Osäkerklumpen i mig

2 januari

Ligger på min säng och har just ätit god mat, och allt känns, trots att jag känner mig spänd som en stålfjäder, ganska okej.

Började med en nervös morgon klockan sex, gosade med katten i sängen, och iordninggörelse, och så for jag med pappa och lämnade Henrik hos mamma (usch), och Nils blev upphämtad i Sundsvall. Fikade ett tag på Midlanda, sen var det hejdå, hemskt. Men det funkade bra med gitarren nu också i alla fall, inga problem. Satt med en pratsam man på planet, som blev försenat, så jag var dönervös. Men det gick bra att hinna till nästa plan, hann dock inte växla pengar. Just som jag var i skön halvsömn skulle vi landa igen i Köpenhamn. Sena nu också, och urlångt till min gate. Kom med i alla fall, och resan gick fort. Bagaget gick snabbt med, hittade mina värdmänniskor så småningom och for hem. De var såklart trevliga, kändes ändå lite spänt och nervöst.

Plockade lite på rummet, käkade sen. De verkar äts helt vanliga bra saker (risröra och sallad med gurka och tomat), kändes som hemma. Pappan sa att det var han som lagat maten, jaha, tyckte jag. "du tror väl inte på honom" sa mamman och skrattade. Självklart lagar han inte mat...

Det borde bli bra här. Men ännu har jag den där ny och osäker-klumpen i mig.
Vad säger de om mig? Gör jag nåt fel? Vad borde jag säga nu? Men det blir väl bra så småningom