Min ovana vid att ha en killkompis

3 april

Var totalt död idag när vi grejade med inspelningar... men så är det ju också rätt trist så jag var mest nöjd med att vara hängig. Var piggare hemma sen när jag lagade tacosmiddag till alla. Det blev trevligt. Malin verkar verkligen jättesjysst och bra på alla sätt. Ändå är det ju lite sådär "spännande" med en ny i gänget, inte helt avspänt hela tiden. Fast det blir nog skitbra.

Gällande Kalle är det så konstigt det här pendlandet mellan självklart och självklart inte. Ibland känns det ju så tydligt, små detaljer som hur vi snackar, hur vi hänger runt varann med ett spelat avmätt intresse för varandras krafs... Känns ibland som att han är mitt ex. Så underförstått att det varit/är nåt, så farligt att komma för nära. Och ändå så avspänt...
Sådär känner jag ibland alltså. Men tänk om det bara är min ovana vid att ha en killkompis som får mig att fatta saker så där?