Det är väldigt skönt att vara utan dom ibland

29 oktober

Umtata 21.00

Blev en tidig morgon. Först väckt svintidigt för att säga hejdå till pappan, sen kom mamman med tvättvatten kvart över sex. Men det är skönt med morgnar, jag var på väldigt bra humör. Vi snackade, spelade lite och så. Såg en kul gul spindel i taket.

Så småningom kom nån och sa att att vi skulle bort till andra huset, där väntade jag på de andra, kände direkt när Jane och Rut kom in och började trevla sig hur min självkänsla sjönk igen - det är väldigt skönt att vara utan dom ibland, även om jag i andra sammanhang än "ta kontakt med folk"-situationer gillar att umgås med dom. Det var värsta mötet, och så spelade jag en avslutande Icigcawu esincinci (min xhosalåt). Kände till och med då när jag skulle spela låten - hur självklart som helst var det ju att det skulle vara den - hur jag vacklade över ifall vi skulle spela Mrs Robinson i stället som Jane och Rut föreslog för att kunna sjunga med. Jag har så SJUKT lätt att backa. Och jag vet inte vad jag ska göra åt mitt beteende.

Vi drog till nåt projekt, och det var möte där med. Sen drog vi hem i alla fall. Inte fullt lika tufft som ditresan, men träsmak förstås.

Nu har det börjat bli tråkigt att bara tänka oanständigheter om Håkan, lite enformigt. Börjar tänka lite på hur det skulle vara att faktiskt bli kär i honom. Känns ändå lite långt bort. Och grejen är väl att för att bli kär skulle jag behöva vara rätt säker på att han är intresserad, och för att få veta det skulle jag behöva visa nåt, men att visa/dra igång nåt med ett så osmart val av person innan man vet om man bara vill ha sex eller nåt mer vore ju så dumt att det nog inte händer. Eller det kan förresten visst hända. Men jag vet ju verkligen inte hur med på noterna han är. Men nåt festhångel åtminstone... Jag vill verkligen...