15 september
Värsta friluftsdagen, med fyra timmars rullstolskörande och sen promenad hem från Angered. Men det har varit sjysst. Sen har jag varit förvånad över en ledig kväll, helt plötsligt. Och har i princip bara suttit vid serieritardatorn. Efter ett par timmar kan jag känna lite inspirationsbrist, aldrig innan. Undrar om denna nya kärlek ska hålla i sig.
Och undrar om det är så att jag alltid måste ha en potentiell att tänka på? Undrar om jag alltid har det? Om man gör nedslag överallt i mina dagböcker... Okej, gör ett test. 24/6 - Alex. 6/4 - Kalle (och hela vintern innan). 12/8 - näe? 26/7 - Martin. Hm, hur var det innan Martin? Håkan kanske, och diverse fyllestrul. Hur var det mellan Kalle och Alex? Hm, ångest, spraydatesida, eh, och fortfarande mycket Kalle faktiskt. det lugnade sig nog helt först efter alexstrulet.
Så det stämmer väl till ganska stor del, att jag alltid har nåt. Men detta med Henrik känns så osäkert, så lite jag går på. Känns väldigt troligt att jag kommer att sucka åt att jag ens tänkte tanken. men på nåt underligt sätt känns en sån självklarhet alltid hårfint nära den andra tänkbara självklarheten. Som skulle kunna säga "hey, klart det var flirtvarning på er då när ni hejade i torsdags, varför skulle du annars ha blivit helt nervös och konstig?" Men det sköna är att det visar sig. Behöver inte göra nåt aktivt nu, vi ses nog snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar