny brabok. Det är så hemskt mycket som är bra att jag typ gillade att slå på radion nyss och höra "and i can´t stop loving you", fast jag inte har nån att älska utan bara älskar livet. Självklart finns det dåliga saker. Men de väger inte lika tungt.

Här kommer bralistan:
Jag har ett band.
Jag kan nog få ännu fler band.
Jag är bra på att spela gitarr.
Jag är inte helt kass på trummor.
Jag har fint melodisinne.
Jag är bra på att rida.
Jag har inget groteskt utseende.
Mitt rum är så gräsligt misärstökigt att inte minsta skillnad syns när jag stökar till mer.
Jag har en massa pengar på banken.
Jag är bra på att leva snålt.
Jag har ett bra extrajobb som är välbetalt.
Jag har underbara syskon.
Jag kommer snart att få mycket TID.
Jag har intressen.
Jag kommer inte att klättra på väggar när jag blir arbetslös som alla andra säger att de gör.
Jag är bra på att hantera problem.
Jag är smart.
Jag är rolig ibland.
Jag går att bli kär i.
Jag är språkbegåvad.
Mitt liv kommer jag inte att låta bli tråkigt bara för det är sånt livet ska vara.

Det bara stänkte tomatblod

18 januari

Aktionen idag var skoj, trots att jag typ inte kände nån. Blev skjuten av USA-soldater och det bara stänkte tomatblod. Hemskt bra aktion överhuvudtaget. Sen har jag jobbat ihop lite pengar.

Sen har jag chattat icq och varit dum i huvet, jag trodde jag pratade med en kille om könsmaktstrukturer gällande sex, och det felaktiga i männens rätt att definiera sex. Det visade sig att han trodde vi hade cybersex. "Pirrar det inte lite när vi pratar så här? Tänker du sluta nu bara sådär?"

Imorn ska jag på utflykt, även det med folk jag inte känner typ. Men det verkar ändå kul.

Men nästa dag är jag glad igen

17 januari

Dagboken har varit på äventyr. Annars är det fint. Känner att jag har mer folk på ingående i mitt liv. Lagom mycket att flänga med. Fortsätter med att få mina nerkörare ibland när jag verkligen på allvar tror att nu är det kört, nu vänder allt, nu går jag in i en depression. Men nästa dag är jag glad igen, och i 2 veckor till, tills nästa nerkörare kommer. Sånt man kan leva med. Jag mår nog fint.

3 januari-16 januari

Dagbok saknas för perioden.

Söndrig i halsen av bara jättelite pratande

2 januari

Fikade med Sandra, en massa politiksnack och så. Trevligt, fast jag blir så söndrig i halsen av bara jättelite pratande. Klippte mig hos trevlig islandshästfrisörska. Sen blev det lugn kväll, tv och Geni. Sällskapsspel är i varje fall trevligt.

Upptäckt att bandspelarn är rätt kass som freestyle. Pappa får kanske fixa det. Jag börjar kanske må LITE bättre nu, lite piggare. Det är ju bra.

KAN ju vara en ofarlig knöl också

1 januari

Blää vad tråkigt. Fortfarande ont i halsen och hostig. Vaknade ett, men det kändes som skitjobbigt tidigt på morgonen. Sett på tv. Pluggat lite. Bläää vad oinspirerat. Sett mer på tv. Och så sa mamma om knölen på min hals att "det KAN ju vara en ofarlig knöl också". Lät ju uppmuntrande. Men två som bor i samma trappuppgång kan väl inte båda få cancer heller? Det vore väl för osannolikt? Jobbigt i alla fall. Att testa det och vänta på svar lär ju helt klart bli värre än de där ångestladdade graviditetstesten jag höll på med i våras. Jessica klarade av det... fast som henne skulle jag aldrig klara det. Jag skulle bli mycket ömkligare.