Han ser mig ju alltid

14 mars

De kommer inte till skott. Vet inte om det känns bra eller inte. Nåt med dem är det ju. Men de verkar ta det väldigt lugnt.

Jag har väl kylt ner mig i alla fall och det är ju bra. Idag när "Want you" med Varnaline var på och han satt bredvid tänkte jag bara på det första versen, sen glömde jag allt utom min egen text, skrev vidare bara. Jag tycker så mycket om honom, det är klart, men kan inte kalla mig kär.

Han går verkligen inte att känna sig illa till mods eller jobbigt spänd tillsammans med. Det var nästan på väg att bli så idag på maten när det bara var vi och blev lite tyst. Men då ser han på mig så jag måste se tillbaka, han ler lite, säger "Annars då? Är det bra eller?". Han ser mig ju alltid, även när han sitter och pratar med Lotta och jag inte vill bli sedd för att jag är rädd att min halvtrasiga oberördhet ska märkas, så säger han hej till mig med den där vänliga på nåt vis nästan faderliga tonen. Jag kanske inte ens gillar det. Äsch. Jag kommer aldrig sluta bry mig om honom.