26 september
Var till Arnikaweg idag. Det såg väldigt likadant ut faktiskt. Men kunde inte se om de bodde kvar. Så skum upplevelse det här är, lite drömlikt nästan.
Jag lagade spagettigryta som blev ganska bra tycker jag. Sen stack jag till Chelsea och såg en tysk artist som var okej. Han var fantastiskt rolig. Eller så var hans skämt sexistiska. jag fattade i alla fall inga av dem, men resten hade kul. Jag pratade inte med nån. Kunde inte ens kommunicera med bartendern, fick nån dyr Strongbowcider när jag bad om Sturm.
Blev som alltid så besviken på mig, och tänkte att imorgon, då ska jag göra allt bättre... Men hallå? Vad är detta med att sätta utmaningar hela tiden, och se mig själv misslyckas? För jag kan alltid få det till ett misslyckande. Till exempel lyckades jag inte med att ha en självständig modig pragsemester med nya kontakter för jag fick ett ragg på resan dit. Hade jag inte fått det hade det också varit efterblivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar