30 april
Och så, stunden efter att jag lagt ifrån mig pennan kommer han in, och jag säger att "nej, han stör inte så värst" för jag vill hemskt gärna att han lägger sig bredvid mig och håller om mig. Och jag tycker väldigt mycket om honom igen.
Vad jag sväljer... kommer det att bli så att jag ser tillbaka på denna relation och tycker att jag bara svalde idiotiskt mycket, och att jag inte fattade att saker var sneda trots varningssignaler som detta gnag jag känner ibland?
Eller så är det bara allmängnag, och egentligen är allt rätt bra. Fast kommunikation hade nog varit ännu bättre, men vad skulle jag säga? jag vet ju inte själv vad det är jag skulle behöva säga. Och när det känns bra så känns det ju så bra, och så onödigt att börja jobba sig. Kanske är det i alla fall framtiden som spökar. Vetskapen att han drar.
måndag 30 april 2018
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar