Och efteråt när han gått kändes allt bara skit

 5 september

38,3 grader. Febertermometrar är spännade! Men imorgon ringer jag vårdcentralen.

Idag efter att jag segat mig genom eftermiddan kom Alex upp. Jag blev glad av att snacka med honom, och han var väldigt söt dessutom. Vi satt på mitt rum och pratade, lutade oss mot varann och det kändes skönt... Han sa att han känner inget mer, och är jag redo för att vara kompis? Jag lyckades förklara att det kunde vara lugnt att ändå fortsätta. Han var lite tveksam... Men vi kysstes, och vi hade sex, trots att jag var sjuk, sunkig och mensig, och det var mysigt att ha honom nära, men sexet funkade kasst och kändes väl sådär. Och efteråt när han gått kändes allt bara skit.

Det funkar ju inte. Det jag kände vaknade med en gång, och sen fanns ingen balans på upp och nedskruvningen. Vi kommer att vara osäkra på varann, och det kommer att kännas trist efteråt varje gång ifall vi fortsätter. Och hur mycket kan jag ta på honom? Hur gosiga får vi vara? Näe. jag hade gjort det ikväll om det inte blivit sent, nu gör jag det imorgon, snackar med honom igen. Och blir förbannad över det sen, om två veckor när jag är skitkåt. 

Det känns inte så jobbigt. Jag tycker så mycket om honom, och det är underbart att vara när, men det känns inte så jobbigt att bestämma sig för att skita i det. Och så vill jag vara först också.

Men jag fattar mig inte på honom. Han säger att han varit kär en gång, i två dagar. Annars aldrig. Men vad är det då han tyckte var så sjysst med att hänga med mig på det sättet?