17 augusti
Avnjuter placeboeffekten av att ha urinvägsinfektionsmedicin hemma. Igår var jag dödssjuk, men nu mår jag bra utan att ha påbörjat kuren ens. Igår var jag bara hemma och spelade dataspel och såg på film. Idag har jag varit på vårdcentralen, och sen snackat kollektivinflytt. Bajs. Vi missade Kajsa, var för sega där. Surt.
Hm, en anledning till att jag ändå VILL att Alex ska vilja flytta ihop med mig är nog att jag skulle vilja ha ett alternativ ifall jag trots allt skulle vilja lämna detta nån gång. Om jag skulle lessna på flyttar, ansvar inför huset och sånt. Men det är ju egoistiskt tänkt att vilja ha en öppen dörr konstant på obestämd framtid. Nu har jag det inte. Ingen av oss vill flytta ihop. Men att vi ens snackar om det tyder ju i alla fall på lite seriositet.
Igår var jag lite hos Alex och gosade av mig. Har varit sjukt gossjuk ett par dagar nu, känner hur underbart det är att ha honom i närheten, hur jag skulle vilja att han smög upp i dörren NU. I alla fall, jag sa "Jag tycker om dig MYCKET". Han borrade huvet i kudden, sa att han blir alldeles pirrig när jag säger så, förmodligen för att han tycker lika, sa han. En stund senare fånsjöng vi till smöriga kärlekslåtar, som i förbigående hörde jag honom säga "jag hoppar att sjunga det där" vid en I love you-fras.
Hm. Sjukt att de där orden ska vara så laddade. Jag har sagt dom för mig själv sen flera månader tillbaka. Men vågar inte högt. Tror i och för sig att jag sjöng det nån gång när jag var full och han kom med mat åt mig, men det räknas ju knappast. Även om jag skulle vilja säga det känns det onödigt. Jag vet ju redan hur han känner, vad han pallar sätta ord på är en annan grej, och är faktiskt inte mer än ord. Och det är fullt möjligt att han inte skulle palla. Och det skulle trycka ner stämningen och förstöra. Eller så har jag fel. Kanske vågar inte han heller, medveten om att även jag har barriärer.
Jag känner mig älskad, det är ju huvudsaken.