När jag gått upp och lagt mig kändes det inte alls så bra

6 juli

Lite ångestrensning på temat Alex nu, för imorse när jag gått upp och lagt mig i min säng kändes det inte alls så bra... varför?

-Jobbigt redan igår kväll att gå och "störa", inte veta riktigt vad han tycker. Fast han verkade ju tycka det var okej.

-Hur skönt det än är går det inte för mig, och det verkar han tycka är lite jobbigt. Blir skraj att han ska tycka jag är tråkig i sängen.

-Jag frågade om jag fick sova hos honom, och han sa "klart du får" men sen blev det ändå en jobbig natt i vetskap om hans sömnproblem så jag vågade bara ligga på min kant och vara stilla. Stor mening att sova ihop då.

-Han verkade inte ha sovit bra. Jag fick dåligt samvete

-Sen var han stressad i morse. Och jag försökte förklara jobbigheten i att det alltid är jag som knackar på och att han kunde bestämma nästa gång. han sa lördag och vi sa ett stressat "iväg nu"-hejdå.

Det handlar nog om två saker. Dels hans sömn, vi kanske inte ska sova ihop på vardagar. Sen handlar det nog om att det var så sjysst i helgen, och jag blir besviken när det inte känns lika bra. Men det var ju en annan grej då, vi hade tid och var lediga och avslappnade. Sen glödde det lite mer också. Men det var ju kanske lite för mycket, jag kände mig ju nästan kär. Känns coolare nu.

Nä, ta och släpp det där nu, vi ses på lördag, och då känns det säkert bätte. Ikväll blir det Accelerator.