Allt som ursäktar en massa umgänge uppskattas

28 oktober

Idag blev en lugn och skön hemmadag. Först fixade jag undan en massa krafs, men hann inte börja städa rummet förrän svamparna drog, nu igen. Det blev ju en hög. Sen lagade jag och Kalle värsta falafelmiddagen ihop, det blev rätt sjysst. Jag brände en svamprensarskiva och så tog vi tag i det. Håkan och Rut kom också hem. En öl satt bra.

Men nu har jag nån blandning av jobbångest och närskakännandetlägganer-frustration. Tänkte att det där var en så tillfällig snabbt övergående grej. Så var det inte alls, skiten bara fortsätter. Men ÄR det signaler då? Svamphysteri, korsord, gemensamt matfixande, allt som ursäktar en massa umgänge uppskattas. Av oss båda. Det är klart. Vi är sällskapssjuka och har kul. Men... Hela grejen känns egentligen igen som en man i efterhand skulle tänka "men såg jag inte hur uppenbart det var" om.

Ibland tänker jag att det skulle kunna vara så att han tror att jag är intresserad och vill mata det, bara för att han tycker det är småkul, och så kanske jag också tänker. Så då är ingen intresserad på riktigt, utan det är bara tidsfördriv. Det känns rätt troligt att det är så.