"Blir du lätt förälskad?"

27 september

UÄ, jag har ett världskrig inuti mig. Ingen sans.

Lisa följde med för att spela, men hon såg bara på. Det gick väl okej att spela, och kändes nog även okej lugnt med Anders. Så åker vi in till stan. Hejdåar Lisa. Jag tänker gå från Brunnsparken. Tydligen Anders med. Vi snackar på som vanligt.

Så småningom är jag nästan hemma. Han vill kolla in hur jag bor. Det får han. Och blir kvar till närmare halvfyra. Många ämnen hann ju gås igenom, även relationer... Hur svårt det är att tolka andras signaler på intressestadiet. Och hur kul det är att vara förälskad.
"Blir du lätt förälskad?"
"Ja, kan man säga".
"Samma här".
Hela tiden i ett oberört tonfall som om det inte kunde ha det minsta med nåt mellan oss att göra...

Likaså när han kom tillbaks en liten stund efter att ha gått, för att han trott sig glömt sitt skrivblock. Han frågar om jag skulle ha läst. Jag säger nej. "Men om det varit nån du var väldigt intresserad av då...?" Vad svarar man på det? Tycker mig nog se ett lite extra kvardröjande leende innan han går.

Jag brukar ju inte vara snabb med att tro positivt om killars tankar om mig... Men den här gången är jag nog dum om jag tror att det inte är nåt alls på gång.

Vad gör jag?