Jag börjar leka videokamera

26 oktober

Lite utförligare om igår kväll

Känner redan i framsätet alkohollukt... så plockas nån till kille upp, och vi åker hem till Thembi. Det är fullt ös, folk dansar i det lilla vardagsrummet och försöker dra upp oss med. Vi är rätt stela. De andra dricker en del, jag tar det lugnt, känner av magen...

Så får Jane sin man för kvällen, en politiskt intresserad typ som har seriösa diskussioner med henne hela kvällen om ansvaret hon har som vit, och skulden, typ. Rut får nåt drägg i randig tröja efter sig, och jag får en liten småsöt sjuttonåring. Dansar lite, pratar lite. Han är inte så jättekul att prata med. Går in på hans rum och slänger mig girigt över skivsamlingen en stund, men det finns inte så mycket gemensamt där heller. Vi blir kvar där ett tag i alla fall, och när jag är totalt uttråkad över hans tappra försök att hitta nåt jag gillar går vi ut, och då har typ alla stuckit utom några drägg, och nån stackars gråtande tjej som inte vågade åka med en kille hem för att han skulle tvinga henne att ha sex då, så nu vet hon inte hur hon ska ta sig hem och hon får inte sova över för Thembi.
Så börjar Thembi råragga på Rut, han är tydligen störtförälskad i henne och vill planera framtiden. Han är också väldigt full. Hur ska vi ta oss hem?

Det börjar bli rätt jobbig stämning och jag har inte mycket annat att göra än att hänga omkring med sjuttonåringen som börjar bli full. Jag börjar leka videokamera, skiter i att delta i något, låter folk hålla showen själva. De klarar det bra, det blir värsta dokumentärfilmen om svarta sydafrikaners syn på vita. Rut är inte motsträvig mot Thembi längre, Jane diskuterar fortfarande allvarligt och irriterat med killen, festen håller på att dö, jag är illa till mods och önskar vi vore hemma. Känner inte alls för att sova över, inte heller för att bli hemskjutsad av ett fyllo. Thembi försöker dock övertyga oss. Han ställer sig blundande på ett ben, och det går rätt bra.

Vi har krismöte. Bestämmer oss för att åka trots allt, om det går lugnt till. Rut sitter fram, men är full. Jag och Jane sitter och nojjar oss i kofferten, ber nästan till gud. Speciellt som en packad kille också sitter där och säger "Jag har åkt många gånger med honom och det är ett mirakel att man kommer hem varje gång". Men vi kommer hem. Glada.

Idag har Rut en del ångest, det kommer att bli skitpinsamt att träffa Thembi på måndag. Han tror att de är ihop. Idag har varit en skitseg dag. Eller inte seg så, mest skön, men jag har inte gjort nåt. Sen kom Yekile hem, och så har vi varit och käkat med Afrikagrupperna och lite folk. Imorgon blir det by igen!