En osäkerhet ur världen och två nya

 10 augusti 

Igår efter bandsnack gick jag hem till Alex. Han blev glad. Sa att han saknat mig, och det kändes också. Och han ville att jag skulle sova hos honom. Vi låg och pratade till sent, och han tog ledigt från jobbet nästa dag. En mysig kelmorgon. 

Idag var det intensivt rep. Trött och slut. Hade sagt att vi skulle ses en liten stund ikväll, men jag hann inte det, tittade bara in för lite hångel. Den osäkerhet och de skräckscenarion jag ältat känns rätt irrelevanta nu. Känner mig trygg nu i att han vill träffa mig mycket. Och det känns i sättet vi kelar nu att det inte bara är kåthet. Vill liksom inte släppa taget om varann. Men, alltså, en osäkerhet ur världen. Och två nya i stället. 

Dels vet jag inte om det funkar lite sämre att ha sex nu. Visst tänder jag och det går för mig efter många om och men, men jag blir inte så dödligt kåt som jag borde kunna bli. Det fattas nåt, och jag tror jag vet vad. Eftersom vi alltid har sex när vi ses, och det är typ det som är poängen, blir det så självklart, och på nåt vis ospännande. I längden funkar det kanske inte för mig? 

Osäkerhet2 - om det nu är så att vi blir kära i varann känns det som att det finns andra obalanser än de jag tänkt på innan, som gör det tveksamt hur en mer involverande relation skulle funka. Jag har massa grejer på gång med banden, drar iväg på saker, har massa kompisar, sjysst jobb, är översocial med mina kollektivare... och jag babblar på om det och allt är så bra, och emellan berättar han att han skitit i att åka på festival för att han mådde dåligt, att han vantrivs med jobb, aldrig får nåt kreativt gjort, har dagar som bara rullar på... En obalans om något.