Att tänka ner gylfen på sina kompisar

5 december

Denna helg blev verkligen en bandhelg. Repade både igår och idag och var lite på Manifest på Atalante. Såg Anders där, han dansade konstigt och skulle vara svår och speciell. Men han hade inga kompisar. Usch vilken avsmak jag fick.

Ikväll lagade jag käk åt hela högen, det blev gott och bra, och jag hade en nybränd thaigrytaskiva såklart. Sen var det väl lite häng. Vann över Kalle på Othello. Är fortfarande i tändläge. Fast det var nig värre igår morse. Hade nån dröm där jag hade sex, eller nästan, med nån. Det satt i lite. Men även om det är en jobbig känsla gillar jag den nog, det är i alla fall mycket bättre att låta sig känna saker än att tvinga bort det. Det är faktiskt helt okej att tänka ner gylfen på sina kompisar. Om igen. Han skulle säkert inte tycka illa om att veta att jag tänkte så. Och riktigt olidligt råtänd blir jag förstås om jag leker med tanken att han inte ens skulle ha nåt emot att det hände på riktigt.

Jag vågar aldrig tänka att folk kan tänka om mig som jag tänker. Men med tanke på hur mycket och ofta jag har oanständiga tankar, slänger ett öga på nåt spännande ställe och spinner vidare... Nog måste andra tänka så om mig nån gång ibland också?