Gemensam utredning av bakisångest

 5 december

Vaknade med ännu mer massiv bakisångest än igår. Usch! Sen visade det sig att Rut och Mia kände precis likadant. Så vi hade en liten gemensam utredning av det som vi skrev upp på tavlan. Sen fick jag jobb och lämnade kollektivgemenskapen. Tvättade åt Ellen, lyckades paja hennes tröja så hela tvättstugan var ett hav av rött ludd... Min kollega tyckte det var kul, och att jag tog lite för allvarligt på det. 

Nu har nog det värsta börjat släppa i alla fall. Börjar se det bra i stället. Ens härliga kollektivkompisar, bandframtiden, livslusten som tydligen i alla fall existerar? Och känns inte lika jobbigt med Alex längre. Men ett litet korn av det allra mest förbjudna har dykt upp. Varför kände jag hångelvibbar redan i onsdags? Varför ville han stanna i min säng så länge? Tänk om ändå...

SLUTA. Hoppfullhet är bajs, jag vet ju! 

På onsdag sjunger Malins kör i cafét. Det känns lite knepigt att jag inte alls minns vad jag snackade med Henrik om, hur det kändes och hur full jag var. Men det var säkert lugnt. Men känns som att jag ändå sumpat det lite. Vilket underbart kärleksliv, allt går ju så BRA!!!